onsdag 21 juni 2017

Alldeles egen mat

Vi är långt ifrån helt självförsörjande och köper både ditt&datt på "Konsum", som den butiken fortfarande kallas i folkmun här i byn. Men det är ändå ganska ofta som jag kan titta ner på tallriken och inse att allt, eller det allra mesta jag stoppar i munnen kommer från Hemmanet.
Idag till lunch var det kefir från våra Lappgetters mjölk, och osötat äppelmos. Jag använder lingon med sin naturliga bensoesyra som konserveringsmedel, vilket gör moset vackert rosa. Och moset blir sött och gott, helt utan socker och håller sig i kallförrådet utan att behöva frysas. Äpplen har vi inte själv, men får i "utbyte" med vår vän-familj nere i Gränna. I utbyte får dom en del delikata Lappländska livsmedel, som lufttorkat renkött, hjortron och röding.

söndag 18 juni 2017

Gör egen Kefir

Vi gör vår egen kefir under somrarna när vi har extra getmjölk över. Det är gott och sägs vara väldigt nyttigt. Det är också mycket lättare att göra än yoghurt. Här visar jag hur det går till:

När man får sina första kefirgryn, eller har silat av sina gamla så häller man dom helt enkelt i en burk och häller på mjölk. Vi använder vår egen getmjölk. Många som köper mjölk föredrar lågpastöriserar och ohomogeniserad. Men det verkar fungera med de flesta sorters mjölk. Man ska alltid använda mjölk med allt sitt naturliga fett kvar.
Man kan ha i så mycket som hälften gryn och hälften mjölk, men också så lite som någon tesked gryn till en hel liter mjölk. Ju mer gryn desto fortare fermenterar mjölken och blir till kefir. Om man har väldigt lite gryn sägs det vara större risk för att allt går fel. Vi har ganska mycket gryn, kanske ca 1/5-del till 1/4-del, se bilden.

Sen täcker man burken, det ska funka med både ett vanligt lock och en tygbit, som vi använder. Och sen ska burken bara stå. Eller, även här gör folk lite olika, en del vill gå och skaka om eller röra om i burken ofta. En del bara lämnar burken. Det tar mellan 1 dygn och 4 dygn ungefär för kefiren att bli klar. Hos oss, som inte skakar eller rör om i burken så syns det att kefiren skiktar sig och blir ett tjockare, gräddigt övre lager och ett undre vattnigt lager av vassle. Själva ytan på den färdiga kefiren blir skrynklig och veckad.
Sen är det dags att sila av kefirgrynen så att man kan dricka sin färdiga kefir. Här kan man också välja att göra på två olika sätt. Antingen kan man hälla av den vattniga vasslen för sig, och sen kefiren som då blir mycket tjockare och krämigare. Eller så vispar man ihop allt i burken innan man silar och får en rinnigare kefir, som alltså också innehåller vasslen.

Jag gillar att dricka vasslen för sig, som en läskande dryck och jag gillar att äta min tjocka kefir som mellanmål, gärna tillsammans med frysta blåbär eller krusbärssylt. Så jag separerar först vasslen. Det gör jag genom att hålla tillbaks det tjocka ytlagret med en sked och låta den vattniga vasslen rinna ner i en sejdel (se bilden till vänster). När det mesta av vasslen har runnit ur så vispar jag runt i burken ordentligt för att göra kornen och kefiren så rinniga och lättflytande som möjligt och sen häller jag dom genom en sil ner i en tillbringare. Ibland är kefiren så tjock att man måste röra om med en sked för att hjälpa kefiren att rinna igenom silen. Kvar i silen blir kefirgrynen, som man direkt kan återanvända genom att börja från början igen.
Den färdiga kefiren har väldigt olika konsistens beroende på vilken mjölk man använder och kanske också vilken kefirkultur man får tag i. Jag har läst om folk som fått allt från gräddfilsstjock kefir till ganska rinning, som filmjölk. Vår blir ganska tjock, om jag häller av vasslen för sig, som grekisk yoghurt ungefär. Men mycket godare än yoghurt tycker jag. =)
Kefir med frysta blåbär
Ett par tips till, som jag lärt mig: Kefirgryn förökar sig. Det är väldigt praktiskt att alltid använda samma sil när man silar av sin kefir, för då är det lätt att se när kefirgrynen börjar bli lite väl många. Se bilden nedan.


