Mangold hela vägen till magen.

De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊

Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏

Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.

Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍

Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.

Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅

Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗

Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter. Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁

Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html