Vi har fått äta den absolut godaste rätten nånsin, apelsinanka gjord på våra egna Blekingeankor. Kvar är skroven. Dom går inte till spillo. 😊
In i tryckkokaren med lite rotfrukter, lök och svamp och långkoka fram en buljong som är full av nyttigheter. Inte bara från det lilla kött som finns kvar utan också från brosk, hinnor och ben. Vi människor tycks må mycket bättre om vi äter allt av ett djur, och inte bara muskelköttet. 👍
Våra fina Blekingeankor är så härdiga, rikgivande och tacksamma. En tålig och frisk lantras, Sveriges enda riktigt ursprungliga anka. Dom klarar sig bra här i Lappland, dom till och med frodas. Här en liten film när dom tycker att en av våra värsta vinterstormar är mysigare än ett lyx-spa. Lyssna på ljudet så hör man precis hur fruktansvärt det stormar, men ankorna är helt oberörda. 😅
Bara ett ankpar kan ge minst 30-40 slaktdjur varje säsong och dessa kroppar (en hane och en hona) vägde 2,2, kilo och 2,5 kilo, i urtaget skick, redo för ugnen. Så det är mycket fint kött på dessa djur. Dessutom är det otroligt gott. Godast av alla fåglar vi hållit och i klass med ren, linderödssvin och get som är våra andra topplaceringar på kött-uppfödarlistan. 👌
Receptet är min egen variant på det klassiska från sjuttio-talet. Denna version är gjort för att vara så ekonomisk som möjligt. Kryddorna används både till såsen och till fyllningen. Skrovet kokas till buljong som kan användas till sås t.ex. nästa tillfälle man lagar apelsinanka. Av dessa två ankor fick vi dessutom över en liter av det allra bästa fett man kan använda. Efter vi lagat apelsinanka så planerar vi alltid ett par potatismiddagar. Raggmunkar och liknande, stekt i ankfett är också en verklig delikatess! Just idag, på bilden tog jag ett lår och en vinge och unnade mig även en hel ungsbakad vitlök till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar