tisdag 25 juli 2017

Slåttern fortgår

Vi slåttrar, vareviga dag och har haft ganska så tur med vädret hittills. Dessutom är det inte alltför nödväxt. Trots att det varit rätt kallt i försommar så står gräs och örter frodiga.
Vi kommer arbeta vidare med detta ungefär en månad till. Så som för våra Lappländska nybyggarförfäder räcker slåttanna till Barsmäss (Bartolomeusdagen). De gamla fortsatte ibland under nödår än längre. Men vi stannar då.

Citat från boken "Nybyggares Dagliga Leverne"av O.P Pettersson.
Detta var under det andra året på nybygget i Dåres.

"Man arbetade att slå till slutet av veckan före Barsmässveckan (Barsmässhelgen inträffar första söndagen efter Bartolomeusdagen den 24 augusti). Gustav Arvidsson ansåg sig nu hava slagit tillräckligt mycket foder för kreaturen under vintern, helst som man hade kvar i skgogen två sommarhässjor från  förra sommaren, och därtill skulle man ej försumma att skava rönn, rönnbark, åt kreaturen under vintern. 
Det var nog en lättnad för Dåresfolket, då man så tidigt fick gömma undan liarna, vilken hade sin orsak i att man hade så goda myrar att slå. Eljest var det i allmänhet så att det flesta nybyggare och bönder fingo fortsätta att slå långt efter Barsmäss och ganska många had ej slagit färdigt förrens i september månad. Det foder, de slogo så sent kallades senslagenfoder, och det fodret var dålig föda åt kreaturen, det var bleknat och kraftlöst".

måndag 24 juli 2017

Kefirvassle- svalkande gott!

Ett glas kefirvassle är bland det godaste som finns när man ska ta en paus från svettigt slåtterarbete.
När man gör egen kefir så kan man hålla bort vasslen för sig. Den har en särskild smak. Syrlig och känns otroligt läskande att dricka. Man kan också blanda ut den med vatten och kyla ordentligt för att göra en extra effektiv törstsläckare.

Här ett inlägg om förra årets härliga slåtterdricka:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/slatterdricka-kefirvassle.html
Och här ett inlägg om hur man gör egen kefir:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/06/gor-egen-kefir.html


torsdag 20 juli 2017

Svalungarna är ute!

Allra första svalungen satt på ett stuprör och blev matad i förmiddags.
Den hade duntuffsar kvar på huvudet och såg nästan inte ut att kunna flyga, men efter ett tags matning av föräldrarna så satte den av in i skogen och hade faktiskt riktigt bra manövreringsförmåga, fast det var allra första flygturen!

tisdag 18 juli 2017

Slåttanna påbörjad i Lappland

Sara-veckan är tiden då våra nybyggarförfäder påbörjade slåttern. Och i år hälsar oss veckan med perfekt slåtterväder.
Det betyder att det i och för sig är mulet, men med lagom blåst för att hålla mygg, knott och broms borta, och det gör att höet torkar mycket fort. Det väntas inte heller något regn på flera dagar, så nu blir det till att jobba dygnets alla ljusa timmar.

onsdag 12 juli 2017

Bära på huvudet

Vi på Forsnäs Hemman försöker göra så mycket arbete som möjligt utan el. Vi är inte extrema på något sätt, men i de fall man kan komma på en smart lösning som funkar med bara kroppsarbete så är det absolut att föredra. Att bära tunga bördor på huvudet är en riktigt effektiv metod som jag använder mycket!
Inte undra på att det är så allmänt använt i resten av världen. Man förflyttar tyngdpunkten från ryggen, eller när man bär framför/bredvid kroppen med armarna. När man bär på huvudet så får kroppen en rak arbetsställning och även tunga bördor kan förflyttas långa sträckor utan större bekymmer. Helt smärtfritt.

Det enda problemet jag hade var att en del hårda och kompakta föremål, som mathinkarna till grisarna i rostfritt stål gjorde on att bära direkt på huvudet. Men jag har sett filmer från Afrika där kvinnor använder en tygrulle för att bära mer bekvämt. Så jag använder en "Stenmarksmössa" från 19070-talet för att göra en liknande rulle till mig. Det funkar utmärkt och jag bär nu dessa hinkar som väger över 10 kg utan problem. Här på filmen visar jag hur:


tisdag 11 juli 2017

En rak regnbåge

Igår kväll, sent, fick vi se något helt unikt. En rak regnbåge!
Under några minuter, när solen stod lågt över grantopparna mitt emot denna regn-pelare så stod vi som fixerade, och bara glodde mot syd över vackra Vojmån.
Efter ett kort tag så splittrade sig pelaren och en båge började bildas mot öster, sen tog bågformen över och pelaren försvann. En "vanlig" färgstark regnbåge trädde fram, men också bara den ett kort tag, för inte mer än 5 minuter senare hade solen gått ner under trädtopparna och hela showen var över.
Det var helt overkligt. Det liknade till viss del de solpelare vi ibland får se under vintrarna, men något liknande detta har jag aldrig sett. Eller hört om!
Vi brukar alltid uppskatta såna här unika upplevelser, och det hjälper att bo utanför stadens ljusföroreningar och att vi i Lappland, som bjuder på så många helt unika upplevelser på himlens höjd.
Vi säger ibland att vi är självförsörjande också på makalösa upplevelser. Vi behöver inte flyga till Thailand eller Mallorca för att få känna att något unikt och storslaget inträffar!

