tisdag 3 september 2019

På semester söderut en vecka framåt!

Nu åker jag på semester, en äkta "kärring-semester". Jag ska till de goda vännerna i Gränna och umgås och utbilda mig.  😊
Trädgårdslandet uppbyggt med fasta gångar och kompostvallar enligt Börje Remstams metod.
Vi har satt ihop ett fantastiskt program med studiebesök i några av Sveriges mest imponerande trädgårdar och jag ska få träffa hela två odlings-kändisar som tillhör den skara jag själv läst och lärt av under lång tid. Dessutom ska jag få träffa en helt ljuvlig grupp kvinnor som jag haft så KUL med det senaste året på internet, nu får vi ses på riktigt för första gången. 💗
En "tack för hjälpen"-låda till en av grannarna.
Mycket kul att se fram mot, och med Forsnäs Hemman i händerna på gårdens fyra karlar (Husbonden, morfar och äldste och yngste sonen) så känner jag mig helt trygg att åka iväg.👍

Som självhushållare kan man alltid fundera en del på om, hur och när man ska ta "semester". För hemmavid, med djur och odlingar blir det sällan ens en ledig söndag. Vi har ändå gjort så att vi ibland åker iväg, nästan aldrig tillsammans, aldrig utomlands längre än till grannländerna och oftast med mängder av "ärenden" på vägen. Byte och leveranser av lantrasdjur, utbildning i form av studiebesök och föreläsningar, och på hemvägen är transporten fylld av allt sånt vi inte kan få tag på här uppe. Denna gång väntar flera fina träslag som ska få förgylla Husbondens hantverk framöver, bland annat två fina stockar lönn som är ett träslag som inte växer här uppe. 😁
Fröodlad gul lök, enligt Annettes metod: http://daylily-potager.blogspot.com/2015/03/odla-lok-fran-fro.html
Tidsmässigt är det alltid knepigt. På vårarna har jag försådder att ta hand om, och dom är jag INTE trygg att lämna i händerna på resten av familjen, jag är odlaren här. På försommaren kommer djurens ungar, som behöver fingertoppskänsla och ett kunnigt öga. Inte heller kul att åka iväg från. Under högsommaren är det otroligt viktigt att rensa odlingarna och gödsla för att få en bra skörd och under hösten är det ju skörd varenda dag. Under snöperioden vill jag inte köra så långt. Och här räcker den från oktober till mars. Så ...aldrig är det en riktigt bra tid. Men ibland lyckas jag ändå på något konstigt sätt ta mig iväg.
Kanske vårt finaste potatisland nånsin. Men, finns det något under ytan efter högsommarfrosten den 29 juni? Den som lever får se! 
Så överlag, en upplevelse jag ska njuta av. Det var ett och ett halvt år sedan senaste besöket söderut. Jag lämnar med lite bilder av dagens skörd och odlingar. Hemma och dator-inkopplad igen den 11 september. 👍

söndag 1 september 2019

Långmyren

September träder in och Långmyren strax norr om huset börjar skifta i höstfärger. 😊
Det är den här myren som är orsaken till vårt karga mikroklimat här på Forsnäs Hemman. Vinden får fritt spelrum under milatal att föra hit kall, vinande fjälluft. Men precis här, hos oss har kylan hittat ett stråk att rinna över vår lägda, och våra trädgårdsland för att sedan sakta sänka sig ner till Vojmån och rinna bort.

Resultatet är ett odlingsklimat som inte är att leka med. Frost kan vi få vilken vecka som helst på året, även under hela sommaren. Och växter som klarar sig väl bara några hundra meter bort dör som flugor här hos oss. 😏

Men vacker är den, myren, och doftar SÅ gott nu under hösten.💗

lördag 31 augusti 2019

Gåsagille!

Årets första kanadagås skjuten nere på Vojmån, 30 meter från förstukvisten! Med rönnbärsträdet dignande i bakgrunden är fotot som en total tidskapsel av just nu, just här i Lappland.😊
Något traditionellt gåsagille blir det ju inte här ikväll. Inte på det sätt gås serveras i "Sveriges vagga"=Skåne som Husbonden kallar det, för han är född i Slottstaden, Malmö. Där söderut i Sverige uppskattar dom verkligen gäss, tar hand om allt inklusive blodet till svartsoppa. Jag har en gång i livet ätit ett helt sånt gästabud. Det var inte så smakligt imponerande. När vi skaffade Ölandsgäss så blev vi än en gång överraskade att dom också var rätt "torra och tråkiga" i köttet. Och när vi började skjuta kanadagäss var det bara att konstatera att "gäss är gäss", dom är inte direkt supersaftiga och smakliga. 😏

Så då får man göra på något annat sätt, gäss är ändå kött och kött är rikedomar. Vi tänkte till och förra året provade vi att koka dillkött på en kanadagås!
Succe!
Supersmaskigt!😋

Här recept:
Filea ut bröst och lår från gåsen. Koka länge med lite salt, vitpeppar, lök och ev. kryddnejlikor, tills köttet trillar av benen. Plocka av köttet, skär i lagom bitar.
Gör en redd sås, typ 2 msk smör, 2 msk vetemjöl, 4 dl buljong, en äggula, en skvätt grädde och salt och peppar. Och 3-4 msk hackad dill. Rör ner köttbitarna och om det hunnit svalna för mycket så värm till lagom serveringstemperatur. Servera med t.ex. kokt potatis eller ris, eller kokta korngryn.
Mycket gott, och numer vårt standardrecept för gåskött. 💗

Här tidigare inlägg om att jaga och äta kanadagäss.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/matig-skyddsjakt.html



fredag 30 augusti 2019

Mängder med mangold

En av många mangoldskörder i sommar. Och det här på bilden är bara ca en 5tedel av denna omgång!!! Men nu när jag totalt rensat landet från alla stora blad ska det bli spännande att se om det hinner växa upp ytterligare en omgång här i Lappland. 😊
Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏

Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html

torsdag 29 augusti 2019

Dagliga inläggningar.

