Långmyren

September träder in och Långmyren strax norr om huset börjar skifta i höstfärger. 😊

Det är den här myren som är orsaken till vårt karga mikroklimat här på Forsnäs Hemman. Vinden får fritt spelrum under milatal att föra hit kall, vinande fjälluft. Men precis här, hos oss har kylan hittat ett stråk att rinna över vår lägda, och våra trädgårdsland för att sedan sakta sänka sig ner till Vojmån och rinna bort.

Resultatet är ett odlingsklimat som inte är att leka med. Frost kan vi få vilken vecka som helst på året, även under hela sommaren. Och växter som klarar sig väl bara några hundra meter bort dör som flugor här hos oss. 😏

Men vacker är den, myren, och doftar SÅ gott nu under hösten.💗

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊

Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Flygfoton av Forsnäs Hemman

För nån vecka sedan fick äldste sonen vara med om ett riktigt äventyr! Han fick följa med upp och flyga i ett pyttelitet flygplan, det väger bara 250 kg.  😊

Han och piloten flög runt kring de närmaste omgivningarna, bland annat över just vår gård, vackra Forsnäs Hemman. Så sonen passade på att ta lite foton.👍

Nu får man ju inte sprida flygfoton hur som helst, så jag har spenderat några dagar på att klippa och beskära dessa foton så inget olagligt syns. Jag har tagit bort och bytt ut allt annat än våra egna marker, allmänna vägar och vatten samt maskerat horisonten, som självklart är helt olaglig på flygfoton. Men jag har märkt ut vad som finns där så att man ändå kan få en fin överblick över hur vi lever. 💗

Med Långmyren som är det som skapar vårt hårda klimat med frost året om och med de trädplantager och kalhyggen som vi tack och lov inte ser från själva gårdsplan, men som gör att våra marker för svamp- och bärplockning är oändligt mycket mindre än dom kunde ha varit. Och som gör att våra vilda djur lever otroligt utsatt, det är i princip bara våra ca 30 ha och två grannars mindre marker som också vägrar att avverka, som numer utgör en bra levnadsmiljö för dom. Totalt ca 50ha privat skyddad skog här i byn. 😕

I vilket fall, för oss om bor här är det så roligt att få ha en sån ögonblicksbild uppifrån av vår livsmiljö sommaren 2019. Det här är dock bara ungefär en tredjedel av hela "längden" på våra ägor, men de ca 600 meter åt öster som inte syns här är "bara skog och myr".

De stora vita fälten på bilderna är flygplansvingen, det var som sagt ett verkligen minimalt flygplan, så det var svårt att undvika vingen på bilderna. 😜

Midnattljuset i Lappland.

Jag älskar alla årstider här i Kallaste Nord. Och de enorma kontrasterna gör att jag ofta stannar mitt i steget och bara njuter. Tänk att vi får bo så här. 💗

Igår natt var det dags att jobba lite i hönshuset. Det gör man mest praktiskt på natten, och eftersom vi knappt har någon natt denna tid i Lappland så blev det vid midnatt. Och vilken ljuvlig syn när solen skimrar igenom skogsbrynet bortom lägdan.

Här tidigare inlägg om våra midnattsljusa nätter i Lappland.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/06/midsommarnattens-fullmane.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/midnattsmagi.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/06/sedvanlig-midsommarnattsbild.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/06/ljusaste-sommarnatterna.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/ljuvligt-midnattssljus.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/midsommarnattens-midnattsljus.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/vita-natter.html

Och alla ljuvliga upplevelser under vår mysiga mörk-vinter.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/ha-nu-en-mysig-midvinter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/12/den-ljuvliga-midvintern.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/midvinterljuset-ger-oss-ro.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/nu-ar-det-svart-natta.html

Näver på huvudet.

Den senaste veckan har vi tagit näver, det är rätt tid nu i Lappland. Vi tar inte särskilt mycket näver. Vi avverkar ju inte så många träd. Men de björkar som ändå ska ner kommande år planerar vi för redan nu så vi samtidigt kan ta vara på nävret. 😊

I år behövde vi ta bort en riktig skogsbjörk, den hade börjat hänga sig över vintervägen som går längs myren.  Den hade alltså växt inne i skogen, bland gran och tall. Det gör att den har en riktigt hög rak stam utan kvistar alls de första 4-6 metrarna. Perfekt för att ta riktigt fint näver.👍

Faktum är att när jag började skära loss nävret så var det så tjockt att jag var tvungen att dubbelskära med kniven för att komma igenom. Och så fort snittet var gjort så sprätte näverflaket loss från stammen på grund av kraften i det här tjocka nävret.

