Binda flugor

Husbonden är en ivrig flugfiskare. Och, det finns ju fin fisk att flugfiska här nere i Vojmån i Lappland, bara 60 meter från vårt hus. 😊

Främst fiskar han sik och harr, men också nån enstaka öring, som klarat sig trots den tuffa regleringen i vår del, den nedre delen av Vojmån. Den övre är oreglerad och har mycket fin öring i sig. Men det är många mil från vår gård.

Nu var det några år sedan Husbonden tog fram flugbindar-lådan sist. Men då många av flugorna blivit upptuggade av småmunnande sikar, eller tappade, så var det verkligen dags. Lite ringrostig så tog det honom säkert 3 gånger längre tid per fluga de första försöken. Men nu de sista dagarna har han bundit nästan 20 st och det gamla handlaget börjar komma tillbaks. Det kommer nog bli en stor bunt till innan flugbindningslådan får åka in på lagret igen ett par år.

Han binder aldrig efter något mönster. Istället binder han flugor som imiterar precis de dagsländor vi har här hos oss. Nu när vi bott 12 år på Forsnäs Hemman är varje typ välkända och vi står i köksfönstret och granskar svärmningarna och vaken för att avgöra när det är dags för fiske.

Några ljuvliga sommarveckor får vi sen färsk fisk att äta. Men inte alla år, om vattenkraftsbolaget är för aggressiv i sin nolltappning så dör alla dagsländelarver och svärmningen uteblir, och då nappar inte heller fisken.

Men vissa år får Husbonden alltså ändå njuta av en äkta, och mycket lokal, fiskesemester. Och vi i familjen får njuta av otroligt goda fiskmiddagar. Vanligen nöjer vi oss med enkel tillagning. Vi röker dom och äter med egenodlad sallad till. 😋

Mellan mitten av juni och mitten av juli inträder flugfiske-säsongen hos oss i södra Lappland. Och nu är alltså Hubonden fullt beredd med massor av nybundna och lokalt anpassade flugor. 👍

Tidigare inlägg om flugfiske på Forsnäs Hemman:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/harr-till-middag.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/06/harr-till-middag.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/flugfiske-storsiken.html

Mängder med mangold

En av många mangoldskörder i sommar. Och det här på bilden är bara ca en 5tedel av denna omgång!!! Men nu när jag totalt rensat landet från alla stora blad ska det bli spännande att se om det hinner växa upp ytterligare en omgång här i Lappland. 😊

Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏

Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html

Dagliga inläggningar.

Nu är skördeperioden i full gång och vissa grönsaker lägger jag in. Det blir nån handfull burkar varje dag just nu. 😊

Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋

Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en  odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili

Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Och bara hälften socker, jag vet inte alls vad Johannes fick för sig där. Rena sockersirapen!

Annars exakt samma recept. https://farbrorgron.blogspot.com/2014/03/inlagd-vasterasgurka.html

Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken

Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊

Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Jättemånga jätteärtor

Nu är vi inne i början av den mest intensiva skördeperioden här i Lappland. Och något av det mest efterlängtade är de här gigantiska sockerärtorna. Lokförare Bergfälts jätteärt. 😊

Sorten har blivit otroligt hypad under de senaste 2 åren. Svår att få tag på, men vi fick lite hjälp av föreningen Sesam och uppförökade de 9 ärtor vi fick under förra sommaren. Så i år har vi kunnat sätta hela 46 plantor av den här sorten och får nu skörda massor av skidor varje dag.👍

Och dom går åt! Alla i familjen gaffar i sig, för här i norr blir skidorna så söta och spröda och fantastiskt goda! Folk söderifrån verkar inte få samma smak på dom, ibland sägs till och med att Lokförarens jätteärt blir mindre smaklig och träig söderut. Det vet jag inget om, för här i Kallaste Nord blir den helt fantastiskt god!

