onsdag 20 juni 2018

Ta näver.

Att ta näver, nävertäkt, är en gammal traditionell kunskap som jag själv lärde mig av min farmor. På den tiden, sent 1970-tal och 1980-talet fanns fortfarande fantastiska äldre björkar med näver av mycket god kvalitet. Numer är det värre ställt med den varan. Mesta delen av det näver som används i landet idag, i traditionell slöjd, är importerad från Ryssland. Vi på Forsnäs Hemman avverkar ju en del björk varje år från vår egen skog, till snickeri och ved och för att en del träd står på "fel plats". Vi planerar avverkningen noggrant så att vi både kan ta nävret från de träden och så att lövet kan användas som foder.
Så här gör vi:
Vänster; lägger ett snitt genom nävret med en kniv. Höger; Bräcker försiktigt loss näverflaket. 
Först är det viktigt att påpeka att det inte ingår i allemansrätten att ta näver. Man måste äga trädet! Sen gäller det att välja rätt tid, trädet ska sava (löpa) ordentligt och bladen ska vara precis fullt utvecklade sedan 1-3 veckor tillbaks. Man får prova lite ibland, skära loss en remsa och se om det lossnar lätt. När det är rätt tid ska nävret nästan sprätta loss när man skurit i det. Man kan höra på ljudet på filmen.
Om man kan välja träd optimalt gäller det att spana efter raka stammar utan kvist och skador, som t.ex. hackspettsränder, dom är inte roliga. Det är också ofta önskvärt med äldre björkar från vilka man kan få större sjok, längre remsor och tjockare näver. I vissa fall kommer jag ihåg näver från min barndom som var så tjockt och höll så hög kvalitet att man kunde dela näveret i två, och ibland till och med tre remsor. Sånt näver hittar jag aldrig numer.  Även på träd av sämre kvalitet kan man ta nävret på ett bättre sätt med erfarenhet och kunskap. Genom att lägga snittet rätt och ibland bryta nävret vid vissa problemområden, kan man få fint näver av hyfsad kvalitet, även i de nuvarande moderna svenska skogarna, trots att dom tyvärr håller så pass låg kvalitet, på grund av rovdriften.
Vänster; näverflaket. Höger; en björk som vi inte tänkt avverka men som blivit nävertagen av ett ligistgäng för ett år sedan. Man ser det som den rödbruna delen av stammen. Eftersom björkar aldrig läker av nävertäkt, utan ser skadade ut i resten av deras liv, så valde vi att avverka den här björken för att slippa se eländet. Och tog då också näver på den övre delen av stammen, som ses som ljusgrönt när nävret är nytaget, som på bilden. 
När man fått av sjoken så bräcker man dom över eld (värmer försiktigt och jämt), då raknar dom. Sen tar man dom genast till sitt näverlo och lägger dom i press och om man vill, långtidsförvaring. Ett näverlo är en torr och upphöjd förvaringsplats där man tynger ner nävret  och täcker det. Vi använder brädor och stenar för att få en jämn tyngd på nävret och två överblivna korrugerade plåtar för att hålla det torrt. På så sätt har vi lagrat näver i upp till 6-7 år och det är i perfekt skick när vi sedan ska använda det. T.ex. för att täcka taket på vår rök:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/roka-kott.html
Vänster; Det blev inte fler nävrar än att jag bar dom under armen. Men konsten att bära i svega används flitigt i andra sammanhang. Höger; Vårt näverlo.
Jag lärde mig alltså att ta näver av min farmor. Många, många veckor arbetade vi enträget med detta under försomrarna här i Lappland. Ibland hittade vi till och med vackert "blodnäver". Det har jag inte sett sedan min barndom. Att ta näver var en kunskap som hon i sin tur fått från sina nybyggarförfäder. Så här är nävertäkten beskriven i vår favoritbok, Nybyggares Dagliga Leverne av O.P Pettersson. Det är sommaren 1836 i Dåres (Dorris) i en av våra fjälldalar här i Vilhelmina.
"Under det att husbonden hade arbetat med att sätta upp väggarna i huset, hade husmodern och hennes båda pojkar gått ut till skogen till ett ställe, där en mängd stora björkar växte. De flesta björkarna hade slät, vit näver. På en björks stam skar modern med sin slidkniv upp ett snitt genom nävern från det ställe, där kvistkronan började ned till roten och lossade nävern försiktigt med knivudden, så att nävern ej blev det minsta sönderriven i kanten. Sedan drog hon nävern hel av hela björkstammen. Så snart nävern var lös från stammen, rullade den ihop sig till en näverrulle. När Arvid hade sett på, hur modern gjorde, sade han, att även han nu kunder riva näver. Modern skar upp ett snitt på många björkar och Arvid rev av nävrarna, utan att de blevo sönderrivna. En hel mängd nävrar revo de, och Jon Gustaf fick till arbete att lägga den ena näverrullen i den andra.
Då de hade hållit till några timmar i näverskogen, skar Ingrid tre smala björkstammar, vred kvistarna på dessa intill stammarna och knöt i toppen på stammarna en vidjelycka. Hon hade tillverkat tre svegor, bärvidjor. På svegorna lade hon några näverrullar till börda i varje svega och stack varje ändå på detta genom lyckan i svegans andra ände och drog samman svegan, så att näverrullarna blevo fastklämda i bärvidjan. Modern kastade en bärvidja över axeln, så att den lätta näverbördan, kom på ryggen, under det att hon häll fast svegans ändå på axeln, gossarna togo sina svegor, varav alla tre gingo till hemgranen. 
I närheten av det nya huset tände hustrun en brasa, tog näverrullarna ur svegorna och tog sedan näver efter näver och höll varje näver över elden i brasan, så att nävern rättade ut sig.
Nävrarna lade hon på varandra på marken och då alla nävrarna voro värmda, lade hon och gossarna tunga kubbar och sten över nävrarna, så att dessa skulle pressas jämna. Matmodern och gossarna hade börjat lägga ett näverlo, lager av taknäver. I flera dagar togo de hem näver och lade på nävrarna i loet."

Inga kommentarer: