Björnbärsblom

Våra björnbär har drösar av blommor. Här i (kallare än) zon 8 måste dom växa i växthus för att ge mogna bär. Och som dom växer. Kanske kommer dom överta växthuset helt på ett par år, som en av mina odlingskompisar Mariana hotar med. 😊

I så fall får vi ett "björnbärshus", och kanske startar Lapplands enda självplock av björnbär!😅

Ett tidigare inlägg om våra växthus-björnbär:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/forsta-bjornbaren-i-zon-8.html

Sista salladen

Nu är det nog ändå årets sista "sallad" jag plockade in igår. Kanske kan några av plantorna överleva nån vecka till med skydd från snön och de kompakta minusgrader som nu kommer framöver här i Lappland. 😏

Vilken succé det har varit för oss att jobba med att förlänga säsongen! Jag kunde börja plocka färska blad och rädisor till familjen i växthusets tidiga vårsådd redan i början av maj, se länk nederst. Och, nu när hela växthusets solvärme är helt utbyggt så kommer nog skörden av färska gröna blad kunna tidigareläggas minst 2 veckor nästa vår. 👍

Så över ett halvår varje år kan vi alltså äta levande nyskördade växter framöver.
Det känns nästan helt otroligt här i kallare än zon 8. 💗

Den här salladen bestod av Lollo rosso, någon tyvärr bortglömd form av svagt röd sallatshuvud och  sensådda majrovor av sorten Golden ball.

Här det tidigare blogginlägget om årets första sallad:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/vaxthuset-bjudet-pa-sallad.html

På semester söderut en vecka framåt!

Nu åker jag på semester, en äkta "kärring-semester". Jag ska till de goda vännerna i Gränna och umgås och utbilda mig.  😊

Trädgårdslandet uppbyggt med fasta gångar och kompostvallar enligt Börje Remstams metod.

Vi har satt ihop ett fantastiskt program med studiebesök i några av Sveriges mest imponerande trädgårdar och jag ska få träffa hela två odlings-kändisar som tillhör den skara jag själv läst och lärt av under lång tid. Dessutom ska jag få träffa en helt ljuvlig grupp kvinnor som jag haft så KUL med det senaste året på internet, nu får vi ses på riktigt för första gången. 💗

En "tack för hjälpen"-låda till en av grannarna.

Mycket kul att se fram mot, och med Forsnäs Hemman i händerna på gårdens fyra karlar (Husbonden, morfar och äldste och yngste sonen) så känner jag mig helt trygg att åka iväg.👍

Som självhushållare kan man alltid fundera en del på om, hur och när man ska ta "semester". För hemmavid, med djur och odlingar blir det sällan ens en ledig söndag. Vi har ändå gjort så att vi ibland åker iväg, nästan aldrig tillsammans, aldrig utomlands längre än till grannländerna och oftast med mängder av "ärenden" på vägen. Byte och leveranser av lantrasdjur, utbildning i form av studiebesök och föreläsningar, och på hemvägen är transporten fylld av allt sånt vi inte kan få tag på här uppe. Denna gång väntar flera fina träslag som ska få förgylla Husbondens hantverk framöver, bland annat två fina stockar lönn som är ett träslag som inte växer här uppe. 😁

Fröodlad gul lök, enligt Annettes metod: http://daylily-potager.blogspot.com/2015/03/odla-lok-fran-fro.html

Tidsmässigt är det alltid knepigt. På vårarna har jag försådder att ta hand om, och dom är jag INTE trygg att lämna i händerna på resten av familjen, jag är odlaren här. På försommaren kommer djurens ungar, som behöver fingertoppskänsla och ett kunnigt öga. Inte heller kul att åka iväg från. Under högsommaren är det otroligt viktigt att rensa odlingarna och gödsla för att få en bra skörd och under hösten är det ju skörd varenda dag. Under snöperioden vill jag inte köra så långt. Och här räcker den från oktober till mars. Så ...aldrig är det en riktigt bra tid. Men ibland lyckas jag ändå på något konstigt sätt ta mig iväg.

Kanske vårt finaste potatisland nånsin. Men, finns det något under ytan efter högsommarfrosten den 29 juni? Den som lever får se! 