Sen brukar en del kritiker också nämna att den inte ger så många skidor. Det gör den inte, men å andra sidan är skidorna ju gigantiska, så jag tippar att skörden per planta jämnar ut sig en hel del gentemot andra sorter som ger fler men mindre ärtskidor. Sen har vi tagit till ett trix för att öka skörden, och det funkar. Det är kvinnan som återfann den här kulturhistoriska ärtsorten, och likaså ålderkvinnan för hela ärtskrået i föreningen Sesam (Agneta Magnusson) som tipsat om att man kan knipsa ärtplantorna tidigt på växtsäsongen, redan över 2-3 bladparet och därmed få två stänglar på en stam. Det senarelägger skörden lite (vilket är varför vi inte fått ärtskidor att äta förrns nu) men det ger nästan dubbelt så stor skörd. Toppen!💗

Några plantor låter vi dock växa som vanligt utan att toppas, för att dom ska bli klara så snabbt som möjligt och vi ska få utsäde till nästa år. Så om du är minsta intresserad av att ta eget frö för att slippa köpa, så är just ärtor den lättaste växten i världen att ta eget "frö" på. Det är bara att låta ärtplantan stå tills ärtorna först svällt upp i skidorna och sedan även hunnit bli bruna och vissna. Då är det bara att plocka ut ärtorna ur skidorna och torka dom ordentligt, och nästa år har man helt eget utsäde för att få egna fina jätteärtor att äta.

Vi har inga jätte-ärtor över att dela med oss av. Främst vill vi ju äta upp de här goda ärtskidorna och då blir det inga fröer till nästa år.😉 Dessutom lite extra krånglig att få att mogna så här långt norrut. Men eftersom den blivit så uppmärksammad de senaste åren kommer det säkert finnas gott om utsäde/frö att få tag på nästa vår. Håll utkik! Särskilt om du bor norrut i landet för här blir den riktigt god. 😋
Vilket kanske inte är så underligt, då den kommer från Hälsingland/Dalarna.

Ett par härliga texter om Lokförare Bergfälts Jätteärt:
https://www.dt.se/artikel/vem-kanner-agnetas-artor
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lokforaren.pdf

Recept på kötträtter för självhushållare.

Ett hinder som jag märkt med att föda upp eget kött är att många känner tveksamhet inför vilka maträtter som "udda" köttslag kan användas till. Om man bara är uppväxt på nöt, kyckling och fläsk, som jag (en tidig 70-talare) åt under barndomen, så kan man bli helt ställd då det är dags att börja tillaga "ovanligt kött".  Så när jag själv började föda upp kanin, get och anka, och köpte renkött från mina Samiska vänner, då blev jag liksom osäker bara för att jag inte visste hur man skulle använda det.😊

Men, min erfarenhet nu, nästan 20 år senare är att; kött är kött!
Varje köttslag har i och för sig sin specifika smaknyans. Vissa typer av kött passar av olika anledningar ibland bättre till en del mycket speciella rätter. T.ex. renkött till renskav. Men i de flesta fall är alltid själva kryddningen i en rätt helt avgörande. Den "överröstar" köttets egen smak med råge. Och de flesta köttsorter är dessutom väldigt toleranta och "gifter sig" väl med många olika typer av kryddningar. 😏

Så min lösning sedan vi började föda upp vårt eget kött, det är att inte samla recept efter köttslag, utan att samla på olika typer av kryddningar som man sedan kan använda till alla slags köttslag. 💗

Här är ett exempel på en kryddning som funkar till alla olika sorters kött vi äter.


Citrusgryta med Nordafrikansk kryddning:
För 4 portioner behöver man mellan 400-700 gr kött, här har vi använt Gotlandskanin som vi kokar 30-40 minuter innan på påbörjar resten av receptet, för att göra det riktigt mört. Sen plockar vi köttet av benen.
1-2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
1 citron
1 apelsin
några msk fett att fräsa kött och grönsaker i (ister, talg eller ev. växtolja)
½ tsk kanel
½ tsk spiskummin
½ tsk kryddpeppar
ca en halvliter tomater, skurna i bitar/skivor eller ca 600gr burktomater
ca 200-300 gram ärtor eller bönor. Här använde vi bönor direkt från vårt växthus.
Krydda med salt och peppar.