När man börjar få lite för mycket kefirgryn så är det jättebra om man kan frysa in några paket med 1-2 msk gryn och nån dl färsk mjölk, som back-up. Frysta gryn sägs hålla i ca 3 månader, men hos oss har dom funkat perfekt ända upp till 7 månader efter nedfrysning. När jag provat 1 år gamla frysta gryn, så har dom dock hunnit dö och funkar inte längre.

Kefir verkar vara lite känsligt för säsonger och olika bakteriekulturer i omgivningen. Vid två tillfällen förra sommaren så blev mina gryn förändrade, och dåliga. Det blev inte längre kefir utan luktade som övermogen frukt ungefär. Då kände jag att det var dags att ta upp en fryst back-up påse med kefirgryn och det fungerade perfekt, båda gångerna. Så det är ett bra tips att frysa in egna back-up påsar när dina gryn börjar föröka sig.

När man ska sätta igång en fryst påse kefirgryn så klipper man upp påsen och lägger ner hela klumpen av is och gryn i ny mjölk. Klart! Det enda som kan skilja från en vanlig omgång kefir är att det kan ta någon dag extra för kefiren av bli färdig den första gången.
En påse kefirgryn i färsk mjölk, redo för frysen.
Lycka till med att göra egen kefir!
Det är väl värt det lilla arbete som krävs. Man får god kefir, och det är ett bra sätt att ta hand om en del av den mjölk man kan få "över" som självhushållare. Kefir håller i kylskåp under lång tid. En extra bonus är vassle-drickan. Så otroligt läskande och stärkande när man jobbar hårt under högsommaren.
Husmor dricker en bägare läskande vassledricka när höslåttern är tung och högsommaren varm.  

fredag 16 juni 2017

Sommarens första bad

Igår var det så varmt i Lappland att det inte gick att hålla sig längre. Vi gick ner till Vojmån och badade. Vi har en liten vik bara 40 meter från vårt hus där det blir lite varmare än i själva strömfåran.
Skönt och svalkande. Dock kanske något kallt i vattnet fortfarande, tyckte en del av familjemedlemmarna.

söndag 11 juni 2017

Vi gör egen glass

Vi firar sommarlovets början med vår första egna glass denna sommar. Vanlig vaniljglass, från våra Lappgetter och dagen till ära också lite strössel!
Om man har egen mjölk, så är det ett supertips att köpa en glassmaskin. Vi har bara den minsta och enklaste modellen med förra sommaren gjorde vi måååånga liter mjukglass i den och köpte bara glass en enda gång i affären. Vi använder vår egen getmjölk och ett recept som jag har gjort om för att bli så nyttigt och självförsörjande som möjligt. Jag har minskat grädden till hälften (eftersom vi inte själva har grädde än) och använder mindre än en tredjedel så mycket socker som i original-receptet. Det smakar ändå sött och vi tycker faktiskt att det smakar godare, för det blir inte så där äckligt sötsliskigt utan smakar mer naturligt sött. Favoriten är "vanlig" vaniljglass, vi använde ekologiska vaniljpulver av äkta vanilj. Inte billigt men en liten 10-grams burk räcker lääääänge, och ger fina svarta små prickar som visar att det är äkta vaniljglass man äter.

Det här receptet räcker till två rejäla portioner eller en mindre efterrätt till fyra personer.
3 ark gelatin 
3,5 dl mjölk
½dl grädde
ca 0,4 dl socker
Smaksättning. Om den är flytade, som mosade bär eller sylt ca 0,5-1 dl

Värm ½-1 dl av mjölken och smält ner gelatinet i den varma vätskan. Vispa ner gelatinlösningen i resten av vätskan och vispa ner sockret så att det löser sig. Vispa ner smaksättningen. Kyl i kylskåp tills smeten är kall och man ser att den "dallrar" lite av gelatinet.
Sen är det bara att hälla i glassmaskinen, låta den jobba och sen njuta!