Nu är skördeperioden i full gång och vissa grönsaker lägger jag in. Det blir nån handfull burkar varje dag just nu. 😊
Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋

Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en  odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili

Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Annars exakt samma recept. https://farbrorgron.blogspot.com/2014/03/inlagd-vasterasgurka.html

Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken

Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍

måndag 26 augusti 2019

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊
Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html





söndag 25 augusti 2019

Avancerat anläggningsarbete

Vi har jobbat extra hårt i helgen. Vi har hyrt en liten-liten minigrävare för att gräva ut grunden till nästa växthus, och tillsammans med vår mikrotraktor lyckades vi åstadkomma i princip underverk.😊
Vi har omfördelat ca 35 kubik jord från där grunden till nya växthuset ska stå, till ett område knappt söderut, där vi tyvärr haft så sank mark att potatisskörden till och med ruttnade när vi hade en särskilt nederbördsrik höst. 😒

Så nu har vi, med två dagars hårt arbete, kunnat vinna två saker. En stabil grund för nya växthuset OCH en mycket bättre odlingsbädd på den sanka delen av vårt trädgårdsland! Allt detta med hjälp av bara två mycket små maskiner gick den här arbetsuppgiften ändå lätt, jämfört med att handgräva allt, som vi gjorde för vårt nuvarande växthus, som syns i bakgrunden. 💗

fredag 23 augusti 2019

Jättemånga jätteärtor

Nu är vi inne i början av den mest intensiva skördeperioden här i Lappland. Och något av det mest efterlängtade är de här gigantiska sockerärtorna. Lokförare Bergfälts jätteärt. 😊
Sorten har blivit otroligt hypad under de senaste 2 åren. Svår att få tag på, men vi fick lite hjälp av föreningen Sesam och uppförökade de 9 ärtor vi fick under förra sommaren. Så i år har vi kunnat sätta hela 46 plantor av den här sorten och får nu skörda massor av skidor varje dag.👍

Och dom går åt! Alla i familjen gaffar i sig, för här i norr blir skidorna så söta och spröda och fantastiskt goda! Folk söderifrån verkar inte få samma smak på dom, ibland sägs till och med att Lokförarens jätteärt blir mindre smaklig och träig söderut. Det vet jag inget om, för här i Kallaste Nord blir den helt fantastiskt god!

Sen brukar en del kritiker också nämna att den inte ger så många skidor. Det gör den inte, men å andra sidan är skidorna ju gigantiska, så jag tippar att skörden per planta jämnar ut sig en hel del gentemot andra sorter som ger fler men mindre ärtskidor. Sen har vi tagit till ett trix för att öka skörden, och det funkar. Det är kvinnan som återfann den här kulturhistoriska ärtsorten, och likaså ålderkvinnan för hela ärtskrået i föreningen Sesam (Agneta Magnusson) som tipsat om att man kan knipsa ärtplantorna tidigt på växtsäsongen, redan över 2-3 bladparet och därmed få två stänglar på en stam. Det senarelägger skörden lite (vilket är varför vi inte fått ärtskidor att äta förrns nu) men det ger nästan dubbelt så stor skörd. Toppen!💗

Några plantor låter vi dock växa som vanligt utan att toppas, för att dom ska bli klara så snabbt som möjligt och vi ska få utsäde till nästa år. Så om du är minsta intresserad av att ta eget frö för att slippa köpa, så är just ärtor den lättaste växten i världen att ta eget "frö" på. Det är bara att låta ärtplantan stå tills ärtorna först svällt upp i skidorna och sedan även hunnit bli bruna och vissna. Då är det bara att plocka ut ärtorna ur skidorna och torka dom ordentligt, och nästa år har man helt eget utsäde för att få egna fina jätteärtor att äta.

Vi har inga jätte-ärtor över att dela med oss av. Främst vill vi ju äta upp de här goda ärtskidorna och då blir det inga fröer till nästa år.😉 Dessutom lite extra krånglig att få att mogna så här långt norrut. Men eftersom den blivit så uppmärksammad de senaste åren kommer det säkert finnas gott om utsäde/frö att få tag på nästa vår. Håll utkik! Särskilt om du bor norrut i landet för här blir den riktigt god. 😋
Vilket kanske inte är så underligt, då den kommer från Hälsingland/Dalarna.

Ett par härliga texter om Lokförare Bergfälts Jätteärt:
https://www.dt.se/artikel/vem-kanner-agnetas-artor
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lokforaren.pdf

torsdag 22 augusti 2019

Flygfoton av Forsnäs Hemman

För nån vecka sedan fick äldste sonen vara med om ett riktigt äventyr! Han fick följa med upp och flyga i ett pyttelitet flygplan, det väger bara 250 kg.  😊
Han och piloten flög runt kring de närmaste omgivningarna, bland annat över just vår gård, vackra Forsnäs Hemman. Så sonen passade på att ta lite foton.👍
Nu får man ju inte sprida flygfoton hur som helst, så jag har spenderat några dagar på att klippa och beskära dessa foton så inget olagligt syns. Jag har tagit bort och bytt ut allt annat än våra egna marker, allmänna vägar och vatten samt maskerat horisonten, som självklart är helt olaglig på flygfoton. Men jag har märkt ut vad som finns där så att man ändå kan få en fin överblick över hur vi lever. 💗
Med Långmyren som är det som skapar vårt hårda klimat med frost året om och med de trädplantager och kalhyggen som vi tack och lov inte ser från själva gårdsplan, men som gör att våra marker för svamp- och bärplockning är oändligt mycket mindre än dom kunde ha varit. Och som gör att våra vilda djur lever otroligt utsatt, det är i princip bara våra ca 30 ha och två grannars mindre marker som också vägrar att avverka, som numer utgör en bra levnadsmiljö för dom. Totalt ca 50ha privat skyddad skog här i byn. 😕
I vilket fall, för oss om bor här är det så roligt att få ha en sån ögonblicksbild uppifrån av vår livsmiljö sommaren 2019. Det här är dock bara ungefär en tredjedel av hela "längden" på våra ägor, men de ca 600 meter åt öster som inte syns här är "bara skog och myr".

De stora vita fälten på bilderna är flygplansvingen, det var som sagt ett verkligen minimalt flygplan, så det var svårt att undvika vingen på bilderna. 😜




tisdag 20 augusti 2019

Evolutionsteori och mänskliga svagheter.

Jag går igenom våra gamla pärmar från forskarkarriären. Och träffar på en av våra stora mänskliga svagheter! 😒
Jag sorterar inte pärmarna för att läsa, utan vi rensar ut pappersark med tomma baksidor för att återanvända dom. Vi skriver bland annat ut etiketterna till vår lilla webbutik på de här papperen. Se fler tillfällen vi skrivit om det här spännande utrensningsarbetet i länkarna längst ner. 😊
Men mitt i det rationella arbetet av att hitta användbara baksidor på papper, sortera bort overhead-plastsidor och använda "häft-krokodilen" för att ta bort klamrar, så blir det alltid en "trip down memory lane". Den här gången träffade jag på de gamla lektionerna i evolutionsbiologi. En bild visade en variant av de klassiska finkarna som självaste Darwin upptäckte hade ändrat formen på näbbarna på Galapagos. Men här motsvarande varianter på Hawaii.