-Köttet ska skäras i ätstora bitar. När det kommer till kanin, eller t.ex. äldre höns som gärna är lite sega är det bra att koka dom ett bra tag först. Ca 30-40 minuter i tryckkokare brukar möra upp dom till fin ätstruktur.
- Skala/snoppa och skär i lagom bitar lök, vitlök, morötter och ev. bönskidor om ni använder det istället för ärtor.
- Tvätta citroner och apelsinen och skala av en skalremsa som är 1-2 dm lång.
- Fräs kött, lök och vitlök i fettet tillsammans med kryddorna. Köttet får gärna blir lite brynt innan nästa steg.
- Lägg i skalremsorna, morot och tomat. Salta och peppra. Pressa i saften från en halv citron och hela apelsinen. Låt puttra på svag värme utan lock i 30 minuter.
- Sätt igång ett kok av ris eller potatis vid lagom tid.
- När det är ca 10 minuter kvar så lägg i bönorna eller om ni använder ärtor när det är ca 5 minuter kvar.

Klart!
Och gott! 😋

Jag har också många andra former av allt från asiatiska kryddningar till medelhavsrätter och varianter av köttgrytor från Sydamerika. Alla rätter definieras av sina kryddningar och tillbehör, och till alla dessa av mina favorit-recept kan man använda nästan alla typer av kött. 👍

Odla fett.

Så här kallt till som vi bor, i kallaste regionen av Lappland, så är det svårt att odla. Överhuvudtaget! Men särskilt svårt är det att odla "fett". Alltså såna oljegrödor som raps eller rybs. Än mindre olivolja eller nötter. Efter mycket funderande är vårt enda möjliga alternativ solrosor. 😊

Den senaste solrosen blommar vackert i början av Augusti. De tre bakom har tack och lov varit snabbare och håller nu på att bilda moget frö. 

Men vanliga solrosor kan vi helt glömma här i kallare än zon 8. Dom hinner möjligen blomma, om man har tur. Men ingen vanlig hög solros hinner bilda mogna fröer, vilket ju är vad vi är ute efter som självhushållare. 👍

Redan för många år sedan, när vi var nära att emigrera till Fairbanks i Alaska, så läste jag på om deras universitets projekt med växtanpassning till deras klimat. Dom har bland annat fått fram världens snabbast mognande majs, Yukon Chief, som vi nu odlar här i Lappland. Dom fick också fram en snabbmognande solros, Midnight Sunflower. Den tycks dock helt försvunnit från marknaden och jag har inte lyckats få tag på den trots flera års idogt sökande. 😒

Istället har jag letat efter andra dvärgsolroser med stort blomhuvud som verkar snabba. I våras hittade jag solrosen "Incredible". Så jag provade dom. Och genast det här första året har jag lärt mig massor. Dom tål inte frost. De 3 plantor som växte i själva landet förvandlades till  svarta 40cm höga pinnar när vi hade högsommarfrost den 29 juni.  Och de plantor som växte i både växthuset och i upphöjda bäddar längs våra skyddade söderväggar har börjat blomma vid otroligt olika tid. Den första blomman slog ut i mitten av juni. Den sista blomman slog ut i går.

På bilden syns 4 blommor som jag odlat i samma kontainer på sydsidan av vår hölada. Riktigt varmt och frostskyddat till. Den blomman som blommar för fullt nu slog ut för ca 5 dagar sedan, det blir intressant att se om den hinner bilda moget frö. De tre tidigare blommorna slog ut i början-mitten av juli. Dom har alltså mycket större chans att bilda moget frö, vilket är vad vi vill ha.💪

Det här är också ett bra exempel på varför det är extra viktigt för oss här i Lappland att odla eget frö. Som det ser ut nu kommer vi kunna få eget moget solrosfrö, även på friland, av de tidigaste plantorna. Och då är det såklart just de solrosfröna vi ska odla av nästa år. Och på så sätt får vi allt bättre anpassade solrosor, och så småningom kanske även egna solroskärnor att äta. 💗

Sorten vi fröodlar nu för eget äkta Lappländskt frö:
https://www.impecta.se/sv/artiklar/dvargsolros-incredible.html

Sorten jag fortfarande drömmer om från University of Alaska:
http://snrenews.blogspot.com/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html

Om våra andra försök att odla oljeväxter i Lappland: https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/mognad-och-fron.html

Den tidigaste blomman i vårt växthus. Den senaste blommar fint just nu en månad senare, så det är stor skillnad i hur tidiga dom är, genetiskt: 😉
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/vaxthuset-i-borjan-av-juli.html

Kummin från Rovaniemi.