Jag fick en minnes-återblick. Jag insåg att jag inte tagit näver av sån hög kvalitet sedan i mina tonår, då jag och farmor var ute och plockade näver. På den tiden fanns ju ännu riktiga skogar som avverkades, även då i snabb takt. Så om man skyndade sig kunde man välja och vraka för att ta det allra vackraste nävret från de rakaste, jämnaste björkarna med bäst kvalitet. Fick man tag i riktigt tjockt näver kunde man till och med dela det i flera skikt innan man flätade med det. SÅ helt underbart var det näver jag tog från den här björken i förrgår. 💗

Jag undrar om det är sista gången i livet jag fått uppleva det. Numer finns knappt ens halvvuxna björkar och all björk som växer upp inne i tall- eller granplanteringar gallras ju bort på tidigt stadium. Så dessa rakvuxna, kvistfria skogsbjörkar, dom ser man verkligen inte många av numer. 😕

Det påminde mig i sin tur om ett program jag sett. En person som var intresserad av traditionellt hantverk och som åkte till Canada för att göra en näverkanot tillsammans med en av de få kunniga hantverkare som fortfarande kunde det och fortfarande var i livet. Det var en mycket intressant process, vilken kunskap! Men den gamle mannen klagade på "råvaran", de fick lappa och laga kanoten  en hel del redan under tillverkningsprocessen, för det var inte särskilt bra näver dom kunnat få tag på. Det var för tunt och inte så jämnt som det man använde förr i tiden. Det gick nämligen inte att få tag på så bra kvalitet numer, berättade han. 😒

Och titta, nu när jag googlade så hittade jag just det programmet! https://www.youtube.com/watch?v=h33ipCIwvUY

Här ett av våra mest uppskattade blogginägg nånsin, om när vi tar näver, det beskriver hela processen och hur vi plattar ut nävret och förvarar det i vår näverlo:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/ta-naver.html

Här en enminuters-film där jag visar hela processen på en tunnare björk:
https://www.youtube.com/watch?v=lSuGGbOeQi8


Och här några inlägg om när jag bär på huvudet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/sanslosa-svamptider.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/jordpase.html

Här en kort film på vår youtube-kanal:
https://www.youtube.com/watch?v=Qjdk_8xIYGI

Och här en artikel i Tidningen Land, där jag visar hur man bär en ris-svega på huvudet:
https://www.land.se/landkoll/lamnade-akademikerlivet-njuter-av-att-driva-sjalvhushall-i-lappland/

Röjer överhäng längs byavägen.

Vår mark ligger till stor del längs byavägen. Sammanlagt 830 meter av byavägen är vårt ansvar att hålla rent. Och under den traditionsenliga skräpplockningen vi gör varje vår så noterade vi att en av granarna hade hängt sig lite väl långt ut över vägen för att den skulle kännas OK.😏

Den hade troligen inte rasat av sig själv, då den hälls uppe av hela 6 björkar (Se själva fällningsögonblicket i den här 24 sekunders-filmen). Men det är aldrig roligt med träd över vägen, så idag sågade vi ner den. Och alla björkar. Sonen höll utkik längs byavägen så ingen bil skulle råka köra in i träden. 👍

Och efter själva avverkningen hjälpte han också till att dra iväg med allt så att vägen snabbt blev körbar igen. Timmersaxen och han är numer rätt goda vänner, han har hjälpt Husbonden en del med vinterns avverkningar också de senaste åren.💗

Träden går självklart inte till spillo, björkarna var rätt klena och granen långt ifrån fullt uppväxt, men som ved tills i vinter duger dom! 😊

Tidigare inlägg om när vi plockar skräp längs byavägen.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/varens-traditionsenliga-skraprunda.html
Sätter upp elstängslet längs byavägen:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/elstangsel-i-rak-linje.html
Kör hem fröodlingen av rovor längs byavägen:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/froodling-och-fargsvamp.html
Och skövlar lupinerna längs byavägen;
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/lupin-skovling.html

Lingonblom

Lingonriset knoppas, en del blommor har redan slagit ut. För oss Lapplänningar är det en riktig känsla av försommar. Och även förhoppningar. Lingon är en så viktig del av självhushållningen här i norr.😊