Och i mitt sinne hamnar jag direkt tillbaks till mina första år inom akademin. Då Husbonden inte var "Husbonden", utan professor och chefen för Södra Lapplands Forskningsenhet. Och jag var doktorand. Trots att vi kom från helt olika vetenskapliga bakgrunder så delade vi ett grundläggande intresse för avancerad logik och multivariata analyser, alltså komplext tänkande. Och ett av de första ämnesområden vi applicerade det här tänkandet på var de svagheter som var så uppenbara i den variant av evolutionär teori som allmänt hölls som "sanningen". Det folk vanligen tror är "evolution" är en riktigt sorglig och mycket grund analys av allt som forskningen fått fram sedan Darwins första och mycket basala tankegång. 😏
En lite skämtsam bild som Husbondens mycket Darwin-kritiska mentor klippt in i ett studentkompendium, från 1980-talet.
Utvecklingen, evolutionen drivs inte av framgångar, snarare så är den något som "råkar inträffa". De allra flesta förändringar som sker i biologiska organismer handlar om slumpmässighet. Eller kopplade genetiska samband som vi människor ännu är helt omedvetna om. Eller rent beteendegenetiska förändringar, till skillnad mot den avståndsvariabel som t.ex. Darwin och andra tidiga evolutionsteoretiker trodde var nödvändig för att "driva evolutionen framåt".

Det ALLRA mest bekymmersamma är en otroligt felaktig uppfattning. Folk tror generellt att alla mutationer och alla funktioner som nu finns hos oss som lever på jordens yta är optimalt överlevnadsbara. Att dom finns för att dom varit "den bästa lösningen". Men inget kan vara mer fel. 😒

Vilka attribut som överlever hos oss har mycket mer att göra med "negativt urval" än "positivt urval". Så här; om vi råkar ha ögon som funkar som våra ögon gör, så beror det inte på att det varit bästa lösningen nånsin (ingen som fått nåt skräp i ögat och känt smärtan borde tro det) utan att det är en lösning som uppkom av slumpen och som inte varit helt dödlig. Vi har alltså kunnat överleva TROTS många av våra mutationer, snarare än på grund av dom. 😉

Det vanligaste sättet att tänka på evolutionen; som "den perfekta skapelseprocessen" ligger också bakom hela den grundläggande attityden som gör att många av oss människor anser sig ha mer rätt än alla andra existerande organismer i världen att göra precis vad man känner för. Oavsett hur mycket det förstör för andra och i längden även oss själva. Och det synsättet ligger bakom den stora självgodhet som är inbyggd i de flesta religioner, inklusive den lite mer "moderna" tappning som kallas "intelligent  design".

Men, har man då ändå insett evolutionsteorins svagheter och de nyanseringar forskningen åstadkommit sedan Darwins första primitiva tanke (som vi har), så finns det ändå en del insikter att dra. När det kommer till våra fina lantrasdjur så har vi en befäst grund att stå på när vi tillämpar resistensavel för att hålla våra flockar friska och överlevnadsdugliga. 👍

Nu har det ju gått så långt med eländet gällande människans självförhärligande att goda insikter om evolutionsteori troligen  inte kan hjälpa just oss. Så vi en "slutregel" här på Forsnäs Hemman (The Final Quest). Det är lite en parafras på det talesätt som myntades när folk trodde att alla skulle flytta härifrån Lapplands extrema glesbygd; "Siste man släcker ljuset".
För oss är det dock absolut en av de viktigaste arbetsuppgifter vi har, den slutliga kvällsrundan till djuren.
Den siste som överlever öppnar alla hagar.💗

Här tidigare inlägg om när vi rensat ut gammalt "akademiskt skräp" för att göra etiketter till vår web-shop.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/02/etiketter-av-avancerad-receptorfysiologi.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/aterfunna-gamla-konstverk.html

Och här webshopen: https://forsnashemman.se

måndag 19 augusti 2019

Nya gethagen stängslas

Igår började vi stängsla vår nya gethage. Den fjärde i ordningen och den här har vi verkligen sett fram mot! 😊
Den är belägen alldeles utanför vårt köksfönster. I slänten ner mot Vojmån. Det var en hage, gammalt tillbaks men när vi flyttade hit var det helt igenväxt med fullt uppväxta tallar. Det första Husbonden gjorde var att röja där för att vi skulle få fin utsikt över Vojmån. Han lämnade en tall, som vi satt en knipholk i och som syns på väldigt många av de bilder som vi lägger ut på bloggen.
Men, under de här 12 åren har rätt mycket växt igen ytterligare en gång. Där finns nu björkar som hunnit bli 4-5 meter höga. Och med Lappgetter på gården är det onödigt att röja för hand. Inga marker blir så fina som get-betade marker. 👍

Så nu ska de kära fyrbeningarna få en helt ny hage. Nu från början kommer den sträcka sig ca 40 meter längs byavägen och bli totalt ca 2000 kvadratmeter stor. Om några år kommer vi ha förlängt den hela 100 meter till längs byavägen och den kommer slutligen vara ca 7000 kvadrat.

Det blir hårt jobb ett par dagar men det här ska bli SÅ kul! Särskilt att också kunna få se getterna nästan minut för minut göra sitt restaureringsarbete! Våra andra hagar ligger bortom vår direkta utsikt så den här gången känns det som vi både stängslar en ny hage och skaffar oss ett nytt "favorit-program" att följa. Inte på TV men utanför vårt fönster! 💗

Några tidigare inlägg om våra gethagar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sju-ar-senare.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/ny-hage-till-lappgetterna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/aterstaller-hagmark.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vi-utokar-gethagen.html

tisdag 13 augusti 2019

Recept på kötträtter för självhushållare.

Ett hinder som jag märkt med att föda upp eget kött är att många känner tveksamhet inför vilka maträtter som "udda" köttslag kan användas till. Om man bara är uppväxt på nöt, kyckling och fläsk, som jag (en tidig 70-talare) åt under barndomen, så kan man bli helt ställd då det är dags att börja tillaga "ovanligt kött".  Så när jag själv började föda upp kanin, get och anka, och köpte renkött från mina Samiska vänner, då blev jag liksom osäker bara för att jag inte visste hur man skulle använda det.😊
Men, min erfarenhet nu, nästan 20 år senare är att; kött är kött!
Varje köttslag har i och för sig sin specifika smaknyans. Vissa typer av kött passar av olika anledningar ibland bättre till en del mycket speciella rätter. T.ex. renkött till renskav. Men i de flesta fall är alltid själva kryddningen i en rätt helt avgörande. Den "överröstar" köttets egen smak med råge. Och de flesta köttsorter är dessutom väldigt toleranta och "gifter sig" väl med många olika typer av kryddningar. 😏

Så min lösning sedan vi började föda upp vårt eget kött, det är att inte samla recept efter köttslag, utan att samla på olika typer av kryddningar som man sedan kan använda till alla slags köttslag. 💗

Här är ett exempel på en kryddning som funkar till alla olika sorters kött vi äter.