Vår kummin från norra Finland, Rovaniemi är mitt i växtfasen här i Svenska Lappland. Min mormor berättade att dom plockade vildkummin under hennes barndom, för att smaksätta tunnbrödet. Men hon härstammade från mellersta Jämtland, Nälden i Storsjöbyggden, betydligt varmare än här. Och så här långt norrut har jag varken träffat på odlingar av kummin eller vildkummin.

Men för två år sedan beställde jag lite frö från Nordiska Genbanken, vilken resurs den myndigheten är! Jag trodde kummin skulle vara tvåårig, som de flesta flockblomstriga växter är (t.ex. morot och palsternacka) men första året kom bara miniplantor och år två rosetter av blad som låg pressade mot marken, inga blommor alls. Jag har ju gott om plats att odla på och tyckte plantorna såg friska ut, så jag lät dom få ett år till på sig. 😊

Dessutom har jag erfarenhet av att vårt tuffa klimat här i kallare än zon 8 ibland gör att "2-åriga" plantor tar betydligt längre tid på sig för att blomma. Det gäller t.ex. vår kvanne som ibland verkar vara kvar i ett permanent vegetativt stadium. 

Så mina kumminplantor fick stå kvar och "mogna på sig" och i år (3dje året) så blommar dom, allihop. Dom första klasarna har nu uppsvullna, stora gröna fröer. Så nu hoppas vi bara att dom också hinner mogna och bli bruna och torra innan frosten kommer. Eftersom de härstammar från Rovaniemi, mitt på polcirkeln i  Lappländska Finland, så hoppas vi att dom också hinner bli fullt mogna här i Vilhelmina, fjällnära Svenska Lappland. 👍

Om vi lyckas med vår kumminodling blir det gott tunnbröd med ännu högre grad av självförsörjning framöver! 😋

Om när vi beställde fröer till Rovaniemi kummin. https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

Här hur Kvannen ibland inte alls är 2-årig som det står i botanikböckerna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/fjallkvannens-utvecklingsstadier.html

Bakar tunnbröd: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/11/baka-tunnbrod-pa-hall.html

Mangold hela vägen till magen.

De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊

Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏

Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.

Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍

Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.

Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅

Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗

Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter (och kanske yngste sonen). Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁

Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html

Svinmålla som spenat.

Den närmaste veckan tar jag mig tid att plocka en del svinmålla och frysa in. Det är alltså den "spenat" vi sen äter under vintern. Väldigt gott och oändligt mycket lättare att odla och samla än riktig spenat. 😊

Rationellt sätt att snabbt plocka stora mängder svinmålla.

Den riktiga spenaten är en kortdagsväxt (den slutar växa när nätterna blir för långa) och funkar mycket dåligt i Lappland med vårt midnattsljus. Skörden blir sällan särskilt stor och kräver en del arbete. Svinmållan, däremot kräver verkligen inget arbete, snarast tvärtom. Jag bara lämnar en del av trädgårdslandet utan att odla där under våren/sommaren, plockar svinmållan ungefär nu och sår sedan höstgrödor där istället. Och svinmållan är faktiskt godare än spenat.

Den är också väldigt lättplockad. Svinmållan växer ofta i stora dungar eller fält där alla plantor är exakt lika höga, så det är bara att ta ett rejält grabbatag om en tuva och vrida av de översta 10 centimeterna på en gång. Det är otroligt snabbt gjort att fylla en stor hink. 👍

En hårt urkramad boll med förvälld svinmålla, redo att hackas och frysas in.