Så man ser den här ljuvliga synen och funderar lite, kommer sommaren bli bra. Blir det hård frost veckan innan midsommar så alla kartämnen dör och vi inte får ett enda bär? Eller kommer  det bli precis lagom med regn och sol för oss att få enorma skördar av "skogens röda guld" att plocka i september? 😏

Jag har till och med en sydslänt strax öster om huset som jag anser vara min "lingon-trädgård", en viktig det av vår inriktning på att bygga upp en ätbar trädgård. Lingonen växer där naturligt, men jag vårdar den plätten lika ömt som alla mina trädgårdsland. Jag "rensar" småtall och frösådd björk. Jag river det kråkris som råkar ta sig in, för kråkriset kör med biokemisk krigsföring mot sina "grannar". På så sätt har vi en ljuvlig slänt som ger enorma mängder lingon alla hyfsade bärår, och alldeles bredvid vårt hus, utan att behöva åka bil eller gå långa sträckor med tunga hinkar för att få ihop årets skörd av detta, det allra mest värdefulla av alla våra bär. 👍

Yngste sonen tog bilden och han är också en av de mest engagerade familjemedlemmarna när det kommer till just lingon. Särskilt att äta dom. 😉
Här ett inlägg om när han äter frysta lingon som mellanmål. Det gör han fortfarande i en sån takt att vi sällan hinner plocka nog för behoven. Inlägget är dock några år gammalt så där var han rätt "liten och söt"! 💗
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Här några andra inlägg om hur vi använder lingon här på Forsnäs Hemman:
Vattlingong: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/vattlingon.html
Vinterlingon: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/vinterlingon.html
Lingonglass: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html
Lingonkombucha: https://www.egenkombucha.se/2015/06/veckans-smak.html

Och slutligen vår klassiska lingonsylt, rårörd med bara lite honung, här serverad till riktig hemmagjord blodpudding: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html

Bio-kol på enklast vis.

Äntligen är årets biokolstillverkning (rensning av lägdan/ängen) färdig.
Vi har hållit på i fem hela arbetsdagar utspritt över ca 2 veckor. En dag per brasa. 😊

"Terra preta-Greta" i högsta hugg. Tyvärr med en "kort-kratta". Den långskaftade krattan hade brutits av dagen innan.

Under våra primitiva förhållanden (när vi inte använder bensin/olja i onödan), med såna enorma mängder sly och så långa avstånd använder vi enklast möjliga teknik. Man skulle kunna kalla det "kon-ugns-bränning" på stenåldersvis. Vi staplar riset kompakt och låter det ytterligare tryckas ihop av de ca 2 meter snö vi får under vintern. När toppen av rishögen torkat upp på våren tuttar vi på uppifrån. På så sätt brinner elden och äter sig nedåt i högen. 👍

I praktiken fungerar den här bränningen genom att den skapar en naturligt konformad förbränningsugn, med bara mindre (lagom) mängd syre som tränger in från botten och göder elden medan själva elden håller förbränningszonen relativt syrefri från toppen. Med den här metoden får vi stora volymer av fin kol även om det kan verka som man helt enkelt eldar en "vanlig brasa". 😏

Den färdiga "produkten". Biokol, nu ska den bara läggas på trädgårdslandet och få bidra till en ökad bördighet i vår magra jord. 

När högen brunnit ut i mitten och bildar en tydlig ring, kan man stå och mata på nytt ris längs kanterna, så länge man orkar hålla på med det. Sen avslutar vi genom att fösa ihop de obrända större pinnarna längre och längre in mot mitten medan vi samtidigt kan kratta ut de färdiga förkolnade bitarna och vattna dom för att stoppa processen. Massor av fint kol blir det! Ljudet när man krattar ut de små svarta plupparna, det klingar som som krasigt glas! Helt ljuvligt!  😊

Vi har en särskild kratta med extra långt skaft för att kunna kratta ut så mycket av kolet som möjligt utan att bränna av oss ögonbrynen. Sen skyfflar vi upp de färdiga kolbitarna i en skottkärra och kör iväg till trädgårdslandet. Gräver om landet lite grann tillsammans med gödsel, på så sätt "laddar vi kolbitarna med näring" utan att behöva göra det som ett extra arbetsmoment. OCH detta är sista gången vi överhuvudtaget kommer gräva i landet. Efter detta kommer odlingsbäddarna enbart täckodlas och aldrig beträdas eller grävas på igen. De första 30 kvadratmetrarna av sånt här land blev klart för två år sedan, dom är ljuvliga. Förra året hade vi ingen slybränning, men med kolet från dessa fem brasor i år kommer vi kunna färdigställa 60-100 M2 odlingsbäddar till. 👍