Citrusgryta med Nordafrikansk kryddning:
För 4 portioner behöver man mellan 400-700 gr kött, här har vi använt Gotlandskanin som vi kokar 30-40 minuter innan på påbörjar resten av receptet, för att göra det riktigt mört. Sen plockar vi köttet av benen.
1-2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
1 citron
1 apelsin
några msk fett att fräsa kött och grönsaker i (ister, talg eller ev. växtolja)
½ tsk kanel
½ tsk spiskummin
½ tsk kryddpeppar
ca en halvliter tomater, skurna i bitar/skivor eller ca 600gr burktomater
ca 200-300 gram ärtor eller bönor. Här använde vi bönor direkt från vårt växthus.
Krydda med salt och peppar.

-Köttet ska skäras i ätstora bitar. När det kommer till kanin, eller t.ex. äldre höns som gärna är lite sega är det bra att koka dom ett bra tag först. Ca 30-40 minuter i tryckkokare brukar möra upp dom till fin ätstruktur.
- Skala/snoppa och skär i lagom bitar lök, vitlök, morötter och ev. bönskidor om ni använder det istället för ärtor.
- Tvätta citroner och apelsinen och skala av en skalremsa som är 1-2 dm lång.
- Fräs kött, lök och vitlök i fettet tillsammans med kryddorna. Köttet får gärna blir lite brynt innan nästa steg.
- Lägg i skalremsorna, morot och tomat. Salta och peppra. Pressa i saften från en halv citron och hela apelsinen. Låt puttra på svag värme utan lock i 30 minuter.
- Sätt igång ett kok av ris eller potatis vid lagom tid.
- När det är ca 10 minuter kvar så lägg i bönorna eller om ni använder ärtor när det är ca 5 minuter kvar.

Klart!
Och gott! 😋

Jag har också många andra former av allt från asiatiska kryddningar till medelhavsrätter och varianter av köttgrytor från Sydamerika. Alla rätter definieras av sina kryddningar och tillbehör, och till alla dessa av mina favorit-recept kan man använda nästan alla typer av kött. 👍



måndag 12 augusti 2019

Spelunking i Korallgrottan

I helgen var det dags för familjens karlar att dra iväg på ett riktigt äventyr. Grottkrypning i en av världens mest unika grottor, Korallgrottan. Den ligger rätt lokalt, bara 18 mil bort från oss, rakt upp i den mest avlägsna fjällvärlden.  😊
Far och söner.
Sönerna har varit grottintresserade sen småbarnstiden. I våras när yngsta sonens klass var på Europaresa fick han besöka en av Europas största grottor, Postojna i Slovenien. Den var så stor att dom fick åka "tivolitåg" runt. En riktig turistfälla alltså. Men ändå fantastiska salar och formationer, intressant tyckte sonen. Så efter den upplevelsen passade det bra att följa upp med en tur till Korallgrottan, som vi planerat så många år. 👍

Det här är verkligen ingen jättegrotta. Inga turisttåg, inga tillrättalagda stigar eller trappor. Ren rå ursprunglig natur. Stora delar av den 2-3 timmar långa turen fick spenderas kravlandes på alla fyra i trånga, låga gångar. Arrangören tillhandahöll vattentäta overaller, som tur var. Så detta var verkligen spelunking, alltså termen för grottkrypning, eller speleologi som det ibland kallas.

Alla tre var mycket nöjda vid hemkomst. Ett äkta äventyr! 💗


Inlägget på facebook om Strandskolans besök i Postojna-grottan i våras:
https://www.facebook.com/StrandskolanVilhelmina/posts/2449272895103553

Mer om spelunking:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Grottkrypning

fredag 9 augusti 2019

Vi ställer upp hässjan

Slåttertiden är slut, ovanligt tidigt här hos oss i Lappland, men vi har fått hjälp med att ta in höet från en mycket uppskattad granne, och även haft riktigt fin höskörd här i norr.😁😊
Så litet Hemman som vi har, så slåttrar vi inte som man traditionellt gjort här i regionen. Vi har två långhässjor som står mitt på gårdsplanen, alldeles bakom höladan, och dit forslar vi allt hö, så fort det torkat en första omgång på marken där vi liat. Sen får det hänga på hässjan och vi vänder det ett par gånger för att få det att torka maximalt snabbt och med mesta möjliga bibehållen kvalitet. Om det regnar drar vi över två stora presenningar över hela hässjorna.  Så fort det är torrt nog bär vi in det i höladan och slåttrar av ett nytt område av lägdorna för nästa omgång till torkning på våra två dubbelhässjor.

Över vintern monterar vi ner en och en halv av hässjorna. Kortändarna, krakarna är A-formade här i vår region i norra delen av Ångermanälvens tillflöden (kallas också "kärringar"), dom ställer vi alla tillsammans. Sedan sorterar vi in troerna i deras olika längder i kärringarnas olika våningar. De kortaste troerna läggs i understa "våningen", sen de medellånga i mitten och de längsta stöds på översta tvärpinnen.
Så står dom väl tills nästa års slåttanna. 💗

En halv hässja (en enkelhässja) får dock stå kvar, för om vi får något sämre parti ensilage under vintern kan man ibland rädda en del genom att hänga upp det luftigt och låta det torka snabbt i den kalla, torra vinterluften.

Vår hässjekonstruktion är inte heller helt traditionell. Måtten är exakt samma som på de hässjor jag så uppskattade att "bygga koja" under som barn. Men vi hänger inget övre laget, vi "takar" inte hässjan. Och det toppkryss som bildas av kärringens sidstag river sönder den presenning vi använder för att skydda mot regn, så där har vi istället skruvat fast små halvrunda bitar av masonit.

På det här sättet kan vi alltså hantera mellan 1-2,5 ton hö som blir så fint och grön och av bästa kvalitet torkat, även fast våra hömarker är minimala. 👍

tisdag 6 augusti 2019

Stekta auberginskivor

Helt otroligt gott! Världens enklaste recept.😊
1cm skivor, steks i olja, först på hög värme tills de fått fin färg och sen på låg värme ett tag till, tills dom är mjuka helt igenom.
Om man vill att dom ska ha en fastare konsistens kan man lägga skivorna i saltvatten någon halvtimma innan man steker dom.

Lite örtsalt på och serveras sen med nån form av kall sås. T.ex alioli eller som vi gjorde idag, tzatsiki. Tomaten är sorten Tigrella.
Slurp! 😋

fredag 2 augusti 2019

Odla fett.