Sen in i köket, förvälla i en tioliterskastrull i några minuter. Efter det låter jag bladen rinna av och kallna lite, sen kramar ur vattnet ur en handfull blad, med samma teknik som man kramar en snöboll. Då får jag en bladboll som håller ihop bra, skivar den, både längsmed och tvärs över och får en fin hackad bladmassa som jag trycker in i lagom stora förpackningar och fryser. Med denna rationella hantering så brukar det inte ens ta en halvdag att producera de mellan 13-20 förpackningar på ca 0,5 liter styck jag vill ha i frysen inför kommande år.

Hackar den hårt urkramade "bollen" av förvälld svinmålla, både längsmed och tvärsöver.

En liten fundering också. Nästan varje gång jag berättar om hur vi använder svinmålla istället för spenat så får jag rådet att istället odla trädgårdsmålla, "för den är godare". Förr trodde jag att det var ett fall av "smaken är som baken". Men efter en träff med föreningen Sesam i våras tror jag snarast att svinmållans smak påverkas till det bättre av att den växer så här långt upp i Kallaste Nord. För vi har odlat flera sorter av trädgårdsmålla här på Forsnäs Hemman, men dom blir aldrig lika goda som svinmållan.  Och på Sesamträffen i våras var det flera som uttryckte samma erfarenhet; att svinmålla, här i norr, är en makalös delikatess! 😋

Tidigare inlägg om att äta svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-agga-mat-frittata.html

Gelatin till vår sylta.

Wobbelly, wobbelly, wobbelly! 😁

Vi kokar sylta, här är gelatinet.
I och med att syltan är färdig och infrusen, så är vi klara med hela styckningsprocessen av Lindeödsgrisarna. 👍

Här är det tidigare inlägget när vi styckade dom:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/styckar-stora-svin.html

Styckar stora svin.

Vi har haft en heldag i den lokalproducerade matens tecken. Vi köpte två Linderödssvin av våra lokala grisbönder. Tidigare har vi köpt övertaliga små galtkultingar av dom och själva fött upp över våren, sommaren och hösten till slaktsvin. Men med åldern vill vi dra ner lite på djurhållningen och numer har vi det alltså så bra att vi kan köpa griskött av högsta kvalitet, uppfödda lokalt här i Lappland! 💗

Fyra halvor halvvägs klara. Huvudena, bogarna, slaksidan (blivande bacon) och en del revben är redan urstyckade.

Det vi kan göra gör vi dock helst själva, alltså köper vi slaktkropparna ostyckade. Så idag blev det att stycka och förpacka hela dagen. Totalt har vi arbetat oss igenom 189 kilo kött! Åtminstone ett halvt dagsverke. Vi har ju den dagliga skötseln av djuren och översynen av odlingarna också. 😁

Total koncentration. Jag håller och stabiliserar griskroppen medan Husbonden använder sticksågen för att lösgöra revbenen.

En av de lite dolda fördelarna med vårt strävande mot självhushåll, det är alla vänner och bekanta man får, av samma sorts folk, som också har fantastiska produkter. Så det blir en hel del byteshandel eller helt vanliga köp, och av produkter som jag tror de flesta storstadsbor har svårt att komma över. 😏

Husbonden delar upp den kvarvarande halva slaktkroppen i 3 karré-bitar och 2 kotlettrader. Dom ska sedan sågas isär.

Själva föder vi upp fyra slags kött. Alla våra djur är lantraser; Lappgetter, Ölandshöns, Gotlandskaniner och Blekingeankor. Men vi äter mycket fler olika slags kött. Inom vår bekantskapskrets har vi fårbönder, renskötande Samer och alltså Lövnäsgården, som föder upp fantatiskt fina Linderödsvin, på friland i stora hagar här i Lappland. Inte sällan häpnar vi när vi inser vilken superb matkvalitet vi har tillgång till med vår egen gårdshållning och alla dessa fantastiska människor i vår närhet. 💗