Så överlag, en upplevelse jag ska njuta av. Det var ett och ett halvt år sedan senaste besöket söderut. Jag lämnar med lite bilder av dagens skörd och odlingar. Hemma och dator-inkopplad igen den 11 september. 👍

Mängder med mangold

En av många mangoldskörder i sommar. Och det här på bilden är bara ca en 5tedel av denna omgång!!! Men nu när jag totalt rensat landet från alla stora blad ska det bli spännande att se om det hinner växa upp ytterligare en omgång här i Lappland. 😊

Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏

Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html

Dagliga inläggningar.

Nu är skördeperioden i full gång och vissa grönsaker lägger jag in. Det blir nån handfull burkar varje dag just nu. 😊

Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋

Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en  odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili

Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Och bara hälften socker, jag vet inte alls vad Johannes fick för sig där. Rena sockersirapen!

Annars exakt samma recept. https://farbrorgron.blogspot.com/2014/03/inlagd-vasterasgurka.html

Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken

Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊

Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Avancerat anläggningsarbete

Vi har jobbat extra hårt i helgen. Vi har hyrt en liten-liten minigrävare för att gräva ut grunden till nästa växthus, och tillsammans med vår mikrotraktor lyckades vi åstadkomma i princip underverk.😊

Vi har omfördelat ca 35 kubik jord från där grunden till nya växthuset ska stå, till ett område knappt söderut, där vi tyvärr haft så sank mark att potatisskörden till och med ruttnade när vi hade en särskilt nederbördsrik höst. 😒

Så nu har vi, med två dagars hårt arbete, kunnat vinna två saker. En stabil grund för nya växthuset OCH en mycket bättre odlingsbädd på den sanka delen av vårt trädgårdsland! Allt detta med hjälp av bara två mycket små maskiner gick den här arbetsuppgiften ändå lätt, jämfört med att handgräva allt, som vi gjorde för vårt nuvarande växthus, som syns i bakgrunden. 💗

Jättemånga jätteärtor

Nu är vi inne i början av den mest intensiva skördeperioden här i Lappland. Och något av det mest efterlängtade är de här gigantiska sockerärtorna. Lokförare Bergfälts jätteärt. 😊

Sorten har blivit otroligt hypad under de senaste 2 åren. Svår att få tag på, men vi fick lite hjälp av föreningen Sesam och uppförökade de 9 ärtor vi fick under förra sommaren. Så i år har vi kunnat sätta hela 46 plantor av den här sorten och får nu skörda massor av skidor varje dag.👍

Och dom går åt! Alla i familjen gaffar i sig, för här i norr blir skidorna så söta och spröda och fantastiskt goda! Folk söderifrån verkar inte få samma smak på dom, ibland sägs till och med att Lokförarens jätteärt blir mindre smaklig och träig söderut. Det vet jag inget om, för här i Kallaste Nord blir den helt fantastiskt god!

Sen brukar en del kritiker också nämna att den inte ger så många skidor. Det gör den inte, men å andra sidan är skidorna ju gigantiska, så jag tippar att skörden per planta jämnar ut sig en hel del gentemot andra sorter som ger fler men mindre ärtskidor. Sen har vi tagit till ett trix för att öka skörden, och det funkar. Det är kvinnan som återfann den här kulturhistoriska ärtsorten, och likaså ålderkvinnan för hela ärtskrået i föreningen Sesam (Agneta Magnusson) som tipsat om att man kan knipsa ärtplantorna tidigt på växtsäsongen, redan över 2-3 bladparet och därmed få två stänglar på en stam. Det senarelägger skörden lite (vilket är varför vi inte fått ärtskidor att äta förrns nu) men det ger nästan dubbelt så stor skörd. Toppen!💗

Några plantor låter vi dock växa som vanligt utan att toppas, för att dom ska bli klara så snabbt som möjligt och vi ska få utsäde till nästa år. Så om du är minsta intresserad av att ta eget frö för att slippa köpa, så är just ärtor den lättaste växten i världen att ta eget "frö" på. Det är bara att låta ärtplantan stå tills ärtorna först svällt upp i skidorna och sedan även hunnit bli bruna och vissna. Då är det bara att plocka ut ärtorna ur skidorna och torka dom ordentligt, och nästa år har man helt eget utsäde för att få egna fina jätteärtor att äta.