Så här kallt till som vi bor, i kallaste regionen av Lappland, så är det svårt att odla. Överhuvudtaget! Men särskilt svårt är det att odla "fett". Alltså såna oljegrödor som raps eller rybs. Än mindre olivolja eller nötter. Efter mycket funderande är vårt enda möjliga alternativ solrosor. 😊
Den senaste solrosen blommar vackert i början av Augusti. De tre bakom har tack och lov varit snabbare och håller nu på att bilda moget frö. 
Men vanliga solrosor kan vi helt glömma här i kallare än zon 8. Dom hinner möjligen blomma, om man har tur. Men ingen vanlig hög solros hinner bilda mogna fröer, vilket ju är vad vi är ute efter som självhushållare. 👍

Redan för många år sedan, när vi var nära att emigrera till Fairbanks i Alaska, så läste jag på om deras universitets projekt med växtanpassning till deras klimat. Dom har bland annat fått fram världens snabbast mognande majs, Yukon Chief, som vi nu odlar här i Lappland. Dom fick också fram en snabbmognande solros, Midnight Sunflower. Den tycks dock helt försvunnit från marknaden och jag har inte lyckats få tag på den trots flera års idogt sökande. 😒

Istället har jag letat efter andra dvärgsolroser med stort blomhuvud som verkar snabba. I våras hittade jag solrosen "Incredible". Så jag provade dom. Och genast det här första året har jag lärt mig massor. Dom tål inte frost. De 3 plantor som växte i själva landet förvandlades till  svarta 40cm höga pinnar när vi hade högsommarfrost den 29 juni.  Och de plantor som växte i både växthuset och i upphöjda bäddar längs våra skyddade söderväggar har börjat blomma vid otroligt olika tid. Den första blomman slog ut i mitten av juni. Den sista blomman slog ut i går.

På bilden syns 4 blommor som jag odlat i samma kontainer på sydsidan av vår hölada. Riktigt varmt och frostskyddat till. Den blomman som blommar för fullt nu slog ut för ca 5 dagar sedan, det blir intressant att se om den hinner bilda moget frö. De tre tidigare blommorna slog ut i början-mitten av juli. Dom har alltså mycket större chans att bilda moget frö, vilket är vad vi vill ha.💪

Det här är också ett bra exempel på varför det är extra viktigt för oss här i Lappland att odla eget frö. Som det ser ut nu kommer vi kunna få eget moget solrosfrö, även på friland, av de tidigaste plantorna. Och då är det såklart just de solrosfröna vi ska odla av nästa år. Och på så sätt får vi allt bättre anpassade solrosor, och så småningom kanske även egna solroskärnor att äta. 💗

Sorten vi fröodlar nu för eget äkta Lappländskt frö:
https://www.impecta.se/sv/artiklar/dvargsolros-incredible.html

Sorten jag fortfarande drömmer om från University of Alaska:
http://snrenews.blogspot.com/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html

Den tidigaste blomman i vårt växthus. Den senaste blommar fint just nu en månad senare, så det är stor skillnad i hur tidiga dom är, genetiskt: 😉
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/vaxthuset-i-borjan-av-juli.html

söndag 28 juli 2019

Rensa lupiner.

Årets andra lupinrensning. Storsamhället brukar uppmärksamma lupinproblemet väldigt tidigt på sommaren, redan på nationaldagen den 6 juni ska vi ut och bekämpa lupinerna, tycker dom. Här i Lappland har precis isen gått vid den tiden, och björkens blad är som musöron. Vi kan knappt se de första lupinbladen då. 😏
Vi rycker istället första omgången vid midsommar ungefär. Och sen kommer det knepiga. Lupiner är så snabba och härdiga att dom kan hinna sätta både två och tre omgångar blommor här i Lappland, och söderut måste dom ju hinna med ännu fler. 😒

Och vår regel är att vi rycker allt, blomma och blad, när blomman är så lite utslagen att den inte kan bilda mogna fröer genom att eftermogna. Sen lägger vi allt på hög under en presenning för att ruttna. Så vi rycker alltså vid midsommar, och nästa gång nu lite mer än en månad senare och vi kommer rycka allt ytterligare en gång i början av september. Varje gång ser vi till att få med hela plantan, också varje lupinblad, för att utarma rötterna och så småningom helst helt slippa denna (om än vackra) botaniska plåga. 👍

Så här 6 år in i vår lupinbekämpning kan vi se att de inte utökat sin area alls hos oss, och på ett av bestånden har de till och med minskat några kvadratmeter. Men det är mycket kamp kvar för att bli fri från dessa blommor, som ju kommer från Nordamerika och även tycks ha en rent "Amerikansk" känsla av att äga världen. 😜

OBS! För folk som behöver vara mycket exakta så är alltså den typ av lupiner vi bekämpar det som formellt heter "Blomsterlupiner" (Lupinus polyphyllus). Det finns flera andra typer av lupiner som inte alls är invasiva, dom kan oftast inte ens överleva här hos oss i Lappland.

Tidigare inlägg om vårt "lupinbekämpar-program".
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/lupin-skovling.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/lupinerna-laggs-pa-hog.html

lördag 27 juli 2019

Trampa hö.

Möjligen världens svettigaste jobb. Vi håller precis på att ta in sista höet ladan. Och för att få plats så trampar vi höet, för att få det mer kompakt.
Med över +30C utomhus de senaste dagarna här i Lappland så kan man nästan inte tänka sig hur varmt det är uppe vid plåttakets nock i höladan. Man blir svimfärdig på bara nån kvart. Sen ner och bada i Vojmån, sen dricka lite vätskeersättning, och så upprepa allt igen. Det ska vara SÅ skönt när det här är över om en eller två dagar. 😅

Tidigare inlägg om när vi tar in höet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
https://www.egenkombucha.se/2015/08/laskande.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/hoet-ska-under-tak.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html





tisdag 23 juli 2019

Kummin från Rovaniemi.