En tung famn fantastisk mat till vår familj! Lycka! 💗

Och arbetsinsatsen från vår sida är SÅ värt det. Dessa 189 kilo slaktvikt kommer ge minst 150 kilo ätbart vilket i sin tur motsvarar 1500 portioner eller 250 middagar för vår 6 personer stora familje. Vilken rikedom! 👍


Tidigare inlägg om när vi haft Linderödssvin och slakten av dom:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/linderodsvin.html
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Linderödsvin
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Linderödgrisar

Tidigare inlägg om Lövnäsgården:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/de-glada-grisarnas-gardsbutik.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/glada-och-goda-grisar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/karleksgava-korv.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/11/kyliga-kalrotter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/knorr-pa-tillvaron.html
Deras Facebook-sida:
https://www.facebook.com/Lövnäsgårdens-Mathantverk-djuruppfödning-315951861946843/

Storsiken.

Första dagen som stora dagsländorna riktigt svärmar här i nedre Vojmån. Husbonden ger sig direkt ut och flugfiskar.👍

1,4 kilo fin sik, insaltad idag, röks imorgon. Vi ser fram mot en ljuvlig middag. 😋

Kålsoppa.

Vi skördar årets första kål här i Lappland. De undre bladen från plantorna som är förodlade i växthuset. Nu ska dom planteras ut och för att dom ska tåla chocken tar vi bort alla utom 2-4 blad i toppen.  😊

Dessa kålblad kan också bli årets finaste kålskörd. För tyvärr har vi, liksom stora delar av landet, enorma mängder kålmal som kom en månad tidigare än normalt. På de här bladen har larverna precis kläckts och knappt hunnit äta något, så vi får mycket fin mat av dessa.

Men nu vid utplanteringen doppar jag alla plantor helt i en hink med turex (ett ekologiskt medel med bakterier som gör att de små larverna får svår magsjuka) och sedan täcks hela kållandet med ett insektsnät av högsta kvalitet, med mycket små maskor, för att malen inte ska kunna tränga sig in. Vi använder Rantai insektsnät från Lindbloms. 👍

Kålen är av sorterna Dwarf Green Curled och White Russian, som egentligen är en Sibirisk bladraps, men som används som vanlig grönkål och anses vara den mjällaste och mest välsmakande varianten. Till kvällen vankades kålsoppa enligt Biggans recept. Biggan är en kär vän av den typen jag som odlare uppskattar mest! Hon verkligen älskar grönkål och varje år jag får en bra skörd så får Biggan en stor kasse fina bladrosetter.💗💗

Receptet är så grundläggande och gott som att man skär grönkålsbladen i ätstorlek, kokar i buljong, med potatisbitar och gärna lite rökt kött, vi använde ett rökt renhjärta. Och sen kryddar med salt och peppar.
Otroligt smaskigt! 😋

Pumpasoppa med Kroshka

Då har vi äntligen skurit upp vår enda vintersquash/pumpa av sorten Kroshka från förra säsongen och börjat prova olika sätt att äta den. Det är en av de härdigaste sorterna påstås det, och nyttigaste. Men den är lite extra söt, så tydligen kan det vara lite svårt att "laga mat" med den. Och...... man kan ju bara äta en viss mängd pumpapaj. 😜
Så vi måste undersöka om det finns några bra sätt att äta den om vi ska fortsätta odla den här sorten.

För den blir stor, i Lapplandsmått mätt. Denna vägde 3,5 kg vid skörd den första oktober i höstas. Hållbarheten ska vara otroligt lång, minst ett år och jag har också läst om någon med ett rekord på två års lagring.  Men eftersom vi inte ville ta upp utrymme i växthuset (plantorna blir rätt stora) ifall vi tyckte sorten inte var god, så bestämde vi oss för att använda upp vår pumpa redan nu så vi kunde provsmaka, om det är en sort vi vill fortsätta odla. På dessa 8 månader hade den minskat i vikt till 2,9 kg eller med 17%. När vi skördade den var den sobert grågrön i skalet  men nu har den mognat till en läcker orange/aprikos nyans. 😊