Här är några inlägg vi skrivit om allt från vårens solförmörkelse till midsommarnattens knappt synliga fullmåne.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/01/ljuspelare.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/09/blodmane.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/09/norrsken.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/06/sedvanlig-midsommarnattsbild.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/03/sallsynt-solformorkelse.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/01/ljuspelare.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/midnattsmagi.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/06/midsommarnattens-fullmane.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/02/februarimorgon.htmlhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2012/12/makalos-sol.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/skyhog-underhallning.html

Och den numer mycket spridda bilden av vår Pärlemor-Pegasus:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/pegasus-av-parlemor.html




måndag 10 juli 2017

Lupin-skövling

Kvällspasset går åt till att bekämpa lupiner i strålande solsken  med Vojmån i bakgrunden.
Till sånt här grovt arbete använder vi en kortlie utan spets. Ytterligare ett trick vi lärt oss från våra nybyggarförfäder.

torsdag 6 juli 2017

Rosa pollen

När man sitter på utedasset (Nr1)* och helt plötsligt inser att;
Aronia har ROSA pollen! 😊

* Ja, vi har två utedass, eller rättare sagt separator genom apostlahästar. 😎 Nr1 i vår Guldkanna Towa och nr 2 i skogsdasset: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/03/utedasset-1-ar.html

onsdag 5 juli 2017

Lycksele djurpark, årets resa

Igår var vi iväg till Lycksele Djurpark. Vi hade väl inte direkt vädret med oss, alla väderleksrapporter ansåg att det skulle sluta regna vid mitt på dagen, men det var ständigt slätregn för oss under 5 timmar.
Men roligt hade vi ändå, och för första gången under alla mina årliga besök under hela mitt liv (alltså ca 44 st) så hängde vi på dörren. Vi var alltså de allra första inbetalande gästerna.

Arvid och kompisen Vova hade också roligt som vanligt, oavsett väder. Bäst för tonårspojkar är så klart Arkaden med alla roliga spel och inte minst lufthockey.
Klassikern "Gissa Bajset". En aktivitet som under kiss och bajshumorns ålder alltid fick heta...tja, man kan gissa. ;-)

Hej på dej! Tänker båda.

Dramatisk pose på stora stenen. Varje år!

Årets kärring-nöje var boken "Urfödan" av Lillian Ryd. Jättebra!

Arkaden. Hur roligt som helst.

Slutligen tog vi också tåg-turen. Blött och slaskigt, men SÅ kul!

måndag 3 juli 2017

Att använda akryl och annan plast

Kanske tror en del att vi på Forsnäs Hemman lever som på stenåldern, eller åtminstonne 1800-talet. Men vår målsättning är att skapa ett modernt livssätt med en hög grad av självförsörjning, NU! I den tid vi lever i. =)
Redskap med nya knutar av knallrött akrylgarn.
I det läget kommer man ofta till oväntade slutsatser, trots att det handlar om något som förstört så mycket, som verkligen är en produkt av industrialismen och som folk mer & mer "ondgör"; alltså plasten. Finns det något mer modernt än för folk i storstan att plastbanta nu? :-P
Vad är det egentligen värt? 

Återanvändning av plast är ett område som kräver både ett & två tankevarv i den logiska karusellen av analytisk process, innan man kan komma fram till en bra slutsats. Först: plast finns redan, i otroliga mängder. Den KAN återvinnas. Men ändå slängs massor bort och därför måste mer grävas upp och nyproduceras från jordens inre, med miljöförstörelse som följd. Vidare: Inte all plast är farlig, för människor eller miljö, om man bara hanterar den rätt, och inte minst återvinner den korrekt. Viss annan plast borde absolut inte användas i närheten av människor och inte ens producerats. Som Bisfenol-A som läcker gifter in i människor via matindustrins förpackningar.


Sen då, när kan vi på Forsnäs Hemman tänka oss att använda plast? Förvånansvärt ofta. ;-)
Till exempel när plasten redan är producerad och vårt alternativ är att antingen använda den en gång till innan den hamnar i deponi, eller använda mer "miljövänliga" alternativ, men dom alternativen kommer ändå oftast till oss via industri och är egentligen inte alls är så miljövänliga som dom låter för stadsbor eller i företagens egen reklam, "green washing". Det här gäller t.ex. att använda halvtrasiga plasthinkar ett tag till genom att laga dom, eller att bygga ett gethus av dotterns gamla golv. (http://forsnashemman.blogspot.se/2015/05/atervunnen-gethydda.html
Min gamla rostiga ogräsräfsa, som haft rött akrylgarn i 4 år och som jag alltid hittat varje vår, oavsett vart jag råkat glömma den under snön varje vinter!
När det kommer till det här lilla nystanet av illröd akryl, så har det sin särskilda historia. Jag såg en dokumentär för många år sedan om orkanen Katrina i södra USA där en stackars kvinna som förlorat hela hemmet återvände för att leta efter ägodelar. Hon hittade en lerklump med liiite rött som stack fram ur sörjan, och insåg att det var en knallröd akryltröja som hennes mamma stickat till henne. Väl tvättad så framträdde tröjan i nyskick! Precis som när hon fick den av sin mamma. Glädjande för henne men för mig var det både skrämmande och tankeväckande.

