Årets första kanadagås skjuten nere på Vojmån, 60 meter från förstukvisten! Med rönnbärsträdet dignande i bakgrunden är fotot som en total tidskapsel av just nu, just här i Lappland.😊
Något traditionellt gåsagille blir det ju inte här ikväll. Inte på det sätt gås serveras i "Sveriges vagga"=Skåne som Husbonden kallar det, för han är född i Slottstaden, Malmö. Där söderut i Sverige uppskattar dom verkligen gäss, tar hand om allt inklusive blodet till svartsoppa. Jag har en gång i livet ätit ett helt sånt gästabud. Det var inte så smakligt imponerande. När vi skaffade Ölandsgäss så blev vi än en gång överraskade att dom också var rätt "torra och tråkiga" i köttet. Och när vi började skjuta kanadagäss var det bara att konstatera att "gäss är gäss", dom är inte direkt supersaftiga och smakliga. 😏
Så då får man göra på något annat sätt, gäss är ändå kött och kött är rikedomar. Vi tänkte till och förra året provade vi att koka dillkött på en kanadagås!
Succe!
Supersmaskigt!😋
Här recept:
Filea ut bröst och lår från gåsen. Koka länge med lite salt, vitpeppar, lök och ev. kryddnejlikor, tills köttet trillar av benen. Plocka av köttet, skär i lagom bitar.
Gör en redd sås, typ 2 msk smör, 2 msk vetemjöl, 4 dl buljong, en äggula, en skvätt grädde och salt och peppar. Och 3-4 msk hackad dill. Rör ner köttbitarna och om det hunnit svalna för mycket så värm till lagom serveringstemperatur. Servera med t.ex. kokt potatis eller ris, eller kokta korngryn.
Mycket gott, och numer vårt standardrecept för gåskött. 💗
Här tidigare inlägg om att jaga och äta kanadagäss.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/matig-skyddsjakt.html
Visar inlägg med etikett Recept. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Recept. Visa alla inlägg
lördag 31 augusti 2019
Gåsagille!
Etiketter:
Jakt,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Skyddsjakt,
Vojmån
fredag 30 augusti 2019
Mängder med mangold
En av många mangoldskörder i sommar. Och det här på bilden är bara ca en 5tedel av denna omgång!!! Men nu när jag totalt rensat landet från alla stora blad ska det bli spännande att se om det hinner växa upp ytterligare en omgång här i Lappland. 😊
Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏
Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html
Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏
Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Ätbar trädgård
torsdag 29 augusti 2019
Dagliga inläggningar.
Nu är skördeperioden i full gång och vissa grönsaker lägger jag in. Det blir nån handfull burkar varje dag just nu. 😊
Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋
Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html
Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili
Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Och bara hälften socker, jag vet inte alls vad Johannes fick för sig där. Rena sockersirapen!
Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋
Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html
Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili
Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Och bara hälften socker, jag vet inte alls vad Johannes fick för sig där. Rena sockersirapen!
Annars exakt samma recept. https://farbrorgron.blogspot.com/2014/03/inlagd-vasterasgurka.html
Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken
Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍
Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken
Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
måndag 26 augusti 2019
Alla varianter av vinbär
Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊
Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋
Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍
Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html
Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋
Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍
Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html
Etiketter:
Bär,
Familj,
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Skog,
Ätbar trädgård
tisdag 13 augusti 2019
Recept på kötträtter för självhushållare.
Ett hinder som jag märkt med att föda upp eget kött är att många känner tveksamhet inför vilka maträtter som "udda" köttslag kan användas till. Om man bara är uppväxt på nöt, kyckling och fläsk, som jag (en tidig 70-talare) åt under barndomen, så kan man bli helt ställd då det är dags att börja tillaga "ovanligt kött". Så när jag själv började föda upp kanin, get och anka, och köpte renkött från mina Samiska vänner, då blev jag liksom osäker bara för att jag inte visste hur man skulle använda det.😊
Men, min erfarenhet nu, nästan 20 år senare är att; kött är kött!
Varje köttslag har i och för sig sin specifika smaknyans. Vissa typer av kött passar av olika anledningar ibland bättre till en del mycket speciella rätter. T.ex. renkött till renskav. Men i de flesta fall är alltid själva kryddningen i en rätt helt avgörande. Den "överröstar" köttets egen smak med råge. Och de flesta köttsorter är dessutom väldigt toleranta och "gifter sig" väl med många olika typer av kryddningar. 😏
Så min lösning sedan vi började föda upp vårt eget kött, det är att inte samla recept efter köttslag, utan att samla på olika typer av kryddningar som man sedan kan använda till alla slags köttslag. 💗
Här är ett exempel på en kryddning som funkar till alla olika sorters kött vi äter.
Citrusgryta med Nordafrikansk kryddning:
För 4 portioner behöver man mellan 400-700 gr kött, här har vi använt Gotlandskanin som vi kokar 30-40 minuter innan på påbörjar resten av receptet, för att göra det riktigt mört. Sen plockar vi köttet av benen.
1-2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
1 citron
1 apelsin
några msk fett att fräsa kött och grönsaker i (ister, talg eller ev. växtolja)
½ tsk kanel
½ tsk spiskummin
½ tsk kryddpeppar
ca en halvliter tomater, skurna i bitar/skivor eller ca 600gr burktomater
ca 200-300 gram ärtor eller bönor. Här använde vi bönor direkt från vårt växthus.
Krydda med salt och peppar.
-Köttet ska skäras i ätstora bitar. När det kommer till kanin, eller t.ex. äldre höns som gärna är lite sega är det bra att koka dom ett bra tag först. Ca 30-40 minuter i tryckkokare brukar möra upp dom till fin ätstruktur.
- Skala/snoppa och skär i lagom bitar lök, vitlök, morötter och ev. bönskidor om ni använder det istället för ärtor.
- Tvätta citroner och apelsinen och skala av en skalremsa som är 1-2 dm lång.
- Fräs kött, lök och vitlök i fettet tillsammans med kryddorna. Köttet får gärna blir lite brynt innan nästa steg.
- Lägg i skalremsorna, morot och tomat. Salta och peppra. Pressa i saften från en halv citron och hela apelsinen. Låt puttra på svag värme utan lock i 30 minuter.
- Sätt igång ett kok av ris eller potatis vid lagom tid.
- När det är ca 10 minuter kvar så lägg i bönorna eller om ni använder ärtor när det är ca 5 minuter kvar.
Klart!
Och gott! 😋
Jag har också många andra former av allt från asiatiska kryddningar till medelhavsrätter och varianter av köttgrytor från Sydamerika. Alla rätter definieras av sina kryddningar och tillbehör, och till alla dessa av mina favorit-recept kan man använda nästan alla typer av kött. 👍
Men, min erfarenhet nu, nästan 20 år senare är att; kött är kött!
Varje köttslag har i och för sig sin specifika smaknyans. Vissa typer av kött passar av olika anledningar ibland bättre till en del mycket speciella rätter. T.ex. renkött till renskav. Men i de flesta fall är alltid själva kryddningen i en rätt helt avgörande. Den "överröstar" köttets egen smak med råge. Och de flesta köttsorter är dessutom väldigt toleranta och "gifter sig" väl med många olika typer av kryddningar. 😏
Så min lösning sedan vi började föda upp vårt eget kött, det är att inte samla recept efter köttslag, utan att samla på olika typer av kryddningar som man sedan kan använda till alla slags köttslag. 💗
Här är ett exempel på en kryddning som funkar till alla olika sorters kött vi äter.
Citrusgryta med Nordafrikansk kryddning:
För 4 portioner behöver man mellan 400-700 gr kött, här har vi använt Gotlandskanin som vi kokar 30-40 minuter innan på påbörjar resten av receptet, för att göra det riktigt mört. Sen plockar vi köttet av benen.
