Igår började vi stängsla vår nya gethage. Den fjärde i ordningen och den här har vi verkligen sett fram mot! 😊
Den är belägen alldeles utanför vårt köksfönster. I slänten ner mot Vojmån. Det var en hage, gammalt tillbaks men när vi flyttade hit var det helt igenväxt med fullt uppväxta tallar. Det första Husbonden gjorde var att röja där för att vi skulle få fin utsikt över Vojmån. Han lämnade en tall, som vi satt en knipholk i och som syns på väldigt många av de bilder som vi lägger ut på bloggen.
Men, under de här 12 åren har rätt mycket växt igen ytterligare en gång. Där finns nu björkar som hunnit bli 4-5 meter höga. Och med Lappgetter på gården är det onödigt att röja för hand. Inga marker blir så fina som get-betade marker. 👍
Så nu ska de kära fyrbeningarna få en helt ny hage. Nu från början kommer den sträcka sig ca 40 meter längs byavägen och bli totalt ca 2000 kvadratmeter stor. Om några år kommer vi ha förlängt den hela 100 meter till längs byavägen och den kommer slutligen vara ca 7000 kvadrat.
Det blir hårt jobb ett par dagar men det här ska bli SÅ kul! Särskilt att också kunna få se getterna nästan minut för minut göra sitt restaureringsarbete! Våra andra hagar ligger bortom vår direkta utsikt så den här gången känns det som vi både stängslar en ny hage och skaffar oss ett nytt "favorit-program" att följa. Inte på TV men utanför vårt fönster! 💗
Några tidigare inlägg om våra gethagar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sju-ar-senare.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/ny-hage-till-lappgetterna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/aterstaller-hagmark.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vi-utokar-gethagen.html
Visar inlägg med etikett Lappgetter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lappgetter. Visa alla inlägg
måndag 19 augusti 2019
Nya gethagen stängslas
Etiketter:
Djurhållning,
Lantraser,
Lappgetter,
Självförsörjning,
Utsikt,
Vojmån
fredag 9 augusti 2019
Vi ställer upp hässjan
Slåttertiden är slut, ovanligt tidigt här hos oss i Lappland, men vi har fått hjälp med att ta in höet från en mycket uppskattad granne, och även haft riktigt fin höskörd här i norr.😁😊
Så litet Hemman som vi har, så slåttrar vi inte som man traditionellt gjort här i regionen. Vi har två långhässjor som står mitt på gårdsplanen, alldeles bakom höladan, och dit forslar vi allt hö, så fort det torkat en första omgång på marken där vi liat. Sen får det hänga på hässjan och vi vänder det ett par gånger för att få det att torka maximalt snabbt och med mesta möjliga bibehållen kvalitet. Om det regnar drar vi över två stora presenningar över hela hässjorna. Så fort det är torrt nog bär vi in det i höladan och slåttrar av ett nytt område av lägdorna för nästa omgång till torkning på våra två dubbelhässjor.
Över vintern monterar vi ner en och en halv av hässjorna. Kortändarna, krakarna är A-formade här i vår region i norra delen av Ångermanälvens tillflöden (kallas också "kärringar"), dom ställer vi alla tillsammans. Sedan sorterar vi in troerna i deras olika längder i kärringarnas olika våningar. De kortaste troerna läggs i understa "våningen", sen de medellånga i mitten och de längsta stöds på översta tvärpinnen.
Så står dom väl tills nästa års slåttanna. 💗
En halv hässja (en enkelhässja) får dock stå kvar, för om vi får något sämre parti ensilage under vintern kan man ibland rädda en del genom att hänga upp det luftigt och låta det torka snabbt i den kalla, torra vinterluften.
Vår hässjekonstruktion är inte heller helt traditionell. Måtten är exakt samma som på de hässjor jag så uppskattade att "bygga koja" under som barn. Men vi hänger inget övre laget, vi "takar" inte hässjan. Och det toppkryss som bildas av kärringens sidstag river sönder den presenning vi använder för att skydda mot regn, så där har vi istället skruvat fast små halvrunda bitar av masonit.
På det här sättet kan vi alltså hantera mellan 1-2,5 ton hö som blir så fint och grön och av bästa kvalitet torkat, även fast våra hömarker är minimala. 👍
Så litet Hemman som vi har, så slåttrar vi inte som man traditionellt gjort här i regionen. Vi har två långhässjor som står mitt på gårdsplanen, alldeles bakom höladan, och dit forslar vi allt hö, så fort det torkat en första omgång på marken där vi liat. Sen får det hänga på hässjan och vi vänder det ett par gånger för att få det att torka maximalt snabbt och med mesta möjliga bibehållen kvalitet. Om det regnar drar vi över två stora presenningar över hela hässjorna. Så fort det är torrt nog bär vi in det i höladan och slåttrar av ett nytt område av lägdorna för nästa omgång till torkning på våra två dubbelhässjor.
Över vintern monterar vi ner en och en halv av hässjorna. Kortändarna, krakarna är A-formade här i vår region i norra delen av Ångermanälvens tillflöden (kallas också "kärringar"), dom ställer vi alla tillsammans. Sedan sorterar vi in troerna i deras olika längder i kärringarnas olika våningar. De kortaste troerna läggs i understa "våningen", sen de medellånga i mitten och de längsta stöds på översta tvärpinnen.
Så står dom väl tills nästa års slåttanna. 💗
En halv hässja (en enkelhässja) får dock stå kvar, för om vi får något sämre parti ensilage under vintern kan man ibland rädda en del genom att hänga upp det luftigt och låta det torka snabbt i den kalla, torra vinterluften.
Vår hässjekonstruktion är inte heller helt traditionell. Måtten är exakt samma som på de hässjor jag så uppskattade att "bygga koja" under som barn. Men vi hänger inget övre laget, vi "takar" inte hässjan. Och det toppkryss som bildas av kärringens sidstag river sönder den presenning vi använder för att skydda mot regn, så där har vi istället skruvat fast små halvrunda bitar av masonit.