Jag har ETT enda litet knallrött akrylnystan på kanske 30-40 meter som jag ärvt av mormor. Det är nog från 1970-talet. Jag har tänkt kasta det flera gånger, men akryl kan inte återvinnas i dagen system utan bara genom "akryl till akryl" så det skulle hamnat på deponin för framtida arkeologer att fundera över. Så nystanet blev liggande, tills jag kom att höra historien om tröjan.

Då tänkte jag på alla trädgårdsredskap jag tappat bort i buskar, skog och högt gräs. Dom är svåra att hitta då dom är svarta eller rostfärgade. Så jag började knyta små snuttar av mormors knallröda akryltråd på dom. Och därmed får jag dubbel återvinning. Jag HITTAR verkligen mina redskap igen. Akrylgarnet är knallrött säsong efter säsong. Oavsett vart jag tappat eller glömt mina spadar, sågar, krattor, räfsor och skäror så hittas dom förr eller senare, för jag, eller nån i familjen har sett något "rött" i gräset. Så på det här sättet återvinner vi garnet och får dessutom tillbaks våra redskap och slipper köpa nya.

Det finns fler tillfällen då vi bedömer att plast är av fortsatt värde. Det får vi ta upp senare. 

torsdag 29 juni 2017

Skattletare av ren slump

Vilken udda upplevelse vi hade när vi gjorde nya hagar till getterna igår! 😲
Vi stod och sågade ner småträd för att få en bra stig att valla getterna längs. Det är mitt i en dunge riktigt gammal skog som står på otroligt våt mark. Jag tittar upp aldeles bredvid mig på en stor, gammal gran och uppe på stammen hänger....en blomampel av flätade grenar?!?!
Fäst med en ståltråd.
Vad? Nån som gjort ett riktigt dåligt försök till ett fågelbo?
Men närmare undersökning visade att ampeln innehåller en plastlåda och plastlådan var en "skatt" för något som heter Geocaching. Folk med GPS åker runt i skog och mark och letar efter särskilda ställen och där skriver dom in sitt fynd och loggar det tydligen också på internet. Som orientering fast med GPS istället för med karta.
Så vi hittade alltså en skatt, alldeles utan vare sig en traditionell skattkarta eller en GPS. ✌
Skatten inrättades tydligen under 2014 och den första månaden hade "vi" (den är ju på vår mark) hela 14 besökare. Några av dom måste ha varit beundrare till Forsnäs Hemman, för dom har tagit sina användarnamn från våra killingars Sydsamiska namn. Hej på er, ni geocachare som kallar er Silpe och Biejjie. 💗
Det var också väldigt många besökare den andra året, men sedan verkar hypen för geochatching ha avtagit? I år hittills har skatten bara funnits av 3 personer, och så oss då. 😀 Totalt har den hittats av 41 personer under dessa snart 3 år.
Burken hade spruckit och var inte längre vattentät, så vi har bytt burk och även lagt i en extra liten skatt. 👍
Men samtidigt får vi ju lite problem, för inom 2 dagar kommer skatten vara inhägnad av estängsel! Kanske tycker en del geocach-entusiaster att det är värt att bli "zappade" för att hitta skatten, men jag kommer nog ändå försöka maila ansvarig organisation och föreslå en mindre förflyttning av Skatten på Forsnäs Hemman.

onsdag 28 juni 2017

Äggoljetempera-miljövänlig färg

En ljuvlig bild av rödbläran som blommar framför snickeriet. Väggen är målad i Faluröd, men den understa brädan, som Husbonden fick byta ut vid renoveringen, den är målad med äggoljetempera.
När vi började bygga ut och renovera Forsnäs Hemman tog vi oss en rejäl funderare kring vilka fasadbehandlingar vi skulle använda. Det kanske låter självklart för dom flesta med "traditionell Faluröd". Men tyvärr är den mest svenska av alla färger inte alls så ofarlig som man skulle vilja.
Här är lite korta utdrag ur produktdatabladet för Faluröd: "Töm ej i avloppet, Skall oskadliggöras på säkert sätt, Lämna till insamlingsställe för farligt avfall, Undvik utsläpp till miljön. Får inte komma i direkt kontakt med hud".
Huvvaligen! 😕
Här i Lappland klarar sig rena träfasader väldigt bra under många år. Så vi beslutade att alla våra "nybygda" byggnader och husfasaden ska få gråna naturligt. 👍De hus som redan är rödmålade ska vi fortsätta att rödmåla, men vi kommer använda äggoljetempera, som är gjord på jordpigment utan gifter i, istället för Faluröd som är gjort för metallslagg, som alltså innehåller en hel del giftigt elände.