Vår kummin från norra Finland, Rovaniemi är mitt i växtfasen här i Svenska Lappland. Min mormor berättade att dom plockade vildkummin under hennes barndom, för att smaksätta tunnbrödet. Men hon härstammade från mellersta Jämtland, Nälden i Storsjöbyggden, betydligt varmare än här. Och så här långt norrut har jag varken träffat på odlingar av kummin eller vildkummin.
Men för två år sedan beställde jag lite frö från Nordiska Genbanken, vilken resurs den myndigheten är! Jag trodde kummin skulle vara tvåårig, som de flesta flockblomstriga växter är (t.ex. morot och palsternacka) men första året kom bara miniplantor och år två rosetter av blad som låg pressade mot marken, inga blommor alls. Jag har ju gott om plats att odla på och tyckte plantorna såg friska ut, så jag lät dom få ett år till på sig. 😊

Dessutom har jag erfarenhet av att vårt tuffa klimat här i kallare än zon 8 ibland gör att "2-åriga" plantor tar betydligt längre tid på sig för att blomma. Det gäller t.ex. vår kvanne som ibland verkar vara kvar i ett permanent vegetativt stadium

Så mina kumminplantor fick stå kvar och "mogna på sig" och i år (3dje året) så blommar dom, allihop. Dom första klasarna har nu uppsvullna, stora gröna fröer. Så nu hoppas vi bara att dom också hinner mogna och bli bruna och torra innan frosten kommer. Eftersom de härstammar från Rovaniemi, mitt på polcirkeln i  Lappländska Finland, så hoppas vi att dom också hinner bli fullt mogna här i Vilhelmina, fjällnära Svenska Lappland. 👍

Om vi lyckas med vår kumminodling blir det gott tunnbröd med ännu högre grad av självförsörjning framöver! 😋

Om när vi beställde fröer till Rovaniemi kummin. https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

Här hur Kvannen ibland inte alls är 2-årig som det står i botanikböckerna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/fjallkvannens-utvecklingsstadier.html

Bakar tunnbröd: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/11/baka-tunnbrod-pa-hall.html



fredag 19 juli 2019

Mangold hela vägen till magen.

De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊
Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏

Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.

Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍

Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.

Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅

Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗

Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter. Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁

Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html



onsdag 17 juli 2019

Svinmålla som spenat.

Den närmaste veckan tar jag mig tid att plocka en del svinmålla och frysa in. Det är alltså den "spenat" vi sen äter under vintern. Väldigt gott och oändligt mycket lättare att odla och samla än riktig spenat. 😊
Rationellt sätt att snabbt plocka stora mängder svinmålla.
Den riktiga spenaten är en kortdagsväxt (den slutar växa när nätterna blir för långa) och funkar mycket dåligt i Lappland med vårt midnattsljus. Skörden blir sällan särskilt stor och kräver en del arbete. Svinmållan, däremot kräver verkligen inget arbete, snarast tvärtom. Jag bara lämnar en del av trädgårdslandet utan att odla där under våren/sommaren, plockar svinmållan ungefär nu och sår sedan höstgrödor där istället. Och svinmållan är faktiskt godare än spenat.

Den är också väldigt lättplockad. Svinmållan växer ofta i stora dungar eller fält där alla plantor är exakt lika höga, så det är bara att ta ett rejält grabbatag om en tuva och vrida av de översta 10 centimeterna på en gång. Det är otroligt snabbt gjort att fylla en stor hink. 👍
En hårt urkramad boll med förvälld svinmålla, redo att hackas och frysas in.
Sen in i köket, förvälla i en tioliterskastrull i några minuter. Efter det låter jag bladen rinna av och kallna lite, sen kramar ur vattnet ur en handfull blad, med samma teknik som man kramar en snöboll. Då får jag en bladboll som håller ihop bra, skivar den, både längsmed och tvärs över och får en fin hackad bladmassa som jag trycker in i lagom stora förpackningar och fryser. Med denna rationella hantering så brukar det inte ens ta en halvdag att producera de mellan 13-20 förpackningar på ca 0,5 liter styck jag vill ha i frysen inför kommande år.
Hackar den hårt urkramade "bollen" av förvälld svinmålla, både längsmed och tvärsöver.
En liten fundering också. Nästan varje gång jag berättar om hur vi använder svinmålla istället för spenat så får jag rådet att istället odla trädgårdsmålla, "för den är godare". Förr trodde jag att det var ett fall av "smaken är som baken". Men efter en träff med föreningen Sesam i våras tror jag snarast att svinmållans smak påverkas till det bättre av att den växer så här långt upp i Kallaste Nord. För vi har odlat flera sorter av trädgårdsmålla här på Forsnäs Hemman, men dom blir aldrig lika goda som svinmållan.  Och på Sesamträffen i våras var det flera som uttryckte samma erfarenhet; att svinmålla, här i norr, är en makalös delikatess! 😋

Tidigare inlägg om att äta svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-agga-mat-frittata.html

måndag 15 juli 2019

Gelatin till vår sylta.

Wobbelly, wobbelly, wobbelly! 😁

Vi kokar sylta, här är gelatinet.
I och med att syltan är färdig och infrusen, så är vi klara med hela styckningsprocessen av Lindeödsgrisarna. 👍

Här är det tidigare inlägget när vi styckade dom:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/styckar-stora-svin.html

lördag 13 juli 2019

Badväder?

Idag hade temperaturen i Vojmån nått +18C, vilket är vår nedre gräns för att doppa oss. Det var också en riktigt varm och solig dag så glatt hoppade vi i och förväntade oss att känna den sköna svalkan.😊
Men ojojoj, så kallt det var. Vi var inte nere i vattnet längre än någon minut, det blev absolut ingen simtur ut till badstenen. Och jag vet inte riktigt om det går att lita på vår termometer längre. Vi får nog höja mini-temperaturen till åtminstone +20C!😂

fredag 12 juli 2019

Styckar stora svin.

Vi har haft en heldag i den lokalproducerade matens tecken. Vi köpte två Linderödssvin av våra lokala grisbönder. Tidigare har vi köpt övertaliga små galtkultingar av dom och själva fött upp över våren, sommaren och hösten till slaktsvin. Men med åldern vill vi dra ner lite på djurhållningen och numer har vi det alltså så bra att vi kan köpa griskött av högsta kvalitet, uppfödda lokalt här i Lappland! 💗
Fyra halvor halvvägs klara. Huvudena, bogarna, slaksidan (blivande bacon) och en del revben är redan urstyckade.
Det vi kan göra gör vi dock helst själva, alltså köper vi slaktkropparna ostyckade. Så idag blev det att stycka och förpacka hela dagen. Totalt har vi arbetat oss igenom 189 kilo kött! Åtminstone ett halvt dagsverke. Vi har ju den dagliga skötseln av djuren och översynen av odlingarna också. 😁
Total koncentration. Jag håller och stabiliserar griskroppen medan Husbonden använder sticksågen för att lösgöra revbenen.
En av de lite dolda fördelarna med vårt strävande mot självhushåll, det är alla vänner och bekanta man får, av samma sorts folk, som också har fantastiska produkter. Så det blir en hel del byteshandel eller helt vanliga köp, och av produkter som jag tror de flesta storstadsbor har svårt att komma över. 😏
Husbonden delar upp den kvarvarande halva slaktkroppen i 3 karré-bitar och 2 kotlettrader. Dom ska sedan sågas isär.
Själva föder vi upp fyra slags kött. Alla våra djur är lantraser; Lappgetter, Ölandshöns, Gotlandskaniner och Blekingeankor. Men vi äter mycket fler olika slags kött. Inom vår bekantskapskrets har vi fårbönder, renskötande Samer och alltså Lövnäsgården, som föder upp fantatiskt fina Linderödsvin, på friland i stora hagar här i Lappland. Inte sällan häpnar vi när vi inser vilken superb matkvalitet vi har tillgång till med vår egen gårdshållning och alla dessa fantastiska människor i vår närhet. 💗
En tung famn fantastisk mat till vår familj! Lycka! 💗
Och arbetsinsatsen från vår sida är SÅ värt det. Dessa 189 kilo slaktvikt kommer ge minst 150 kilo ätbart vilket i sin tur motsvarar 1500 portioner eller 250 middagar för vår 6 personer stora familje. Vilken rikedom! 👍