På det här sättet kan vi alltså hantera mellan 1-2,5 ton hö som blir så fint och grön och av bästa kvalitet torkat, även fast våra hömarker är minimala. 👍
Etiketter:
Djurhållning,
Gotlandskaniner,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Självförsörjning
fredag 19 juli 2019
Mangold hela vägen till magen.
De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊
Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏
Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.
Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍
Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.
Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅
Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗
Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter (och kanske yngste sonen). Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁
Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊
Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏
Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.
Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍
Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.
Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅
Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗
Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter (och kanske yngste sonen). Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁
Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html
Etiketter:
Familj,
Filosofi,
Lappgetter,
Livsmedel,
Odling,
Självförsörjning,
Ätbar trädgård
onsdag 3 juli 2019
Vi börjar slåttern.
Här i Lappland påbörjades slåttern traditionellt i "Sara-veckan", den 2-3 veckan i Juli. Först då var lägdorna och myrarna uppväxta nog för att kunna ge full skörd av hö. 😊
Vi börjar tidigare under normala och goda somrar. Vi har inte så mycket höland, så vi kan slåttra olika områden under olika mognadsfaser. Först ut, nu, liar vi de områden där smörblommorna tagit över. Vi vill hindra dom från att fröa av sig innan man tar in höet. Likaså gör vi med dom plättar av ängsskallror, en halvparasitisk växt som är jätteäcklig för djuren och som tyvärr har tagit över stora delar av vårt höland de senaste åren. 😒
Men i år verkar det som att vi börjat få bukt med dem.
Övriga delen av vår hölägda får stå och fröa av sig in i mitten av juli innan vi börjar slåttra där. Det blir örtrikt hö av högsta kvalitet till våra lantraser, Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 💗
Tidigare inlägg om slåtter-relaterade ämnen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/slatter-svampar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/07/riktiga-akta-raffsor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/valstadad-lagda.html
Film när sonen åker hölass efter vår micro-traktor:
https://www.youtube.com/watch?v=BrJr9oH7kUs
Och om vårt problem med att ängsskallrorna sprider/(spred?) sig hejdlöst:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html
Vi börjar tidigare under normala och goda somrar. Vi har inte så mycket höland, så vi kan slåttra olika områden under olika mognadsfaser. Först ut, nu, liar vi de områden där smörblommorna tagit över. Vi vill hindra dom från att fröa av sig innan man tar in höet. Likaså gör vi med dom plättar av ängsskallror, en halvparasitisk växt som är jätteäcklig för djuren och som tyvärr har tagit över stora delar av vårt höland de senaste åren. 😒
Men i år verkar det som att vi börjat få bukt med dem.
Övriga delen av vår hölägda får stå och fröa av sig in i mitten av juli innan vi börjar slåttra där. Det blir örtrikt hö av högsta kvalitet till våra lantraser, Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 💗
Tidigare inlägg om slåtter-relaterade ämnen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/slatter-svampar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/07/riktiga-akta-raffsor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/valstadad-lagda.html
Film när sonen åker hölass efter vår micro-traktor:
https://www.youtube.com/watch?v=BrJr9oH7kUs
Och om vårt problem med att ängsskallrorna sprider/(spred?) sig hejdlöst:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html
Etiketter:
Djurhållning,
Gotlandskaniner,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Odling,
Självförsörjning
söndag 17 mars 2019
Superb söndagsmiddag!
Jag förbereder dagens middag, och det blir festmat! Kokta märgben! 😊
Förutom att det nog är världens godaste mat, så är det en otroligt "lättlagad" middag. De här benen sågar jag bara med en vanlig såg. Och jag behöver inte ens såga igenom dom utan när man kommit halvvägs så dänger man till benet mot skruvstädet av metall så går det av helt av sig själv. Sen kokar man benen med lite salt i ca 2 timmar. Klart! 👍
Ätes med krabbgaffel gärna ståendes direkt över grytan. Nå så otroligt gott! 😋
Just idag är det renbenen från vårvinterslakten vi kokar upp (den ren vi gör kallrökt, lufttorkat renkött av). Men vi äter alla ben från alla våra större djur på detta sätt. Lappgetterna, våra Linderödsgrisar och även från hästar vi hjälpt till att slakta och stycka. All märg är lika god. 💗
Här tidigare inlägg om märgbenskok:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html
Och här några länkar om vårt kallrökta, lufttorkade kött:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/04/kallrokt-lufttorkat-renkott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/04/rokt-lufttorkat-go-kott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/03/roker-arets-torkade-renkott.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vartid-vedtid.html
Förutom att det nog är världens godaste mat, så är det en otroligt "lättlagad" middag. De här benen sågar jag bara med en vanlig såg. Och jag behöver inte ens såga igenom dom utan när man kommit halvvägs så dänger man till benet mot skruvstädet av metall så går det av helt av sig själv. Sen kokar man benen med lite salt i ca 2 timmar. Klart! 👍
Ätes med krabbgaffel gärna ståendes direkt över grytan. Nå så otroligt gott! 😋
Just idag är det renbenen från vårvinterslakten vi kokar upp (den ren vi gör kallrökt, lufttorkat renkött av). Men vi äter alla ben från alla våra större djur på detta sätt. Lappgetterna, våra Linderödsgrisar och även från hästar vi hjälpt till att slakta och stycka. All märg är lika god. 💗
Här tidigare inlägg om märgbenskok:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/margben.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html
Och här några länkar om vårt kallrökta, lufttorkade kött:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/04/kallrokt-lufttorkat-renkott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/04/rokt-lufttorkat-go-kott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/03/roker-arets-torkade-renkott.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vartid-vedtid.html
Etiketter:
Djurhållning,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Linderödgrisar,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning,
Slakt
torsdag 7 mars 2019
Soppa på Manlav.
Här är ett inlägg jag tvekat att skriva i flera år.
