Slåttertiden är slut, ovanligt tidigt här hos oss i Lappland, men vi har fått hjälp med att ta in höet från en mycket uppskattad granne, och även haft riktigt fin höskörd här i norr.😁😊
Så litet Hemman som vi har, så slåttrar vi inte som man traditionellt gjort här i regionen. Vi har två långhässjor som står mitt på gårdsplanen, alldeles bakom höladan, och dit forslar vi allt hö, så fort det torkat en första omgång på marken där vi liat. Sen får det hänga på hässjan och vi vänder det ett par gånger för att få det att torka maximalt snabbt och med mesta möjliga bibehållen kvalitet. Om det regnar drar vi över två stora presenningar över hela hässjorna. Så fort det är torrt nog bär vi in det i höladan och slåttrar av ett nytt område av lägdorna för nästa omgång till torkning på våra två dubbelhässjor.
Över vintern monterar vi ner en och en halv av hässjorna. Kortändarna, krakarna är A-formade här i vår region i norra delen av Ångermanälvens tillflöden (kallas också "kärringar"), dom ställer vi alla tillsammans. Sedan sorterar vi in troerna i deras olika längder i kärringarnas olika våningar. De kortaste troerna läggs i understa "våningen", sen de medellånga i mitten och de längsta stöds på översta tvärpinnen.
Så står dom väl tills nästa års slåttanna. 💗
En halv hässja (en enkelhässja) får dock stå kvar, för om vi får något sämre parti ensilage under vintern kan man ibland rädda en del genom att hänga upp det luftigt och låta det torka snabbt i den kalla, torra vinterluften.
Vår hässjekonstruktion är inte heller helt traditionell. Måtten är exakt samma som på de hässjor jag så uppskattade att "bygga koja" under som barn. Men vi hänger inget övre lager; vi "takar" inte hässjan. Och det toppkryss som bildas av kärringens sidstag river sönder den presenning vi använder för att skydda mot regn, så där har vi istället skruvat fast små halvrunda bitar av masonit.
På det här sättet kan vi alltså hantera mellan 1-2,5 ton hö som blir så fint och grön och av bästa kvalitet torkat, även fast våra hömarker är minimala. 👍
