lördag 21 april 2018

Det blommar!

Kanske lapplands första utomhusplantering? Det är fortfarande snö alldeles nedanför den här krukan som vi har vid vår ytterdörr. Under vintern har den varit fyllt med granris och fin mossa. Men NU! 💗
Nu har jag planterat ut årets första blommor. Penséer, såklart. Tack och lov för denna lilla köldtåliga blomma. Ändå kommer jag lyfta in hinken i hallen varje kväll ett tag, tills blommorna har härdats och vid svår frost, för att skona dom lite.
De gula har jag förodlat själv. Satta 24 januari och började blomma för 3 dagar sedan. Ännu ynkliga men kommer ju snabbt bli stora och fina med massor av blommor nu i maj. Dom är av sorten "Sorbet Citrus Mixed". För att få till lite nyanser så köpte jag också en orange planta. Det var ju med viss tillfredsställelse jag noterade att både rotsystemet och bladverket på mina egenodlade var mycket finare. 😊Men snart går det till sig.
Viktigt är dock att båda varianterna är småblommiga. Sådana penseér är mycket tåligare och mer långlivade, det är fullt möjligt att dom här kommer fortsätta blomma ända fram tills senaste hösten. 👍
Som förra årets, se här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/09/sommarblommor.html


torsdag 19 april 2018

Lilla Lunchmackan.

Den här härliga tiden på året då mer och mer vi äter kommer från vår egen gård. 😊 Från förra veckan kunde jag börja göra färskost av vår getmjölk igen. Det är enklaste möjliga, bara ostmassa med så lite löpa som möjligt ( löpe är jättedyrt och ofta behöver man inte alls lika mycket som det står i recept), och när det runnit av blandar jag den färska ostmassan med goda grejer.
Vanligen nån slags örtsalt och ibland färska örter och grönsaker. Vi gör eget örtsalt också, men just nu är favoriten ett örtsalt med vildkummin som jag fått tag på från min duktiga vän Ritva. 💗 Jättegott!
Den här gången hackade jag i lite paprika, och om så kort tid som bara 9 veckor kan vi kanske använda egen paprika från växthuset. På toppen vår egen fönstergurka, och i det här fallet är det inte alls bara dekoration utan verkligen smaskigt pålägg! 😋
Riktigt gott mörkt rågbröd köper vi dock nästan alltid. Ibland bakar jag ett hårdbröd som liknar Finncrisp till Husbonden, men annars köper vi. Detta är Malax och om vi verkligen har tur hinner vi få tag på det goda bröd som det tyska paret säljer på parkeringen till Folkets Hus. Dom flyttade hit för att få leva i vackra Lappland för några år sedan och har tagit verklig bagar-kompetens med sig. Vilka bröd dom bakar. SÅ gott!  👌

onsdag 18 april 2018

Skönhetsfel på fönstergurkan?

Alltså?!? 😂Jag vet inte. Vår fina fönstergurka av sorten Hopeline har givit oss snart 6 gurkor på tre veckor. Det här är den andra sorten jag provade, lite på skoj, en vanlig öppenpollinerad gurka av "Västeråstyp", Northern Pickling. Och nu håller alltså den tidigaste plantan av den sorten på att ge oss en första gurka.
Eller vad man ska kalla det. 😜Mer som gurkfamiljens Quasimodo, och även om inte grönsaker alls behöver vara vackra för att smaka gott, så undrar jag om det här inte är över gränsen. Dessutom har hela planta blivit ratig, det är inte mjöldagg men liksom torra, skrumpna blad och ett klart ämligt utseende överlag. 😬Nog får den stå kvar och visa vad den går för. Men den är inte alls lika kul att odla just nu som våra Hopeline-plantor.

Tidigare inlägg om vår lite vackrare odling av fönstergurkor:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2018/03/sonernas-gurkodling-mest-pa-skoj.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2018/04/skordar-egen-gurka-i-fonstret.html

söndag 15 april 2018

Finger-förlust i munnen på en apa?

Det här är ju en skum historia som skapar känslosvall som går nästa 50 år tillbaks i tiden! En av rubrikerna på internetmedia är att en schimpans i Furuviks zoo har snaskat i sig en fingertopp som frukost! 😲
Och här kommer den makalösa kopplingen till historien! 😕För nästan 50 år sedan var Husbonden med sin skolklass på besök på just Furuviks Zoo. En av hans klasskompisar blev liiite för närgången vid schimpans-buren och......åkte hem med med en fingertopp mindre den dagen!!! 😬
Så två fingertoppar har blivit ap-mat vid samma schimpansanläggning på minde än 50 år.
Minst.

Jag brukar ju gilla att ge goda råd, men jag känner att jag vid det här läget är rätt stum av häpnad.

Man kan kanske tänka på att det finns två olika schimpans-släkten i världen och att dvärgschimpansen (Bonoboer) är betydligt mer hotade än dessa som högg fingret av skötare nu. Och betydligt mer fredliga. Dom gillar "Love" (sex och samarbete) 😍mer än den aggression som de "vanliga" schimpanserna visar upp. 👍
Nyligt gjorda DNA studier visar också att bonoboernas fredliga "sex- och samarbetsgen" har dom ihop med oss människor men den saknas hos dom "vanliga" schimpanserna.

Men överlag, vad tänker jag?  Att djurparker är tveksamma. Själva besöker vi endast två och båda med inriktningen att enbart bevara djur i sitt någorlunda naturliga habitat, i sin klimatzon. Det är Lycksele djurpark och den mycket större Nordens Ark, som vi bara åkt till en gång och troligen aldrig kommer besöka igen, då den är långt bort. Dom kan ju bevara djur, men ska i så fall kanske då inrikta sig på djurarter som bor i närheten.
Inte dom från en annan världsdel.
Och om djurparkerna vill göra det ändå, så kanske adekvata skyddsrutiner vore på sin plats.
Fast å andra sidan, om man frivilligt jobbar som skötare till en bevisat aggressiv och intelligent djurart som "vanliga" schimpanser, så kanske man inte ska förvänta sig annat än att bli av med en mindre kroppsdel då och då. 😂




onsdag 11 april 2018

Skördar egen gurka i fönstret.

Jo, men vår odling av fönstergurkor måste nog sägas vara en succé! 😊Allra första gurkan på 75 gr skördades den trettionde mars, exakt nio veckor och två dagar efter vi sådde fröerna.  Idag skördade vi ytterligare två med två till som är så nästintill färdiga att plocka att vi nog kommer kunna ta dom inom 2-3 dagar. Just den här sorten är "Hopeline" som kallas ampelgurka på påsen, men som vi odlar som vilken småväxt gurka som helst i 5-10 liters självvattnade krukor.
Vid det laget kommer vi ha skördat ca ett kvartskilo gurka från den här första plantan som är tidigast, och den har många fler gurkämnen som börjar svälla upp så fort vi plockat av de som är skördeklara. Det ska bli kul att se hur stor den totala produktionen blir av en planta. 👍
Gurkorna är dessutom otroligt goda, dom smakar verkligen gurka, inte bara vatten som köpegurkorna. 💗
Så här ser hela fönstret ut: Vi har alltså fäst ett hampasnöre från gurkans bas-stjälk (fastknuten) till övre norra hörnet i det här österfönstret. Och sen över till det västra övre hörnet. Jag skruvade fast 2 skruvkrokar i varje hörn av fönsterfodret och fäste linan i dessa. OM plantan blir ännu längre innan den "ger upp" så tänker jag lägga den i ett zick-zack mönster fram och tillbaks över fönstret, via linor som jag spänner uppifrån och ner. 😏

Tidigare inlägget om våra fönstergurkor:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2018/03/sonernas-gurkodling-mest-pa-skoj.html

tisdag 10 april 2018

Sen och tidig vår.