Rå smakade den utmärkt, som en söt typ av gurka, och vi kommer absolut kunna äta en del bara skuret i skivor som "fredags-mys". Och nu har vi använt ca hälften till att göra en soppa. Receptet fick vi från ett gammalt nummer av FOBOs medlemstidskrift Odlaren (Föreningen Organisk-Biologisk Odling), nummer 4/2006.  http://www.fobo.se/index.php/odlarenmeny/odlaren-argangar-meny/odlaren-2006-meny

Pumpasoppa med röda linser och majs.
* 4 medelstora lökar
* 800gr fast pumpa (vintersquash)
* 2 dl röda linser
* 1 burk majs, 340 gr
* 1 liter vatten
* 2 msk olja (vi använde rapsolja)
* grönsaksbuljong
* salt och peppar efter smak
Bryn löken i oljan. Tillsätt kokande vatten, buljong och linser, samt den skalade och tärnade pumpan, koka i 30 min. Tillsätt majsen. Låt sjuda ytterligare 10 min. Smaka av med peppar och salt.

Vi följde receptet helt förutom att jag också hackade i några nävar av min egenodlade ostronskivling, som fick koka med under hela tiden. Jag har också provat annan svamp, t.ex. torkad sandsopp, Karl Johan och en gång trattkantareller. Och det blir också jättegott. Det verkar som att svamp i ger soppan den där extra umami-smaken som gör den helt oemotståndligt smaskig! 😋

Andra halvan ska vi snart prova att ungssteka i tärningar, tillsammans med rotfrukter.

Fröer till Kroshka finns att köpa från Runåbergs:
https://www.runabergsfroer.se/?p=140

Vi fick tag på våra fröer från en medlem i föreningen Sesam som odlat dom i norra Sverige ett tag, så kanske var dom lite extra härdiga. I år ska vi självklart prova få fram fröer själv. 👍

Björnbärsblommor.

Den allra första björnbärsblomman vi någonsin sett här på Forsnäs Hemman slog ut idag!
Helt underbart! 😊

Busken, björnbär "Sonja" planterades i växthuset för ett år sedan och verkar må strålande. Samtidigt, förra våren, passade vi också på att plantera om en buske av sorten sibiriskt björnbär, som vi tidigare försökt odla mot en varm sydvägg i 3-4 år men som mått uselt utomhus här i kallare än zon 8. Frusit ner var år och aldrig blommat. Nu i växthuset verkar också den sibiriska busken må bättre och har skjutit ett långt fint nytt skott, men är nog fortfarande för medtagen för att riktigt hunnit ikapp sin fina syster Sonja. Vi har dock gott hopp om två olika vackra björnbärsbuskar här i Lappland om ytterligare några år. 👍

Vi har räknat till totalt 12 blomknoppar, kanske blir det till och med något bär att smaka på i höst!
Så roligt!  💗

Kålpudding med pak choi.

Nu har all vår snabbkål börjat blomma och det är dags att rensa ur dem. Det har varit en mycket lyckad skörd av den tidiga vårsådd som vi gjorde i växthuset, tredje veckan i mars. 😊

Vi har haft lite bekymmer att räkna ut hur vi skulle använda Pak Choi-plantorna, som blev fina men som ingen i vår familj uppskattar särskilt. En lösning blev att göra pizzasallad. Och nu, som en snilleblixt kom vi på ett till sätt, som blev riktigt uppskattat!👍

Vi gjorde en klassisk kålpudding, med hälften vanlig vitkål och hälften all den olika "snabbkål" som vi nu måste ta tabberaset av i växthuset. Det var, förutom Pak Choi också broccolirybs och Choy sum.