Tidigare inlägg om när vi haft Linderödssvin och slakten av dom:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/linderodsvin.html
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Linderödsvin
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Linderödgrisar

Tidigare inlägg om Lövnäsgården:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/de-glada-grisarnas-gardsbutik.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/glada-och-goda-grisar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/karleksgava-korv.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/11/kyliga-kalrotter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/knorr-pa-tillvaron.html
Deras Facebook-sida:
https://www.facebook.com/Lövnäsgårdens-Mathantverk-djuruppfödning-315951861946843/



onsdag 10 juli 2019

Perfekta penséer.

Ibland tar det ett tag här på Forsnäs Hemman, något år, eller fem extra. Och sommarblommor är inte första prioritet. Men nu har jag perfekta penséer, sådär två år efter jag började planera för dom. 😊
När det kommer till ettåriga sommarblommor är jag sparsam, dom ger ju inget väsentligt att äta så jag brukar begränsa mig till penséer, som blommar glatt ända från tidigaste vår till senaste höst, och tål vår frost här i Lappland. Och av sentimentalitet odlar jag också upp lite eterneller.

För två år sedan fick jag psykbryt på mina dåvarande penséer. Det såg ut som alla enstaka blommor skrek rakt ut. Typ 200 stycken av Edvard Munchs "Skriet". 😏
Så då började jag planera. Jag använder penséerna i 4 krukor som alla markerar infarter och dörrar på vårt gamla hemman. Så jag vill ha en sort som verkligen syns. Den enda färg som egentligen inte är naturligt förekommande här i Kalla Nord är orange, gärna ill-orange. Dessutom matchar den färgen vår ytterdörr, målad i äggoljetempera med rödokra, Så jag bestämde mig för en sort som heter "Cats orange".
Men när jag köpte fröer inför förra året var dom slut och jag valde en småblommig sort som hette "Sorbet Citrus Mixed" istället. En blandning mellan orange, gult och vitt. Den var fin.
Men i höstas köpte jag slutligen på mig Cats Orange. Som "specialsort" kostar fröerna en hel del och i snitt har jag alltså betalat 4 kronor per planta (inte inräknat arbete).

Men vilken färg! Eftersom det blev bara 12 plantor har jag mixat dom lite med en del av förra årets fröer, de gula. Är mycket nöjd med helhetsintrycket! Nu syns det verkligen vart man går in till oss, och kör upp på gårdsplanen och till grillkåtan och längs uppfarten från garaget. Det blir nog en fröpåse "Cats Orange" även i höst, om inte nån har något annat förslag på en riktigt orange pensé?

Tidigare inlägg om penséer:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/sommarblommor.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/det-blommar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/piffa-upp-penseerna-infor-hosten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/falnande-fagring.html

Tidigare inlägg om eterneller:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/roseneterneller.html

Tidigare inlägg om grillkåtan i Forsnäs Hemman (öppen för alla):
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/07/byns-allmanna-grillkata-hitta-hit-och.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/01/sommar-minnen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/byns-grillkata.html

lördag 6 juli 2019

Midnattljuset i Lappland.

Jag älskar alla årstider här i Kallaste Nord. Och de enorma kontrasterna gör att jag ofta stannar mitt i steget och bara njuter. Tänk att vi får bo så här. 💗
Igår natt var det dags att jobba lite i hönshuset. Det gör man mest praktiskt på natten, och eftersom vi knappt har någon natt denna tid i Lappland så blev det vid midnatt. Och vilken ljuvlig syn när solen skimrar igenom skogsbrynet bortom lägdan.

Här tidigare inlägg om våra midnattsljusa nätter i Lappland.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/06/midsommarnattens-fullmane.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/midnattsmagi.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/06/sedvanlig-midsommarnattsbild.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/06/ljusaste-sommarnatterna.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/ljuvligt-midnattssljus.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/midsommarnattens-midnattsljus.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/vita-natter.html

Och alla ljuvliga upplevelser under vår mysiga mörk-vinter.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/ha-nu-en-mysig-midvinter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/12/den-ljuvliga-midvintern.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/midvinterljuset-ger-oss-ro.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/nu-ar-det-svart-natta.html

onsdag 3 juli 2019

Vi börjar slåttern.

Här i Lappland påbörjades slåttern traditionellt i "Sara-veckan", den 2-3 veckan i Juli. Först då var lägdorna och myrarna uppväxta nog för att kunna ge full skörd av hö. 😊
Vi börjar tidigare under normala och goda somrar. Vi har inte så mycket höland, så vi kan slåttra olika områden under olika mognadsfaser. Först ut, nu, liar vi de områden där smörblommorna tagit över. Vi vill hindra dom från att fröa av sig innan man tar in höet. Likaså gör vi med dom plättar av ängsskallror, en halvparasitisk växt som är jätteäcklig för djuren och som tyvärr har tagit över stora delar av vårt  höland de senaste åren. 😒
Men i år verkar det som att vi börjat få bukt med dem.

Övriga delen av vår hölägda får stå och fröa av sig in i mitten av juli innan vi börjar slåttra där. Det blir örtrikt hö av högsta kvalitet till våra lantraser, Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 💗


Tidigare inlägg om slåtter-relaterade ämnen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/slatter-svampar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/07/riktiga-akta-raffsor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/valstadad-lagda.html

Film när sonen åker hölass efter vår micro-traktor:
https://www.youtube.com/watch?v=BrJr9oH7kUs

Och om vårt problem med att ängsskallrorna sprider/(spred?) sig hejdlöst:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html

tisdag 2 juli 2019

Näver på huvudet.

Den senaste veckan har vi tagit näver, det är rätt tid nu i Lappland. Vi tar inte särskilt mycket näver. Vi avverkar ju inte så många träd. Men de björkar som ändå ska ner kommande år planerar vi för redan nu så vi samtidigt kan ta vara på nävret. 😊
I år behövde vi ta bort en riktig skogsbjörk, den hade börjat hänga sig över vintervägen som går längs myren.  Den hade alltså växt inne i skogen, bland gran och tall. Det gör att den har en riktigt hög rak stam utan kvistar alls de första 4-6 metrarna. Perfekt för att ta riktigt fint näver.👍

Faktum är att när jag började skära loss nävret så var det så tjockt att jag var tvungen att dubbelskära med kniven för att komma igenom. Och så fort snittet var gjort så sprätte näverflaket loss från stammen på grund av kraften i det här tjocka nävret.