1-2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
1 citron
1 apelsin
några msk fett att fräsa kött och grönsaker i (ister, talg eller ev. växtolja)
½ tsk kanel
½ tsk spiskummin
½ tsk kryddpeppar
ca en halvliter tomater, skurna i bitar/skivor eller ca 600gr burktomater
ca 200-300 gram ärtor eller bönor. Här använde vi bönor direkt från vårt växthus.
Krydda med salt och peppar.
-Köttet ska skäras i ätstora bitar. När det kommer till kanin, eller t.ex. äldre höns som gärna är lite sega är det bra att koka dom ett bra tag först. Ca 30-40 minuter i tryckkokare brukar möra upp dom till fin ätstruktur.
- Skala/snoppa och skär i lagom bitar lök, vitlök, morötter och ev. bönskidor om ni använder det istället för ärtor.
- Tvätta citroner och apelsinen och skala av en skalremsa som är 1-2 dm lång.
- Fräs kött, lök och vitlök i fettet tillsammans med kryddorna. Köttet får gärna blir lite brynt innan nästa steg.
- Lägg i skalremsorna, morot och tomat. Salta och peppra. Pressa i saften från en halv citron och hela apelsinen. Låt puttra på svag värme utan lock i 30 minuter.
- Sätt igång ett kok av ris eller potatis vid lagom tid.
- När det är ca 10 minuter kvar så lägg i bönorna eller om ni använder ärtor när det är ca 5 minuter kvar.
Klart!
Och gott! 😋
Jag har också många andra former av allt från asiatiska kryddningar till medelhavsrätter och varianter av köttgrytor från Sydamerika. Alla rätter definieras av sina kryddningar och tillbehör, och till alla dessa av mina favorit-recept kan man använda nästan alla typer av kött. 👍
Etiketter:
Djurhållning,
Filosofi,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Slakt,
Ätbar trädgård
tisdag 6 augusti 2019
Stekta auberginskivor
Helt otroligt gott! Världens enklaste recept.😊
1cm skivor, steks i olja, först på hög värme tills de fått fin färg och sen på låg värme ett tag till, tills dom är mjuka helt igenom.
Om man vill att dom ska ha en fastare konsistens kan man lägga skivorna i saltvatten någon halvtimma innan man steker dom.
Lite örtsalt på och serveras sen med nån form av kall sås. T.ex alioli eller som vi gjorde idag, tzatsiki. Tomaten är sorten Tigrella.
Slurp! 😋
1cm skivor, steks i olja, först på hög värme tills de fått fin färg och sen på låg värme ett tag till, tills dom är mjuka helt igenom.
Om man vill att dom ska ha en fastare konsistens kan man lägga skivorna i saltvatten någon halvtimma innan man steker dom.
Lite örtsalt på och serveras sen med nån form av kall sås. T.ex alioli eller som vi gjorde idag, tzatsiki. Tomaten är sorten Tigrella.
Slurp! 😋
Etiketter:
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
söndag 16 juni 2019
Kålsoppa.
Vi skördar årets första kål här i Lappland. De undre bladen från plantorna som är förodlade i växthuset. Nu ska dom planteras ut och för att dom ska tåla chocken tar vi bort alla utom 2-4 blad i toppen. 😊
Dessa kålblad kan också bli årets finaste kålskörd. För tyvärr har vi, liksom stora delar av landet, enorma mängder kålmal som kom en månad tidigare än normalt. På de här bladen har larverna precis kläckts och knappt hunnit äta något, så vi får mycket fin mat av dessa.
Men nu vid utplanteringen doppar jag alla plantor helt i en hink med turex (ett ekologiskt medel med bakterier som gör att de små larverna får svår magsjuka) och sedan täcks hela kållandet med ett insektsnät av högsta kvalitet, med mycket små maskor, för att malen inte ska kunna tränga sig in. Vi använder Rantai insektsnät från Lindbloms. 👍
Kålen är av sorterna Dwarf Green Curled och White Russian, som egentligen är en Sibirisk bladraps, men som används som vanlig grönkål och anses vara den mjällaste och mest välsmakande varianten. Till kvällen vankades kålsoppa enligt Biggans recept. Biggan är en kär vän av den typen jag som odlare uppskattar mest! Hon verkligen älskar grönkål och varje år jag får en bra skörd så får Biggan en stor kasse fina bladrosetter.💗💗
Receptet är så grundläggande och gott som att man skär grönkålsbladen i ätstorlek, kokar i buljong, med potatisbitar och gärna lite rökt kött, vi använde ett rökt renhjärta. Och sen kryddar med salt och peppar.
Otroligt smaskigt! 😋
Dessa kålblad kan också bli årets finaste kålskörd. För tyvärr har vi, liksom stora delar av landet, enorma mängder kålmal som kom en månad tidigare än normalt. På de här bladen har larverna precis kläckts och knappt hunnit äta något, så vi får mycket fin mat av dessa.
Men nu vid utplanteringen doppar jag alla plantor helt i en hink med turex (ett ekologiskt medel med bakterier som gör att de små larverna får svår magsjuka) och sedan täcks hela kållandet med ett insektsnät av högsta kvalitet, med mycket små maskor, för att malen inte ska kunna tränga sig in. Vi använder Rantai insektsnät från Lindbloms. 👍
Kålen är av sorterna Dwarf Green Curled och White Russian, som egentligen är en Sibirisk bladraps, men som används som vanlig grönkål och anses vara den mjällaste och mest välsmakande varianten. Till kvällen vankades kålsoppa enligt Biggans recept. Biggan är en kär vän av den typen jag som odlare uppskattar mest! Hon verkligen älskar grönkål och varje år jag får en bra skörd så får Biggan en stor kasse fina bladrosetter.💗💗
Receptet är så grundläggande och gott som att man skär grönkålsbladen i ätstorlek, kokar i buljong, med potatisbitar och gärna lite rökt kött, vi använde ett rökt renhjärta. Och sen kryddar med salt och peppar.
Otroligt smaskigt! 😋
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
lördag 8 juni 2019
Pumpasoppa med Kroshka
Då har vi äntligen skurit upp vår enda vintersquash/pumpa av sorten Kroshka från förra säsongen och börjat prova olika sätt att äta den. Det är en av de härdigaste sorterna påstås det, och nyttigaste. Men den är lite extra söt, så tydligen kan det vara lite svårt att "laga mat" med den. Och...... man kan ju bara äta en viss mängd pumpapaj. 😜
Så vi måste undersöka om det finns några bra sätt att äta den om vi ska fortsätta odla den här sorten.
För den blir stor, i Lapplandsmått mätt. Denna vägde 3,5 kg vid skörd den första oktober i höstas. Hållbarheten ska vara otroligt lång, minst ett år och jag har också läst om någon med ett rekord på två års lagring. Men eftersom vi inte ville ta upp utrymme i växthuset (plantorna blir rätt stora) ifall vi tyckte sorten inte var god, så bestämde vi oss för att använda upp vår pumpa redan nu så vi kunde provsmaka, om det är en sort vi vill fortsätta odla. På dessa 8 månader hade den minskat i vikt till 2,9 kg eller med 17%. När vi skördade den var den sobert grågrön i skalet men nu har den mognat till en läcker orange/aprikos nyans. 😊
Rå smakade den utmärkt, som en söt typ av gurka, och vi kommer absolut kunna äta en del bara skuret i skivor som "fredags-mys". Och nu har vi använt ca hälften till att göra en soppa. Receptet fick vi från ett gammalt nummer av FOBOs medlemstidskrift Odlaren (Föreningen Organisk-Biologisk Odling), nummer 4/2006. http://www.fobo.se/index.php/odlarenmeny/odlaren-argangar-meny/odlaren-2006-meny
Pumpasoppa med röda linser och majs.