Vi har inga jätte-ärtor över att dela med oss av. Främst vill vi ju äta upp de här goda ärtskidorna och då blir det inga fröer till nästa år.😉 Dessutom lite extra krånglig att få att mogna så här långt norrut. Men eftersom den blivit så uppmärksammad de senaste åren kommer det säkert finnas gott om utsäde/frö att få tag på nästa vår. Håll utkik! Särskilt om du bor norrut i landet för här blir den riktigt god. 😋
Vilket kanske inte är så underligt, då den kommer från Hälsingland/Dalarna.

Ett par härliga texter om Lokförare Bergfälts Jätteärt:
https://www.dt.se/artikel/vem-kanner-agnetas-artor
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lokforaren.pdf

Stekta auberginskivor

Helt otroligt gott! Världens enklaste recept.😊
1cm skivor, steks i olja, först på hög värme tills de fått fin färg och sen på låg värme ett tag till, tills dom är mjuka helt igenom.

Om man vill att dom ska ha en fastare konsistens kan man lägga skivorna i saltvatten någon halvtimma innan man steker dom.

Lite örtsalt på och serveras sen med nån form av kall sås. T.ex alioli eller som vi gjorde idag, tzatsiki. Tomaten är sorten Tigrella.
Slurp! 😋

Odla fett.

Så här kallt till som vi bor, i kallaste regionen av Lappland, så är det svårt att odla. Överhuvudtaget! Men särskilt svårt är det att odla "fett". Alltså såna oljegrödor som raps eller rybs. Än mindre olivolja eller nötter. Efter mycket funderande är vårt enda möjliga alternativ solrosor. 😊

Den senaste solrosen blommar vackert i början av Augusti. De tre bakom har tack och lov varit snabbare och håller nu på att bilda moget frö. 

Men vanliga solrosor kan vi helt glömma här i kallare än zon 8. Dom hinner möjligen blomma, om man har tur. Men ingen vanlig hög solros hinner bilda mogna fröer, vilket ju är vad vi är ute efter som självhushållare. 👍

Redan för många år sedan, när vi var nära att emigrera till Fairbanks i Alaska, så läste jag på om deras universitets projekt med växtanpassning till deras klimat. Dom har bland annat fått fram världens snabbast mognande majs, Yukon Chief, som vi nu odlar här i Lappland. Dom fick också fram en snabbmognande solros, Midnight Sunflower. Den tycks dock helt försvunnit från marknaden och jag har inte lyckats få tag på den trots flera års idogt sökande. 😒

Istället har jag letat efter andra dvärgsolroser med stort blomhuvud som verkar snabba. I våras hittade jag solrosen "Incredible". Så jag provade dom. Och genast det här första året har jag lärt mig massor. Dom tål inte frost. De 3 plantor som växte i själva landet förvandlades till  svarta 40cm höga pinnar när vi hade högsommarfrost den 29 juni.  Och de plantor som växte i både växthuset och i upphöjda bäddar längs våra skyddade söderväggar har börjat blomma vid otroligt olika tid. Den första blomman slog ut i mitten av juni. Den sista blomman slog ut i går.

På bilden syns 4 blommor som jag odlat i samma kontainer på sydsidan av vår hölada. Riktigt varmt och frostskyddat till. Den blomman som blommar för fullt nu slog ut för ca 5 dagar sedan, det blir intressant att se om den hinner bilda moget frö. De tre tidigare blommorna slog ut i början-mitten av juli. Dom har alltså mycket större chans att bilda moget frö, vilket är vad vi vill ha.💪

Det här är också ett bra exempel på varför det är extra viktigt för oss här i Lappland att odla eget frö. Som det ser ut nu kommer vi kunna få eget moget solrosfrö, även på friland, av de tidigaste plantorna. Och då är det såklart just de solrosfröna vi ska odla av nästa år. Och på så sätt får vi allt bättre anpassade solrosor, och så småningom kanske även egna solroskärnor att äta. 💗

Sorten vi fröodlar nu för eget äkta Lappländskt frö:
https://www.impecta.se/sv/artiklar/dvargsolros-incredible.html

Sorten jag fortfarande drömmer om från University of Alaska:
http://snrenews.blogspot.com/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html

Om våra andra försök att odla oljeväxter i Lappland: https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/mognad-och-fron.html

Den tidigaste blomman i vårt växthus. Den senaste blommar fint just nu en månad senare, så det är stor skillnad i hur tidiga dom är, genetiskt: 😉
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/vaxthuset-i-borjan-av-juli.html

Trampa hö.