Smaken på kålpuddingen blev väldigt lik den klassiska och det gick åt så otroligt mycket kål att vi faktiskt har lyckats äta upp varenda blad av varenda kålplanta vi sådde där i mars.
Succé! 💗

Här det tidigare inlägget om snabbkål.
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/snabbkal.html

Och när vi kom på att börja göra pizzasallad av Pak Choi.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-ata-pak-choi.html

Lingonblom

Lingonriset knoppas, en del blommor har redan slagit ut. För oss Lapplänningar är det en riktig känsla av försommar. Och även förhoppningar. Lingon är en så viktig del av självhushållningen här i norr.😊

Så man ser den här ljuvliga synen och funderar lite, kommer sommaren bli bra. Blir det hård frost veckan innan midsommar så alla kartämnen dör och vi inte får ett enda bär? Eller kommer  det bli precis lagom med regn och sol för oss att få enorma skördar av "skogens röda guld" att plocka i september? 😏

Jag har till och med en sydslänt strax öster om huset som jag anser vara min "lingon-trädgård", en viktig det av vår inriktning på att bygga upp en ätbar trädgård. Lingonen växer där naturligt, men jag vårdar den plätten lika ömt som alla mina trädgårdsland. Jag "rensar" småtall och frösådd björk. Jag river det kråkris som råkar ta sig in, för kråkriset kör med biokemisk krigsföring mot sina "grannar". På så sätt har vi en ljuvlig slänt som ger enorma mängder lingon alla hyfsade bärår, och alldeles bredvid vårt hus, utan att behöva åka bil eller gå långa sträckor med tunga hinkar för att få ihop årets skörd av detta, det allra mest värdefulla av alla våra bär. 👍

Yngste sonen tog bilden och han är också en av de mest engagerade familjemedlemmarna när det kommer till just lingon. Särskilt att äta dom. 😉
Här ett inlägg om när han äter frysta lingon som mellanmål. Det gör han fortfarande i en sån takt att vi sällan hinner plocka nog för behoven. Inlägget är dock några år gammalt så där var han rätt "liten och söt"! 💗
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Här några andra inlägg om hur vi använder lingon här på Forsnäs Hemman:
Vattlingong: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/vattlingon.html
Vinterlingon: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/vinterlingon.html
Lingonglass: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html
Lingonkombucha: https://www.egenkombucha.se/2015/06/veckans-smak.html

Och slutligen vår klassiska lingonsylt, rårörd med bara lite honung, här serverad till riktig hemmagjord blodpudding: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html

Hjärtligt goda vingar.

Så idag blev det snabblunch. Kalla grillade kaninvingar, rester från i fredags. Så otroligt goda!😋

Första gången Husbonden (mästerkocken på Forsnäs Hemman) drog fram en påse som var märkt "kaninvingar" från frysen, så fick jag förklara mig, nogsamt. 😂
Kanske trodde han att livsglädjens delirium fullständigt ryckt vettet från mig, kaniner har ju inga vingar.

Men, det är bara mitt sätt att lite kreativt namnge en ny styckdetalj jag utvecklat det senaste året. Eftersom vi kokar skrovsoppa på alla "beniga rester" så kändes det alltid som att det var onödigt att det skrovet innehöll så mycket kött. Soppan blir god ändå på bara ben- och märgutkoket. Och alla som styckat en kanin vet att bogen inte är särskilt "matig". Så jag började skära så att så mycket kött som möjligt kom med i bogen. Både köttet på ryggen ner längs revbenen, precis så att sadeln lämnades intakt. Sen inte minst inkluderade jag så mycket som möjligt av "bringan" eller vad det kallas på en kanin, köttet på själva bröstet och halsen. Resultatet blev en riktigt matig bogstyckning som var väldigt utbredd, och som alltså liknade en vinge.

Husbonden tycker nog fortfarande att jag är mer eller mindre helknäpp, tack och lov att kärlek är blind.😜 Men han har ändå accepterat kaninvingarna och dom är överlag en stor succé bland alla i matlaget här på Forsnäs Hemman. 👍

Svampsurprise!

Jag tyckte jag hade koll på mina svamphinkar. Men tydligen lyckades svampen gömma sig genom att växa ut genom ett av hålen som var dolt av en annan hink. 😂

Ops! 😛
Men, det gör inte så mycket. Nu har jag vattnat upp hinken och ställt den i kallförvaring ett par dagar och hoppas på att snart få en ny skörd. 👍