* 4 medelstora lökar
* 800gr fast pumpa (vintersquash)
* 2 dl röda linser
* 1 burk majs, 340 gr
* 1 liter vatten
* 2 msk olja (vi använde rapsolja)
* grönsaksbuljong
* salt och peppar efter smak
Bryn löken i oljan. Tillsätt kokande vatten, buljong och linser, samt den skalade och tärnade pumpan, koka i 30 min. Tillsätt majsen. Låt sjuda ytterligare 10 min. Smaka av med peppar och salt.
Vi följde receptet helt förutom att jag också hackade i några nävar av min egenodlade ostronskivling, som fick koka med under hela tiden. Jag har också provat annan svamp, t.ex. torkad sandsopp, Karl Johan och en gång trattkantareller. Och det blir också jättegott. Det verkar som att svamp i ger soppan den där extra umami-smaken som gör den helt oemotståndligt smaskig! 😋
Andra halvan ska vi snart prova att ungssteka i tärningar, tillsammans med rotfrukter.
Fröer till Kroshka finns att köpa från Runåbergs:
https://www.runabergsfroer.se/?p=140
Vi fick tag på våra fröer från en medlem i föreningen Sesam som odlat dom i norra Sverige ett tag, så kanske var dom lite extra härdiga. I år ska vi självklart prova få fram fröer själv. 👍
Så vi måste undersöka om det finns några bra sätt att äta den om vi ska fortsätta odla den här sorten.
För den blir stor, i Lapplandsmått mätt. Denna vägde 3,5 kg vid skörd den första oktober i höstas. Hållbarheten ska vara otroligt lång, minst ett år och jag har också läst om någon med ett rekord på två års lagring. Men eftersom vi inte ville ta upp utrymme i växthuset (plantorna blir rätt stora) ifall vi tyckte sorten inte var god, så bestämde vi oss för att använda upp vår pumpa redan nu så vi kunde provsmaka, om det är en sort vi vill fortsätta odla. På dessa 8 månader hade den minskat i vikt till 2,9 kg eller med 17%. När vi skördade den var den sobert grågrön i skalet men nu har den mognat till en läcker orange/aprikos nyans. 😊
Rå smakade den utmärkt, som en söt typ av gurka, och vi kommer absolut kunna äta en del bara skuret i skivor som "fredags-mys". Och nu har vi använt ca hälften till att göra en soppa. Receptet fick vi från ett gammalt nummer av FOBOs medlemstidskrift Odlaren (Föreningen Organisk-Biologisk Odling), nummer 4/2006. http://www.fobo.se/index.php/odlarenmeny/odlaren-argangar-meny/odlaren-2006-meny
Pumpasoppa med röda linser och majs.
* 4 medelstora lökar
* 800gr fast pumpa (vintersquash)
* 2 dl röda linser
* 1 burk majs, 340 gr
* 1 liter vatten
* 2 msk olja (vi använde rapsolja)
* grönsaksbuljong
* salt och peppar efter smak
Bryn löken i oljan. Tillsätt kokande vatten, buljong och linser, samt den skalade och tärnade pumpan, koka i 30 min. Tillsätt majsen. Låt sjuda ytterligare 10 min. Smaka av med peppar och salt.
Vi följde receptet helt förutom att jag också hackade i några nävar av min egenodlade ostronskivling, som fick koka med under hela tiden. Jag har också provat annan svamp, t.ex. torkad sandsopp, Karl Johan och en gång trattkantareller. Och det blir också jättegott. Det verkar som att svamp i ger soppan den där extra umami-smaken som gör den helt oemotståndligt smaskig! 😋
Andra halvan ska vi snart prova att ungssteka i tärningar, tillsammans med rotfrukter.
Fröer till Kroshka finns att köpa från Runåbergs:
https://www.runabergsfroer.se/?p=140
Vi fick tag på våra fröer från en medlem i föreningen Sesam som odlat dom i norra Sverige ett tag, så kanske var dom lite extra härdiga. I år ska vi självklart prova få fram fröer själv. 👍
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
måndag 3 juni 2019
Kålpudding med pak choi.
Nu har all vår snabbkål börjat blomma och det är dags att rensa ur dem. Det har varit en mycket lyckad skörd av den tidiga vårsådd som vi gjorde i växthuset, tredje veckan i mars. 😊
Vi har haft lite bekymmer att räkna ut hur vi skulle använda Pak Choi-plantorna, som blev fina men som ingen i vår familj uppskattar särskilt. En lösning blev att göra pizzasallad. Och nu, som en snilleblixt kom vi på ett till sätt, som blev riktigt uppskattat!👍
Vi gjorde en klassisk kålpudding, med hälften vanlig vitkål och hälften all den olika "snabbkål" som vi nu måste ta tabberaset av i växthuset. Det var, förutom Pak Choi också broccolirybs och Choy sum.
Smaken på kålpuddingen blev väldigt lik den klassiska och det gick åt så otroligt mycket kål att vi faktiskt har lyckats äta upp varenda blad av varenda kålplanta vi sådde där i mars.
Succé! 💗
Här det tidigare inlägget om snabbkål.
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/snabbkal.html
Och när vi kom på att börja göra pizzasallad av Pak Choi.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-ata-pak-choi.html
Vi har haft lite bekymmer att räkna ut hur vi skulle använda Pak Choi-plantorna, som blev fina men som ingen i vår familj uppskattar särskilt. En lösning blev att göra pizzasallad. Och nu, som en snilleblixt kom vi på ett till sätt, som blev riktigt uppskattat!👍
Vi gjorde en klassisk kålpudding, med hälften vanlig vitkål och hälften all den olika "snabbkål" som vi nu måste ta tabberaset av i växthuset. Det var, förutom Pak Choi också broccolirybs och Choy sum.
Smaken på kålpuddingen blev väldigt lik den klassiska och det gick åt så otroligt mycket kål att vi faktiskt har lyckats äta upp varenda blad av varenda kålplanta vi sådde där i mars.
Succé! 💗
Här det tidigare inlägget om snabbkål.
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/snabbkal.html
Och när vi kom på att börja göra pizzasallad av Pak Choi.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-ata-pak-choi.html
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
söndag 26 maj 2019
Hjärtligt goda vingar.
Så idag blev det snabblunch. Kalla grillade kaninvingar, rester från i fredags. Så otroligt goda!😋
Första gången Husbonden (mästerkocken på Forsnäs Hemman) drog fram en påse som var märkt "kaninvingar" från frysen, så fick jag förklara mig, nogsamt. 😂
Kanske trodde han att livsglädjens delirium fullständigt ryckt vettet från mig, kaniner har ju inga vingar.
Men, det är bara mitt sätt att lite kreativt namnge en ny styckdetalj jag utvecklat det senaste året. Eftersom vi kokar skrovsoppa på alla "beniga rester" så kändes det alltid som att det var onödigt att det skrovet innehöll så mycket kött. Soppan blir god ändå på bara ben- och märgutkoket. Och alla som styckat en kanin vet att bogen inte är särskilt "matig". Så jag började skära så att så mycket kött som möjligt kom med i bogen. Både köttet på ryggen ner längs revbenen, precis så att sadeln lämnades intakt. Sen inte minst inkluderade jag så mycket som möjligt av "bringan" eller vad det kallas på en kanin, köttet på själva bröstet och halsen. Resultatet blev en riktigt matig bogstyckning som var väldigt utbredd, och som alltså liknade en vinge.
Husbonden tycker nog fortfarande att jag är mer eller mindre helknäpp, tack och lov att kärlek är blind.😜 Men han har ändå accepterat kaninvingarna och dom är överlag en stor succé bland alla i matlaget här på Forsnäs Hemman. 👍
Kanske trodde han att livsglädjens delirium fullständigt ryckt vettet från mig, kaniner har ju inga vingar.