Färgen har jag blandat själv. Och "receptet" utgår från en färg från AvJord, som heter "5 december", men som jag förändrat för att få den mer lämpad för utomhusbruk men ändå så miljövänlig som bara är möjligt. 💗Jag ville också ha en gladröd färg, lite mer lik den ljusröda "faluröd" än den mer vinröda originalnyansen. Det här var lite av en testmålning och trots att den suttit på en bräda aldeles nere vid marken så är den i perfekt skick efter 2 år och jag är mycket nöjd. Framöver när vi behöver måla om så kommer vi att använda denna färg på alla Hemmanets målade byggnader.😃

onsdag 21 juni 2017

Alldeles egen mat

Vi är långt ifrån helt självförsörjande och köper både ditt&datt på "Konsum", som den butiken fortfarande kallas i folkmun här i byn. Men det är ändå ganska ofta som jag kan titta ner på tallriken och inse att allt, eller det allra mesta jag stoppar i munnen kommer från Hemmanet.
Idag till lunch var det kefir från våra Lappgetters mjölk, och osötat äppelmos. Jag använder lingon med sin naturliga bensoesyra som konserveringsmedel, vilket gör moset vackert rosa. Och moset blir sött och gott, helt utan socker och håller sig i kallförrådet utan att behöva frysas. Äpplen har vi inte själv, men får i "utbyte" med vår vän-familj nere i Gränna. I utbyte får dom en del delikata Lappländska livsmedel, som lufttorkat renkött, hjortron och röding.

söndag 18 juni 2017

Gör egen Kefir

Vi gör vår egen kefir under somrarna när vi har extra getmjölk över. Det är gott och sägs vara väldigt nyttigt. Det är också mycket lättare att göra än yoghurt. Här visar jag hur det går till:

När man får sina första kefirgryn, eller har silat av sina gamla så häller man dom helt enkelt i en burk och häller på mjölk. Vi använder vår egen getmjölk. Många som köper mjölk föredrar lågpastöriserar och ohomogeniserad. Men det verkar fungera med de flesta sorters mjölk. Man ska alltid använda mjölk med allt sitt naturliga fett kvar.
Man kan ha i så mycket som hälften gryn och hälften mjölk, men också så lite som någon tesked gryn till en hel liter mjölk. Ju mer gryn desto fortare fermenterar mjölken och blir till kefir. Om man har väldigt lite gryn sägs det vara större risk för att allt går fel. Vi har ganska mycket gryn, kanske ca 1/5-del till 1/4-del, se bilden.

Sen täcker man burken, det ska funka med både ett vanligt lock och en tygbit, som vi använder. Och sen ska burken bara stå. Eller, även här gör folk lite olika, en del vill gå och skaka om eller röra om i burken ofta. En del bara lämnar burken. Det tar mellan 1 dygn och 4 dygn ungefär för kefiren att bli klar. Hos oss, som inte skakar eller rör om i burken så syns det att kefiren skiktar sig och blir ett tjockare, gräddigt övre lager och ett undre vattnigt lager av vassle. Själva ytan på den färdiga kefiren blir skrynklig och veckad.
Sen är det dags att sila av kefirgrynen så att man kan dricka sin färdiga kefir. Här kan man också välja att göra på två olika sätt. Antingen kan man hälla av den vattniga vasslen för sig, och sen kefiren som då blir mycket tjockare och krämigare. Eller så vispar man ihop allt i burken innan man silar och får en rinnigare kefir, som alltså också innehåller vasslen.

Jag gillar att dricka vasslen för sig, som en läskande dryck och jag gillar att äta min tjocka kefir som mellanmål, gärna tillsammans med frysta blåbär eller krusbärssylt. Så jag separerar först vasslen. Det gör jag genom att hålla tillbaks det tjocka ytlagret med en sked och låta den vattniga vasslen rinna ner i en sejdel (se bilden till vänster). När det mesta av vasslen har runnit ur så vispar jag runt i burken ordentligt för att göra kornen och kefiren så rinniga och lättflytande som möjligt och sen häller jag dom genom en sil ner i en tillbringare. Ibland är kefiren så tjock att man måste röra om med en sked för att hjälpa kefiren att rinna igenom silen. Kvar i silen blir kefirgrynen, som man direkt kan återanvända genom att börja från början igen.
Den färdiga kefiren har väldigt olika konsistens beroende på vilken mjölk man använder och kanske också vilken kefirkultur man får tag i. Jag har läst om folk som fått allt från gräddfilsstjock kefir till ganska rinning, som filmjölk. Vår blir ganska tjock, om jag häller av vasslen för sig, som grekisk yoghurt ungefär. Men mycket godare än yoghurt tycker jag. =)
Kefir med frysta blåbär
Ett par tips till, som jag lärt mig: Kefirgryn förökar sig. Det är väldigt praktiskt att alltid använda samma sil när man silar av sin kefir, för då är det lätt att se när kefirgrynen börjar bli lite väl många. Se bilden nedan.