Vilken skillnad ett år gör. 😊 För exakt ett år sedan var byavägen bar från snö. Vojmån hade gått upp och vi hade världens längsta survår framför oss.Tidig men ändå råkall, lerig och allmänt jobbig.
Igår tog jag en ny bild från exakt samma ställe. Vilken skillnad! Vojmåns is är tjock och vi åker fortfarande skoter ut på isen för att fiska gädda. Vinterväglag på byavägen. En sen vår, eller åtminstone mer snörik än vanlig. Men vackert väder, soliga dagar och kalla nätter, lättsamt och rent på gården då allt fortfarande är snötäckt. Överlag har vi en otroligt fin vårvinter här i Lappland i år.💗


lördag 7 april 2018

Äkta Lapplands-vår.

Jo, det är vår även hos oss, och det kan varje lapplänning se på den här bilden. Man blir lätt trött på alla bilder av krokusar och gröna grässtrån som visas upp som "vårtecken" från södra Sverige. Våra vackra Lappländska vårtecken får knappast plats där, fast dom är oss lika kära som vilken blommande tussilago som helst. 💗
Det är dom långa istapparna och den knottriga ytan på snödrivorna som visar att snösmältningen har börjat. De snöfria kanterna på plåttaket och granarna utan en gnutta snö på sig. 👍
Allt visar tydligt att våren har kommit även hit till oss. Bara inte "samma vår" som Stockholmarna tror är den enda rätta våren. 😉

måndag 26 mars 2018

Äggkartonger till nya ägare.

Vi sorterar äggkartonger. Tack vare sonens underbara skola så får vi ständigt tillskott på äggkartonger från personal och lärare som samlar åt oss. 😀Det är så värdefullt för hönsägare, som sällan köper ägg själv och hönsägare behöver ofta rätt mycket äggkartonger till sig själv och för att transportera ägg till andra.
Om vi inte hade fått begagnade äggkartonger i fint skick därifrån, så skulle vi behövt köpa från lant-butiker, och dom är ganska dyra och svåra att transportera långt. Så det är både en besparing ekonomiskt och inte minst en dubbelbesparing för miljön. 💗Äggkartongerna blir använda flera gånger innan dom återvinns, och vi slipper belasta miljön med transporter i onödan, så som det skulle blivit om vi behövt köpa äggkartinger. De här kartongerna från skolan kommer hem med sonen, så den transporten går "på köpet" så att säga. 😊

Jag sorterar alla kartonger efter modell och tja, färg. Det senare kanske inte helt nödvändigt men det gör faktiskt själva sorteringsarbetet lite roligare. Vi har så pass många kartonger att jag brukar passa på att ta med mig en bunt till andra hönsägare när jag har chans, och rum över i bilen. 👍
Så i påsk när vi ska på en veckas semester och hälsa på våra vänner i Gränna, passar jag på att truga i så mycket jag kan i bilen, förutom alla djur som ska med ner och få nya ägare på vägen, samt en hel del spinnrelaterade manicker och så yngste sonen och jag med packning. På vägen upp kommer bilen om något vara ännu fullare.
Det blev ganska många kartonger. Ca 3 meter och 10 cm. Så det kommer räcka ett tag till vännerna, vilket är bra för vi träffas inte så ofta.
Och den härliga personalen på Strandskolan i Vilhelmina dom brukar få ett stort tack för sina insatser varje påsk. Då bjuder våra Ölandshöns på påskägg! I år är damerna dock sena på att börja värpa så i år blir det nog gratis pingstägg istället. 😜

Här ett tidigare blogginlägg om vår återvinning i samarbete med Strandskolan.
https://forsnashemman.blogspot.se/2015/03/tack-till-ett-engagerat-lokalsamhalle.html




söndag 25 mars 2018

Platta paket av kanin.

När det roligare man gör på hela lördagskvällen är att lyckas pussla ihop ett helt platt och fint montage av sex stycken kaninlår i en vakuumpåse. 😂
Tillfredsställelse! 😊 IKEA-kanin kanske? 

torsdag 22 mars 2018

Saligt spinnande.

Den där härliga känslan när man Äntligen får spinna igen. 💖Efter flera veckors ofrivillig paus.
Underbart! 😊

lördag 17 mars 2018

Kjell Höglunds namnlapp.

Vi har en särskild plats för badhandduk åt Kjell Höglund i vårt badrum. 😁 Inte för han nånsin varit här. Men när sonen skaffade en etikettmaskin så hade han tydligt uppfattat hur uppskattad Kjell är i vårt hus, och Kjell ska veta att han alltid är välkommen till vår familj. 💗Så vi har Kjell Höglunds namnlapp för evigt fastklistrad ovanför vår handdukshängare. 😉

Extra nördigt info. Jag härstammar från Höglunds födelseregion Fjällsjö i nordligaste Ångermanland, och han gick samma gymnasium som jag i Strömsund-fast nåååågra decennier tidigare.👍

En länk till youtubes samling av Kjell Höglunds klassiska verk.
https://www.youtube.com/results?search_query=kjell+höglund

torsdag 15 mars 2018

Kaffeost.

Jag tar upp sista paketet fryst kaffeost från våra Lappgetters mjölk, samtidigt som vi precis väntar på att vår första Lappget för våren ska få killingar. 💗På tisdag har hon gått 150 dagar, vilket sägs vara snitt.
Vi börjar vara extra vaksamma från ca 145 dagar och för var dag stiger spänningen. Det finns inget så otroligt ljuvligt som nyfödda killingar. 😍

Och kaffeost är också lika otroligt ljuvligt när det kommer till mat! 😋Det är i och för sig den enda ost jag kan göra. Den traditionella samiska kaffeosten. Man använde den att bjuda av till finfrämmande, i små kuber, gärna serverade i vackra pressglasskålar. En slags kombination av både doppa, grädde och socker till kaffet.  Särskilt god blir den när jag har chans att röka den, så som samerna gjorde med sina allra tidigaste ostar, dom som enbart gjordes på renvajornas (de kvinnliga renarnas) mjölk.
Detta är en icke-rökt kaffeost på Lappgetternas mjölk. Lappgetterna var väldigt uppskattade av samerna, inte minst för att dom gav mer mjölk än renvajorna och för att man kunde göra så fin kaffeost av mjölken. 😊
Kanske vet inte så många att det går utmärkt att frysa kaffeosten. Så när vi har överskott på sensommaren/hösten passar jag på att frysa lite kaffeost. Och sen kan man njuta av den under vintern och nu när sista förpackningen är upptagen ur frysen, så väntar vi precis på att vår första get ska killa, om ca 4-6 dagar. 👍

Här är några tidigare inlägg jag gjort om vår goda kaffeost.

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/02/kaffeost.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/08/kaffepaus-med-ost.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/06/kaffeost-go-ost.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html


onsdag 14 mars 2018

Groddar.