Men, det är bara mitt sätt att lite kreativt namnge en ny styckdetalj jag utvecklat det senaste året. Eftersom vi kokar skrovsoppa på alla "beniga rester" så kändes det alltid som att det var onödigt att det skrovet innehöll så mycket kött. Soppan blir god ändå på bara ben- och märgutkoket. Och alla som styckat en kanin vet att bogen inte är särskilt "matig". Så jag började skära så att så mycket kött som möjligt kom med i bogen. Både köttet på ryggen ner längs revbenen, precis så att sadeln lämnades intakt. Sen inte minst inkluderade jag så mycket som möjligt av "bringan" eller vad det kallas på en kanin, köttet på själva bröstet och halsen. Resultatet blev en riktigt matig bogstyckning som var väldigt utbredd, och som alltså liknade en vinge.
Husbonden tycker nog fortfarande att jag är mer eller mindre helknäpp, tack och lov att kärlek är blind.😜 Men han har ändå accepterat kaninvingarna och dom är överlag en stor succé bland alla i matlaget här på Forsnäs Hemman. 👍
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Gotlandskaniner,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
söndag 19 maj 2019
Att äta Pak Choi.
Vi har kunnat skörda fina Pak Choiplantor i över en vecka nu. Alltså har det tagit knappt 7 veckor från sådd till ätbar skörd! Man blir imponerad! 😊

Fina plantor, tänk att dom kan bli så stora med så liten rot! Men sen ska man äta, och hur då då? På någon blogg läste jag att man delar buketterna i halvor, steker snabbt på hög värme (typ wokar) och smaksätter med lite soya, vitlök, chili och sesamfrö. Så, det körde vi på och åt tillsammans med renrevben. Det är härligt att få äta så pass "stenålders" igen, det är alltid lättare på sommaren än på vintern.👍
Men alltså Pak Choien, den var inte god tillagad på det där viset och konsistensen var också svår att smälta.
Vad göra? Det är ju ingen idé att odla det man inte vill äta. Och just nu har vi massor av skördeklar Pak Choi och mängder med frö som jag tänkt så inför höstskörden.
Jag googlade, alltid en bra idé. Men det visade sig att den här wokvarianten med smaksättning av vitlök, soya, chili och sesamfrö är typ det enda recept som finns i det allmänna medvetandet.
Nu var goda råd dyra!😅
Så då får man sätta sig och bli lite analyserande. Pak Choi är en kål. Den är mest lik salladskål som inte heller är en favorit här i huset. Så då ställde vi oss frågan: vad gillar vi för mat som har kål i? Svaret blev pizzasallad.
Sagt och gjort. Vi skivade Pak Choi rätt fint tvärs över stjälen för att komma undan den där jobbiga konsistensen i mesta möjliga mån. Och gjorde pizzasallad. Det blev helt, och nu har vi alltså en användning också för Pak Choi. 😋
Men, vi kommer troligen inte odla den i fortsättningen också. Det finns annat som är mer smakligt och mycket mer användbart, som rädisor eller vanlig bladkål som man kan skörda snabbt!

Fina plantor, tänk att dom kan bli så stora med så liten rot! Men sen ska man äta, och hur då då? På någon blogg läste jag att man delar buketterna i halvor, steker snabbt på hög värme (typ wokar) och smaksätter med lite soya, vitlök, chili och sesamfrö. Så, det körde vi på och åt tillsammans med renrevben. Det är härligt att få äta så pass "stenålders" igen, det är alltid lättare på sommaren än på vintern.👍
Men alltså Pak Choien, den var inte god tillagad på det där viset och konsistensen var också svår att smälta.
Vad göra? Det är ju ingen idé att odla det man inte vill äta. Och just nu har vi massor av skördeklar Pak Choi och mängder med frö som jag tänkt så inför höstskörden.
Jag googlade, alltid en bra idé. Men det visade sig att den här wokvarianten med smaksättning av vitlök, soya, chili och sesamfrö är typ det enda recept som finns i det allmänna medvetandet.
Nu var goda råd dyra!😅
Så då får man sätta sig och bli lite analyserande. Pak Choi är en kål. Den är mest lik salladskål som inte heller är en favorit här i huset. Så då ställde vi oss frågan: vad gillar vi för mat som har kål i? Svaret blev pizzasallad.
Sagt och gjort. Vi skivade Pak Choi rätt fint tvärs över stjälen för att komma undan den där jobbiga konsistensen i mesta möjliga mån. Och gjorde pizzasallad. Det blev helt, och nu har vi alltså en användning också för Pak Choi. 😋
Men, vi kommer troligen inte odla den i fortsättningen också. Det finns annat som är mer smakligt och mycket mer användbart, som rädisor eller vanlig bladkål som man kan skörda snabbt!
Se här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalsoppa.html
Lite senare på våren kom vi på ytterligare ett trix för att göra Pak Choi både ätbar och god: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalpudding-med-pak-choi.html
Lite senare på våren kom vi på ytterligare ett trix för att göra Pak Choi både ätbar och god: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalpudding-med-pak-choi.html
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
måndag 6 maj 2019
Att 'ägga' mat- Frittata.
Växthuset levererar en del grönt. Pak Choi, spenat, en del mindre bladkål som hunnit bli väl så stora som pak choien så här 2 månader från sådd. Till och med ett par av de första topparna av nässlor och en del alldeles nyuppkommen svinmålla kunde jag plocka. 😊
Då gör jag en vardagsrätt. Man kan kalla den Frittata, som i Italien, om man vill verka berest. Men vi lärde oss att göra den här rätten alldeles naturligt under våra första år här på Forsnäs Hemman. Med massor av ägg och i övrigt en mathållning som baserar sig på "vad kan vi plocka eller få tag på nu" så hade den äldste sonen ofta hade en särskild önskan.
-"Kan ni *ägga* maten", frågade han.
Alltså, om det än var kotletter eller fiskfiléer, grönsaksbiffar eller rotpytt, så ville han att vi skulle hälla äggstanning över och "ägga" maten. 😂 Så skapas ett recept, tills vi för något år sedan upptäckte att den maträtten redan hade ett italienskt namn.
Rätten handlar helt enkelt om en slags omelett, eller mer av en äggstanning som man häller över diverse som man har brynt/fräst i stekpannan. Det kan vara kött, fisk, räkor och ofta en hel del grönsaker och bladgrönt. 👍
Dagens äggade pytt (eller alltså Frittata) innehöll diverse smågrönt som börjat komma upp i växthuset och så nässlorna och den första minimala svinmållan , en och en halv filstrimlad fläskkotlett, ett par ostronskivlingar som vi just odlat fram i våra svamphinkar. Vidare en lök, en halv tomat som blivit över från gårdagens middag och en gammal ostskalk som jag strimlade och strösslade över när hela alltet börjat stattna. Sist och högst upp spred jag ut lite av vår otroligt goda inlagda tapaschili över halva pannan, den är inte särskilt stark, men ifall någon är extra känslig kan man ju välja att äta utan. 😉
Det blev SÅ gott. Och framöver barmarkssäsongen väntar alltså många, och ständigt skiftande varianter av äggad pytt som arbetsmat att stå sig på här i Lappland. 💗
Här tidigare inlägg om frittata, tapaschili nässlor och svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/akut-frittata.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
Då gör jag en vardagsrätt. Man kan kalla den Frittata, som i Italien, om man vill verka berest. Men vi lärde oss att göra den här rätten alldeles naturligt under våra första år här på Forsnäs Hemman. Med massor av ägg och i övrigt en mathållning som baserar sig på "vad kan vi plocka eller få tag på nu" så hade den äldste sonen ofta hade en särskild önskan.
-"Kan ni *ägga* maten", frågade han.