Slutligen kan jag konstatera att eldningsdagarna på våren är underbara av en annan orsak, det är ett av få tillfällen jag och Husbonden får möjlighet att jobba hela dagar tillsammans. Även om vi båda jobbar hemma med självförsörjning så går mesta tiden åt att utföra enskilda arbetsuppgifter på varsitt håll. Men de här fem dagarna får vi verkligen umgås, berätta "rövarhistorier" och hitta på skojigheter. Roligast i dag var när jag fick ett nytt smeknamn. Husbonden har uppenbarligen plockat upp att miljöarbete är "inne" och anser numer att jag ska kallas för "Terra preta-Greta". Vi skrattade så vi grät. 😂
Insider-skämt. Den svartjord som bildas när man blandar i biokol kallas ibland  med en snobbig term "Terra preta". Och tillägget "Greta" bör väl inte behöva förklaras för någon som tagit del av några nyheter på sistone. 💗
Jag kanske får börja med flätor.😜


Uppdatering dagen efter: En av många fina skottkärror kol till trädgårdslandet:

Valborgs på första Maj.

Det är ju inte så noga. Ceremoniella är vi inte här på Forsnäs Hemman. 😉 Och med den extrema aprilvärmen hann det faktiskt bli lite väl torrt i gamm-fönna (fjolårsgräset) för att elda upp rathögen just på Valborg.

Dagen efter (1a maj) fick vi dock regn, så framåt eftermiddagen tuttade vi på och stod och skötte brasan minutiöst för att få ut maximal mängd biokol till odlingarna. 👍
Tur att vi tog eldningen det den dagen, för dagen efter hade det kommit 15 cm snö och även idag är hela vår omgivning vit. 😂

Tidigare inlägg om gammfönna och om valborgsbrasor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/04/valborgsmass.html

Renarna besöker Forsnäs Hemman på sin väg mot fjällen.

Idag fick vi besök av "våra" kära renar. Alltså de flockar som alltid vandrar förbi oss på vägg mot nordväst, mot sommarfjällen. 💗

Detta år också en vit ren. Vad roligt att se. Men som alltid är dom flyktiga och försvinner så fort vi försöker fota eller filma dom.😂
Här vandrade dom alltså alldeles förbi oss, vid vårt kokhus och torkvinda. Mindre än 10 meter från vår ytterdörr!

Här 13 sekunders film av de flyktiga vackra tamrenarna. 

Snart dags för strutbräken.

Så här ser våra plantor av strutbräken ut nu, här i Lappland. Sporangieblanden från förra hösten står kvar i parad, men ännu inga vackra gröna fiolhuvuden på väg upp. Men SNART! Och då blir det gott!

I södra delarna av Landet är det säkert dags att ge sig ut och plocka redan nu, så därför passar jag på att länka inlägget jag skrev förra våren om hur man identifierar att det är just strutbräken, som är den enda ätliga ormbunken i vår natur. Och hur jag tillagar den.  Och odlar den, för just hos oss växer den inte vilt.

Länk här: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html

Vårens första familje-grill.

Familjetraditioner är ibland saker man inte inser har blivit tradition förens man saknar det. Vi har alltid haft en grillkväll så fort det gått varje vår. När gillplatsen (knappt) tinat fram. Igår kväll var det dags. 😊

Vi grillade lår av våra Ölandstuppar och Gotlandskaniner. Det blev jättegott.
Men lite saknade vi allt dottern som är på långresa på andra sidan jorden.💗

Ved-ermödor.

Inte världens roligaste jobb, tycker Husbonden. Men givande och därför ändå helt OK. 😊
Från och med nu och ca två veckor framöver kommer hela kommande årets behov av värme att sågas, klyvas och staplas i vårt lilla vedskjul.