Nästan INGEN av er som läser ska göra detta! 😞
Manlav växer på riktigt mogna och gamla tallar och .....dom finns nästan inte längre kvar. Rovdriften i det Svenska "skogsbruket" (läs: Skövlingen värre än Amazonas regnskogar) gör att vi ser väldigt lite av dessa hänglavar till och med här i Lapplands extrema glesbygd. 😢
Dom är dessutom känsliga för luftföroreningar. Så jag gissar att nästan ingen nedanför norra Dalarna eller utåt kusten kan (eller bör) tillgodogöra sig detta tips. 👎
Men ändå, för oss är det ett kulturhistoriskt grundat livsmedel som fyller en roll ingen annan "växt" kan göra. Och Manlav är inte bara en växt, utan det är en symbios mellan en svamp och en alg, som växer i Lapplands inland land! Som nori-ark men för oss här i fjällnära inlandet! Enormt nyttigt på ett helt unikt sätt i vår region. Manlavssoppa är inget vi äter dagligdags, snarare ännu mer exklusivt än de där rätterna man äter till jul och midsommar. Manlavssoppa får vi möjligheten att äta kanske 1 eller max 2 gånger om året. 😌
Så också därför vill vi beskriva vår användning! Om det är så att absolut ingen har chans att göra den eller BÖR göra den nu, så kanske ändå någon håller det i minnet och berättar för sina barn och barnbarn när civilisationen väl kollapsat och tallarna växt upp igen. Det här är god och NYTTIG föda. 😋
Så här avgränsar vi vår manlavs-plockning. Laven växer bara på helt mogna och uppvuxna träd i regioner utan luftföroreningar. Det gör ju att det här i sig är en svårt hotad art i dagsläget. MEN vi bor ju precis här, och när vårvinterstormarna härjar så blåser en hel del kvistar ned från träden, och de har lav på sig.
Nu är ju renskötseln OCKSÅ en svårt hotad verksamhet och renarna bara älskar att äta på de här nedblåsta grenarna på sin vandring upp från skogslandet vid Norrlandskusten mot Lapplandsfjällen. Dom älskar att gå förbi oss (som har ett fåtal hektar oförstörd skog på våra ägor) och äta dessa nedblåsta kvistar med manlav på vägen. Så vi vill helst spara dom åt renarna. 💗
Men vi vill helst inte att renarna kommer in i själva trädgården och börjar tugga på våra bärbuskar och äppelträd (som ju ändå inte trivs så bra så här kallt till). Så vår kompromiss är att renarna får alla nedblåsta lavgrenar utanför själva trädgården. Där finns en lång och bred (över en hektar i bredd) stor passage mot fjällen och vi ser dom i stora flockar varje vår på deras väg upp mot fjällen. Jättefina! 😊
Kolla här när vi satte potatis för ett par år sedan. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Så här ser det ut nästan varje år. Det är SÅ härligt att få se dessa underbara djur som helt är anpassade till vår region att hitta sin väg fram till sommarvistena helt på sin egen hand genom vårt gamla nubyggar-hemman. 💕
Men kvistarna som faller inom själva närområdet till vårt hemman (i trädgården, kanske max en tjugondel av all lav som faller inom våra marker) de plockar vi, tar laven av och rensar noggrant. Över 95% får alltså renarna tillgodo under sin vandring mot fjällen i nordväst.
Sen gör man så här:
6 dl
grädde (Vi på Forsnäs Hemman använder vår getmjölk och getgrädde)
Nästan INGEN av er som läser ska göra detta! 😞
Manlav växer på riktigt mogna och gamla tallar och .....dom finns nästan inte längre kvar. Rovdriften i det Svenska "skogsbruket" (läs: Skövlingen värre än Amazonas regnskogar) gör att vi ser väldigt lite av dessa hänglavar till och med här i Lapplands extrema glesbygd. 😢
Dom är dessutom känsliga för luftföroreningar. Så jag gissar att nästan ingen nedanför norra Dalarna eller utåt kusten kan (eller bör) tillgodogöra sig detta tips. 👎
Men ändå, för oss är det ett kulturhistoriskt grundat livsmedel som fyller en roll ingen annan "växt" kan göra. Och Manlav är inte bara en växt, utan det är en symbios mellan en svamp och en alg, som växer i Lapplands inland land! Som nori-ark men för oss här i fjällnära inlandet! Enormt nyttigt på ett helt unikt sätt i vår region. Manlavssoppa är inget vi äter dagligdags, snarare ännu mer exklusivt än de där rätterna man äter till jul och midsommar. Manlavssoppa får vi möjligheten att äta kanske 1 eller max 2 gånger om året. 😌
Så också därför vill vi beskriva vår användning! Om det är så att absolut ingen har chans att göra den eller BÖR göra den nu, så kanske ändå någon håller det i minnet och berättar för sina barn och barnbarn när civilisationen väl kollapsat och tallarna växt upp igen. Det här är god och NYTTIG föda. 😋
Så här avgränsar vi vår manlavs-plockning. Laven växer bara på helt mogna och uppvuxna träd i regioner utan luftföroreningar. Det gör ju att det här i sig är en svårt hotad art i dagsläget. MEN vi bor ju precis här, och när vårvinterstormarna härjar så blåser en hel del kvistar ned från träden, och de har lav på sig.
Nu är ju renskötseln OCKSÅ en svårt hotad verksamhet och renarna bara älskar att äta på de här nedblåsta grenarna på sin vandring upp från skogslandet vid Norrlandskusten mot Lapplandsfjällen. Dom älskar att gå förbi oss (som har ett fåtal hektar oförstörd skog på våra ägor) och äta dessa nedblåsta kvistar med manlav på vägen. Så vi vill helst spara dom åt renarna. 💗
Men vi vill helst inte att renarna kommer in i själva trädgården och börjar tugga på våra bärbuskar och äppelträd (som ju ändå inte trivs så bra så här kallt till). Så vår kompromiss är att renarna får alla nedblåsta lavgrenar utanför själva trädgården. Där finns en lång och bred (över en hektar i bredd) stor passage mot fjällen och vi ser dom i stora flockar varje vår på deras väg upp mot fjällen. Jättefina! 😊
Kolla här när vi satte potatis för ett par år sedan. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Så här ser det ut nästan varje år. Det är SÅ härligt att få se dessa underbara djur som helt är anpassade till vår region att hitta sin väg fram till sommarvistena helt på sin egen hand genom vårt gamla nubyggar-hemman. 💕
Men kvistarna som faller inom själva närområdet till vårt hemman (i trädgården, kanske max en tjugondel av all lav som faller inom våra marker) de plockar vi, tar laven av och rensar noggrant. Över 95% får alltså renarna tillgodo under sin vandring mot fjällen i nordväst.