Alltså, om det än var kotletter eller fiskfiléer, grönsaksbiffar eller rotpytt, så ville han att vi skulle hälla äggstanning över och "ägga" maten. 😂 Så skapas ett recept, tills vi för något år sedan upptäckte att den maträtten redan hade ett italienskt namn.
Rätten handlar helt enkelt om en slags omelett, eller mer av en äggstanning som man häller över diverse som man har brynt/fräst i stekpannan. Det kan vara kött, fisk, räkor och ofta en hel del grönsaker och bladgrönt. 👍
Dagens äggade pytt (eller alltså Frittata) innehöll diverse smågrönt som börjat komma upp i växthuset och så nässlorna och den första minimala svinmållan , en och en halv filstrimlad fläskkotlett, ett par ostronskivlingar som vi just odlat fram i våra svamphinkar. Vidare en lök, en halv tomat som blivit över från gårdagens middag och en gammal ostskalk som jag strimlade och strösslade över när hela alltet börjat stattna. Sist och högst upp spred jag ut lite av vår otroligt goda inlagda tapaschili över halva pannan, den är inte särskilt stark, men ifall någon är extra känslig kan man ju välja att äta utan. 😉
Det blev SÅ gott. Och framöver barmarkssäsongen väntar alltså många, och ständigt skiftande varianter av äggad pytt som arbetsmat att stå sig på här i Lappland. 💗
Här tidigare inlägg om frittata, tapaschili nässlor och svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/akut-frittata.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
Etiketter:
Familj,
Filosofi,
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Ätbar trädgård,
Ölandshöns
söndag 7 april 2019
Tupp-tacos
Vi gör en traditionell söndagsmiddag på Forsnäs Hemman. Alltså traditionell för oss. Knappast för några andra. Det vankas tupp-tacos.😋
En favorit sedan barnen var små. Jag undrar ibland vad deras kompisar och kompisarnas föräldrar egentligen trodde vi åt, då barnen alltid stolt berättade att favoritmaten, det var självklart tupp-tacos.😂
Under våra första år som självhushållare insåg vi att vuxna tuppar av lantraskvalitet inte hade broilermjuka lår, direkt. Våra Ölandstuppar stoltserade med rejäla klubbor av riktigt rött kött vid det laget vi slaktade dom. Vältränade, tuggiga utan lång tillagning. Men vi lärde oss också ganska snabbt att det går utmärkt att bena ur låren och göra köttfärs. Låren från tre tuppar förser hela vår stora familj med en rejäl sats köttfärs till våra tupp-tacos och det blir en bra laddning över till lunch för oss vuxna på hemmanet, som kan räcka både måndag och kanske tisdag. 😋
Tips: Benen har en hel del senor som kan vara svåra att hantera även för en bra köttkvarn. På bilden syns hur jag skär av de urbenade styckena tvärs över, så att alla senor delas med ca 2 cm mellanrum. Då blir även de här tuffa köttstyckena lätta att mala fin färs av! 👍
En favorit sedan barnen var små. Jag undrar ibland vad deras kompisar och kompisarnas föräldrar egentligen trodde vi åt, då barnen alltid stolt berättade att favoritmaten, det var självklart tupp-tacos.😂
Under våra första år som självhushållare insåg vi att vuxna tuppar av lantraskvalitet inte hade broilermjuka lår, direkt. Våra Ölandstuppar stoltserade med rejäla klubbor av riktigt rött kött vid det laget vi slaktade dom. Vältränade, tuggiga utan lång tillagning. Men vi lärde oss också ganska snabbt att det går utmärkt att bena ur låren och göra köttfärs. Låren från tre tuppar förser hela vår stora familj med en rejäl sats köttfärs till våra tupp-tacos och det blir en bra laddning över till lunch för oss vuxna på hemmanet, som kan räcka både måndag och kanske tisdag. 😋
Tips: Benen har en hel del senor som kan vara svåra att hantera även för en bra köttkvarn. På bilden syns hur jag skär av de urbenade styckena tvärs över, så att alla senor delas med ca 2 cm mellanrum. Då blir även de här tuffa köttstyckena lätta att mala fin färs av! 👍
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Slakt,
Ölandshöns
söndag 17 mars 2019
Superb söndagsmiddag!
Jag förbereder dagens middag, och det blir festmat! Kokta märgben! 😊
Förutom att det nog är världens godaste mat, så är det en otroligt "lättlagad" middag. De här benen sågar jag bara med en vanlig såg. Och jag behöver inte ens såga igenom dom utan när man kommit halvvägs så dänger man till benet mot skruvstädet av metall så går det av helt av sig själv. Sen kokar man benen med lite salt i ca 2 timmar. Klart! 👍
Ätes med krabbgaffel gärna ståendes direkt över grytan. Nå så otroligt gott! 😋
Just idag är det renbenen från vårvinterslakten vi kokar upp (den ren vi gör kallrökt, lufttorkat renkött av). Men vi äter alla ben från alla våra större djur på detta sätt. Lappgetterna, våra Linderödsgrisar och även från hästar vi hjälpt till att slakta och stycka. All märg är lika god. 💗
Här tidigare inlägg om märgbenskok:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html
Och här några länkar om vårt kallrökta, lufttorkade kött:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/04/kallrokt-lufttorkat-renkott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/04/rokt-lufttorkat-go-kott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/03/roker-arets-torkade-renkott.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vartid-vedtid.html
Förutom att det nog är världens godaste mat, så är det en otroligt "lättlagad" middag. De här benen sågar jag bara med en vanlig såg. Och jag behöver inte ens såga igenom dom utan när man kommit halvvägs så dänger man till benet mot skruvstädet av metall så går det av helt av sig själv. Sen kokar man benen med lite salt i ca 2 timmar. Klart! 👍
Ätes med krabbgaffel gärna ståendes direkt över grytan. Nå så otroligt gott! 😋
Just idag är det renbenen från vårvinterslakten vi kokar upp (den ren vi gör kallrökt, lufttorkat renkött av). Men vi äter alla ben från alla våra större djur på detta sätt. Lappgetterna, våra Linderödsgrisar och även från hästar vi hjälpt till att slakta och stycka. All märg är lika god. 💗
Här tidigare inlägg om märgbenskok:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html
Och här några länkar om vårt kallrökta, lufttorkade kött:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/04/kallrokt-lufttorkat-renkott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/04/rokt-lufttorkat-go-kott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/03/roker-arets-torkade-renkott.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vartid-vedtid.html
Etiketter:
Djurhållning,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Linderödgrisar,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Slakt
torsdag 7 mars 2019
Soppa på Manlav.
Här är ett inlägg jag tvekat att skriva i flera år.
Nästan INGEN av er som läser ska göra detta! 😞
Manlav växer på riktigt mogna och gamla tallar och .....dom finns nästan inte längre kvar. Rovdriften i det Svenska "skogsbruket" (läs: Skövlingen värre än Amazonas regnskogar) gör att vi ser väldigt lite av dessa hänglavar till och med här i Lapplands extrema glesbygd. 😢
Dom är dessutom känsliga för luftföroreningar. Så jag gissar att nästan ingen nedanför norra Dalarna eller utåt kusten kan (eller bör) tillgodogöra sig detta tips. 👎
Men ändå, för oss är det ett kulturhistoriskt grundat livsmedel som fyller en roll ingen annan "växt" kan göra. Och Manlav är inte bara en växt, utan det är en symbios mellan en svamp och en alg, som växer i Lapplands inland land! Som nori-ark men för oss här i fjällnära inlandet! Enormt nyttigt på ett helt unikt sätt i vår region. Manlavssoppa är inget vi äter dagligdags, snarare ännu mer exklusivt än de där rätterna man äter till jul och midsommar. Manlavssoppa får vi möjligheten att äta kanske 1 eller max 2 gånger om året. 😌
Så också därför vill vi beskriva vår användning! Om det är så att absolut ingen har chans att göra den eller BÖR göra den nu, så kanske ändå någon håller det i minnet och berättar för sina barn och barnbarn när civilisationen väl kollapsat och tallarna växt upp igen. Det här är god och NYTTIG föda. 😋
Så här avgränsar vi vår manlavs-plockning. Laven växer bara på helt mogna och uppvuxna träd i regioner utan luftföroreningar. Det gör ju att det här i sig är en svårt hotad art i dagsläget. MEN vi bor ju precis här, och när vårvinterstormarna härjar så blåser en hel del kvistar ned från träden, och de har lav på sig.