lördag 10 juni 2017

Skolavslutning

Idag var det skolavslutning för yngste sonen. Det är alltid en mycket speciell upplevelse att få vara med, för här går det inte till som det vanligen gör! 😁
Sonen och kompisen Kaj framförde lite moonwalk under ett sjung- och dansnummer av hela 4-6an. 
Sonen går på en friskola som är absolut helt makalös. Dom ger riktigt bra utbildning OCH det där viktigaste. Eleverna får känna sig värdefulla, viktiga och unika. Sålunda blir också skolavslutningarna helt unika!
Visst vi sjunger dom vanliga sommarsångerna, och även Nationalsången, vilket jag inte kan komma ihåg att vi nånsin gjorde när jag var ung. Men annars är det ungdomarna som själva planerar programmet och det kan bli vad som helst. Och alltid väldigt kreativt! 👍
Det dansas, framförs poesi, en del spelar teater eller visar naturvetenskapliga experiment. Man har producerat filmer som visas och konferenciererna (alltid en tjej och en kille, oftast från klass 8) kör stand-up comedy. Och vanligen brukar också lärargruppen framföra en egen sång till eleverna och föräldrarna.
Allt hålls också föredömligt kort och det tar vanligen kring en timma att gå igenom hela programmet. Och då har alla elever fått synas och höras!
Som sagt, hur underbart som helst! Nu går sonen ut mellanstadiet, men vi ser fram  mot ytterligare 3 fantastiska år på högstadiet på Standskolan i Vilhelmina. 💗

fredag 9 juni 2017

Vildbroccoli, sommargyllen

Just nu är det precis rätt tid att plocka lite "vildbroccoli" till maten här i Lappland. Det handlar alltså om växten Sommargyllen,  Barbarea vulgaris på latin. Den tillhör samma växtfamilj som vanligt broccoli, brassicae. Och man kan tydligt se likheten i blomknopparna, och känna den på smaken! 👌
Men självklart är inte en knopp av sommargyllen lika stor som en broccoli! Snarare pytteliten. Det är ändå inte ett fullständigt sisyfosarbete (evighets-göra) att plocka tillräckligt för att förgylla en måltid. Särskilt när knopparna är precis lagom mogna (innan dom börjar gulna för mycket) så är den rätt lättplockad, för alla knopparna sitter i ungefär samma nivå och man kan med ett rätt placerat handgrepp dra av 6-7 knoppar på en gång. På 15-20 minuter har jag samlat tillräckligt för att det ska räcka till vår familj på 5 personer.

Tillagningen är enkel. Koka snabbt. Bara 1-3 minuter räcker. Häll av vattnet, sen tycker jag det är gott att röra ner bara lite smör och strö över lite örtsalt. Mums! Den här dagen serverades vår "vildbroccoli" med bakad potatis och ett underbart gott långkok på underbenen av ren. Ett recepttips som vi fått av våra samiska vänner, tidigare har vi alltid malt underbensköttet, men framöver blir det långkokt tomatgryta istället.😋
Ett extra tips: Sommargyllen blommar tidigt. Men om man plockar knopparna och sen vrider av den övre halvan av stjälkarna, så kommer växten blomma om, kanske både två eller tre gånger på en sommar. Många tycker att det är ett ogräs, men se till att du ändå låter några plantor utveckla frö, för man vill inte vara utan sin goda vild-broccoli. 😁

söndag 4 juni 2017

Sjösättning

Så har vi sjösatt båten för i år. Det är dom två hemmavarande "karlarna" som gör såna tungsamma jobb. Det var en efterlängtad sjösättning för redan nu är Husbonden nere på ån och försöker sig på att få en gädda eller abborre. Det finns inga dagsländor än, så harrfisket får förslå. Tidigare inlägg om Harrfisket på Vojmån här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/06/harr-till-middag.html
Och ja, även båten är lagad. För 7 år sen var den ett "vrak" men med några dagars idoghet fixade "karlarna" till den och nu har den hållit perfekt under dessa år och säkert länge än. Här är en länk till våra laga och fixa-inlägg: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/search/label/Lappa%20%26%20laga