Sen gör man så här:
Så gör du Lailas manlavssoppa (modifierad av Husmor på Forsnäs Hemman)
Manlav, ungefär så mycket att det motsvarar storleken på en
handboll.
0.51 vatten
1 buljongtärning (grönsaksbuljong) och salt (Vi på Forsnäs Hemman använder vår allkrydda) http://forsnashemman.tictail.com/product/libbsticka
Redning med majsenamjöl eller liknande (Vi på Forsnäs Hemman använder eget kornmjöl)
1. Rensa laven från barr, små kvistar och annat
skräp.
2. Förväll laven i tre omgångar, cirka 5 minuters
kokning varje gång.
Skölj i kallt vatten efter varje förvällning. Det är viktigt att laven har hunnit "svälla upp" och blivit "slemmig" efter dessa omgångar av kortvarig kokning.
3. Sedan ska laven klippas eller skäras upp i små bitar. Har
man tillgång till en matberedare eller stavmixer så använder man den.
4. Tillsätt sedan 0.5 liter vatten och lägg i buljongtärningen (eller Forsnäs Hemmans allkrydda).
Det ger soppan lite sälta och mustighet. Låt allt koka svagt i cirka 5
minuter.
5. Tillsätt grädden och låt allt koka i 2-3 minuter.
Vill du att soppan ska ha lite tjockare konsistens så reder man den med mer mjöl.
Receptet fick vi ursprungligen från Laila Spik. Här är ett tidigare inlägg vi skrivit om henne och den absolut makalösa filmen hon gjort. Den borde alla se om dom är intresserade av att samla naturlig föda här i allra Kallaste Nord.
Manlavssoppan har (som Laila säger upprepade gånger i filmen) "Väldigt God Smak". 😜
Etiketter:
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Naturupplevelse,
Odling,
Recept,
Självförsörjning,
Skog
måndag 4 februari 2019
Kokt bockhals.
Lappbocks-nacke är kanske inte världens vackraste middag. Men ruskigt gott. 😋
Av alla de kött vi äter här på Forsnäs Hemman ligger get/bock på klar medaljplats. Guldet går dock till renköttet. 💗
Av alla de kött vi äter här på Forsnäs Hemman ligger get/bock på klar medaljplats. Guldet går dock till renköttet. 💗
Etiketter:
Djurhållning,
Lappgetter,
Mat,
Självförsörjning
söndag 30 december 2018
Winter workout!
Jag attackerar ensilagebollen med allt som står tillbuds. Hårt arbete i relativt sträng kyla! 😁
Kallare än -20C så nu har den härligt orange tubsjalen från -80-talet fått komma fram. Ett arv från farmor. 💗 Matchar perfekt till "Stenmarks-mössan" från samma tidsperiod.
Man är ju fashionabel! 😂
Kallare än -20C så nu har den härligt orange tubsjalen från -80-talet fått komma fram. Ett arv från farmor. 💗 Matchar perfekt till "Stenmarks-mössan" från samma tidsperiod.
Man är ju fashionabel! 😂
Etiketter:
Djurhållning,
Gotlandskaniner,
Lappgetter,
Självförsörjning
söndag 9 december 2018
Kardio-skottning.
Ja, då har vintern anlänt i stor stil. Och med den en ny fas i vår kardio-träning. Under somrarna tillgodoses motionen väl av att ta hand om trädgårdslandet, slåttra och vandra miltals i skog och mark för att samla växter, svamp och bär, och jaga. 😊
Sen blir det ett litet träningsglapp där under senhösten, mellan trädgård och snöskottning. Men nu, NU är vi igång igen. Och som för att fira kunde jag starta "träningen" i min nytvättade röda favoritoverall AGA och fina vintermössan med tofs. Jag kände mig som värsta tomten nu när också snön lyser vit på taken.
Vältränade tomten! 😉
Bilden visar hur jag måste skotta mig in till gethuset innan det är dags för morgonmatningen.
Jag tänker ibland på hur mycket moderna människor vill röra sig och hur många va dom som gör det till ingen nytta. Gymkort kostar flera tusen kronor per år, i stor-stan uppåt 5000 kr!?!?!
Att röra på sig bara för att röra på sig. För att deras vardagsliv inte befrämjar god hälsa? Vad säger det om deras liv? Eller för att göda sitt ego? Bli "snygg"? 😕
Allt sånt där känns SÅ långt bort från oss. Vi är glada och tacksamma för vår hälsa, för våra kroppar som kan jobba för vår överlevnad! Och på köpet får vi en rejäl kardiovaskulär workout, gratis. 😂 💪👍
Sen blir det ett litet träningsglapp där under senhösten, mellan trädgård och snöskottning. Men nu, NU är vi igång igen. Och som för att fira kunde jag starta "träningen" i min nytvättade röda favoritoverall AGA och fina vintermössan med tofs. Jag kände mig som värsta tomten nu när också snön lyser vit på taken.
Vältränade tomten! 😉
Bilden visar hur jag måste skotta mig in till gethuset innan det är dags för morgonmatningen.
Jag tänker ibland på hur mycket moderna människor vill röra sig och hur många va dom som gör det till ingen nytta. Gymkort kostar flera tusen kronor per år, i stor-stan uppåt 5000 kr!?!?!
Att röra på sig bara för att röra på sig. För att deras vardagsliv inte befrämjar god hälsa? Vad säger det om deras liv? Eller för att göda sitt ego? Bli "snygg"? 😕
Allt sånt där känns SÅ långt bort från oss. Vi är glada och tacksamma för vår hälsa, för våra kroppar som kan jobba för vår överlevnad! Och på köpet får vi en rejäl kardiovaskulär workout, gratis. 😂 💪👍
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Filosofi,
Lappgetter,
Självförsörjning
fredag 19 oktober 2018
Frysa mjölk.