Nu är ju renskötseln OCKSÅ en svårt hotad verksamhet och renarna bara älskar att äta på de här nedblåsta grenarna på sin vandring upp från skogslandet vid Norrlandskusten mot Lapplandsfjällen. Dom älskar att gå förbi oss (som har ett fåtal hektar oförstörd skog på våra ägor) och äta dessa nedblåsta kvistar med manlav på vägen. Så vi vill helst spara dom åt renarna. 💗
Men vi vill helst inte att renarna kommer in i själva trädgården och börjar tugga på våra bärbuskar och äppelträd (som ju ändå inte trivs så bra så här kallt till). Så vår kompromiss är att renarna får alla nedblåsta lavgrenar utanför själva trädgården. Där finns en lång och bred (över en hektar i bredd) stor passage mot fjällen och vi ser dom i stora flockar varje vår på deras väg upp mot fjällen. Jättefina! 😊
Kolla här när vi satte potatis för ett par år sedan. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Så här ser det ut nästan varje år. Det är SÅ härligt att få se dessa underbara djur som helt är anpassade till vår region att hitta sin väg fram till sommarvistena helt på sin egen hand genom vårt gamla nubyggar-hemman. 💕
Men kvistarna som faller inom själva närområdet till vårt hemman (i trädgården, kanske max en tjugondel av all lav som faller inom våra marker) de plockar vi, tar laven av och rensar noggrant. Över 95% får alltså renarna tillgodo under sin vandring mot fjällen i nordväst.
Sen gör man så här:
6 dl
grädde (Vi på Forsnäs Hemman använder vår getmjölk och getgrädde)
Nästan INGEN av er som läser ska göra detta! 😞
Manlav växer på riktigt mogna och gamla tallar och .....dom finns nästan inte längre kvar. Rovdriften i det Svenska "skogsbruket" (läs: Skövlingen värre än Amazonas regnskogar) gör att vi ser väldigt lite av dessa hänglavar till och med här i Lapplands extrema glesbygd. 😢
Dom är dessutom känsliga för luftföroreningar. Så jag gissar att nästan ingen nedanför norra Dalarna eller utåt kusten kan (eller bör) tillgodogöra sig detta tips. 👎
Men ändå, för oss är det ett kulturhistoriskt grundat livsmedel som fyller en roll ingen annan "växt" kan göra. Och Manlav är inte bara en växt, utan det är en symbios mellan en svamp och en alg, som växer i Lapplands inland land! Som nori-ark men för oss här i fjällnära inlandet! Enormt nyttigt på ett helt unikt sätt i vår region. Manlavssoppa är inget vi äter dagligdags, snarare ännu mer exklusivt än de där rätterna man äter till jul och midsommar. Manlavssoppa får vi möjligheten att äta kanske 1 eller max 2 gånger om året. 😌
Så också därför vill vi beskriva vår användning! Om det är så att absolut ingen har chans att göra den eller BÖR göra den nu, så kanske ändå någon håller det i minnet och berättar för sina barn och barnbarn när civilisationen väl kollapsat och tallarna växt upp igen. Det här är god och NYTTIG föda. 😋
Så här avgränsar vi vår manlavs-plockning. Laven växer bara på helt mogna och uppvuxna träd i regioner utan luftföroreningar. Det gör ju att det här i sig är en svårt hotad art i dagsläget. MEN vi bor ju precis här, och när vårvinterstormarna härjar så blåser en hel del kvistar ned från träden, och de har lav på sig.
Nu är ju renskötseln OCKSÅ en svårt hotad verksamhet och renarna bara älskar att äta på de här nedblåsta grenarna på sin vandring upp från skogslandet vid Norrlandskusten mot Lapplandsfjällen. Dom älskar att gå förbi oss (som har ett fåtal hektar oförstörd skog på våra ägor) och äta dessa nedblåsta kvistar med manlav på vägen. Så vi vill helst spara dom åt renarna. 💗
Men vi vill helst inte att renarna kommer in i själva trädgården och börjar tugga på våra bärbuskar och äppelträd (som ju ändå inte trivs så bra så här kallt till). Så vår kompromiss är att renarna får alla nedblåsta lavgrenar utanför själva trädgården. Där finns en lång och bred (över en hektar i bredd) stor passage mot fjällen och vi ser dom i stora flockar varje vår på deras väg upp mot fjällen. Jättefina! 😊
Kolla här när vi satte potatis för ett par år sedan. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Så här ser det ut nästan varje år. Det är SÅ härligt att få se dessa underbara djur som helt är anpassade till vår region att hitta sin väg fram till sommarvistena helt på sin egen hand genom vårt gamla nubyggar-hemman. 💕
Men kvistarna som faller inom själva närområdet till vårt hemman (i trädgården, kanske max en tjugondel av all lav som faller inom våra marker) de plockar vi, tar laven av och rensar noggrant. Över 95% får alltså renarna tillgodo under sin vandring mot fjällen i nordväst.
Sen gör man så här:
Så gör du Lailas manlavssoppa (modifierad av Husmor på Forsnäs Hemman)
Manlav, ungefär så mycket att det motsvarar storleken på en
handboll.
0.51 vatten
1 buljongtärning (grönsaksbuljong) och salt (Vi på Forsnäs Hemman använder vår allkrydda) http://forsnashemman.tictail.com/product/libbsticka
Redning med majsenamjöl eller liknande (Vi på Forsnäs Hemman använder eget kornmjöl)
1. Rensa laven från barr, små kvistar och annat
skräp.
2. Förväll laven i tre omgångar, cirka 5 minuters
kokning varje gång.
Skölj i kallt vatten efter varje förvällning. Det är viktigt att laven har hunnit "svälla upp" och blivit "slemmig" efter dessa omgångar av kortvarig kokning.
3. Sedan ska laven klippas eller skäras upp i små bitar. Har
man tillgång till en matberedare eller stavmixer så använder man den.
4. Tillsätt sedan 0.5 liter vatten och lägg i buljongtärningen (eller Forsnäs Hemmans allkrydda).
Det ger soppan lite sälta och mustighet. Låt allt koka svagt i cirka 5
minuter.
5. Tillsätt grädden och låt allt koka i 2-3 minuter.
Vill du att soppan ska ha lite tjockare konsistens så reder man den med mer mjöl.
Receptet fick vi ursprungligen från Laila Spik. Här är ett tidigare inlägg vi skrivit om henne och den absolut makalösa filmen hon gjort. Den borde alla se om dom är intresserade av att samla naturlig föda här i allra Kallaste Nord.
Manlavssoppan har (som Laila säger upprepade gånger i filmen) "Väldigt God Smak". 😜
Etiketter:
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Naturupplevelse,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Skog
fredag 8 februari 2019
Snabbmat Söndagssoppan.
Ett litet tips för självhushållare där dagens 24 timmar ibland inte helt räcker till.