För att få lite extra färskt grönt på vintrarna groddar vi. Det är en slags rutin, som att borsta tänderna. Morgonkaffe och sen det första man gör innan övrigt arbete är att skölja groddburkarna.😁
Jag har bara tre burkar som jag haft i evigheter, vi snackar 1990-tal här. Jag startar om dom på rullande schema och det räcker ungefär för att vi ska kunna äta groddar som sallad ca 2 gånger i veckan. 👍På den här bilden hade jag dessutom klippt topparna av mina förodlade purjolökar, och passade på att smaksätta grodd-salladen lite extra med dom.
Dom vanligaste groddarna vi gör är mungbönor som är den stora favoriten och alfaalfa som inte är lika poppis men bra som variation. Nu under vintern har jag förnyat mig lite och även provat linser (gott) och att har i rättiksfrö. Det blir mycket gott get lite pepprig smak. 😋
Jag har till och med vågat mig på att göra lite "blandningar" med olika sorter som groddar ungefär lika snabbt. Just mungbönor (50%), linser (30%) och rättika (20%) är en sån blandning som blir jättegod med minimalt arbete. 💗
Jag har också provat rödbetsfrö, som får fina röda groddar, men jag gillar inte riktigt den smaken, jag vet dock att många andra tycker om rödbetornas jordsmak väldigt mycket. Vidare har vi provat att odla ärtskott, så som blivit så populärt nu den senaste vintern i media. Men det ger lite utdelning på rätt mycket jobb. I alla fall här i Lappland där vi har så lite ljus under vintrarna.

söndag 11 mars 2018

Sönernas gurkodling mest på skoj.

Vi provar något helt nytt i år. Inspirerade av min odlar-kompis Johannes (Farbror Grön) ska vi odla små gurkor inomhus i fönstren. Närodlat så att det förslår! 😇När jag läst hans blogginlägg så skyndade jag mig iväg och köpte första bästa gurkfrön av någon sort som verkar kunna passa att odla i kruka. Det blev Hopeline, som kallas ampelgurka på påsen, men som också sägs kunna funkar utmärkt en en vanlig kruka. Vår växer i en självvattnande 8 liters kruka och klättrar på ett hampasnöre och ser ut precis som vilken vanlig småväxt gurka som helst. Jag var noga med att gurksorten skulle vara partenokarp, alltså inte behöva pollineras för att sätta frukt.
Vi sådde alla sex frön i påsen den 24 januari, fem kom upp och igår blommade vår första fönstergurka i äldste sonens fönster!!! Det är ju SÅ roligt att även ganska stora barn blir engagerade i odling. 😍
OCH idag har sonen städat fönsterbrädan (för att gurkan ska "få fint") och även vattnat, fast det inte behövs efter bara en dag och med en självvattnade kruka. 😂 Så gulligt, tycker jag, fast sonen är 19 år. 

Nu ska vi ju inte "ropa hej" förens vi är över bäcken. Men i min värld är det så himla skojigt att vi i familjen kan vara så engagerade allihop (även tonårssönerna) över odling. 💗 Så jag tycker redan detta är bra nog. 👍
Vi räknade till 8 fler gurkämnen förutom den som blommade idag. Fast äldste sonen har "krävt" en hyra av fönstret på minst en tredjedel av de skördade gurkorna. 
"Win-win", tycker jag. 😉

Här är blogginlägget från Farbror Grön som jag läste; 


Uppdatering 22 mars:
Nu har första gurkämnet börjat svälla upp och liknar starten på en riktigt gurka! 
Det är så ruskigt spännande, som om man var odlings-nybörjare igen. 😊 OM det här verkligen kommer funka för oss (observera den 1,5 meter snö man kan se i bakgrunden av fotot) så kommer jag ju alltid försöka få en tidig gurkskörd i fönstren inomhus. Jag kan inte riktigt släppa Farbror Gröns uträkning i blogginlägget, det kan bli 25 gurkor i ett österfönster. Vi har 3 österfönster och 2 västerfönster. Vilken potential för att få tidiga, egenodlade gurkor! 👍 Och vi som nästan helt har slutat köpa gurkor för även ekologiska har ju så dålig kvalitet. 
Hoppas verkligen det här funkar. 💗   

Läs fortsättningen här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2018/04/skordar-egen-gurka-i-fonstret.html

onsdag 7 mars 2018

Vackra levrar.

Nu är det full rulle på Forsnäs Hemman och bloggandet får stå tillbaks. Efter influensa och den här vinterns ständiga snöskottning, så är det ont om tid. Snön vräker förresten fortfarande ner och det börjar bli väl tradigt nu, även för oss som är stora snöälskare vanliga vintrar. Dessutom fick yngste sonen en hjärnskakning förra veckan. Det är bara att konstatera, vi ligger efter med slaktandet av smådjuren.
Idag och ett par dagar framöver är det de sista kaninerna som förpassas till frysboxen. 👍 Det gäller att ta dom i tid så att de har kvar sina fina vinterpälsar. Och visst finns det verkligen guldkant också på att ha bråttom ibland. 😁När jag står där och flår och tar ur kaniner på löpande band så slår det mig vilken skönhet som kan finnas i t.ex. lever. Alla vackra vinröda nyanser av dessa glänsande och så goda organ. Och med 5 kaninlevrar på tallriken, så blir det också en ordentlig middag till slaktarinnan, tillsammans med lite stekt lök, lingon och svampsås på torkad sandsopp. Mums! 😋

söndag 25 februari 2018

Fjällfärd.

Hemfärd över Stöttingfjället igår. Strålande vackert allra högst upp mot Norrbäck.
En av få utflykter Husmor orkar att unna sig. Gränsen dras vid en "överdagen"-resa var halvår, och möjligen en lite längre resa var år inom Norden om hälsan är god. Det har blivit ungefär vartannat år det senaste decenniet, vi har varit till Finland, till Danmark och flera gånger hos våra goda vänner i Gränna.
Gårdagens resa gick till "grannbyn" Lycksele, bara 14 mil enkel väg. Det var medlemmar i Föreningen Sesam som träffades. Vi odlar och lägger särskild vikt vid att också bevara gamla kulturväxter, vi lär oss att ta egna fröer av dessa värdefulla arvsorter.
Det var så roligt att få träffa alla nya vänner. Vi var hela nio stycken där och jag kände bara två av dom sen förr. Allra roligast var att få utbyta erfarenheter med folk som faktiskt KAN odla här i norr, som vet vad det handlar om och som främst är intresserad av att odla "ätbara" saker, inte blommor. 

måndag 19 februari 2018

Trädgårdsbok som influensa-litteratur.

Alltså, influensan slog ner hos oss. Alla i familjen har åkt dit de senaste tre veckorna. 😓 Jag blev ändå inte alls särskilt drabbad. Trots svår autoimmun sjukdom och urkasst immunförsvar, så klarade jag mig med bara hälften så lång konvalescens och faktiskt helt utan feberfrossa. 👍
Nu har jag kämpat mig upp på benen igen, men oj, så långtråkigt det var. Tur då att jag hade en nyinköpt trädgårdsbok att roa sig med! 😁 Och från en Lappländsk författare dessutom!
Det var så härligt och befriande att få läsa rejäla råd och äkta kunskaper om odling här i "Kalla Nord". Jag fnissade igenkännande över frustrationen man kan känna kring alla sydsvenska odlingstips, och noterade noggrant alla givande tips om saker som funkar här hos oss i Norra Sverige. 😍

Inombords gapskrattade jag också åt alla träffsäkra liknelser och all härligt grovkornig humor. 😂Men jag hade för ont i halsen för att skratta högt.
Tack Mariana för en fantastisk underhållning under en annars ganska låg vecka. 💗

Boken heter "Inte bara Trädgård", och jag beställde den i ett bokpaket med hennes efterföljande, skönlitterära bok "Det som spirar ur snö".
Den ska jag nog hinna läsa utan att vänta in nästa influensa.

fredag 9 februari 2018

Vardag på Forsnäs Hemman

Fredag, veddag. 😂
Nä, egentligen har vi ingen sån vana. 😏
Det var bara ett dåligt nödrim. Ved behövs när den behövs, och vi får köra ved både vardagar, fredag och helgdagar.😘

söndag 4 februari 2018

Märgbens-brunch.