Slutligen, visst är det en slags tanke och mänsklig grundförutsättning att den yngre generationen kommer in i sin fulla kraft ungefär samtidigt som den äldre sviktar. Yngste sonen kan nu hjälpa till vid särskilt tunga situationer och likadant var det på nybyggartiden.
Här ett rätt långt utdrag från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" av Vilhelminas storhet O.P Petterson. Det handlar om när nybyggaren Gustav Arvidsson i Dåres sätter upp det allra första huset till sin familj på det nya Hemmanet.
Det mesta har han klarat själv men nu har det kommit till takstockarna och han måste ha hjälp. Äldste sonen Arvid känner att han för första gången är verkligen nyttig för familjen. Både vår och Dåresfamiljens söner heter alltså Arvid. Men vår Arvid är namngiven efter sin fars morfar. Båda pojkarna är också lika gamla när dessa berättelser utspelar sig (13 år), fast med nästan 200 år mellan sig.
"Efter några dagar hade husbonden huggit till och spetsat ett tillräckligt antal stockar.
Sonen Arvid skulle nu få vara sin fader behjälplig. Fadern hämtade från kåtarittet en ganska grov navare. Han lade upp en klove på ställningen, lade dit upp navaren och pinnarna och klättrade upp på ställningen och uppmanade Arvid att klättra upp och ställa sig på mitten av ställningen. Fadern lade nu upp kloven, så att den kom att ligga tätt utefter väggens övra sida. Gossen fick nu gripa fast tag i kloven och hålla den orörligt fast mot de stående stockarna, medan fadern i största hast borrade ett navarhål genom kloven och en av stockarna bakom den och slog in en pinne genom hålet, varefter han skyndade till klovens andra ände och borrade in en pinne där. När han hade borrat i en pinne i klov mitt, fick Arvid släppa sitt tag. Fadern borrade sedan in ett stort antal pinnar genom kloven och de stående stockarna. På samma sätt fästade han den andra kloven mot den på utsidan och hade nu väggband på ena väggen. I rät vinkel från östra änden av väggen började Gustaf Arvidsson ställa upp de oliklånga stockarna.
Med Arvids hjälp borrade han fast de korta klovarna uppe på tvärväggen både på in- och utsidan av väggen, och till sist högg han bort de små stumparna av de olika långa stockarna, som stucko upp över de uppfästade sneda klovarna, och högg in i de sneda klovarna och stockarna mellan dem grunda skåror för krogpåsen och sidoåsarna. Under de närmast följande dagarna ställde husbonden upp de två andra väggarna och borrade med Arvids hjälp fast klovar utefter övre kanterna av dessa väggar. Men nu återstod för honom ett besvärligt göromål: han skulle föra upp på väggarna takåsarna. Han hade huggit till tre ganska späda takåsar, och sedan han hade tagit noggranna mått på vägarna, hade han huggit in skåror i åsarnas ändar. Men nu skulle dessa åsar föras upp på taket. Men Arvid menade, att han skulle kunna hjälpa till aven i det arbetet. Gossen klättrade upp på den höga ställningen vid ena gavelväggen. Fadern rullade upp åsstocken på ställningen och sköt upp änden av åsen på gavelväggen och nu gällde det för Arvid att hålla fast stockänden, så att fadern kunde slippa till att lägga upp stocken på taket. 
Det lyckades Arvid att hålla kvar stockänden och efter några minuter låg stocken på taket och nu kunde de lätteligen rulla upp stocken efter det svagt sluttande röstet och fadern lade in skåran på åsen, och skyndade till andra röstet och lade även där in skåran på åsen i skåran uti röstet. På samma sätt förde de upp de två andra åsarna.
Det lyckades så väl, att åsarnas överkanter nådde alldeles jäms med överkanterna av väggbandsklovarna på röstväggarna. Arvid kände sig glad och därtill stolt över, att han hade dugat till att hjälpa fadern i det kinkiga arbetet med åsarna.