Snabbmat! 😊
Hos oss här på Forsnäs Hemman i Lappland är det ganska vanligt att vi gör en "söndagssoppa". Det är en grövre variant. Inga finhackade grönsaker utan rejäla munsbitar. Då går det snabbt att hacka till en 4,5 liters tryckkokaren eller en 10 liters kastrull av vanligt slag. Ingredienser är sånt som kålrötter, rovor, potatis, morötter, palsternacka, svartrot, haverot, jordärtskocka, rotsolros, selleri/rotselleri, purjolök eller annan lök och kanske tomater om man har det kvar på lager eller i frysen, ofta en del torkad svamp i och sen diverse bladgrönt som persilja, svinmålla, nässlor, mangold, björnrot, mästerrot eller dill. Lite chili gör sig också bra för det mesta. Och som alltid......libbsticka! Buljong-örten! 😋
Recept är helt omöjligt att utfärda på en "Söndagssoppa". Man tar de vegetabilier man har. Vilken typ av kött man använder är också egentligen irrelevant, bara det är en hyfsad andel animaliska proteiner. Annat kan man inte stå sig på här i Kallaste Nord. 😉
Poängen är att en sån soppa snabbt hackas ihop på en halvtimme på en söndag. Och i en sån mängd att den räcker inte bara till söndagsmiddag utan också till lunch/middag i minst 2-3 dagar framöver. Alltså snabbmat. 👍
Och absolut supersmaskig, jämt. 😁
Otroligt värdefullt vissa tider på året. Som denna, när vi måste jobba extra hårt med djuren och samtidigt börjar förbereda odlingarna med försådder och ändå gärna vill hinna sova 8 timmar per dygn. 💗
Snabbmat! 😊
Hos oss här på Forsnäs Hemman i Lappland är det ganska vanligt att vi gör en "söndagssoppa". Det är en grövre variant. Inga finhackade grönsaker utan rejäla munsbitar. Då går det snabbt att hacka till en 4,5 liters tryckkokaren eller en 10 liters kastrull av vanligt slag. Ingredienser är sånt som kålrötter, rovor, potatis, morötter, palsternacka, svartrot, haverot, jordärtskocka, rotsolros, selleri/rotselleri, purjolök eller annan lök och kanske tomater om man har det kvar på lager eller i frysen, ofta en del torkad svamp i och sen diverse bladgrönt som persilja, svinmålla, nässlor, mangold, björnrot, mästerrot eller dill. Lite chili gör sig också bra för det mesta. Och som alltid......libbsticka! Buljong-örten! 😋
Recept är helt omöjligt att utfärda på en "Söndagssoppa". Man tar de vegetabilier man har. Vilken typ av kött man använder är också egentligen irrelevant, bara det är en hyfsad andel animaliska proteiner. Annat kan man inte stå sig på här i Kallaste Nord. 😉
Poängen är att en sån soppa snabbt hackas ihop på en halvtimme på en söndag. Och i en sån mängd att den räcker inte bara till söndagsmiddag utan också till lunch/middag i minst 2-3 dagar framöver. Alltså snabbmat. 👍
Och absolut supersmaskig, jämt. 😁
Otroligt värdefullt vissa tider på året. Som denna, när vi måste jobba extra hårt med djuren och samtidigt börjar förbereda odlingarna med försådder och ändå gärna vill hinna sova 8 timmar per dygn. 💗
Etiketter:
Familj,
Filosofi,
Köttuppfödning,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Växthus,
Ätbar trädgård
tisdag 22 januari 2019
Och när maten ser ut som cement då?
En av de största förändringarna vi gick igenom när vi började självhushålla var hur vi åt. Helt plötsligt handlade det inte om att hitta ett recept man kände sig sugen på eller vad som fanns i affären. 😊
Det handlade istället om vad man själv kunde "producera" för mat och hur man skulle få den smaklig. Enorm skillnad, och tidvis svårt både praktiskt och känslomässigt. Alla vet väl hur vissa människor inte alls är sugna på att prova något nytt.😉
Men steg för steg går det, om man funderar mer på ingredienserna och tillagningssätt än slutlig maträtt. Det blir det som blir. Och väldigt mycket hjälp och inspiration har vi fått från mer naturnära kulturer runt om i världen. Dom KAN verkligen laga mat, på allt möjligt, och då ska väl vi också kunna det. 💗
Det här med svampsoppa är ändå en utmaning. Den är verkligen otroligt god, men ser oftast mindre aptitlig ut. Beroende på svampsort kan soppan se ut som barnbajs i gulbrunt, eller som här när vi använder vår goda tegelsopp (Lapplands landskapssvamp), den svartnar vid tillagning. Då ser soppan ut precis som nyblandad cement. Kul! Tycker jag, men inte alla. 😜
Så lösningen här hos oss har blivit "toppings". Alltså att tillbehör till soppan serveras på sidan och kan strösslas över för att liksom dölja den mindre lockande basen av middagen. Till den här härliga svampcementsoppan serverades strimlor av kokt pumpa. Den hade egentligen varit lika god inblandad i soppan, men på det här sättet kan pumpan hjälpa till att höja det visuella. Även de klassiska krutongerna hjälper upp utseendet.
Små trix i en självhushållares vardag. 😇
Tidigare varianter av mer eller mindre bajsliknande maträtter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/03/svampsoppa.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/matig-skyddsjakt.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/att-lara-sig-ata-utanfor-boxen.html
Det handlade istället om vad man själv kunde "producera" för mat och hur man skulle få den smaklig. Enorm skillnad, och tidvis svårt både praktiskt och känslomässigt. Alla vet väl hur vissa människor inte alls är sugna på att prova något nytt.😉
Men steg för steg går det, om man funderar mer på ingredienserna och tillagningssätt än slutlig maträtt. Det blir det som blir. Och väldigt mycket hjälp och inspiration har vi fått från mer naturnära kulturer runt om i världen. Dom KAN verkligen laga mat, på allt möjligt, och då ska väl vi också kunna det. 💗
Det här med svampsoppa är ändå en utmaning. Den är verkligen otroligt god, men ser oftast mindre aptitlig ut. Beroende på svampsort kan soppan se ut som barnbajs i gulbrunt, eller som här när vi använder vår goda tegelsopp (Lapplands landskapssvamp), den svartnar vid tillagning. Då ser soppan ut precis som nyblandad cement. Kul! Tycker jag, men inte alla. 😜
Så lösningen här hos oss har blivit "toppings". Alltså att tillbehör till soppan serveras på sidan och kan strösslas över för att liksom dölja den mindre lockande basen av middagen. Till den här härliga svampcementsoppan serverades strimlor av kokt pumpa. Den hade egentligen varit lika god inblandad i soppan, men på det här sättet kan pumpan hjälpa till att höja det visuella. Även de klassiska krutongerna hjälper upp utseendet.
Små trix i en självhushållares vardag. 😇
Tidigare varianter av mer eller mindre bajsliknande maträtter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/03/svampsoppa.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/matig-skyddsjakt.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/att-lara-sig-ata-utanfor-boxen.html
Etiketter:
Familj,
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Ätbar trädgård
fredag 18 januari 2019
Jordpåse.
Det är dags att hämta in lite jord till försådderna. Precis som allt annat som har att göra med odlingarna så "köldbehandlar" jag jorden. 😊
Påsarna ligger ute i sågverket under midvinterna för att bli riktigt genomfrusna under lång tid. Det har visat sig effektivt, vi har alltså inga problem alls med sorgmygg.👍
Som vanligt är det praktiskt att bära på huvudet.
Jag köper 3-4 jordpåsar var år, men till dessa blandar jag lika delar tidigare använd såjord och även riktig kompostjord som jag sållar och häller i påse på hösten för att stelfrysas över vintern. Slutligen ser jag till att såjorden innehåller ca 40-50% sand/grus. Då blir det oftast helt perfekt just till våra förodlingar.
Inatt står allt nere i pannrummet och tinar, och imorgon är det dags för 2019 års första fröer. SÅ spännande, även efter så många år av odling. 💗
Påsarna ligger ute i sågverket under midvinterna för att bli riktigt genomfrusna under lång tid. Det har visat sig effektivt, vi har alltså inga problem alls med sorgmygg.👍
Som vanligt är det praktiskt att bära på huvudet.