Det här har jag sett fram mot.
Nu får jag äntligen sätta mig för att äta brunch, och det blir det godaste i världen! 😋💗

lördag 3 februari 2018

Februari i Lappland.

Vackrare än så här blir aldrig vintern. Och sån här vinter har vi nästan jämt. 😁 Lyckliga oss.
Bilden visar skogsbrynet mot öster från vår lägda. Det kanske inte ser mycket ut, men det här är en av de skogspartier vi har här på Forsnäs Hemman som är äkta urskog. Alltså aldrig någonsin avverkat eller rört på något sätt. Av vår rätt lilla areal mark, så är kanske omkring 20-25% urskog, och den skogen ser vi själva till att hålla som urskog även framöver. Vi är till och med restriktiva med hur mycket vi själva rör oss på de markerna.

Större delen av all övrig skog är så kallad naturskog eller kulturskog, där man tidigare huggit enbart enstaka träd och mycket sparsamt, med långa tider för återväxt. Dessa områden sköter vi också på samma omsorgsfulla vis.  Förutom det har vi en mycket liten del tidigare röjd, slåttrad och odlad mark. Och ett före detta sandtag. Samt några hektar kommersiellt kalavverkad och i raka rader planterad tallskog i ungefär 20- årsåldern, som "storbolaget" tvingade oss att köpa när vi ville köpa marken för att rädda myrholmen. Storbolag gillar bara raka linjer på kartan, så för att få köpa myrholmen så var vi tvungna att köpa en del av den här "tall-åkern" också, samt 10 gånger mer myr än arealen på myrholmen.
Jajamensan. 😉

torsdag 1 februari 2018

Lilla katten Lisa.

Det är dags att presentera en medlem av Forsnäs Hemman som sällan syns till här på internet. Lilla katten Lisa. Musbekämpare och därför väldigt viktig för oss som försöker odla för självförsörjning. Men hon har också varit en otroligt långvarig familjemedlem, hon är faktiskt äldre än yngste sonen. Och det kan vara dags att berätta hennes unika och spännande livshistoria.💗
Ovan Lisa som kattunge, nedan idag 17 år gammal.
Kattungen blev utvald av familjens äldsta barn, dottern Ranga när dottern var 4-5 år gammal. Det gör att Lisa numer hunnit bli 17 år! Dottern valde ut henne från en hel kull av söta kattungar av helt vanlig bondkatts-bakgrund. Men just den här ungen var inte "helt vanlig". Hon var extra liten, mager och ämlig och såg verkligen inte ut att vara något att satsa på. Men, dottern skulle ha just den där skruttiga lilla varelsen och därmed började Lisas liv som vår huskatt. Hon har faktiskt inte växt på sig något vidare, hon är verkligen en pytteliten katt. 😁

De första åren av Lisas liv bodde vi fortfarande inne i tätorten. Det tyckte Lisa var jobbigt för hon är något så udda som en katt helt utan lokalsinne. Hon tappade bort sig två gånger sina första år. Hon brukade alltid följa med oss på den 200 meter korta promenad vi tog för att lämna barnen på dagis varje morgon. Men så helt plötsligt så kom hon inte hem efter dagispromenaden. Efter nån vecka efterlyste vi henne på anslagstavlorna på de lokala mataffärerna och i det pålitliga lokalbladet "Vilhelmina- aktuellt". Tursamt nog har Lisa en distinkt liten svart fläck på ena sidan av nosen. Så med beskrivningen "mycket liten grårandig bondkatt med en svart fläck på högra sidan av nosen" så fick vi snabbt ett samtal, från en dam som bodde i en villa precis längs promenadvägen vi brukade gå till dagis. Lisa hade tydligen inte koll nog för att hitta hem 100 meter eller hitta åt oss när vi dagligen promenerade förbi henne på mindre än 5 meters håll. Och faktum är, hon verkar faktiskt inte helt skärpt, den där katten. 😝
För samma sak upprepades igen. Bortkommen efter en kort promenad i bara det lokala kvarteret, efterlysning i alla lokala media. Och hon fanns även då i en grannvilla alldeles bredvid den väg vi passerade dagligen.

Men, kanske har hennes enkla läggning också fördelar, för hon är så otroligt tolerant, gosig, rent av fjäskig och utan någon som helst personlig integritet, på det där sättet som ju katter ofta ändå har. Lisa blev runtsläpad av småbarnen, tvångsenrollerad i massor av olika lekar. En gång lyckades ett av barnen få svansen i kläm i en dörr och tja, man kan fortfarande se hur hon har en liten "knix" högst upp på svansen. Men, Lisa har ständigt varit lika gosig, snäll och tolerant, genom allt. Inte ett rivmärke, inte ett bett, har vi människor fått av lilla Lisa.💖

Andra katter däremot. Där förvandlas "lilla Lisa" till ett furiöst monster som INTE är att leka med. När vi flyttade ut till Forsnäs Hemman hade grannen (700meter bort) en svart hankatt. Den hade varit vildkatt innan den flyttat in hos grannen och det var en riktigt STOR katt, kanske 4-5 gånger större än lilla Lisa.  Även om dom båda var kastrerade, så ville väl han-katten kolla upp den nya grannen. Det borde han inte ha gjort. Vi hörde ett väldans liv utanför huset en fin vårkväll och dagen efter hittade vi hårtussar och en enorm skithög mitt på bron. Grannkaten såg vi aldrig till igen. Matte påstod att han vägrade gå åt vårt håll längre. Så fort han gick ut från hennes hus så gick han enbart åt precis motsatt håll från Forsnäs Hemman. Och detta är inte den enda katten som lilla, söta Lisa helt förändrat livsförutsättningarna för. 😬

När vi hade bott här på Forsnäs Hemman ett par år så märkte man att Lisa blev lite medelålders. Vikten gick upp sakta men säkert och tja, vi försökte ju begränsa mattillgången, men hon kunde äta 4-6 möss om dagen så, det var inte alltid lätt att få henne att "banta" riktigt musrika år.   😜                    Så en dag var hon bara borta. Visst hade hon försvunnit ett tag förut, en gång var hon instängd i sonens garderob i 1,5 dygn innan vi hittade henne. Och fick tvätta alla kläder. En gång råkade hon smita in i en lagerlokal och var instängd där också lite över ett dygn innan vi hade letat rätt på henne. Men nu var hon borta både 3-4 och 5 dagar och vi hade verkligen öppnat varenda dörr på hela Hemmanet och letat. Flera gånger.
Vi började ge upp.😕

Men dag 6, tidigt på morgonen när morfar var och öppnade åt alla djuren, så hittar han henne, liggandes nere på byavägen. Hon såg liksom "platt" ut, uttorkad. Hon hade sågspån fastkletat i mungipan som legat ner mot marken och hon var helt lealös. Faktum är att jag, som också var vaken så tidigt, lindade in henne i en handduk och lade henne mörkt och lugnt, innan jag gick för att väcka Husbonden för att han skulle avliva henne. För jag kunde inte tro att det fanns något hopp om liv och hälsa. Men nu är ju Husbonden otroligt kompetent på att exakt bedöma förutsättningar för liv och hälsa hos just precis katter. Så han tog med sig lilla Lisa till veterinären som vi den dagen turligt nog hade i just vår tätort. Hon var en nyutbildad ung kvinna och började fundera på att man måste göra en bakterieodling för att se vilket antibiotika som kunde vara lämpligt. Men då gick Husbonden igång i sin "expert-roll" och förklarade strängt att här var det bara en sak som kunde rädda liv och det var ett kraftfullt bredspektrum antibiotika som katten genast måste få en första dos av, samt lite dropp för att helt förhindra att hon dog av uttorkning. Så blev det och otroligt nog så kom Husbonden hem med en (knappt) levande katt samma eftermiddag.
😌
De följande dagarna låg Lisa helt slak i en transportbur med en handduk över för att göra det mörkt och lugnt. Vi gav henne gemensamt en tablett varje dag, och varannan timma dygnet runt gick jag upp och gav henne vatten, droppvis. Efter 3-4 dagar åt hon för första gången lite mat och inom 10 dagar var hon på benen igen.