En av senhöstens sysslor för mig som Husmor på Forsnäs Hemman är att frysa en del mjölk. Den kan låta underligt, men det finns flera goda skäl för oss att göra det. 😊
Ett tidigare inlägg om när vi gör egen glass på getmjölk från våra fina Lappgetter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vi-gor-egen-glass.html
Denna tid på året, när den mesta höstslakten är gjord så går det att se hur mycket utrymme man har över i frysarna. Och frysar har bättre effektivitet ju mer dom är fyllda. Så de mindre utrymmen som ännu är tomma ser vi till att utnyttja maximalt genom att frysa mjölk. 👍
Vi använder inte särskilt mycket mjölk i vår familj. Vi äter med inriktning mot stenålderskost, om än inte helt renlärigt. Så mjölk är ett livsmedel vi sällan stoppar i oss. Men vi har egna lappgetter, och dom ger mjölk, så i en del gratänger, soppor och såser använder vi några deciliter. Och när vi gör egen mjukglass, mest till barnen. I det fallet känns det bättre att utnyttja den lilla extra plats vi har i frysen för att spara egen mjölk, än att köpa industriell mjölk, som både är uppvärmd (pastöriserad) och sönderslagen (homogeniserad), och där vi nog kan säga att djuren inte alls haft det så bra som hos oss. 💗
Så här fryser vi mjölken;
För att göra den lättstaplad använder vi fyrkantiga tetror i olika storlekar. Klipper upp dom på ena sidan och håller sedan ihop dom med gummisnoddar undertiden allt fryser. Vi klär tetrorna med plastpåsar och häller i nymjölkad getmjölk som vi silar rent rakt ner i tetrorna, med hjälp av en liten vanlig tesil. På med en påsklämma eller gummisnodd och ner i frysen. När allt är stenhårt, tar vi ut mjölk-kuben ur tetrapacket. Det går lätt i och med att vi klippt upp en sida på den. Tetrorna kan vi återanvända som "frysformar". Vi fryser mjölk i olika stora block, en två deciliters-klump passar perfekt till en sås medan man kan ta ett 4,5 deciliters block till en soppa eller gratäng.
Ett tidigare inlägg om när vi gör egen glass på getmjölk från våra fina Lappgetter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vi-gor-egen-glass.html
Etiketter:
Djurhållning,
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Självförsörjning,
Återbruk
tisdag 9 oktober 2018
Trampa tvätt.
Sista rycket med att trampa tvätt. När vi tvättar större saker på sommaren trampar vi med bara fötter, gärna soliga dagar. Ett härlig jobb.😊
Nu behövde vi grovtvätta en gammal bäddmadrass som vi använder som underlag ibland när vi transporterar getter. Om golvet är halt så gillar dom bättre att stå på madrassen så dom inte glider. Lite smutsig blir den ju, och nu var det dags att "fli av den" inför vintern. 😅
Vi använder vår egen tvål och så lånade Husmor de STORA stövlarna av Husbonden och trampade på ett tag. 💪
För oss känns det helt främmande att lämna in bylkig tvätt till särskilda tvätterier, det här är självhushållningsvarianten. 💗
Här om tidigare tvättar med hjälp av apostlahästarna.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/trampa-vatten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/trampar-vatten-igen.html
Nu behövde vi grovtvätta en gammal bäddmadrass som vi använder som underlag ibland när vi transporterar getter. Om golvet är halt så gillar dom bättre att stå på madrassen så dom inte glider. Lite smutsig blir den ju, och nu var det dags att "fli av den" inför vintern. 😅
Vi använder vår egen tvål och så lånade Husmor de STORA stövlarna av Husbonden och trampade på ett tag. 💪
För oss känns det helt främmande att lämna in bylkig tvätt till särskilda tvätterier, det här är självhushållningsvarianten. 💗
Här om tidigare tvättar med hjälp av apostlahästarna.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/trampa-vatten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/trampar-vatten-igen.html
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Lappgetter,
Miljö,
Självförsörjning
torsdag 20 september 2018
Getstigen.
Trolsk skog. 😊
Vi föser getterna längs en sträcka tidigare orörd sumpgranskog till deras hage. Vi ville inte förstöra den skogsdungen mer än nödvändigt så själva stigen ner till hagen är bara några meter bred.👍
Då trampar getklövar loss djup mossa, lavar och örter. Och kvar blir det slingriga rotverket hos granarna. Det är sagolikt vackert. 💗
Men väl värt att hålla sån skada till begränsade områden. 😉
Vi föser getterna längs en sträcka tidigare orörd sumpgranskog till deras hage. Vi ville inte förstöra den skogsdungen mer än nödvändigt så själva stigen ner till hagen är bara några meter bred.👍
Då trampar getklövar loss djup mossa, lavar och örter. Och kvar blir det slingriga rotverket hos granarna. Det är sagolikt vackert. 💗
Men väl värt att hålla sån skada till begränsade områden. 😉
Etiketter:
Djurhållning,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Linderödgrisar,
Miljö,
Skog
torsdag 15 mars 2018
Kaffeost.
Jag tar upp sista paketet fryst kaffeost från våra Lappgetters mjölk, samtidigt som vi precis väntar på att vår första Lappget för våren ska få killingar. 💗På tisdag har hon gått 150 dagar, vilket sägs vara snitt.
Vi börjar vara extra vaksamma från ca 145 dagar och för var dag stiger spänningen. Det finns inget så otroligt ljuvligt som nyfödda killingar. 😍
Och kaffeost är också lika otroligt ljuvligt när det kommer till mat! 😋Det är i och för sig den enda ost jag kan göra. Den traditionella samiska kaffeosten. Man använde den att bjuda av till finfrämmande, i små kuber, gärna serverade i vackra pressglasskålar. En slags kombination av både doppa, grädde och socker till kaffet. Särskilt god blir den när jag har chans att röka den, så som samerna gjorde med sina allra tidigaste ostar, dom som enbart gjordes på renvajornas (de kvinnliga renarnas) mjölk.