Jag köper 3-4 jordpåsar var år, men till dessa blandar jag lika delar tidigare använd såjord och även riktig kompostjord som jag sållar och häller i påse på hösten för att stelfrysas över vintern. Slutligen ser jag till att såjorden innehåller ca 40-50% sand/grus. Då blir det oftast helt perfekt just till våra förodlingar.
Inatt står allt nere i pannrummet och tinar, och imorgon är det dags för 2019 års första fröer. SÅ spännande, även efter så många år av odling. 💗
Etiketter:
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Ätbar trädgård
fredag 14 december 2018
Odla julens senap.
Idag är det som vår tradition bjuder dags att göra senapen inför jul. Det är alltid bra att ge en egengjord senap lite tid att "mogna" för att de allra starkaste oljorna ska mildras och djupna lite i smaken. 😊
I år är det lite extra speciellt att göra senap, för under sommaren så provodlade jag egen senap. Det var ingen större odling utan bara för att kolla om det ens gick att odla här i Lappland, och att få lite erfarenhet av dessa växter. 👍
Det här har vi lärt oss hittills:
-Det går utmärkt att odla både vitsenap och svartsenap här i Lappland. Nu var ju sommaren i och för sig extralång och varm, men båda senapssorterna mognade så tidigt att det också borde funka utmärkt att odla en "normal" Lapplandssommar.
-Det kommer inte behövas några större arealer för att odla vårt årsförråd av senap. På vår lilla provodling fick vi ihop tillräckligt för en tredjedel av julsenapen, som är årets stora åtgång. Så om vi odlar kanske 6-10 kvadratmeter vitsenap och en tredjedel så stor areal svartsenap så borde vi vara självförsörjande.
- Vitsenapen anses ofta svårrensad, den ger ganska hårda fröskidor och dom är taggiga och sticks om man försöker rensa med händerna. Vilket man ju inte gör. 😉 Utan i det här läget kommer föreningen Sesams frörensningsmetod och frösållet verkligen till sin rätt. Man gnuggar sönder de hårda, taggiga fröskidorna och lösgör senapsfröna med hjälp av en gummikloss som man gnuggar mot en bilmatta, en sån där räfflad av gummi. Superenkelt och snabbt är alla fröer fria. Sedan sållar man med hjälp av frösållet. Här är en film om hur jag gör.
-Det enda bekymret vi kan se framöver är att svartsenapen är en kålväxt, brassica nigra. Det ger oss två problem. Först: om vi ska odla svartsenap så måste den skyddas lika väl som vanlig kål, för annars äter kålmalen upp den ända in till märgen.
Det andra, och lite större problemet är att den tycks kunna korspollinera sig med rovor, och vi fröodlar ju egna väldigt genetiskt värdefulla skålrovor från Ljusnedal. Så om vi skulle odla svartsenap så riskerar vi alltså att våra skålrovor skulle bli beblandade och förstörs. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska hantera det här än. Antingen kommer jag odla mycket svartsenap vart 4-5 år och inte fröodla rovor just det året, så att det räcker i flera år och sedan förvara svartsenapen i frysen så att de fröna inte härsknar. Eller så odlar jag inte svartsenap alls, det utgör ju ändå bara en mindre del av senapen, utan i så fall nöjer jag mig med att odla vitsenap, som är ett helt annat släkte, Sinapis alba.
Här är ett tidigare inlägg om vår egen senap, med receptet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html
Supergod! Bästa senapen! 😋
I år är det lite extra speciellt att göra senap, för under sommaren så provodlade jag egen senap. Det var ingen större odling utan bara för att kolla om det ens gick att odla här i Lappland, och att få lite erfarenhet av dessa växter. 👍
Det här har vi lärt oss hittills:
-Det går utmärkt att odla både vitsenap och svartsenap här i Lappland. Nu var ju sommaren i och för sig extralång och varm, men båda senapssorterna mognade så tidigt att det också borde funka utmärkt att odla en "normal" Lapplandssommar.
-Det kommer inte behövas några större arealer för att odla vårt årsförråd av senap. På vår lilla provodling fick vi ihop tillräckligt för en tredjedel av julsenapen, som är årets stora åtgång. Så om vi odlar kanske 6-10 kvadratmeter vitsenap och en tredjedel så stor areal svartsenap så borde vi vara självförsörjande.
- Vitsenapen anses ofta svårrensad, den ger ganska hårda fröskidor och dom är taggiga och sticks om man försöker rensa med händerna. Vilket man ju inte gör. 😉 Utan i det här läget kommer föreningen Sesams frörensningsmetod och frösållet verkligen till sin rätt. Man gnuggar sönder de hårda, taggiga fröskidorna och lösgör senapsfröna med hjälp av en gummikloss som man gnuggar mot en bilmatta, en sån där räfflad av gummi. Superenkelt och snabbt är alla fröer fria. Sedan sållar man med hjälp av frösållet. Här är en film om hur jag gör.
-Det enda bekymret vi kan se framöver är att svartsenapen är en kålväxt, brassica nigra. Det ger oss två problem. Först: om vi ska odla svartsenap så måste den skyddas lika väl som vanlig kål, för annars äter kålmalen upp den ända in till märgen.
Det andra, och lite större problemet är att den tycks kunna korspollinera sig med rovor, och vi fröodlar ju egna väldigt genetiskt värdefulla skålrovor från Ljusnedal. Så om vi skulle odla svartsenap så riskerar vi alltså att våra skålrovor skulle bli beblandade och förstörs. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska hantera det här än. Antingen kommer jag odla mycket svartsenap vart 4-5 år och inte fröodla rovor just det året, så att det räcker i flera år och sedan förvara svartsenapen i frysen så att de fröna inte härsknar. Eller så odlar jag inte svartsenap alls, det utgör ju ändå bara en mindre del av senapen, utan i så fall nöjer jag mig med att odla vitsenap, som är ett helt annat släkte, Sinapis alba.
Här är ett tidigare inlägg om vår egen senap, med receptet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html
Supergod! Bästa senapen! 😋
Etiketter:
Livsmedel,
Mat,
Odling,
Recept,
Självförsörjning
onsdag 12 december 2018
Binda skinkan.
Då är en av julens viktigaste förberedelser avklarat. Jag har bundit skinkan och lagt i lag. Enligt farfar skulle det alltid göras på Lucia så jag var två dagar tidig. Nu vilar den i sitt saltsöta bad i kallförrådet på ca +10C i källaren tills dagen innan julafton. 😊
Jag binder enligt traditionell metod, det är inte så svårt, det är lite som att virka i jätteformat. Jag använder lintråd eller hampatråd. Det har bra hållbarhet när man drar åt allt man kan för att få fin form på skinkan. Detta är skinka från våra Linderödsgrisar. Tack och lov att vi får äta så gott kött, och slipper köpe-skinkorna. 💗
Här en film där jag visar hur man binder och lägger i lag:
Här tidigare inlägg om våra julskinkor:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/egen-skinka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/god-jul-skinka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/binda-julskinkan-och-rimma-den.html
Här om de fina Linderödsvinen: http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html
Jag binder enligt traditionell metod, det är inte så svårt, det är lite som att virka i jätteformat. Jag använder lintråd eller hampatråd. Det har bra hållbarhet när man drar åt allt man kan för att få fin form på skinkan. Detta är skinka från våra Linderödsgrisar. Tack och lov att vi får äta så gott kött, och slipper köpe-skinkorna. 💗
Här en film där jag visar hur man binder och lägger i lag:
Här tidigare inlägg om våra julskinkor:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/egen-skinka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/god-jul-skinka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/binda-julskinkan-och-rimma-den.html
Här om de fina Linderödsvinen: http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html
Etiketter:
Djurhållning,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Linderödgrisar,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)