Detta var 5 år sedan och hon lever ju fortfarande. Episoden var dock en väldigt effektiv bantningskur mot den begynnande åldersfetman, och hon har aldrig lagt på sig igen efter den här nära döden-upplevelsen. Faktum är lite kändes som hon "kom in i andra andningen", när hon hade tillfrisknat så var hon pigg, lättörlig och rentav lite lekfull som en kattunge. 😂

Nu, de sista månaderna har dock kattexperten Husbonden märkt att något nog är lite fel på Lisa. Hon har problem med njurarna. Och dricker mycket och kissar mycket. Så länge hon verkar må bra i övrigt och kan reglera sin njurfunktion genom att dricka lite mer så får det vara som det är. Men vi håller ögonen öppna på problemet och tänker att vi nog kanske inte får behålla Lisa även ett 18onde år.💕

onsdag 31 januari 2018

Quadriceps till middag!

"Vad blir det till middag", frågade jag Husbonden, som är den kulinariskt begåvade här på Forsnäs Hemman. "Det blir quadriceps, från ren" svarar han. 😋
Den meningen säger SÅ mycket om vår väg in i självhushållning. Vi är inga bondungar, varken jag eller Husbonden. Vi är båda barn från högskoleutbildade akademiker. Båda av oss har haft välutbildade arbetande mammor, trots att vi är så tidigt födda som på sent 1950-talet och tidigt 1970-talet. Dom flesta mammor till mina kompisar var fortfarande "hemmafruar" på 1980-talet i den bruksort jag växt upp i. Jag har förfäder som var nybyggare, jag härstammar till och mer från den mest kändla linjen av förfäder här i Vilhelmina fjälltrakter. Men kunskap försvinner snabbt och min mormor och farmor kunde bara lära mig bråkdelar av faktiskt användbar självhushållningskunskap. Att göra en kvast av vitris, att koka pölsa och blodpudding (fast på köpta ingredienser).

Men nästan allt väsentligt har vi fått lära oss själva, vartefter. Och det har oftast funnits mest fakta att hämta i riktigt gamla skrifter, dom som upptecknar levnadssättet från våra förfäder, från 1800-talet. 👍

Så Husbonden, han  "lagar quadriceps", för han har lärt sig att stycka av älgjägare och redan innan han började jaga lärde han sig anatomin på doktorandkurserna i Umeå, och att stycka loss specifika muskler och muskelknippen lärde han sig som alla läkare, på faktiska lik, i bårhusets lokaler.

Vi skriver ju om våra erfarenheter som moderna självhushållare, så som dom är. Vi försöker inte vara varken onödigt romantiserade, som vissa "TV-personligheter" som vi (helst inte) ser på TV, och vi försöker inte heller framstå som överdrivet hårdföra. För det är vi inte. Vi lever ändå rätt bekvämt och modernt. Men ibland blir det total-krock. 😲

Sist jag skrev om hur vi slaktade och styckade blev min text totalt utskälld av en dam, med bakgrund i slakteribranchen som inte tyckte att vi alls skulle uttala oss förens vi lär oss dom "riktiga" namnen på olika styckningsdetaljer. Det dög inte alls att jag upprepade Husbondens latinska namn, och jag kan inte ens återge namnen på de styckningsmetoder jag lärt mig av våra samiska vänner, så det är ju inte att tänka på. Men i hennes värld var vår kunskap och inspiration inte värda ett skit, om vi inte kunde namnge om det var en "saltrulle" eller ett "ytterlår". 😉

Men vi tänker att kanske är vår erfarenhet också något värd i ett modernt samhälle där många kanske vill försöka "återerövra" de kunskaper från förfäderna som vi tappat. Att än en gång lära sig hur man självhushållar. Att bli "neo-byggare" även om vi inte längre kan lära av de tidigare ny-byggarna, då dom är utdöda. Och då funkar det att vara en professor med medicins kunskap om att separera muskler och man KAN använda de latinska namnen. För i slutändan är vi ändå bara människor med vassa knivar, en längtan efter kött och ett gott smaksinne.💗

Vår quadriceps av ren smakade utmärkt som middag, även om jag fortfarande inte har en aning om vad samma kött-detalj skulle kallas om den sålts i ett plastat tråg på affären. 😂



tisdag 30 januari 2018

Egen nyponsoppa

Vi gör egen nyponsoppa. Det är ju inte något vi äter dagligdags. Både beroende på en viss brist på egna nypon (buskarna är inte riktigt uppväxta än) och beroende på den ganska stora arbetsinsats som krävs för att göra en fin portion soppa.
MEN vi har en strategi. Vi har "grovsoppa" och "finsoppa". 👍När jag började göra egen nyponsoppa för ca 15 år sedan så var mitt huvudsakliga problem att hitta nypon stora nog som gjorde att det var värt arbetet. Det som gäller är stora, köttiga nypon av de slags rosor som kallas Vresrosor eller Hansarosor. När vi flyttade hit till Forsnäs Hemman ville jag odla upp egna buskar från lokalt frö, det tog ett tag. Ca 6-7 år. Vresrosorna är väldigt invasiva i södra Sverige, rena ogräset. Men här i Lappland så är dom toppen, dom överlever! Man får sköta om dom noggrant de första åren, rent av riktigt "dadda" sig med dom. Men sen, när dom fått fäste, överlever dom, utan vidare skötsel. Och dom ger fantastiska nypon. Våra första buskar börjar nu ger riktigt fin skörd! Och så är dom ju vackra också, vresrosorna! 💗
Att torka nypon här i Lappland är sitt eget lilla bestyr. Vi får oftast frost väldigt tidigt och vid det laget nyponen är mogna att plockas (tidigast sker det sent in i september men oftast i oktober) så är dom också oftast sönderfrusna och mosiga. Men man kan hantera det här problemet genom att försiktigt dela på de mosiga nyponen och sen torka dom. Se bilden och läs gärna blogginlägget vi skrev år 2013.  http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/10/torka-nypon.html
Vi torkar det mesta i pannrummet men använder också vår tork Evermat, en Svensktillverkad trotjänare som hållit över 15 år vid det här laget. 👌
De torkade nyponen förvarar vi i lufttäta plastbackar eller 10-litershinkar med tätslutande lock. Den mindre mängd nypon som jag har uppe i köket för att rensa till vardags har jag i en gammal vacker plåtburk som är någorlunda lufttät. 😍
När det väl är dags att göra själva nyponsoppan så kan man välja två olika tillredningssätt. Man kan nogsamt rensa ut kärnorna och allt "ludd". Jag använder en stor stoppnål och en babytandborste (se bilden). Jag har läst om flera "gammaldags" damer som påstår att detta är helt nödvändigt och att man behöver vara så noggrann, annars "kliar det i  halsen" när man äter en grövre tillredd nyponsoppa.
Men som vanligt kände jag av behovet av att prova själv. Det här är en "fin-nyponsoppa" till vänster där jag noggrant petat ut alla fröer med en stoppnål och borstat bort stickiga hår med en tandborste. Sen har jag lagt nyponen i vatten och dom har fått mjukna och svälla ett dygn. Sen har jag mixat dom och sen passerat i min passersil.  Det blir en mycket slät och fin soppa.
I skålen till höger har jag gjort likadant, med en enda skillnad. Jag lade ner nyponhalvorna i blöt rakt av, med kärnor, fnas och hår och allt. När dom sen hade mjuknat efter ett dygn så gjorde jag som med den andra soppan, mixade och passerade. Man ser att mixern har slagit loss små korn av en del av kärnorna. Färgen på soppan är också något mörkare, troligen på grund av att en del av fnaset och håren har följt med genom passersilen. Men, förutom en lätt korning känsla i munnen så är det ingen fara i övrigt, det kliar inte alls i halsen och den smakar lika gott som "finsoppan". Och det tar betydligt kortare tid att göra. Så till vardags är det faktiskt "grov nyponsoppa" som gäller hos oss. Det duger så bra så!😊