När man börjar få lite för mycket kefirgryn så är det jättebra om man kan frysa in några paket med 1-2 msk gryn och nån dl färsk mjölk, som back-up. Frysta gryn sägs hålla i ca 3 månader, men hos oss har dom funkat perfekt ända upp till 7 månader efter nedfrysning. När jag provat 1 år gamla frysta gryn, så har dom dock hunnit dö och funkar inte längre.

Kefir verkar vara lite känsligt för säsonger och olika bakteriekulturer i omgivningen. Vid två tillfällen förra sommaren så blev mina gryn förändrade, och dåliga. Det blev inte längre kefir utan luktade som övermogen frukt ungefär. Då kände jag att det var dags att ta upp en fryst back-up påse med kefirgryn och det fungerade perfekt, båda gångerna. Så det är ett bra tips att frysa in egna back-up påsar när dina gryn börjar föröka sig.

När man ska sätta igång en fryst påse kefirgryn så klipper man upp påsen och lägger ner hela klumpen av is och gryn i ny mjölk. Klart! Det enda som kan skilja från en vanlig omgång kefir är att det kan ta någon dag extra för kefiren av bli färdig den första gången.
En påse kefirgryn i färsk mjölk, redo för frysen.
Lycka till med att göra egen kefir!
Det är väl värt det lilla arbete som krävs. Man får god kefir, och det är ett bra sätt att ta hand om en del av den mjölk man kan få "över" som självhushållare. Kefir håller i kylskåp under lång tid. En extra bonus är vassle-drickan. Så otroligt läskande och stärkande när man jobbar hårt under högsommaren.
Husmor dricker en bägare läskande vassledricka när höslåttern är tung och högsommaren varm.  

fredag 16 juni 2017

Sommarens första bad

Igår var det så varmt i Lappland att det inte gick att hålla sig längre. Vi gick ner till Vojmån och badade. Vi har en liten vik bara 40 meter från vårt hus där det blir lite varmare än i själva strömfåran.
Skönt och svalkande. Dock kanske något kallt i vattnet fortfarande, tyckte en del av familjemedlemmarna.

söndag 11 juni 2017

Vi gör egen glass

Vi firar sommarlovets början med vår första egna glass denna sommar. Vanlig vaniljglass, från våra Lappgetter och dagen till ära också lite strössel!
Om man har egen mjölk, så är det ett supertips att köpa en glassmaskin. Vi har bara den minsta och enklaste modellen med förra sommaren gjorde vi måååånga liter mjukglass i den och köpte bara glass en enda gång i affären. Vi använder vår egen getmjölk och ett recept som jag har gjort om för att bli så nyttigt och självförsörjande som möjligt. Jag har minskat grädden till hälften (eftersom vi inte själva har grädde än) och använder mindre än en tredjedel så mycket socker som i original-receptet. Det smakar ändå sött och vi tycker faktiskt att det smakar godare, för det blir inte så där äckligt sötsliskigt utan smakar mer naturligt sött. Favoriten är "vanlig" vaniljglass, vi använde ekologiska vaniljpulver av äkta vanilj. Inte billigt men en liten 10-grams burk räcker lääääänge, och ger fina svarta små prickar som visar att det är äkta vaniljglass man äter.

Det här receptet räcker till två rejäla portioner eller en mindre efterrätt till fyra personer.
3 ark gelatin 
3,5 dl mjölk
½dl grädde
ca 0,4 dl socker
Smaksättning. Om den är flytade, som mosade bär eller sylt ca 0,5-1 dl

Värm ½-1 dl av mjölken och smält ner gelatinet i den varma vätskan. Vispa ner gelatinlösningen i resten av vätskan och vispa ner sockret så att det löser sig. Vispa ner smaksättningen. Kyl i kylskåp tills smeten är kall och man ser att den "dallrar" lite av gelatinet.
Sen är det bara att hälla i glassmaskinen, låta den jobba och sen njuta!

lördag 10 juni 2017

Skolavslutning

Idag var det skolavslutning för yngste sonen. Det är alltid en mycket speciell upplevelse att få vara med, för här går det inte till som det vanligen gör! 😁
Sonen och kompisen Kaj framförde lite moonwalk under ett sjung- och dansnummer av hela 4-6an. 
Sonen går på en friskola som är absolut helt makalös. Dom ger riktigt bra utbildning OCH det där viktigaste. Eleverna får känna sig värdefulla, viktiga och unika. Sålunda blir också skolavslutningarna helt unika!
Visst vi sjunger dom vanliga sommarsångerna, och även Nationalsången, vilket jag inte kan komma ihåg att vi nånsin gjorde när jag var ung. Men annars är det ungdomarna som själva planerar programmet och det kan bli vad som helst. Och alltid väldigt kreativt! 👍
Det dansas, framförs poesi, en del spelar teater eller visar naturvetenskapliga experiment. Man har producerat filmer som visas och konferenciererna (alltid en tjej och en kille, oftast från klass 8) kör stand-up comedy. Och vanligen brukar också lärargruppen framföra en egen sång till eleverna och föräldrarna.
Allt hålls också föredömligt kort och det tar vanligen kring en timma att gå igenom hela programmet. Och då har alla elever fått synas och höras!
Som sagt, hur underbart som helst! Nu går sonen ut mellanstadiet, men vi ser fram  mot ytterligare 3 fantastiska år på högstadiet på Standskolan i Vilhelmina. 💗