Möjligen världens svettigaste jobb. Vi håller precis på att ta in sista höet ladan. Och för att få plats så trampar vi höet, för att få det mer kompakt.

Med över +30C utomhus de senaste dagarna här i Lappland så kan man nästan inte tänka sig hur varmt det är uppe vid plåttakets nock i höladan. Man blir svimfärdig på bara nån kvart. Sen ner och bada i Vojmån, sen dricka lite vätskeersättning, och så upprepa allt igen. Det ska vara SÅ skönt när det här är över om en eller två dagar. 😅

Tidigare inlägg om när vi tar in höet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
https://www.egenkombucha.se/2015/08/laskande.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/hoet-ska-under-tak.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html

Kummin från Rovaniemi.

Vår kummin från norra Finland, Rovaniemi är mitt i växtfasen här i Svenska Lappland. Min mormor berättade att dom plockade vildkummin under hennes barndom, för att smaksätta tunnbrödet. Men hon härstammade från mellersta Jämtland, Nälden i Storsjöbyggden, betydligt varmare än här. Och så här långt norrut har jag varken träffat på odlingar av kummin eller vildkummin.

Men för två år sedan beställde jag lite frö från Nordiska Genbanken, vilken resurs den myndigheten är! Jag trodde kummin skulle vara tvåårig, som de flesta flockblomstriga växter är (t.ex. morot och palsternacka) men första året kom bara miniplantor och år två rosetter av blad som låg pressade mot marken, inga blommor alls. Jag har ju gott om plats att odla på och tyckte plantorna såg friska ut, så jag lät dom få ett år till på sig. 😊

Dessutom har jag erfarenhet av att vårt tuffa klimat här i kallare än zon 8 ibland gör att "2-åriga" plantor tar betydligt längre tid på sig för att blomma. Det gäller t.ex. vår kvanne som ibland verkar vara kvar i ett permanent vegetativt stadium. 

Så mina kumminplantor fick stå kvar och "mogna på sig" och i år (3dje året) så blommar dom, allihop. Dom första klasarna har nu uppsvullna, stora gröna fröer. Så nu hoppas vi bara att dom också hinner mogna och bli bruna och torra innan frosten kommer. Eftersom de härstammar från Rovaniemi, mitt på polcirkeln i  Lappländska Finland, så hoppas vi att dom också hinner bli fullt mogna här i Vilhelmina, fjällnära Svenska Lappland. 👍

Om vi lyckas med vår kumminodling blir det gott tunnbröd med ännu högre grad av självförsörjning framöver! 😋

Om när vi beställde fröer till Rovaniemi kummin. https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

Här hur Kvannen ibland inte alls är 2-årig som det står i botanikböckerna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/fjallkvannens-utvecklingsstadier.html

Bakar tunnbröd: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/11/baka-tunnbrod-pa-hall.html

Mangold hela vägen till magen.

De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊

Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏

Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.

Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍

Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.

Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅

Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗

Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter (och kanske yngste sonen). Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁

Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html

Svinmålla som spenat.

Den närmaste veckan tar jag mig tid att plocka en del svinmålla och frysa in. Det är alltså den "spenat" vi sen äter under vintern. Väldigt gott och oändligt mycket lättare att odla och samla än riktig spenat. 😊

Rationellt sätt att snabbt plocka stora mängder svinmålla.

Den riktiga spenaten är en kortdagsväxt (den slutar växa när nätterna blir för långa) och funkar mycket dåligt i Lappland med vårt midnattsljus. Skörden blir sällan särskilt stor och kräver en del arbete. Svinmållan, däremot kräver verkligen inget arbete, snarast tvärtom. Jag bara lämnar en del av trädgårdslandet utan att odla där under våren/sommaren, plockar svinmållan ungefär nu och sår sedan höstgrödor där istället. Och svinmållan är faktiskt godare än spenat.