Ett par tips till. Jag kokar alltså inte nyponen. All tillagning förstör näringsämnen, och lite har säkert försämrats av att man torkar nyponen, så jag tycker det är onödigt att förstöra mer genom att också koka dom. Det man får vara beredd på är att det tar längre tid för nyponen att bli så mjuka att dom går att mixa och passera. Men det är så enkelt som att lägga dom i en bunke med vatten på kvällen för att sedan tillaga soppan kvällen efteråt. De familjemedlemmar som vill ha sin soppa varm, värmer jag sen på soppan bara upp till den temperatur dom vill ha. Jag själv äter den kall.
Ett tips till kan vara att ha ganska lite vatten i "soppan", då blir den mer som en pudding med en mycket trevlig konsistens.
Till barn eller som efterrätt kan man söta soppan med lite honung. Om man serverar soppan kall eller bara lätt uppvärmd kan man också använda rå honung för att få den extra nyttig.
Både soppa och pudding går att förvara några dagar i kylen för att t.ex. ha som ett snabbt mellanmål, lättlunch eller efterätt. Med en klick egengjord vaniljglass av våra Lappgetters mjölk, så förvandlas nyponsoppan till en riktigt fin efterrätt. Särskilt om jag lägger ett par timmar på att rensa nyponen väldigt noggrant. 😋
Så hur mycket nyponsoppa äter vi då? Tja, kanske 15-20 måltider om året. Det är inte fy skam för att vara ett högkvalitativt och helt lokalproducerat livsmedel.

måndag 29 januari 2018

Husbonden förutspår Oddasat!

Som boende i Lappland har vi ett nyhetsprogram som är viktigare än alla andra. Oddasat, klockan halv sex. De samiska nyheterna. 👍 Det visar alla de nyheter som är otroligt viktiga för oss här i Lappland, men som inte ens får en notis i de regionala nyheterna, som egentligen borde heta "Umeå-nytt med Skellefteå-notiser". 😝
Vi misstänker ju att Oddasat lider av allt för snål finansiering från Svenskt, Norskt och Finskt statligt håll. Dom gör verkligen ett fantastiskt jobb på den nyhetsstationen. MEN minst en gång i månaden blir vi utan textning, vilket ju är liiiiite jobbigt för oss som inte kan samiska. Personligen har jag bara lärt mig några sydsamiska ord. Snurke ("Gris") är ett av dom, och inte SÅ användbart i nyhetssammanhang. 😌 Ibland får vi "bara" Norsk textning, men det är helt OK. Det gör att vi kan förstå dessa dom viktigaste och mest relevanta Lapplandsnyheterna.💗

Idag hände dock något nytt. Och nått som fick mig att verkligen gapa över Husbondens klärvoajance. 😲 När programmet börjar laggar både text och bild och vi börjar misströsta på att få ta del av de samiska nyheterna. Och så säger Husbonden "Ja, nu får vi bara text, och ingen bild".  Vilket jag ju bara skrattade åt för det har aldrig hänt, ens på Oddasat. Men joho-då!  Några minuter senare sitter vi och "tittar" på en svart skärm, fast MED textning av de samiska nyheterna. Så vi fick ju ändå uppleva det vi ville åt. Men nog är det roligare med bild också. 😁
Hoppas på bättre finansiering av detta makalöst bra nyhetsprogram framöver! 😘


lördag 27 januari 2018

Snöröjning- taken skottas med snöhyvel.

Det är en extra snörik vinter. Det var också ganska mycket snö för kanske 5-6 år sedan, men det var inte riktigt så mycket som i år, så det året klarade vi oss från att skotta snö från taken även här i Lappland. Och vanliga vintrar behöver vi inte bry oss om att skotta taken.
Men i år vågar vi inte låta det ligga kvar. Det är fullt möjligt att det kommer att falla nästan lika mycket snö till, nu i februari och mars, som brukar vara det två mest snörika månaderna. Så nu har vi börjat hyvla av de tak som är minst stabilt byggda, en del uthus och vedförrådet.
Fem sekunder film! Äkta Action i Lappland!

Vintern för 14 år sedan, när yngste sonen var nyfödd, hade vi lika mycket snö. På den tiden bodde vi inte på Forsnäs Hemman utan i Vilhelmina "Suburbia". Villakvarteren. Det blev så mycket snö att ett av garagen med platt tak på vår gata (1970-tals) brakade ihop. Dagen efter var det dags för taket över vår altan. Där brukade jag alltid sitta med bäbisen varje dag under de ljusaste timmarna. Men just den dagen hade vi annat för oss. Det var tur för solstolen vi brukade sitta i var helt krossad av det kollapsande taket. Samma dag omkom en kvinna i en by utanför Vilhelmina, hon hade gått för att hämta ved precis som taket till vedskjulet rasade över henne. Så nu skottar vi taken. Hellre lite extra jobb, än riktigt elände.

lördag 20 januari 2018

Återfunna gamla konstverk.

Jag har tidigare skrivit om hur vi återanvänder min och Husbondens mängder av gamla pärmar från våra akademiska karriärer för att skriva ut etiketter till vår Webshop på baksidan av alla papper.  Oj, så mycket spännande vi får återupptäcka under dessa arbetspass! Senast var det fascinerande kunskap om hjärnan i en av Husbondens (Professor Pers) rapporter om Receptorfysiologisk Psykofysik. Nu är det gamla bortglömda teckningar!😍
Snabbsketchade rådjur i Husbondens biologirapport från studietiden.
En kanske ganska okänd förmåga som Husbonden besitter är en genuin begåvning att avbilda. Ärvd av sin mor, som efter sin pension utvecklades till en väldigt kunnig och lokalt känd akvarellmålerska. Även Husbonden har den där medfödda talangen att kunna få ner tre dimensioner på ett platt papper och få det att se levande ut. 💗 Men det är sällan han sätter sig ner och tecknar eller målar dessa dar, han säger att han helt enkelt inte har det intresset. Jag fick rent av övertala honom att måla den bild av en get och killing som vi använder som Forsnäs Hemmans logga.
Lappgetterna på vår logga, dom finns också avbildade på skylten vid uppfarten till gårdsplanen.
Men nu hittade jag alltså av en tillfällighet ett par teckningar av rådjur, som han gjorde under grundstudierna i biologi, innan han doktorerade. Dom är ju inte ens särskilt välgjorda, han har åstadkommit betydligt mer levande alster. Men ändå charmiga och en påminnelse från den tid då han var så ung att han tyckte det var värt att lägga några minuter på att illustrera en annars rätt torr vetenskaplig rapport som inventerade mängden rådjur i Norrbotten. 👍

Det var även intressant att läsa att redan under början av 1980-talet så fanns det alltså hela flockar av rådjur i hela Lappland, ändå upp till Kiruna. Och man hade observerat enstaka djur så otroligt ensligt och kallt till som i Sädvaluspen, Kvikkjokk och Karesuando!😲
Vilka saker man lär sig av att klippa etiketter av gamla papper!😁

måndag 15 januari 2018

Utomhusarbete i snöstorm.