fredag 9 juni 2017

Vildbroccoli, sommargyllen

Just nu är det precis rätt tid att plocka lite "vildbroccoli" till maten här i Lappland. Det handlar alltså om växten Sommargyllen,  Barbarea vulgaris på latin. Den tillhör samma växtfamilj som vanligt broccoli, brassicae. Och man kan tydligt se likheten i blomknopparna, och känna den på smaken! 👌
Men självklart är inte en knopp av sommargyllen lika stor som en broccoli! Snarare pytteliten. Det är ändå inte ett fullständigt sisyfosarbete (evighets-göra) att plocka tillräckligt för att förgylla en måltid. Särskilt när knopparna är precis lagom mogna (innan dom börjar gulna för mycket) så är den rätt lättplockad, för alla knopparna sitter i ungefär samma nivå och man kan med ett rätt placerat handgrepp dra av 6-7 knoppar på en gång. På 15-20 minuter har jag samlat tillräckligt för att det ska räcka till vår familj på 5 personer.

Tillagningen är enkel. Koka snabbt. Bara 1-3 minuter räcker. Häll av vattnet, sen tycker jag det är gott att röra ner bara lite smör och strö över lite örtsalt. Mums! Den här dagen serverades vår "vildbroccoli" med bakad potatis och ett underbart gott långkok på underbenen av ren. Ett recepttips som vi fått av våra samiska vänner, tidigare har vi alltid malt underbensköttet, men framöver blir det långkokt tomatgryta istället.😋
Ett extra tips: Sommargyllen blommar tidigt. Men om man plockar knopparna och sen vrider av den övre halvan av stjälkarna, så kommer växten blomma om, kanske både två eller tre gånger på en sommar. Många tycker att det är ett ogräs, men se till att du ändå låter några plantor utveckla frö, för man vill inte vara utan sin goda vild-broccoli. 😁

söndag 4 juni 2017

Sjösättning

Så har vi sjösatt båten för i år. Det är dom två hemmavarande "karlarna" som gör såna tungsamma jobb. Det var en efterlängtad sjösättning för redan nu är Husbonden nere på ån och försöker sig på att få en gädda eller abborre. Det finns inga dagsländor än, så harrfisket får förslå. Tidigare inlägg om Harrfisket på Vojmån här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/06/harr-till-middag.html
Och ja, även båten är lagad. För 7 år sen var den ett "vrak" men med några dagars idoghet fixade "karlarna" till den och nu har den hållit perfekt under dessa år och säkert länge än. Här är en länk till våra laga och fixa-inlägg: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/search/label/Lappa%20%26%20laga

Slutligen, visst är det en slags tanke och mänsklig grundförutsättning att den yngre generationen kommer in i sin fulla kraft ungefär samtidigt som den äldre sviktar. Yngste sonen kan nu hjälpa till vid särskilt tunga situationer och likadant var det på nybyggartiden.
Här ett rätt långt utdrag från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" av Vilhelminas storhet O.P Petterson. Det handlar om när nybyggaren Gustav Arvidsson i Dåres sätter upp det allra första huset till sin familj på det nya Hemmanet.
Det mesta har han klarat själv men nu har det kommit till takstockarna och han måste ha hjälp. Äldste sonen Arvid känner att han för första gången är verkligen nyttig för familjen. Både vår och Dåresfamiljens söner heter alltså Arvid. Men vår Arvid är namngiven efter sin fars morfar. Båda pojkarna är också lika gamla när dessa berättelser utspelar sig (13 år), fast med nästan 200 år mellan sig.
"Efter några dagar hade husbonden huggit till och spetsat ett tillräckligt antal stockar.
Sonen Arvid skulle nu få vara sin fader behjälplig. Fadern hämtade från kåtarittet en ganska grov navare. Han lade upp en klove på ställningen, lade dit upp navaren och pinnarna och klättrade upp på ställningen och uppmanade Arvid att klättra upp och ställa sig på mitten av ställningen. Fadern lade nu upp kloven, så att den kom att ligga tätt utefter väggens övra sida. Gossen fick nu gripa fast tag i kloven och hålla den orörligt fast mot de stående stockarna, medan fadern i största hast borrade ett navarhål genom kloven och en av stockarna bakom den och slog in en pinne genom hålet, varefter han skyndade till klovens andra ände och borrade in en pinne där. När han hade borrat i en pinne i klov mitt, fick Arvid släppa sitt tag. Fadern borrade sedan in ett stort antal pinnar genom kloven och de stående stockarna. På samma sätt fästade han den andra kloven mot den på utsidan och hade nu väggband på ena väggen. I rät vinkel från östra änden av väggen började Gustaf Arvidsson ställa upp de oliklånga stockarna.
Med Arvids hjälp borrade han fast de korta klovarna uppe på tvärväggen både på in- och utsidan av väggen, och till sist högg han bort de små stumparna av de olika långa stockarna, som stucko upp över de uppfästade sneda klovarna, och högg in i de sneda klovarna och stockarna mellan dem grunda skåror för krogpåsen och sidoåsarna. Under de närmast följande dagarna ställde husbonden upp de två andra väggarna och borrade med Arvids hjälp fast klovar utefter övre kanterna av dessa väggar. Men nu återstod för honom ett besvärligt göromål: han skulle föra upp på väggarna takåsarna. Han hade huggit till tre ganska späda takåsar, och sedan han hade tagit noggranna mått på vägarna, hade han huggit in skåror i åsarnas ändar. Men nu skulle dessa åsar föras upp på taket. Men Arvid menade, att han skulle kunna hjälpa till aven i det arbetet. Gossen klättrade upp på den höga ställningen vid ena gavelväggen. Fadern rullade upp åsstocken på ställningen och sköt upp änden av åsen på gavelväggen och nu gällde det för Arvid att hålla fast stockänden, så att fadern kunde slippa till att lägga upp stocken på taket. 
Det lyckades Arvid att hålla kvar stockänden och efter några minuter låg stocken på taket och nu kunde de lätteligen rulla upp stocken efter det svagt sluttande röstet och fadern lade in skåran på åsen, och skyndade till andra röstet och lade även där in skåran på åsen i skåran uti röstet. På samma sätt förde de upp de två andra åsarna.
Det lyckades så väl, att åsarnas överkanter nådde alldeles jäms med överkanterna av väggbandsklovarna på röstväggarna. Arvid kände sig glad och därtill stolt över, att han hade dugat till att hjälpa fadern i det kinkiga arbetet med åsarna.