OBS: om berättelsen framstår som något ologisk för den som kan byggande så beror det på att jag beskurit vissa delar som inte har direkt koppling till Arvids insatser. Om ni är intresserade av den fulla historien går det bra att köpa boken på diverse antikvariat.  




lördag 3 juni 2017

Knipholken är bebodd

Vi satsar stort på att ha många holkar för alla olika sorters fåglar här på Forsnäs Hemman. Vi "ärvde" gården med en enorm mängd uppsatta holkar och har nu både restaurerat byggt om och utökat beståndet för var år.
De senaste åren har vi bland annat byggt till uggleholkar och holkar särskilt för tornfalkar. Och många, många nya knipholkar.
Dom flesta blir bebodda, som denna här på bilden. Man ser dom tydliga tecknen på innevånare. Husbonden fick vara med om en fantastisk naturupplevelse för några dagar sedan då han stod och kokade grispotatis i vår värmargryta. I knipholken alldeles bredvid låg just knipan på äggen och Husbonden kunde höra hur hon vände på äggen inne i holken.

Tidigare inlägg om holkar:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/04/knipholkar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/05/praktikanter-pa-plats.html

fredag 2 juni 2017

Kefiren lever!

Nu kan jag konstatera att mina kefirgryn överlevde sin 7 månader långa vintervila i frysen. Dom skapar ljuvlig kefir och nu ser jag fram mot både härligt tjocka, syrliga tallrikar med krämig kefir till eftermiddagsfikat och läskande vassledrycker!
I vanliga fall brukar man säga att man bara kan frysa kefirgryn i max 3 månader, men på grund av fullständig felplanering av våra Lappgetters parningar så har vi inte haft någon mjölkande get förrns nu i veckan. Men kefirgrynen klarade den extralånga semestern och gör precis det dom ska. Här på bilden ser man hur getmjölken fermenterats och separerat i vassle underst och tjock härlig kefir överst.

Tidigare inlägg om vår getmjölks-kefir:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/03/kefirfrukost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/slatterdricka-kefirvassle.html

onsdag 31 maj 2017

Ren-a rama potatissättningen

Odling i Lappland. Man kommer ut och ska sätta sin potatis.
Och upptäcker att man har oväntat besök på ängen (hölägdan) bredvid potatislandet.😄

måndag 29 maj 2017

Grilla riktig korv!

I helgen hade vi finbesök. En Holländare som äldste sonen var på praktik hos i våras, nere i staden Sneek i Nederländerna. Nu är det ombytt, Arnoud är här uppe i Vilhelmina och hälsar på. Och vi drar fram lyxigaste maten att bjuda på, nämligen den handgjorda grillkorven från Lövnäs Gårdens Mathantverk.
MEN så gott! Inte så konstigt kanske att korven blir smaskens, med kunnigt folk som tillverkar korven och så fina råvaror som Linderödsgrisar, landets enda gammaldags och långsamväxande härdiga svin! Varje kilo är packat med en otrolig smak på fläsket!
Det var dryga kilot i paketet men det blev inte en enda korvsnutt kvar efter grillningen, vi åt så länge det fanns!
Arnoud tog kort på Husmor som hugger in på grillkorven, men vi fick konstigt nog inget kort på honom! 
Här är en länk inlägget då Husbonden fick ett paket av Lövnäsgårdens grillkorv som Kärleksgåva!


torsdag 25 maj 2017

Den besvärliga mjölklösten

På Hemmanet äter vi väldigt lite mjölkmat, och dricker rakt ingen mjölk. Vi har tidigare ätit stenålderskost (ingen säd, stärkelserika rotsaker som potatis och inga mjölkprodukter). Numer äter vi lite av diverse, och när vi har mjölk, så slinker det ner en pannkaka och lasagne, eller två.

Idag var första dagen vi fick mjölk från vår get Freja, så vi passade på att grädda våfflor. Getmjölksvåfflor. Supergott med hallonsylt och blåbärssylt, vi unnade oss till och med en klick (köpt) grädde.
Under nybyggartiden var ju den Lappländska kulturen i princip motsatsen till stenålderskostens grundtanke. De stora födoämnena var just säd och mjölk, samt potatis om skörden var god.
Och mjölkproduktionen var en grundbult i livet. För kor är svåra att sköta och arbetsamma att hålla. Dessutom gav mjölken smör, som var en av få saker man kunde sälja för att få kontanter till allt övrigt som behövde köpas in. Man kan säga att nybyggarkulturen var en "smör-ekonomi".