Vi har haft storm här i Lappland senaste dygnet. Kraftig vind och iskristaller som viner och blästrar skinnet. 😖 Inte världens mysigaste väder. Men en del utomhusarbete måste ändå göras och då gäller det att klä sig rätt.👍
Husbonden skulle ut och titta till mårdfällorna. Rejäla handskar, som vi själva gjort av hjärngarvat och rökt bockskinn med stickade innervantar, dubbla jackor, med en vindtät jacka ytterst, en mössa av just mårdskinn som vi garvat och sytt och som kronan på verket ett par illröda skidglasögon som nog bara används när det är just sånt här väder. 😉Surrealistiskt, säger Husbonden att det var att ge sig ut i den röd/svarta skogen. Men, det får han ta, och arbetet blev gjort! 😁

söndag 14 januari 2018

Apelsinanka- otroligt gott!

Vi är mitt inne i slaktsäsongen och två av våra blekingeankor får tillagas på godast möjliga sätt! 😋
Det klassiska receptet apelsinanka. De två viktiga huvudrollerna i det här receptet är såsen och skinnet. Såsen är arbetskrävande, och mitt eget recept som jag under åren plockat ihop av alla möjliga apelsinanks-recept. Den egna såsen gör detta recept så gott det nånsin kan bli. 😊
Skinnet ska vara krispigt, så man kan ta flagor av det och tugga i sig. Det går av sig själv om man bara häller av det utsmälta fettet med jämna mellanrum och låter ankan laga klart i ugnen.👍
Överlag är det här ingen snabbmat. Men gillar man att laga mat så kan man se fram mot en rolig halvdag i köket och en fantastisk festmåltid!💗

Här kommer receptet:


Apelsin-anka från Forsnäs Hemman
Ca 8 portioner
Ingredienser
2 ankor, 2-2,5 kg (helst färska Blekingeankor)
salt
vitpeppar
4 hela apelsiner
2 gula lökar
vitlök

Till apelsinsåsen:
Delar av de 4 apelsinerna.
0,75 dl socker
0,75 dl rödvinsvinäger
7 dl buljong, helst mörk ankbuljong (från förra tillagningen)
     eller kycklingbuljong
3 msk maizena
1,5 msk smör
Färsk ingefära
24 nejlikor
6 stjärnanis
2 stänger kanel
Vitlök


Börja med att göra apelsinsåsen:
Skölj apelsinerna och skala det gula med potatisskalare eller kniv, det gör inget om lite av det vita på skalet följer med. Det bittra bryter av mycket bra till ankornas feta kött. Strimla skalen och koka dem i 1 liter vatten i 2-3 minuter. Sila av och spara apelsinskalen. Koka socker och vinäger i en såskastrull i ca 5 minuter, så att det mörknar. Obs! Det ska ej brännas utan bara bli karamell. Tillsätt ank- eller kycklingbuljong och kryddorna, gärna grovt krossade. Sjud så att karamellen löser sig. Rör ut maizena i lite vätska i ett glas och tillsätt det under omrörning för att reda apelsinsåsen. Sila av kryddorna för att använda inne i ankan. Nu är såsen nästan klar att användas. Ställ den åt sidan under tiden du bereder ankan.
Skär ut apelsinfiléer: När du skalat apelsinerna så skär du ut apelsinfiléer att garnera till ankan och apelsinsåsen.
Om ankorna är frysta ska man lägga dom i kylen under ca ett dygn innan tillagning och låta dom tina. Sätt ugnen på 225 grader. Ta ut ev. inkråm och spara till buljong. Skölj ankan och torka den. Salta och peppra ankan invändigt och utvändigt (rub). Skiva en lök och några klyftor vitlök och fyll ankorna med lök, de kryddor som silats av såsen samt 1/3 av de koka apelsinskalen. Man kan binda ihop ankan med steksnöre för att få en fin form på den, men det går alldeles utmärkt ändå.  
Lägg ankorna med ryggen uppåt i ugnsplåten. Sätt in i ugnen i 15 minuter. Vänd sedan ankorna med bröstet uppåt, sänk värmen till 175 grader. Nu ska ankan ligga i ungen rätt länge. Häll bort ankfettet från plåten efterhand – men det gör inget om en del ankfett är kvar. Ankan behöver ej ösas. Efter ca 1,5 timme är ankan klar. Vissa vill endast ha en innertemperatur på 60 grader så att köttet fortfarande är lite rosa. Hos oss steker vi ankorna tills skinnet är torrt och krispigt, då är nog också köttets temperatur betydligt högre än 60C men ändå gott som bara den!
Ta ut ankan. Lägg på en skärbräda och låt den vila under något ett tag- 15minuter till som längst 30 minuter. Vi gillar inte folie utan stjälper en bunke/lergrytelock över, men folie är nog det vanligast valet för stadsbor. Vinkla ugnsplåten och skeda bort det mesta ankfettet. Häll såsen i ugnsplåten och vispa ur plåten med såsen. Samtidigt vispar du också ner en klick smör. Sedan silas såsen upp i en kastrull och de kvarvarande kokta apelsinskalsbitarna tillsätts och pressa i en eller flera klyftor vitlök, efter smak och riven ingefära. Slutligen smakar man av såsen med salt, peppar, apelsinskal och extra apelsinsaft, man kan ta det som är kvar efter man gjort apelsinfiléerna och krama ur dom, det brukar ge tillräckligt med saft. När allt är hoprört och väl avsmakat kan man hälla upp såsen i ett vackert såskärl för servering om man önskar.
Skär upp ankan genom att skära av lår och vingar. Lägg ankan på rygg och skär ut brösten. Skiva bröstfileerna tunt (tranchera). Lägg upp ankdelarna på fat och skeda över lite sås. Dekorera med apelsinfiléer. Servera med t.ex. pressad, kokt potatis eller ris.
Ett tips är att spara ankskrovet och koka ankfond på, tillsammans med ev. inkråm. Lägg ankskrovet och inkråmet i en större kastrull (gärna en tryckkokare) och täck till 3/4 med vatten, lägg i tärnade grönsaker som en lök, 2 morötter, 1/2 purjolök, 1/4 rotselleri, några stjälkar persilja, ett lagerblad, en nypa timjan samt vitpeppar. Koka i 1 timme. Sila av ankfonden och koka ner till hälften. Använd till såsen eller spara i kylen eller frys in till nästa gång.

Hela poängen med den här rätten är det krispiga ankskinnet, det saftiga, feta ankköttet och såsen med sin kryddning av nejlika, kanel, anis och apelsin. 
SÅ gott, kanske det godaste jag någonsin ätit.



fredag 12 januari 2018

Favoritduken.