OBS: om berättelsen framstår som något ologisk för den som kan byggande så beror det på att jag beskurit vissa delar som inte har direkt koppling till Arvids insatser. Om ni är intresserade av den fulla historien går det bra att köpa boken på diverse antikvariat.  




lördag 3 juni 2017

Knipholken är bebodd

Vi satsar stort på att ha många holkar för alla olika sorters fåglar här på Forsnäs Hemman. Vi "ärvde" gården med en enorm mängd uppsatta holkar och har nu både restaurerat byggt om och utökat beståndet för var år.
De senaste åren har vi bland annat byggt till uggleholkar och holkar särskilt för tornfalkar. Och många, många nya knipholkar.
Dom flesta blir bebodda, som denna här på bilden. Man ser dom tydliga tecknen på innevånare. Husbonden fick vara med om en fantastisk naturupplevelse för några dagar sedan då han stod och kokade grispotatis i vår värmargryta. I knipholken alldeles bredvid låg just knipan på äggen och Husbonden kunde höra hur hon vände på äggen inne i holken.

Tidigare inlägg om holkar:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/04/knipholkar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/05/praktikanter-pa-plats.html

fredag 2 juni 2017

Kefiren lever!

Nu kan jag konstatera att mina kefirgryn överlevde sin 7 månader långa vintervila i frysen. Dom skapar ljuvlig kefir och nu ser jag fram mot både härligt tjocka, syrliga tallrikar med krämig kefir till eftermiddagsfikat och läskande vassledrycker!
I vanliga fall brukar man säga att man bara kan frysa kefirgryn i max 3 månader, men på grund av fullständig felplanering av våra Lappgetters parningar så har vi inte haft någon mjölkande get förrns nu i veckan. Men kefirgrynen klarade den extralånga semestern och gör precis det dom ska. Här på bilden ser man hur getmjölken fermenterats och separerat i vassle underst och tjock härlig kefir överst.

Tidigare inlägg om vår getmjölks-kefir:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/03/kefirfrukost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/slatterdricka-kefirvassle.html

onsdag 31 maj 2017

Ren-a rama potatissättningen

Odling i Lappland. Man kommer ut och ska sätta sin potatis.
Och upptäcker att man har oväntat besök på ängen (hölägdan) bredvid potatislandet.😄

måndag 29 maj 2017

Grilla riktig korv!

I helgen hade vi finbesök. En Holländare som äldste sonen var på praktik hos i våras, nere i staden Sneek i Nederländerna. Nu är det ombytt, Arnoud är här uppe i Vilhelmina och hälsar på. Och vi drar fram lyxigaste maten att bjuda på, nämligen den handgjorda grillkorven från Lövnäs Gårdens Mathantverk.
MEN så gott! Inte så konstigt kanske att korven blir smaskens, med kunnigt folk som tillverkar korven och så fina råvaror som Linderödsgrisar, landets enda gammaldags och långsamväxande härdiga svin! Varje kilo är packat med en otrolig smak på fläsket!
Det var dryga kilot i paketet men det blev inte en enda korvsnutt kvar efter grillningen, vi åt så länge det fanns!
Arnoud tog kort på Husmor som hugger in på grillkorven, men vi fick konstigt nog inget kort på honom! 
Här är en länk inlägget då Husbonden fick ett paket av Lövnäsgårdens grillkorv som Kärleksgåva!


torsdag 25 maj 2017

Den besvärliga mjölklösten

På Hemmanet äter vi väldigt lite mjölkmat, och dricker rakt ingen mjölk. Vi har tidigare ätit stenålderskost (ingen säd, stärkelserika rotsaker som potatis och inga mjölkprodukter). Numer äter vi lite av diverse, och när vi har mjölk, så slinker det ner en pannkaka och lasagne, eller två.