Och oj, vad snabbt det torkar här i Lapplands inlandsklimat som håller 15-40% luftfuktighet så här på vårvintern. Framåt juli har det mesta av fuktigheten försvunnit och tja det är tur för vi hade inte alltför mycket av fjolårets ved kvar (som synes). Men redan mitt i sommaren håller alltså nyveden god eldningskvalitet. 👍

Här tidigare inlägg om vår ved och vårt supersnygga vedförråd.
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/skapa-ett-vedforrad.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/vardag-pa-forsnas-hemman.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vartid-vedtid.html

Skogssorg.

Idag är det tydligen internationella skogsdagen. Jag "firar" med att skriva ett inlägg om vårt skogsavsked i höstas. Ett avsked vi numer upprepar årligen här i Södra Lappland. 💔

Ljuvlig, riktig skog med gott om fallna och stående döda träd. Men den ska avverkas. 

När jag flyttade till Vilhelmina under mitten av 1990-talet hade kommunen en slogan. "Vilhelmina- Vild och vacker". Men efter bara några år slutade man använda den frasen. Inte konstigt. Vi här i Södra Lappland har haft landets högsta avverkningstakt de senaste 3 decennierna. Så nu finns knappt nån skog kvar, och Vilhelmina är inte längre vilt och vackert. Det som finns kvar är ekologiskt döda trädplanteringar som ser ut som skit!😕

När vi flyttade ut till Forsnäs Hemman försökte vi köpa upp närliggande områden som riskerade att bli avverkade. Det har nästan aldrig funkat. Vi får nej av alla "stor-skogsbolag" och de flesta grannar vill också hellre avverka än sälja så skogen kan få finnas kvar. Baggböleriet lever här uppe, olika aktörer åker runt, främst till äldre skogsägare och skrämmer dom att sälja till avverkning för att "skogen annars står och blir förstörd".

Den här plätten skog har vi kämpat extra hårt för. Det är en 2-300 meter bred remsa längs Vojmån med riktigt gammal, obrukad skog. Vi har velat rädda den av många anledningar, bland annat för att nästan all annan skog kring Vojmån är helt avverkad, och kantzonerna mot vattnet som skogsbolagen är skyldiga att upprätthålla är ett skämt. Knappt ett träds bredd och mestadels bara videsnår som lämnas kvar. Urlakningen är påtaglig och vattenmiljön har förändrats väsentligt under vårt decennium här.

Gammbjörken. Tror aldrig jag sett en så gammal björk, står strax bredvid stenåldersbosättningen. 

Först försökte vi få köpa det här skiftet. Till 140% av marknadspris på både stående träd och marken. Det blev tvärnej från stor-skogsbolaget. Sen försökte vi få till samrådsmöte. Men vi bor inte tillräckligt nära. Det är 650 meter från vår tomtgräns till detta skifte. Och grannen närmast hade redan gett dom OK till att avverka så oss gick det att köra över. Så vi försökte inventera skogen efter rödlistade arter och bestämma naturvärdet. Men .....vi är ju inte jätteduktiga på underliga arter av skalbaggar, svampar och lavar. Vi hittade flera arter av värde, signalarter. Men ...inte tillräckligt. Så vi tog kontakt med Naturskyddsföreningen för att få hjälp. Men de hade inte möjlighet att komma utan noterade bara vår förfrågan på en intern lista.

Slutligen provade vi en sak till, det har att göra med det andra stora värdet som finns i den här plätten skog. Det är platsen för en av de mest anmärkningsvärda stenålderbosättningar man har hittat i den här regionen. Det är minst en bosättningsgrund och en skärvstensvall. Men mycket troligt finns det betydligt mer att hitta på den här marken. Arkeologer har uttalat sig om att detta kan vara en anläggning i klass med Vuollerims stenåldersby, eller ett slags Birka i Södra Lappland. Inventeringen gjordes på 1990-talet med väldigt dåliga tekniska möjligheter, jämfört med vad man har nu. Och om man kalhugger den här ytan så får de stora tunga maskinerna köra nästan ända fram till fornlämningarna, de behöver bara lämna nån meter omkring. Så om det finns andra lämningar som ännu inte hittas, kommer dom bli helt förstörda av en sån här avverkning. Vi försökte vända oss till kulturansvariga och historiskt intresserade. Utan framgång. I och med att området formellt är inventerat så anser dom att avverkning är fullt möjlig utan att förstöra något. Huruvida inventeringen är urgammal och troligen långt ifrån komplett tas det ingen hänsyn till. 😢