När jag och dom närmaste väninnorna träffas brukar vi ibland skämta om hur vi aldrig pratar om "gardiner och sånt rysch pysch". 😜 Det är oftast mer rejäla grejjer som djurhållning, odling och slakt som är på tapeten.
Men för att vara så obekymrad av hemdekor och inredning, så har jag ändå verkligen haft problem med sånt som gardiner och dukar i mitt liv. Jag vill gärna ha duk på matsalsbordet och gardiner eftersom vi inte har några mattor alls i de flesta rum. Och en del textiler bidrar ändå till hemtrevnad och ljuddämpning.
Men jag avskyr moderna tyger. Allt som skriker "maskinvävt" och inte minst mönstertryckta tyger får mig att nästan må fysiskt illa. Värst är gardiner med blomtryck och volanger. Huvva! 😬
Så min stora räddning har varit släktens fina arvegods och mitt intresse av att titta igenom textilhyllorna på second hand-affärer. Där hittar man ofta mycket fina handvävda alster, ibland till och med gjorda av handspunnet garn. 👍 Här är en av mina favoritdukar till vardags. Det är en vacker himmelsblå duk med mönster i vitt och mossgrönt. Den är inte helt fläckfri, med det tolererar jag. Den är ganska så gammal. Vi har fått den av min svärmor som i sin tur fått den av sin mor. Det är troligt att den vävdes av hennes mormor, som var känd som en riktigt duktig väverska. 💗

torsdag 11 januari 2018

Vintertemperatur.

Detta är insidan av vår ytterdörr. Jag behöver inte gå ut idag för att veta att det är lite småkallt!😅
-28C. 

torsdag 4 januari 2018

Rårakor januarimat

Vi gör rårakor av mandelpotatis och använder min älskade gamla Moulinette. Det är en väldigt tidig modell, troligen 1950-60-tal. Innan de hade börjat med de utbytbara skivorna, handtaget är gjort av trä.
Jag är lite av en samlare på gamla, handdrivna redskap för att hacka, mala och på olika sätt finfördela livsmedel. Men trots att jag har nyare varianter, både av Moulinetter och annat, så är den här, den äldsta, helt oundgänglig för att göra fina rårakor. Den finfördelar potatisen i så många olika storlekar vilket gör att rårakorna både binder ihop bra, med hjälp av de små potatisbitarna som nästan är ett mos och blir tuggiga och krispiga, genom de större potatisbitarna.
Tillsammans med en skiva stekt fläsk och rejält med lingonsylt, så blir det en klassisk middag i januari.

söndag 31 december 2017

Gott Nytt År!

Vi önskar er alla (och oss själva) ett Gott Nytt ÅR! 😊Gärna ett lika gott år som 2017 var för oss här på Forsnäs Hemman. 😍 Frid & ro, trygghet och tillfredsställelse är det vi alla önskar oss själva och varandra. 💗
På bilden är det yngste sonen som lyckas skapa ett fint tomtebloss-hjärta till er alla. Nu väntar en festmiddag med skagen-röra på gäddrom och fläskfilé från våra fina Linderödssvin.

Vi firar som vanligt helt utan bomber eller explosioner. Några stilla tomtebloss ger oss festkänsla, men skonar alla djur från hemska traumatiska upplevelser. 👍

lördag 23 december 2017

Enorma pärlemormoln

Just nu har allt ljus försvunnit här hos oss i Lappland. Klockan är halv fyra på eftermiddagen den näst mörkaste dan på året, 23 december. Men vi fick se något helt magiskt den här senaste timmen innan ljuset försvann. Pärlemormoln!
Det är inte helt ovanligt hos oss i Kalla Nord under vinterhalvåret. Men detta var nog de största och mest färgintensiva moln jag nånsin sett under 40 år. De var knallgröna, koboltblå, cerisrosa! Helt makalöst.
Förra året fick vi se ett stort och extra roligt pärlemormoln, i form av en flygande pegasus. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/pegasus-av-parlemor.html 
Den bilden hamnade till och med i tidningen. Denna gång hittade vi inga djurformer i molnen, men storleken och intensiteten gjorde att vi slutade med all matlagning inför julbordet imorgon. Och bara gick ut. Vi stod och tittade, länge.
Så vackert!

fredag 22 december 2017

Julgranen hugges!

Som alltid är det yngste sonen och Husmor som har uppdraget att hugga julgranen. Och som alltid görs detta 2-3 dagar innan jul. I år var vi ute så fort solen gått upp i förmiddags, den 22ndra. 😁 För om man ställer in granen för att tina nu, så kommer den lukta som allra bäst under julemiddagen. Och skinka smakar godast med barrdoft av äkta gran i näsan. 😍
Det var en så vacker förmiddag, och sonen hittade en gran som uppfyllde alla kriterier. 😉Utom att vara vacker, eller fri från rost, eller ens särskilt lätthuggen. MEN den skulle bort för den blivit så stor att den börjar skymma vår vackra sikt ner mot Vojmån. Själva huvudorsaken att vi flyttade hit till Forsnäs Hemman. Så årets julgran får alltså räknas som "återvinning" efter en nödvändig avverkning. 💗
Gles, snedväxt och rostig som den är.😜

Tidigare julgrans-relaterade inlägg:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2012/12/kla-julgranen.html

http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2012/12/julgrans-potpurri_31.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/12/arets-julgran.html

http://forsnashemman.blogspot.se/2015/01/julgran-blir-getmat.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/12/arets-julgran.html

http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2016/01/aterbruk-av-julgranen.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/09/sjalvforsorjande-pa-julgran.html

torsdag 21 december 2017

Midvinterljuset ger oss ro

En bild från vår förstukvist, tagen den ljusaste minuten under årets mörkaste dygn. Så vackert!💗
Vi bor så långt söderut i Lappland att solen är uppe över horisonten, även denna tid. Men vi bor å andra sidan så långt ner i skogslandet, att solen ändå inte visar sig ovanför skogsranden vi har åt syd, på andra sidan Vojmån.
Men det ljus vi har denna årstid, det är SÅ ljuvligt.😊 Inte saknar vi något, inte tänker vi närmre på att det vänder just nu idag. Livet går som livet är menat, i mjuka cykler som ger oss än Midnattsljus dygnet om och än midvinterljus bara några timmar mitt på dagen. Och alla ljuvliga årstider däremellan.  👍
Som Lapplänningar älskar vi båda ytterligheter, vi ser en period av ro och lugn i den mörka säsongen. Den har sin tid, det finns ingen orsak att "längta" efter ljuset.
Vi önskar alla en ljuvlig midvinter, och en rofylld mörkertid på året!

Tidigare midvinterhälsningar från Forsnäs Hemman.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/12/ha-nu-en-mysig-midvinter.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/12/den-ljuvliga-midvintern.html


onsdag 20 december 2017

Vi skottar snö!

Familjens dotter, äldsta barnet bor inte längre på Forsnäs Hemman utan i "stor-stan". Men igår kom hon hem på julsemester. Ledigheten börjar bra! 😁Idag hade vi snöskottnings-uppdrag vid växthuset.
Dottern tog snöskyffeln och rensade upp kring grundmuren. Husmor tog taket med sin älskade snöhyvel.💗 Härligt att konstatera att stadslivet inte har förslappat ättelägget utan att glesbygdstakterna sitter i! 💪

Tidigare inlägg om den praktiska snöhyveln.
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/12/skottar-taken-pa-vaxthuset.html