Den är också väldigt lättplockad. Svinmållan växer ofta i stora dungar eller fält där alla plantor är exakt lika höga, så det är bara att ta ett rejält grabbatag om en tuva och vrida av de översta 10 centimeterna på en gång. Det är otroligt snabbt gjort att fylla en stor hink. 👍

En hårt urkramad boll med förvälld svinmålla, redo att hackas och frysas in.

Sen in i köket, förvälla i en tioliterskastrull i några minuter. Efter det låter jag bladen rinna av och kallna lite, sen kramar ur vattnet ur en handfull blad, med samma teknik som man kramar en snöboll. Då får jag en bladboll som håller ihop bra, skivar den, både längsmed och tvärs över och får en fin hackad bladmassa som jag trycker in i lagom stora förpackningar och fryser. Med denna rationella hantering så brukar det inte ens ta en halvdag att producera de mellan 13-20 förpackningar på ca 0,5 liter styck jag vill ha i frysen inför kommande år.

Hackar den hårt urkramade "bollen" av förvälld svinmålla, både längsmed och tvärsöver.

En liten fundering också. Nästan varje gång jag berättar om hur vi använder svinmålla istället för spenat så får jag rådet att istället odla trädgårdsmålla, "för den är godare". Förr trodde jag att det var ett fall av "smaken är som baken". Men efter en träff med föreningen Sesam i våras tror jag snarast att svinmållans smak påverkas till det bättre av att den växer så här långt upp i Kallaste Nord. För vi har odlat flera sorter av trädgårdsmålla här på Forsnäs Hemman, men dom blir aldrig lika goda som svinmållan.  Och på Sesamträffen i våras var det flera som uttryckte samma erfarenhet; att svinmålla, här i norr, är en makalös delikatess! 😋

Tidigare inlägg om att äta svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-agga-mat-frittata.html

Perfekta penséer.

Ibland tar det ett tag här på Forsnäs Hemman, något år, eller fem extra. Och sommarblommor är inte första prioritet. Men nu har jag perfekta penséer, sådär två år efter jag började planera för dom. 😊

När det kommer till ettåriga sommarblommor är jag sparsam, dom ger ju inget väsentligt att äta så jag brukar begränsa mig till penséer, som blommar glatt ända från tidigaste vår till senaste höst, och tål vår frost här i Lappland. Och av sentimentalitet odlar jag också upp lite eterneller.

För två år sedan fick jag psykbryt på mina dåvarande penséer. Det såg ut som alla enstaka blommor skrek rakt ut. Typ 200 stycken av Edvard Munchs "Skriet". 😏

Så då började jag planera. Jag använder penséerna i 4 krukor som alla markerar infarter och dörrar på vårt gamla hemman. Så jag vill ha en sort som verkligen syns. Den enda färg som egentligen inte är naturligt förekommande här i Kalla Nord är orange, gärna ill-orange. Dessutom matchar den färgen vår ytterdörr, målad i äggoljetempera med rödokra, Så jag bestämde mig för en sort som heter "Cats orange".

Men när jag köpte fröer inför förra året var dom slut och jag valde en småblommig sort som hette "Sorbet Citrus Mixed" istället. En blandning mellan orange, gult och vitt. Den var fin.

Men i höstas köpte jag slutligen på mig Cats Orange. Som "specialsort" kostar fröerna en hel del och i snitt har jag alltså betalat 4 kronor per planta (inte inräknat arbete).

Men vilken färg! Eftersom det blev bara 12 plantor har jag mixat dom lite med en del av förra årets fröer, de gula. Är mycket nöjd med helhetsintrycket! Nu syns det verkligen vart man går in till oss, och kör upp på gårdsplanen och till grillkåtan och längs uppfarten från garaget. Det blir nog en fröpåse "Cats Orange" även i höst, om inte nån har något annat förslag på en riktigt orange pensé?

Tidigare inlägg om penséer:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/sommarblommor.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/det-blommar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/piffa-upp-penseerna-infor-hosten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/falnande-fagring.html

Tidigare inlägg om eterneller:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/roseneterneller.html

Tidigare inlägg om grillkåtan i Forsnäs Hemman (öppen för alla):
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/07/byns-allmanna-grillkata-hitta-hit-och.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/01/sommar-minnen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/byns-grillkata.html

Vi börjar slåttern.