Idag var första dagen vi fick mjölk från vår get Freja, så vi passade på att grädda våfflor. Getmjölksvåfflor. Supergott med hallonsylt och blåbärssylt, vi unnade oss till och med en klick (köpt) grädde.
Under nybyggartiden var ju den Lappländska kulturen i princip motsatsen till stenålderskostens grundtanke. De stora födoämnena var just säd och mjölk, samt potatis om skörden var god.
Och mjölkproduktionen var en grundbult i livet. För kor är svåra att sköta och arbetsamma att hålla. Dessutom gav mjölken smör, som var en av få saker man kunde sälja för att få kontanter till allt övrigt som behövde köpas in. Man kan säga att nybyggarkulturen var en "smör-ekonomi".

Så här står det i några passager i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om just mjölken och när äntligen vårens första ko kalvade.
"Då husmodern hade varit hemma fjorton dagar, så bar, kalvade, den ena kon och det gick lyckligt. Alla i stugan gladde sig över denna händelse ty nu var det slut med den besvärliga mjölklösten, bristen på mjölk".

Några år senare:
" Det är då en stor Guds nåd, att det har gått så lyckligt för kon att bära", sade matmodern och det tyckte nog alla de övriga, som voro inne i stugan.
Nog vore det en stor välgärning, om hon skulle komma att mjölka vackert tills dess att nästa ko bär. Men fasten kalven är vacker och lämpliga att sätta vid, låta den leva, och uppfödas till ko, så är det för mjölkens skull väl ej annan råd än att slakta den. Ena kon står ju åsint, uppsinad, och den andra mjölkar ju bara en liten skvätt på kalven och snart sinar hon ock av. Husbonden svarade "Det lär intet annat vara att göra än att slakta kalven. Nog är det en skada på en så vacker kokalv, men vi kunna rakt inte ställa oss mjölklös, utan mjölk, då vi äro så så många hjon i hushållet".

Ett tidigare inlägg om getmjölksvåfflor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/frasiga-getmjolksvafflor.html

söndag 21 maj 2017

Vårens traditionsenliga skräprunda

Yngste sonen tog skräprundan idag! Byavägen genom Forsnäs är en enskild väg, och det är vi bybor som sköter skräpplockningen. Man kan tycka att det inte skulle kunna bli så mycket skräp längs vår lilla väg. Vem vill kasta saker runt sig när man åker längs den idylliska skogsomslutna kroken?
Många verkar dock tycka att det är väldigt praktiskt att lasta av sig allt möjligt just här. Dagens "fynd" inkluderade de vanliga kartongerna, påsarna, cigarettpaketen och godisförpackningarna. Vidare ett slushy-glas, en flaska Smirnoff vodka, inte mindre än TVÅ flaskor Absolut Vodka och en gympasko?!?!

En tredjedel av byavägen är avklarad. Bra jobbat tycker vi, då hela byavägen är lite över 3 kilometer. Resten av sträckan får vi ta senare.

torsdag 18 maj 2017

Vi råkade bli självförsörjande på okidéjord?!?!

Självförsörjning som livsinställning sprider sig. Ibland okontrollerat. Vi har tre olika färger av brudorkidéer (Phalaenopsis). Dom äldsta är över 15 år vid det här laget. Och nej, vi har inte köpt dom själva. Det är lite för mycekt lyx, fluff och volanger för att riktigt vara vår grej.
Inte desto mindre är dessa blommor helt fascinerande vackra. Och de tre gånger vi fått plantor som gåvor, så har det känts helt självklart att behålla dom även när dom blommat ut. Dom är väldigt lättskötta och Husmors odlingsintresse sedan barnsben har kanske också hjälpt till att få dom att blomma om och om igen. Men tillslut såg det ut som att dom ändå behövde lite ny "jord". Vad göra?
Man kan inte plantera orkideér i vanligt jord. Dom lever i oftast i grenklykor på träd i djungeln. När man läser innehållsförteckningarna på orkidéjordspåsarna så innehåller dom bark, vitmossa och ibland plastbitar. Allt för att få det luftigt och ganska så näringsfattigt.

Med utarmade orkidéer och utan nån som helst motivation att köpa "jord" som bestod av plast, så funderade vi ett tag. Och så gjorde vi en egen blandning av bark, vitmossa, kolbitar och lite grovt grus (eller snarare småsten i storlek 10-15 mm). Det var 7 år sedan.
Nu har vi 8 krukor med orkidéer, inte för att vi köpt fler utan för att dom har växt och delat på sig under åren, och dom blommar mer än dubbelt så ofta som innan. Succé för självhushållning av orkidéjord! Vi har fortfarande "bara" tre färger, en ljust rosa, en knallcerise och en ljust vitgul med prickar och roströda "läppar", den på bilden.
OM nån kommer med en ny exotiskt orkidé som gåva i framtiden så kan jag säga att dessa blommor, liksom våra djur och odlingar, får en bra framtid i vårt självhushållnings-Hemman i Kalla Lappland.