Så här står det i några passager i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om just mjölken och när äntligen vårens första ko kalvade.
"Då husmodern hade varit hemma fjorton dagar, så bar, kalvade, den ena kon och det gick lyckligt. Alla i stugan gladde sig över denna händelse ty nu var det slut med den besvärliga mjölklösten, bristen på mjölk".

Några år senare:
" Det är då en stor Guds nåd, att det har gått så lyckligt för kon att bära", sade matmodern och det tyckte nog alla de övriga, som voro inne i stugan.
Nog vore det en stor välgärning, om hon skulle komma att mjölka vackert tills dess att nästa ko bär. Men fasten kalven är vacker och lämpliga att sätta vid, låta den leva, och uppfödas till ko, så är det för mjölkens skull väl ej annan råd än att slakta den. Ena kon står ju åsint, uppsinad, och den andra mjölkar ju bara en liten skvätt på kalven och snart sinar hon ock av. Husbonden svarade "Det lär intet annat vara att göra än att slakta kalven. Nog är det en skada på en så vacker kokalv, men vi kunna rakt inte ställa oss mjölklös, utan mjölk, då vi äro så så många hjon i hushållet".

Ett tidigare inlägg om getmjölksvåfflor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/frasiga-getmjolksvafflor.html

söndag 21 maj 2017

Vårens traditionsenliga skräprunda

Yngste sonen tog skräprundan idag! Byavägen genom Forsnäs är en enskild väg, och det är vi bybor som sköter skräpplockningen. Man kan tycka att det inte skulle kunna bli så mycket skräp längs vår lilla väg. Vem vill kasta saker runt sig när man åker längs den idylliska skogsomslutna kroken?
Många verkar dock tycka att det är väldigt praktiskt att lasta av sig allt möjligt just här. Dagens "fynd" inkluderade de vanliga kartongerna, påsarna, cigarettpaketen och godisförpackningarna. Vidare ett slushy-glas, en flaska Smirnoff vodka, inte mindre än TVÅ flaskor Absolut Vodka och en gympasko?!?!

En tredjedel av byavägen är avklarad. Bra jobbat tycker vi, då hela byavägen är lite över 3 kilometer. Resten av sträckan får vi ta senare.

torsdag 18 maj 2017

Vi råkade bli självförsörjande på okidéjord?!?!

Självförsörjning som livsinställning sprider sig. Ibland okontrollerat. Vi har tre olika färger av brudorkidéer (Phalaenopsis). Dom äldsta är över 15 år vid det här laget. Och nej, vi har inte köpt dom själva. Det är lite för mycekt lyx, fluff och volanger för att riktigt vara vår grej.
Inte desto mindre är dessa blommor helt fascinerande vackra. Och de tre gånger vi fått plantor som gåvor, så har det känts helt självklart att behålla dom även när dom blommat ut. Dom är väldigt lättskötta och Husmors odlingsintresse sedan barnsben har kanske också hjälpt till att få dom att blomma om och om igen. Men tillslut såg det ut som att dom ändå behövde lite ny "jord". Vad göra?
Man kan inte plantera orkideér i vanligt jord. Dom lever i oftast i grenklykor på träd i djungeln. När man läser innehållsförteckningarna på orkidéjordspåsarna så innehåller dom bark, vitmossa och ibland plastbitar. Allt för att få det luftigt och ganska så näringsfattigt.

Med utarmade orkidéer och utan nån som helst motivation att köpa "jord" som bestod av plast, så funderade vi ett tag. Och så gjorde vi en egen blandning av bark, vitmossa, kolbitar och lite grovt grus (eller snarare småsten i storlek 10-15 mm). Det var 7 år sedan.
Nu har vi 8 krukor med orkidéer, inte för att vi köpt fler utan för att dom har växt och delat på sig under åren, och dom blommar mer än dubbelt så ofta som innan. Succé för självhushållning av orkidéjord! Vi har fortfarande "bara" tre färger, en ljust rosa, en knallcerise och en ljust vitgul med prickar och roströda "läppar", den på bilden.
OM nån kommer med en ny exotiskt orkidé som gåva i framtiden så kan jag säga att dessa blommor, liksom våra djur och odlingar, får en bra framtid i vårt självhushållnings-Hemman i Kalla Lappland.

tisdag 16 maj 2017

Värmargrytan i våra hjärtan!