Detta är en icke-rökt kaffeost på Lappgetternas mjölk. Lappgetterna var väldigt uppskattade av samerna, inte minst för att dom gav mer mjölk än renvajorna och för att man kunde göra så fin kaffeost av mjölken. 😊
Kanske vet inte så många att det går utmärkt att frysa kaffeosten. Så när vi har överskott på sensommaren/hösten passar jag på att frysa lite kaffeost. Och sen kan man njuta av den under vintern och nu när sista förpackningen är upptagen ur frysen, så väntar vi precis på att vår första get ska killa, om ca 4-6 dagar. 👍
Här är några tidigare inlägg jag gjort om vår goda kaffeost.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/02/kaffeost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/08/kaffepaus-med-ost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/06/kaffeost-go-ost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html
Vi börjar vara extra vaksamma från ca 145 dagar och för var dag stiger spänningen. Det finns inget så otroligt ljuvligt som nyfödda killingar. 😍
Och kaffeost är också lika otroligt ljuvligt när det kommer till mat! 😋Det är i och för sig den enda ost jag kan göra. Den traditionella samiska kaffeosten. Man använde den att bjuda av till finfrämmande, i små kuber, gärna serverade i vackra pressglasskålar. En slags kombination av både doppa, grädde och socker till kaffet. Särskilt god blir den när jag har chans att röka den, så som samerna gjorde med sina allra tidigaste ostar, dom som enbart gjordes på renvajornas (de kvinnliga renarnas) mjölk.
Detta är en icke-rökt kaffeost på Lappgetternas mjölk. Lappgetterna var väldigt uppskattade av samerna, inte minst för att dom gav mer mjölk än renvajorna och för att man kunde göra så fin kaffeost av mjölken. 😊
Kanske vet inte så många att det går utmärkt att frysa kaffeosten. Så när vi har överskott på sensommaren/hösten passar jag på att frysa lite kaffeost. Och sen kan man njuta av den under vintern och nu när sista förpackningen är upptagen ur frysen, så väntar vi precis på att vår första get ska killa, om ca 4-6 dagar. 👍
Här är några tidigare inlägg jag gjort om vår goda kaffeost.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/02/kaffeost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/08/kaffepaus-med-ost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/06/kaffeost-go-ost.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html
Etiketter:
Djurhållning,
Lantraser,
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Självförsörjning
måndag 24 juli 2017
Kefirvassle- svalkande gott!
Ett glas kefirvassle är bland det godaste som finns när man ska ta en paus från svettigt slåtterarbete.
När man gör egen kefir så kan man hålla bort vasslen för sig. Den har en särskild smak. Syrlig och känns otroligt läskande att dricka. Man kan också blanda ut den med vatten och kyla ordentligt för att göra en extra effektiv törstsläckare.
Här ett inlägg om förra årets härliga slåtterdricka:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/slatterdricka-kefirvassle.html
Och här ett inlägg om hur man gör egen kefir:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/06/gor-egen-kefir.html
När man gör egen kefir så kan man hålla bort vasslen för sig. Den har en särskild smak. Syrlig och känns otroligt läskande att dricka. Man kan också blanda ut den med vatten och kyla ordentligt för att göra en extra effektiv törstsläckare.
Här ett inlägg om förra årets härliga slåtterdricka:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/07/slatterdricka-kefirvassle.html
Och här ett inlägg om hur man gör egen kefir:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/06/gor-egen-kefir.html
torsdag 29 juni 2017
Skattletare av ren slump
Vilken udda upplevelse vi hade när vi gjorde nya hagar till getterna igår! 😲
Vi stod och sågade ner småträd för att få en bra stig att valla getterna längs. Det är mitt i en dunge riktigt gammal skog som står på otroligt våt mark. Jag tittar upp aldeles bredvid mig på en stor, gammal gran och uppe på stammen hänger....en blomampel av flätade grenar?!?!
Fäst med en ståltråd.
Vad? Nån som gjort ett riktigt dåligt försök till ett fågelbo?
Men närmare undersökning visade att ampeln innehåller en plastlåda och plastlådan var en "skatt" för något som heter Geocaching. Folk med GPS åker runt i skog och mark och letar efter särskilda ställen och där skriver dom in sitt fynd och loggar det tydligen också på internet. Som orientering fast med GPS istället för med karta.
Så vi hittade alltså en skatt, alldeles utan vare sig en traditionell skattkarta eller en GPS. ✌
Skatten inrättades tydligen under 2014 och den första månaden hade "vi" (den är ju på vår mark) hela 14 besökare. Några av dom måste ha varit beundrare till Forsnäs Hemman, för dom har tagit sina användarnamn från våra killingars Sydsamiska namn. Hej på er, ni geocachare som kallar er Silpe och Biejjie. 💗
Det var också väldigt många besökare den andra året, men sedan verkar hypen för geochatching ha avtagit? I år hittills har skatten bara funnits av 3 personer, och så oss då. 😀 Totalt har den hittats av 41 personer under dessa snart 3 år.
Burken hade spruckit och var inte längre vattentät, så vi har bytt burk och även lagt i en extra liten skatt. 👍
Men samtidigt får vi ju lite problem, för inom 2 dagar kommer skatten vara inhägnad av estängsel! Kanske tycker en del geocach-entusiaster att det är värt att bli "zappade" för att hitta skatten, men jag kommer nog ändå försöka maila ansvarig organisation och föreslå en mindre förflyttning av Skatten på Forsnäs Hemman.
Vi stod och sågade ner småträd för att få en bra stig att valla getterna längs. Det är mitt i en dunge riktigt gammal skog som står på otroligt våt mark. Jag tittar upp aldeles bredvid mig på en stor, gammal gran och uppe på stammen hänger....en blomampel av flätade grenar?!?!
Fäst med en ståltråd.
Vad? Nån som gjort ett riktigt dåligt försök till ett fågelbo?
Men närmare undersökning visade att ampeln innehåller en plastlåda och plastlådan var en "skatt" för något som heter Geocaching. Folk med GPS åker runt i skog och mark och letar efter särskilda ställen och där skriver dom in sitt fynd och loggar det tydligen också på internet. Som orientering fast med GPS istället för med karta.