Jag fick en minnes-återblick. Jag insåg att jag inte tagit näver av sån hög kvalitet sedan i mina tonår, då jag och farmor var ute och plockade näver. På den tiden fanns ju ännu riktiga skogar som avverkades, även då i snabb takt. Så om man skyndade sig kunde man välja och vraka för att ta det allra vackraste nävret från de rakaste, jämnaste björkarna med bäst kvalitet. Fick man tag i riktigt tjockt näver kunde man till och med dela det i flera skikt innan man flätade med det. SÅ helt underbart var det näver jag tog från den här björken i förrgår. 💗

Jag undrar om det är sista gången i livet jag fått uppleva det. Numer finns knappt ens halvvuxna björkar och all björk som växer upp inne i tall- eller granplanteringar gallras ju bort på tidigt stadium. Så dessa rakvuxna, kvistfria skogsbjörkar, dom ser man verkligen inte många av numer. 😕

Det påminde mig i sin tur om ett program jag sett. En person som var intresserad av traditionellt hantverk och som åkte till Canada för att göra en näverkanot tillsammans med en av de få kunniga hantverkare som fortfarande kunde det och fortfarande var i livet. Det var en mycket intressant process, vilken kunskap! Men den gamle mannen klagade på "råvaran", de fick lappa och laga kanoten  en hel del redan under tillverkningsprocessen, för det var inte särskilt bra näver dom kunnat få tag på. Det var för tunt och inte så jämnt som det man använde förr i tiden. Det gick nämligen inte att få tag på så bra kvalitet numer, berättade han. 😒

Och titta, nu när jag googlade så hittade jag just det programmet! https://www.youtube.com/watch?v=h33ipCIwvUY

Här ett av våra mest uppskattade blogginägg nånsin, om när vi tar näver, det beskriver hela processen och hur vi plattar ut nävret och förvarar det i vår näverlo:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/ta-naver.html

Här en enminuters-film där jag visar hela processen på en tunnare björk:
https://www.youtube.com/watch?v=lSuGGbOeQi8


Och här några inlägg om när jag bär på huvudet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/sanslosa-svamptider.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/jordpase.html

Här en kort film på vår youtube-kanal:
https://www.youtube.com/watch?v=Qjdk_8xIYGI

Och här en artikel i Tidningen Land, där jag visar hur man bär en ris-svega på huvudet:
https://www.land.se/landkoll/lamnade-akademikerlivet-njuter-av-att-driva-sjalvhushall-i-lappland/

måndag 1 juli 2019

lördag 29 juni 2019

Röjer överhäng längs byavägen.

Vår mark ligger till stor del längs byavägen. Sammanlagt 830 meter av byavägen är vårt ansvar att hålla rent. Och under den traditionsenliga skräpplockningen vi gör varje vår så noterade vi att en av granarna hade hängt sig lite väl långt ut över vägen för att den skulle kännas OK.😏
Den hade troligen inte rasat av sig själv, då den hälls uppe av hela 6 björkar (Se själva fällningsögonblicket i den här 24 sekunders-filmen). Men det är aldrig roligt med träd över vägen, så idag sågade vi ner den. Och alla björkar. Sonen höll utkik längs byavägen så ingen bil skulle råka köra in i träden. 👍
Och efter själva avverkningen hjälpte han också till att dra iväg med allt så att vägen snabbt blev körbar igen. Timmersaxen och han är numer rätt goda vänner, han har hjälpt Husbonden en del med vinterns avverkningar också de senaste åren.💗
Träden går självklart inte till spillo, björkarna var rätt klena och granen långt ifrån fullt uppväxt, men som ved tills i vinter duger dom! 😊

Tidigare inlägg om när vi plockar skräp längs byavägen.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/varens-traditionsenliga-skraprunda.html
Sätter upp elstängslet längs byavägen:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/elstangsel-i-rak-linje.html
Kör hem fröodlingen av rovor längs byavägen:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/froodling-och-fargsvamp.html
Och skövlar lupinerna längs byavägen;
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/lupin-skovling.html

fredag 28 juni 2019

Fredagsmys på Forsnäs Hemman.

Inte ens Fredagskvällen är ju helt ledig då det snart är dags att hämta hem getterna från betet och sen göra en kvällsrunda till djuren. Men innan det har vi redan unnat oss lite avkoppling i form av lite kunai-kastning. Alltså att pricka rätt med japanska kastknivar. 😊

Trixigt och jättekul! Sällan ägnar vi oss åt brädspel i familjen. Överlag är det ofta "pricka rätt"-lekar som roar oss mest. Allt från spela kula till dart, pilbåge och krocket. 👍

Här tidigare inlägg om just såna sätt vi roar oss på:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/04/spela-kula.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/03/diverse-blatt-och-vasst.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/pilbage-pa-riktigt.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/familjemasterskapen-i-dart.html


onsdag 26 juni 2019

Magnetstavarna

Det är är två varianter av en redskapstyp som vi gjort själva och som tjänat oss väl under många år. Våra magnetstavar, gjorda av superstarka neodymmagneter som vi fällt in i träblock och täckt med tvåkomponentlim. 😊
Det här är en robust konstruktion, och det måste det vara för magneterna är inga leksaker och skulle kunna skada folk om dom inte satt fast som berget.
Vi använder de här stavarna för att rensa delar av vår mark på metall. Det viktigaste området, och orsaken att vi konstruerade de här stavarna till att börja med, är den del av bockarnas hage som tyvärr går in på den gamla "skräp-slänten" här på Forsnäs Hemman. För att skydda dom från att få i sig metall så har vi sökt igenom den delen av hagen varje år med de här magnetstavarna, numer hittar vi ingenting så hagen får anses säker. 💗

Man kan självklart inte leta rätt på slängda aluminiumburkar, eftersom just aluminium inte är magnetiskt. Men tack och lov bor vi så enligt till att vi klarar oss helt från just detta problem.
Det andra användningsområdet är våra eldtomter. Alltså de plättar där vi eldat upp sly och rat till biokol. Slyet ger oss inga problem, men de gånger vi eldar äldre brädor och stängselstolpar, där man kan ha missat en märla eller spik, så kommer våra gamla trogna magnetstavarna till användning än en gång.👍


Här ett tidigare inlägg om magnetstavarna, då beta-versionen. Numer är dom alltså uppgraderade: https://forsnashemman.blogspot.com/2013/07/supermagnet-staven.html