Här i Lappland påbörjades slåttern traditionellt i "Sara-veckan", den 2-3 veckan i Juli. Först då var lägdorna och myrarna uppväxta nog för att kunna ge full skörd av hö. 😊

Vi börjar tidigare under normala och goda somrar. Vi har inte så mycket höland, så vi kan slåttra olika områden under olika mognadsfaser. Först ut, nu, liar vi de områden där smörblommorna tagit över. Vi vill hindra dom från att fröa av sig innan man tar in höet. Likaså gör vi med dom plättar av ängsskallror, en halvparasitisk växt som är jätteäcklig för djuren och som tyvärr har tagit över stora delar av vårt  höland de senaste åren. 😒
Men i år verkar det som att vi börjat få bukt med dem.

Övriga delen av vår hölägda får stå och fröa av sig in i mitten av juli innan vi börjar slåttra där. Det blir örtrikt hö av högsta kvalitet till våra lantraser, Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 💗


Tidigare inlägg om slåtter-relaterade ämnen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/slatter-svampar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/07/riktiga-akta-raffsor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/valstadad-lagda.html

Film när sonen åker hölass efter vår micro-traktor:
https://www.youtube.com/watch?v=BrJr9oH7kUs

Och om vårt problem med att ängsskallrorna sprider/(spred?) sig hejdlöst:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html

Magnetstavarna

Det är är två varianter av en redskapstyp som vi gjort själva och som tjänat oss väl under många år. Våra magnetstavar, gjorda av superstarka neodymmagneter som vi fällt in i träblock och täckt med tvåkomponentlim. 😊

Det här är en robust konstruktion, och det måste det vara för magneterna är inga leksaker och skulle kunna skada folk om dom inte satt fast som berget.

Vi använder de här stavarna för att rensa delar av vår mark på metall. Det viktigaste området, och orsaken att vi konstruerade de här stavarna till att börja med, är den del av bockarnas hage som tyvärr går in på den gamla "skräp-slänten" här på Forsnäs Hemman. För att skydda dom från att få i sig metall så har vi sökt igenom den delen av hagen varje år med de här magnetstavarna, numer hittar vi ingenting så hagen får anses säker. 💗

Man kan självklart inte leta rätt på slängda aluminiumburkar, eftersom just aluminium inte är magnetiskt. Men tack och lov bor vi så enligt till att vi klarar oss helt från just detta problem.

Det andra användningsområdet är våra eldtomter. Alltså de plättar där vi eldat upp sly och rat till biokol. Slyet ger oss inga problem, men de gånger vi eldar äldre brädor och stängselstolpar, där man kan ha missat en märla eller spik, så kommer våra gamla trogna magnetstavarna till användning än en gång.👍


Här ett tidigare inlägg om magnetstavarna, då beta-versionen. Numer är dom alltså uppgraderade: https://forsnashemman.blogspot.com/2013/07/supermagnet-staven.html

Kålsoppa.

Vi skördar årets första kål här i Lappland. De undre bladen från plantorna som är förodlade i växthuset. Nu ska dom planteras ut och för att dom ska tåla chocken tar vi bort alla utom 2-4 blad i toppen.  😊

Dessa kålblad kan också bli årets finaste kålskörd. För tyvärr har vi, liksom stora delar av landet, enorma mängder kålmal som kom en månad tidigare än normalt. På de här bladen har larverna precis kläckts och knappt hunnit äta något, så vi får mycket fin mat av dessa.

Men nu vid utplanteringen doppar jag alla plantor helt i en hink med turex (ett ekologiskt medel med bakterier som gör att de små larverna får svår magsjuka) och sedan täcks hela kållandet med ett insektsnät av högsta kvalitet, med mycket små maskor, för att malen inte ska kunna tränga sig in. Vi använder Rantai insektsnät från Lindbloms. 👍

Kålen är av sorterna Dwarf Green Curled och White Russian, som egentligen är en Sibirisk bladraps, men som används som vanlig grönkål och anses vara den mjällaste och mest välsmakande varianten. Till kvällen vankades kålsoppa enligt Biggans recept. Biggan är en kär vän av den typen jag som odlare uppskattar mest! Hon verkligen älskar grönkål och varje år jag får en bra skörd så får Biggan en stor kasse fina bladrosetter.💗💗