Så bilderna är från i höstas, en av de sista barmarksdagarna, då jag och sonen var och tog farväl till denna vackra gammelskog. Vi här på Forsnäs Hemman kunde inte göra någon skillnad, trots alla dessa insatser vi provade för att kunna få bevara den här lilla plätten av äkta, riktig skog.
Tack för alla underbara promenader och upplevelser vi fått.
Vi kommer sakna dig. Förlåt att vi inte lyckades rädda dig. 💗

Som komplement till varför det är sån skillnad på "riktig skog" (som vi knappt har något kvar av här hos oss) och "trädplantager" länkar jag ett facebookinlägg som är skrivet av kunnige Sebastian Kirppu, naturbevakare på länsstyrelsen. Observera att han använder vår region som ett skräckexempel i denna text. Värre avverkningsgrad och takt än Borneos regnskogar.  https://www.facebook.com/sebastian.kirppu/posts/10155719298036572

Svampodlings-försök.

Det här är egentligen något vi absolut inte behöver ägna oss åt, att odla svamp! Vi har ju kilovis av fin torkad svamp av minst 10 olika sorter i vårt förråd. 😅
MEN det är kul, utmaningen lockade. Och vi har ett par resurser här på Forsnäs Hemman som känts lite underutnyttjande. Och dom skulle passa perfekt till svampodling, slog det mig strax före jul. Så nu provar vi! 👍

Jag har beställt två svamphusodlingar, en med grå ostronskivling och en med gul ostronskivling. När jag skördat dom så använder jag mycelet till att skapa nya odlingspåsar. Och det är här våra hittills rätt outnyttjade resurser kommer in.
Husbonden har en hel del fint spån från sitt snickeri. Hittills har han blandat spån från löv- och barrträ. Men nu sparar han lövträspånet i egna påsar, och detta spån kommer alltså inte längre användas att ströa till djuren, utan för att odla skivlingar. Men det är lite väl näringsfattigt med bara spån, och då kommer en annan resurs in, alla de teblad som blir över efter jag brygger kombucha. De är mer kväverika än spånet och perfekta att ge extra näring till mycelet. Dom är också lätta att fördela jämt med spånet och truga in i påsar. De påsarna är också en återvinning, då dom annars hade hamnat direkt i plaståtervinningen. Nu får dom ta en runda som "svamppåsar" innan dess.

Än så länge går det bra. En provodling klarade sig fint. Den gjorde jag i hink. Och nu har vi precis ställt de första påsarna så att dom ska börja skjuta fruktkroppar.

Alltid spännande att lära sig nytt, och efter över 20 år som odlare och över 10 år som hemmansägare och självhushållare, så är det inte så där jättemycket helt nytt vi har chans att prova på. Så detta är ett jätteroligt litet projekt! 💗

Soppa på Manlav.

Här är ett inlägg jag tvekat att skriva i flera år.
Nästan INGEN av er som läser ska göra detta! 😞
Manlav växer på riktigt mogna och gamla tallar och .....dom finns nästan inte längre kvar. Rovdriften i det Svenska "skogsbruket" (läs: Skövlingen värre än Amazonas regnskogar) gör att vi ser väldigt lite av dessa hänglavar till och med här i Lapplands extrema glesbygd. 😢
Dom är dessutom känsliga för luftföroreningar. Så jag gissar att nästan ingen nedanför norra Dalarna eller utåt kusten kan (eller bör) tillgodogöra sig detta tips. 👎

Men ändå, för oss är det ett kulturhistoriskt grundat livsmedel som fyller en roll ingen annan "växt" kan göra. Och Manlav är inte bara en växt, utan det är en symbios mellan en svamp och en alg, som växer i Lapplands inland land! Som nori-ark men för oss här i fjällnära inlandet! Enormt nyttigt på ett helt unikt sätt i vår region. Manlavssoppa är inget vi äter dagligdags, snarare ännu mer exklusivt än de där rätterna man äter till jul och midsommar. Manlavssoppa får vi möjligheten att äta kanske 1 eller max 2 gånger om året.  😌                                                                                                                                                                                         
Så också därför vill vi beskriva vår användning! Om det är så att absolut ingen har chans att göra den eller BÖR göra den nu, så kanske ändå någon håller det i minnet och berättar för sina barn och barnbarn när civilisationen väl kollapsat och tallarna växt upp igen. Det här är god och NYTTIG föda. 😋                                                                                                                                                                                       
Så här avgränsar vi vår manlavs-plockning. Laven växer bara på helt mogna och uppvuxna träd i regioner utan luftföroreningar. Det gör ju att det här i sig är en svårt hotad art i dagsläget. MEN vi bor ju precis här, och när vårvinterstormarna härjar så blåser en hel del kvistar ned från träden, och de har lav på sig.                                                                                                                                             
                                                             