Vi har fått fyra säckar restpotatis av våra grannar! Härligt att få ha så goda kontakter mellan alla oss bybor! 😊
Nu kokar vi dom till hönsen och grisarna och passar på att hylla värmargrytan!
Det står nog mängder av gamla rostiga värmargrytor runt om på oanvända gårdar. Eftersom dom ser så slitna ut är det lätt att tro att dom inte längre går att använda.
Men inget kan vara mer FEL!
Lite ytrost är inget problem alls på dessa rejäla gamla doningar som är gjorda av riktigt tjock plåt och som har fantastiska grytor i ren koppar. Vi har nyligen unnat vår värmargryta en ny skorsten för just den hade blivit lite spröd och vi ville ha en rejält lång skorsten också. Ju längre skorsten desto bättre drag. 👍
Värmargrytor är dessutom extremt energieffektiva. Man eldar en liten eld, nederst inuti själva värmaren och i princip all värme används till att koka det som ligger i den stora grytan.

Vi kokar allt möjligt i vår värmargryta. Just idag alltså skräppotatis till djuren. Och direkt efter vi tömt ut potatisen ska vi koka alla äggskal som vi fått från vänner och bekanta under året. Sen blir det kalktillskott till våra hönor och vi slipper köpa "snäckskal" från andra sidan världen för att ge dom extra kalk. Återvinning och miljövänligt! 😀

Mer om att återvinna äggskal kan man läsa HÄR.






onsdag 10 maj 2017

Kärleksgåva; korv!

Igår var jag till Lövnäsgården som byggt upp en egen chark-lokal och öppnade gårdsbutik nyligen.
Hela deras produktion av lufttorkat, styckbitar och korvar baseras på deras Linderödssvin som dom föder upp själva, vid foten av Vilhelminas fjällvärld!
Här ser man en av unggrisarna som springer omkring i en av hagarna,
så idylliskt placerad bredvid den vackra Datik-sjön strax norr om Gitsfjället. 
Kristina och Björn är helt enkelt toppen! Dom har en så bra grundsyn, på djuren, på köttkvalitet och gällande hur riktigt bra mat egentligen blir till. Dom har alltså valt att föda upp vår enda gammaldags lantrasgris. Linderödssvinet. Det är mer långsamväxande än de moderna rosa "industri-grisarna". Men dom är friska, föder sina kultingar utan problem och bäddar själv sina bon med massor av halm. Och dom är härdiga, dom trivs alldeles utmärkt här i Lapplands fjällvärld.
Husbonden tycker att KORV, det är den rätta kärleksgåvan! 😂
Dessutom smakar Linderödsfläsket otroligt gott! Flera gånger godare än ens bra eko-fläsk från "vanliga" grisar.
Så självklart kunde jag inte lämna gården utan att besöka gårdsbutiken och inhandla lite.😁 Eftersom Husbonden älskar korv så blev det tre härliga korvsorter som en kärleksgåva.💗 Grillkorvar, som slår ALLT i smakväg, riktigt köttiga och inte alls några sladdriga slangar. Sen en rejäl bit Vilhelminakorv, som är en korv av falutyp. Vi har smakat ett par skivor ännu ostekta och ojojoj, vilken fast och härlig konsistens och fin, smakrik korv. Den bästa "Falu"-korv vi smakat!
Slutligen en kryddig korv som är perfekt att skiva tunt och lägga på mackan, Lövnäskorven. Den knockade oss totalt här hemma igår kväll!!! Vilken smak! Vilken njutning! Jag köpte en halvmeter, men nu har vi okynnesätit mer än hälften, utan att nån enda skiva hamnat på en macka! 😋
Ja, vad säger man; Björn och Kristina har tagit beslutet att inte alls använda konserverings-nitriter i sina chark-produkter. Varför skulle dom det? Med den topp-kvaliteten så skulle nitrit bara förstöra smaken! Det gör att dom här korvarna (och deras lufttorkade produkter och "julskinkorna") blir naturligt färgare, inte syntetiskt illrosa, som dom nitrit-behandlade produkterna i affären.
Tack för det, Lövnäsgården!
Tack för äkta mat! 😘