Receptet är så grundläggande och gott som att man skär grönkålsbladen i ätstorlek, kokar i buljong, med potatisbitar och gärna lite rökt kött, vi använde ett rökt renhjärta. Och sen kryddar med salt och peppar.
Otroligt smaskigt! 😋

Pumpasoppa med Kroshka

Då har vi äntligen skurit upp vår enda vintersquash/pumpa av sorten Kroshka från förra säsongen och börjat prova olika sätt att äta den. Det är en av de härdigaste sorterna påstås det, och nyttigaste. Men den är lite extra söt, så tydligen kan det vara lite svårt att "laga mat" med den. Och...... man kan ju bara äta en viss mängd pumpapaj. 😜
Så vi måste undersöka om det finns några bra sätt att äta den om vi ska fortsätta odla den här sorten.

För den blir stor, i Lapplandsmått mätt. Denna vägde 3,5 kg vid skörd den första oktober i höstas. Hållbarheten ska vara otroligt lång, minst ett år och jag har också läst om någon med ett rekord på två års lagring.  Men eftersom vi inte ville ta upp utrymme i växthuset (plantorna blir rätt stora) ifall vi tyckte sorten inte var god, så bestämde vi oss för att använda upp vår pumpa redan nu så vi kunde provsmaka, om det är en sort vi vill fortsätta odla. På dessa 8 månader hade den minskat i vikt till 2,9 kg eller med 17%. När vi skördade den var den sobert grågrön i skalet  men nu har den mognat till en läcker orange/aprikos nyans. 😊

Rå smakade den utmärkt, som en söt typ av gurka, och vi kommer absolut kunna äta en del bara skuret i skivor som "fredags-mys". Och nu har vi använt ca hälften till att göra en soppa. Receptet fick vi från ett gammalt nummer av FOBOs medlemstidskrift Odlaren (Föreningen Organisk-Biologisk Odling), nummer 4/2006.  http://www.fobo.se/index.php/odlarenmeny/odlaren-argangar-meny/odlaren-2006-meny

Pumpasoppa med röda linser och majs.
* 4 medelstora lökar
* 800gr fast pumpa (vintersquash)
* 2 dl röda linser
* 1 burk majs, 340 gr
* 1 liter vatten
* 2 msk olja (vi använde rapsolja)
* grönsaksbuljong
* salt och peppar efter smak
Bryn löken i oljan. Tillsätt kokande vatten, buljong och linser, samt den skalade och tärnade pumpan, koka i 30 min. Tillsätt majsen. Låt sjuda ytterligare 10 min. Smaka av med peppar och salt.

Vi följde receptet helt förutom att jag också hackade i några nävar av min egenodlade ostronskivling, som fick koka med under hela tiden. Jag har också provat annan svamp, t.ex. torkad sandsopp, Karl Johan och en gång trattkantareller. Och det blir också jättegott. Det verkar som att svamp i ger soppan den där extra umami-smaken som gör den helt oemotståndligt smaskig! 😋

Andra halvan ska vi snart prova att ungssteka i tärningar, tillsammans med rotfrukter.

Fröer till Kroshka finns att köpa från Runåbergs:
https://www.runabergsfroer.se/?p=140

Vi fick tag på våra fröer från en medlem i föreningen Sesam som odlat dom i norra Sverige ett tag, så kanske var dom lite extra härdiga. I år ska vi självklart prova få fram fröer själv. 👍

Björnbärsblommor.

Den allra första björnbärsblomman vi någonsin sett här på Forsnäs Hemman slog ut idag!
Helt underbart! 😊

Busken, björnbär "Sonja" planterades i växthuset för ett år sedan och verkar må strålande. Samtidigt, förra våren, passade vi också på att plantera om en buske av sorten sibiriskt björnbär, som vi tidigare försökt odla mot en varm sydvägg i 3-4 år men som mått uselt utomhus här i kallare än zon 8. Frusit ner var år och aldrig blommat. Nu i växthuset verkar också den sibiriska busken må bättre och har skjutit ett långt fint nytt skott, men är nog fortfarande för medtagen för att riktigt hunnit ikapp sin fina syster Sonja. Vi har dock gott hopp om två olika vackra björnbärsbuskar här i Lappland om ytterligare några år. 👍

Vi har räknat till totalt 12 blomknoppar, kanske blir det till och med något bär att smaka på i höst!
Så roligt!  💗