Så vi hittade alltså en skatt, alldeles utan vare sig en traditionell skattkarta eller en GPS. ✌
Skatten inrättades tydligen under 2014 och den första månaden hade "vi" (den är ju på vår mark) hela 14 besökare. Några av dom måste ha varit beundrare till Forsnäs Hemman, för dom har tagit sina användarnamn från våra killingars Sydsamiska namn. Hej på er, ni geocachare som kallar er Silpe och Biejjie. 💗
Det var också väldigt många besökare den andra året, men sedan verkar hypen för geochatching ha avtagit? I år hittills har skatten bara funnits av 3 personer, och så oss då. 😀 Totalt har den hittats av 41 personer under dessa snart 3 år.
Burken hade spruckit och var inte längre vattentät, så vi har bytt burk och även lagt i en extra liten skatt. 👍
Men samtidigt får vi ju lite problem, för inom 2 dagar kommer skatten vara inhägnad av estängsel! Kanske tycker en del geocach-entusiaster att det är värt att bli "zappade" för att hitta skatten, men jag kommer nog ändå försöka maila ansvarig organisation och föreslå en mindre förflyttning av Skatten på Forsnäs Hemman.
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Lappgetter,
Naturupplevelse,
Skog
söndag 18 juni 2017
Gör egen Kefir
Vi gör vår egen kefir under somrarna när vi har extra getmjölk över. Det är gott och sägs vara väldigt nyttigt. Det är också mycket lättare att göra än yoghurt. Här visar jag hur det går till:
När man får sina första kefirgryn, eller har silat av sina gamla så häller man dom helt enkelt i en burk och häller på mjölk. Vi använder vår egen getmjölk. Många som köper mjölk föredrar lågpastöriserar och ohomogeniserad. Men det verkar fungera med de flesta sorters mjölk. Man ska alltid använda mjölk med allt sitt naturliga fett kvar.
Man kan ha i så mycket som hälften gryn och hälften mjölk, men också så lite som någon tesked gryn till en hel liter mjölk. Ju mer gryn desto fortare fermenterar mjölken och blir till kefir. Om man har väldigt lite gryn sägs det vara större risk för att allt går fel. Vi har ganska mycket gryn, kanske ca 1/5-del till 1/4-del, se bilden.
Sen täcker man burken, det ska funka med både ett vanligt lock och en tygbit, som vi använder. Och sen ska burken bara stå. Eller, även här gör folk lite olika, en del vill gå och skaka om eller röra om i burken ofta. En del bara lämnar burken. Det tar mellan 1 dygn och 4 dygn ungefär för kefiren att bli klar. Man kan skaka om burken en/ett par gånger om dagen eller bara låta den stå. Hos oss, som inte skakar eller rör om i burken så syns det att kefiren skiktar sig och blir ett tjockare, gräddigt övre lager och ett undre vattnigt lager av vassle. Själva ytan på den färdiga kefiren blir skrynklig och veckad. Skakar man om bruken så blir ofta hela kefiren likadan från botten till ytan. Men ibland blir det likadant hos oss fast vi inte skakar burken, och ibland separeras det fast man skakar burken. Kefir är rätt "lynnig" och föränderlig på det sättet.
Sen är det dags att sila av kefirgrynen så att man kan dricka sin färdiga kefir. Här kan man också välja att göra på två olika sätt. Antingen kan man hälla av den vattniga vasslen för sig, och sen kefiren som då blir mycket tjockare och krämigare. Eller så vispar man ihop allt i burken innan man silar och får en rinnigare kefir, som alltså också innehåller vasslen.
Jag gillar att dricka vasslen för sig, som en läskande dryck och jag gillar att äta min tjocka kefir som mellanmål, gärna tillsammans med frysta blåbär eller krusbärssylt. Så jag separerar först vasslen. Det gör jag genom att hålla tillbaks det tjocka ytlagret med en sked och låta den vattniga vasslen rinna ner i en sejdel (se bilden till vänster). När det mesta av vasslen har runnit ur så vispar jag runt i burken ordentligt för att göra kornen och kefiren så rinniga och lättflytande som möjligt och sen häller jag dom genom en sil ner i en tillbringare. Ibland är kefiren så tjock att man måste röra om med en sked för att hjälpa kefiren att rinna igenom silen. Kvar i silen blir kefirgrynen, som man direkt kan återanvända genom att börja från början igen.
Den färdiga kefiren har väldigt olika konsistens beroende på vilken mjölk man använder och kanske också vilken kefirkultur man får tag i. Jag har läst om folk som fått allt från gräddfilsstjock kefir till ganska rinning, som filmjölk. Vår blir ganska tjock, om jag häller av vasslen för sig, som grekisk yoghurt ungefär. Men mycket godare än yoghurt tycker jag. =)
Ett par tips till, som jag lärt mig: Kefirgryn förökar sig. Det är väldigt praktiskt att alltid använda samma sil när man silar av sin kefir, för då är det lätt att se när kefirgrynen börjar bli lite väl många. Se bilden nedan.
När man börjar få lite för mycket kefirgryn så är det jättebra om man kan frysa in några paket med 1-2 msk gryn och nån dl färsk mjölk, som back-up. Frysta gryn sägs hålla i ca 3 månader, men hos oss har dom funkat perfekt ända upp till 7 månader efter nedfrysning. När jag provat 1 år gamla frysta gryn, så har dom dock hunnit dö och funkar inte längre.
Kefir verkar vara lite känsligt för säsonger och olika bakteriekulturer i omgivningen. Vid två tillfällen förra sommaren så blev mina gryn förändrade, och dåliga. Det blev inte längre kefir utan luktade som övermogen frukt ungefär. Då kände jag att det var dags att ta upp en fryst back-up påse med kefirgryn och det fungerade perfekt, båda gångerna. Så det är ett bra tips att frysa in egna back-up påsar när dina gryn börjar föröka sig.
När man ska sätta igång en fryst påse kefirgryn så klipper man upp påsen och lägger ner hela klumpen av is och gryn i ny mjölk. Klart! Det enda som kan skilja från en vanlig omgång kefir är att det kan ta någon dag extra för kefiren av bli färdig den första gången.