Länk till Lövnäsgården här: http://www.lovnasgarden.n.nu/
Och Lövnäsgården på Facebook: https://www.facebook.com/Lövnäsgårdens-Mathantverk-djuruppfödning-315951861946843/

söndag 7 maj 2017

Elstängsel i rak linje

Vi sätter upp elstängslet. Det måste ligga ner under vintern för att inte förstöras av snön från plogbilen. Så vi drar upp alla elstolpar innan frosten i slutet av september oftast. Banden och eltrådarna får sitta kvar och så lägger vi ner allt prydligt i slänten, minst 2 meter från byavägen.
Och nu i tidig maj går det oftast att sätta tillbaks stängslet. Tjälen har precis släppt just här i den solbelysta sydsluttningen ner mot Vojmån.

Vi använder en riktlina. Elstängsel är ju inte jättesnyggt. Så vi vill vara lite omsorgsfulla om den lokala miljön längs byavägen och Forsnäs Grill-kåta, genom att stängsel sätts upp rakt och riktat och med jämna mellanrum mellan stängselpinnarna.

Snart blir det getsläpp på Hemmanet!

Tidigare inlägg om att sätta upp elstängslet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/05/sommarhagen-satts-upp.html

onsdag 3 maj 2017

Hemma igen

Vi har varit på en kombinerad semester, arbets- och praktikresa till Mälardalen och Stockholm. Det var väldigt kul, men nu är det också väldigt skönt att vara hemma i Lappland igen.

Här är lite bilder från sonens praktik.
Tar bort gamla lister.

Bort med panelen.
Mät till en gipsskiva

Upp med gipsskivan på väggen
Blanda till bruk

Mura kring spisen


Monterat ner en gammal vävstol tillsammans med praktikledaren, Johan, som jobbar med att bygga & renovera hus.


Här är lite bilder från när vi turistade
I Hallstahammar är det tradition att alltid fika på Åsby trädgårds tropik-fik!

Vid Uppsala kungshgar






Att turista i Västerås innebär mest att gå och titta på kanske världens ende kung som dött av ärtsoppa.

Vasamuseet

Imponerande!

Kanondäcket

Museet hade en selfie-spot, så här bjuder vi på något mycket ovanligt!
Har vi nånsin tagit en selfie förr?

Vi mötte upp med storasyster och gick på upptäcktsfärd i Aquaria, vilken upplevelse!

Maneterna var bäst!

Maneter är Husmors favoritdjur!

Och så dags för lite blandat arbete med nöje!
Vi kollade in Knut bar, som Husbonden snickrat inredning åt.

Barstolarna har åldrats vackert.

Och pallarna, som är inspirerade av gamla mjölkpallar är fortfarande bekväma att sitta på.

Vi åt av Knuts goda mat också.

På väggen syns klädhängarna som Husbonden gjort. Vi skrattade lite när det tydligen händer att "Stockholmarna" noterar anisktet som Husbonden ritat på en av klädhängarna. Många tror att det tillkommit naturligt. Roligt folk, stadsborna.
Vi gick också förbi Knut restaurang på Upplandgatan. Det stället är betydligt mindre än Knut bar men har å andra sidan något så exklusivt som en hylla med våra produkter. Dom är alltså återförsäljare åt oss i Stockholm, och där kan man hitta Forsnäs Hemmans tjärtvålar, kanderade kvanne och kådsalva.

På vägen hem var det slutligen dags för ett besök hos vår favorit te-butik. Pekoe-se.
Här nedan syns Mats med de nyligen inkomna tepåsarna med lösviktsteer av högsta kvalitet.
Bilden under poserar Husmor och Ylva i den lilla gårdsbutiken.


Och slutligen blev vi bjudna på te av tehandlarna. Gott!

Efter alla dessa härliga upplevelser så var det så skönt att få komma hem till Lappland igen!