Nu är ju renskötseln OCKSÅ en svårt hotad verksamhet och renarna bara älskar att äta på de här nedblåsta grenarna på sin vandring upp från skogslandet vid Norrlandskusten mot Lapplandsfjällen. Dom älskar att gå förbi oss (som har ett fåtal hektar oförstörd skog på våra ägor) och äta dessa nedblåsta kvistar med manlav på vägen. Så vi vill helst spara dom åt renarna. 💗   
                   
Men vi vill helst inte att renarna kommer in i själva trädgården och börjar tugga på våra bärbuskar och äppelträd (som ju ändå inte trivs så bra så här kallt till). Så vår kompromiss är att  renarna får alla nedblåsta lavgrenar utanför själva trädgården. Där finns en lång och  bred (över en hektar i bredd) stor passage mot fjällen och vi ser dom i stora flockar varje vår på deras väg upp mot fjällen. Jättefina! 😊
Kolla här när vi satte potatis för ett par år sedan. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Så här ser det ut nästan varje år. Det är SÅ härligt att få se dessa underbara djur som helt är anpassade till vår region att hitta sin väg fram till sommarvistena helt på sin egen hand genom vårt gamla nubyggar-hemman. 💕

Men kvistarna som faller inom själva närområdet till vårt hemman (i trädgården, kanske max en tjugondel av all lav som faller inom våra marker) de plockar vi, tar laven av och rensar noggrant. Över 95% får alltså renarna tillgodo under sin vandring mot fjällen i nordväst.

Sen gör man så här:

Så gör du Lailas manlavssoppa (modifierad av Husmor på Forsnäs Hemman)

Manlav, ungefär så mycket att det motsvarar storleken på en handboll.

0.51 vatten

6 dl grädde (Vi på Forsnäs Hemman använder vår getmjölk och getgrädde) 

1 buljongtärning (grönsaksbuljong) och salt (Vi på Forsnäs Hemman använder vår allkrydda) http://forsnashemman.tictail.com/product/libbsticka 

Redning med majsenamjöl eller liknande (Vi på Forsnäs Hemman använder eget kornmjöl) 

1. Rensa laven från barr, små kvistar och annat skräp.

2. Förväll laven i tre omgångar, cirka 5 minuters kokning varje gång.

Skölj i kallt vatten efter varje förvällning. Det är viktigt att laven har hunnit "svälla upp" och blivit "slemmig" efter dessa omgångar av kortvarig kokning. 

3. Sedan ska laven klippas eller skäras upp i små bitar. Har man tillgång till en matberedare eller stavmixer så använder man den.

4. Tillsätt sedan 0.5 liter vatten och lägg i buljongtärningen (eller Forsnäs Hemmans allkrydda). Det ger soppan lite sälta och mustighet. Låt allt koka svagt i cirka 5 minuter.

5. Tillsätt grädden och låt allt koka i 2-3 minuter. Vill du att soppan ska ha lite tjockare konsistens så reder man den med mer mjöl.

Receptet fick vi ursprungligen från Laila Spik. Här är ett tidigare inlägg vi skrivit om henne och den absolut makalösa filmen hon gjort. Den borde alla se om dom är intresserade av att samla naturlig föda här i allra Kallaste Nord. 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/03/naturskola-barkbrod.html

Manlavssoppan har (som Laila säger upprepade gånger i filmen) "Väldigt God Smak". 😜

Roadkill-räven.

För andra gången på drygt 2 månader plockar vi upp ett trafikdödat djur på byavägen. 😯
Senast en ekorre, som blev skinn och åtel. Nu en hel räv! Det är nog en av de unghonor som vi haft uppe på gårdsplanen,  nosandes efter våra höns, ankor och kaniner under vintern. Äldste sonen fann henne dock någon kilometer bortanför Forsnäs Hemman, helt nypåkörd, fortfarande varm. Blödde ur munnen, stendöd mitt på vägen, bara huvudet var krossat, så kroppen var helt oskadd.

Husbonden flådde kroppen snarast, det går alltid lättast så länge kroppen är varm. Skinnet var jättefint så här mitt i midvintern och kroppen blir kokt i värmargrytan och hönsmat. Skinnet blir nog en mössa eller del av en väst vad tiden lider.

Tack räven för fina resurser och bra att det gick snabbt och du slapp lida.💗
Och vad i h*ete* att man inte kan plocka upp efter sig? Man lär ju knappast missa att man får in en fullträff på en räv mitt på vägen?  😠
Om man kör på ett djur så vet väl alla (åtminstone glesbygdsbor) vad som gäller. Gå ut och se till att djuret är dött. Annars avliva vid svår skada. Dra till sidan så inte andra fordon riskerar köra över och förolyckas och anmäl till polisen om det gäller tamdjur eller statens djur.
I det här fallet borde nån stannat, sett att rävhonan var död och dragit den till väggrenen. 😟


Tidigare inlägg om roadkill: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/dagens-roadkill.html
Tidigare inlägg om värmargrytan: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/varmargrytan-i-vart-hjarta.html
Tidigare inlägg om rovdjur till hönsmat: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/01/mard-till-mossan.html

Blå tider.

Vi är mitt inne i det som ska vara den mörkaste och kallaste tiden här i Lappland. Tack och lov är det väldigt subjektivt hur man upplever den nordliga vintern. Jag älskar den! 😊

Vi har inte jättemycket ljus, men det ljus vi har är magiskt vackert. Och redan nu i slutet av januari märker man tydligt att den ljusa perioden blir allt längre, och den lilla härliga lugnande paus man haft en månad efter jul omvandlas vartefter till vårvinterns göromål.👍

Varje dag unnar vi oss dock tid att få uppleva vårt ljus och bara njuta. Den blå timmen är en av många favorit-stunder som vi får uppleva. 💗


Här några tidigare inlägg om ljuset under vår mörka period:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/01/ljuspelare.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/12/nytt-norrsken.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/02/februarimorgon.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/makalos-sol.html

Och den numer mycket spridda bilden av vår Pärlemor-Pegasus, pärlemormolnen ser vi också bara under vinterhalvåret:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/pegasus-av-parlemor.html

Utter-olycka.

I morse hände en ovanlig påkörning här i närheten. Tyvärr är det nog "vår" utter som strök med. 😕

Känns lite sorgligt då vi fått ha så många fina stunder stående i köksfönstret och tittandes på de glada skutten nere på Vojmåns is. 💗
Uttern är en av de djur som tidigare varit väldigt hotat, på -80-talet fanns det bara 500 st i landet, men de har ändå ökat en del de senaste decennierna. Så förhoppningsvis får vår sträcka längs Vojmån så småningen nya bofasta uttrar. 👍
https://www.vk.se/2631497/lamnade-in-utter-till-polisen

Årets julgran.

Så har vi huggit årets julgran. Mitt i allt stök med gravlax, rödbetssallad och skinkkok. Tur då att den är utsedd sedan i somras och stod lättsamt till på vår välstädade lägda. Uppgiften tillfaller alltid Husmor och yngste sonen.😊

Det enda som var kvar på lägdan var just denna gran, som vi beslutade att inte avverka då i sommras, för att nu kunna bjuda in i stugvärmen. Det var verkligen full med snö efter förra veckans mängder av fluffig och vit nederbörd. Vi skakade av den hjälpligt innan vi tog in den i kallförådet som håller bara +5C, för granar mår bäst av att inte temperaturchockas utan få vänja sig med värme lite gradvis. Imorgon bitti får den komma in i kallaste hallen som håller ungefär +11C, och framåt eftermiddagen får den ta sin plats i vardagsrummet och bli vackert uppklädd under kvällen.👍

När barnen var små gjorde vi vuxna allt detta när dom gått och lagt sig, för att skapa den rätta "magiska" känslan på julaftons morgon. Numer är det snarast ett av våra roligaste familjeprojekt att klä granen tillsammans. 💗

Här tidigare inlägg om våra julgranar, hur vi beskär dom under odlingen, våra ärvda och urgamla dekorationer och hur man återvinner en julgran på bästa sätt:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/12/arets-julgran.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/kla-julgranen.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2016/01/aterbruk-av-julgranen.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/julgrans-potpurri_31.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/01/julgran-blir-getmat.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/12/arets-julgran.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/sjalvforsorjande-pa-julgran.html