Lycka till med att göra egen kefir!
Det är väl värt det lilla arbete som krävs. Man får god kefir, och det är ett bra sätt att ta hand om en del av den mjölk man kan få "över" som självhushållare. Kefir håller i kylskåp under lång tid. En extra bonus är vassle-drickan. Så otroligt läskande och stärkande när man jobbar hårt under högsommaren.
Här är en länk till en annan beskrivning,som nog är både lättare och bättre än vår. 😋 http://haargaard.se/?p=6044
När man får sina första kefirgryn, eller har silat av sina gamla så häller man dom helt enkelt i en burk och häller på mjölk. Vi använder vår egen getmjölk. Många som köper mjölk föredrar lågpastöriserar och ohomogeniserad. Men det verkar fungera med de flesta sorters mjölk. Man ska alltid använda mjölk med allt sitt naturliga fett kvar.
Man kan ha i så mycket som hälften gryn och hälften mjölk, men också så lite som någon tesked gryn till en hel liter mjölk. Ju mer gryn desto fortare fermenterar mjölken och blir till kefir. Om man har väldigt lite gryn sägs det vara större risk för att allt går fel. Vi har ganska mycket gryn, kanske ca 1/5-del till 1/4-del, se bilden.
Sen täcker man burken, det ska funka med både ett vanligt lock och en tygbit, som vi använder. Och sen ska burken bara stå. Eller, även här gör folk lite olika, en del vill gå och skaka om eller röra om i burken ofta. En del bara lämnar burken. Det tar mellan 1 dygn och 4 dygn ungefär för kefiren att bli klar. Man kan skaka om burken en/ett par gånger om dagen eller bara låta den stå. Hos oss, som inte skakar eller rör om i burken så syns det att kefiren skiktar sig och blir ett tjockare, gräddigt övre lager och ett undre vattnigt lager av vassle. Själva ytan på den färdiga kefiren blir skrynklig och veckad. Skakar man om bruken så blir ofta hela kefiren likadan från botten till ytan. Men ibland blir det likadant hos oss fast vi inte skakar burken, och ibland separeras det fast man skakar burken. Kefir är rätt "lynnig" och föränderlig på det sättet.
Sen är det dags att sila av kefirgrynen så att man kan dricka sin färdiga kefir. Här kan man också välja att göra på två olika sätt. Antingen kan man hälla av den vattniga vasslen för sig, och sen kefiren som då blir mycket tjockare och krämigare. Eller så vispar man ihop allt i burken innan man silar och får en rinnigare kefir, som alltså också innehåller vasslen.
Jag gillar att dricka vasslen för sig, som en läskande dryck och jag gillar att äta min tjocka kefir som mellanmål, gärna tillsammans med frysta blåbär eller krusbärssylt. Så jag separerar först vasslen. Det gör jag genom att hålla tillbaks det tjocka ytlagret med en sked och låta den vattniga vasslen rinna ner i en sejdel (se bilden till vänster). När det mesta av vasslen har runnit ur så vispar jag runt i burken ordentligt för att göra kornen och kefiren så rinniga och lättflytande som möjligt och sen häller jag dom genom en sil ner i en tillbringare. Ibland är kefiren så tjock att man måste röra om med en sked för att hjälpa kefiren att rinna igenom silen. Kvar i silen blir kefirgrynen, som man direkt kan återanvända genom att börja från början igen.
Den färdiga kefiren har väldigt olika konsistens beroende på vilken mjölk man använder och kanske också vilken kefirkultur man får tag i. Jag har läst om folk som fått allt från gräddfilsstjock kefir till ganska rinning, som filmjölk. Vår blir ganska tjock, om jag häller av vasslen för sig, som grekisk yoghurt ungefär. Men mycket godare än yoghurt tycker jag. =)
![]() |
| Kefir med frysta blåbär |
När man börjar få lite för mycket kefirgryn så är det jättebra om man kan frysa in några paket med 1-2 msk gryn och nån dl färsk mjölk, som back-up. Frysta gryn sägs hålla i ca 3 månader, men hos oss har dom funkat perfekt ända upp till 7 månader efter nedfrysning. När jag provat 1 år gamla frysta gryn, så har dom dock hunnit dö och funkar inte längre.
Kefir verkar vara lite känsligt för säsonger och olika bakteriekulturer i omgivningen. Vid två tillfällen förra sommaren så blev mina gryn förändrade, och dåliga. Det blev inte längre kefir utan luktade som övermogen frukt ungefär. Då kände jag att det var dags att ta upp en fryst back-up påse med kefirgryn och det fungerade perfekt, båda gångerna. Så det är ett bra tips att frysa in egna back-up påsar när dina gryn börjar föröka sig.
När man ska sätta igång en fryst påse kefirgryn så klipper man upp påsen och lägger ner hela klumpen av is och gryn i ny mjölk. Klart! Det enda som kan skilja från en vanlig omgång kefir är att det kan ta någon dag extra för kefiren av bli färdig den första gången.
![]() |
| En påse kefirgryn i färsk mjölk, redo för frysen. |
Det är väl värt det lilla arbete som krävs. Man får god kefir, och det är ett bra sätt att ta hand om en del av den mjölk man kan få "över" som självhushållare. Kefir håller i kylskåp under lång tid. En extra bonus är vassle-drickan. Så otroligt läskande och stärkande när man jobbar hårt under högsommaren.
![]() |
| Husmor dricker en bägare läskande vassledricka när höslåttern är tung och högsommaren varm. |
Etiketter:
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
söndag 11 juni 2017
Vi gör egen glass
Vi firar sommarlovets början med vår första egna glass denna sommar. Vanlig vaniljglass, från våra Lappgetter och dagen till ära också lite strössel!
Om man har egen mjölk, så är det ett supertips att köpa en glassmaskin. Vi har bara den minsta och enklaste modellen men förra sommaren gjorde vi måååånga liter mjukglass i den och köpte bara glass en enda gång i affären. Vi använder vår egen getmjölk och ett recept som jag har gjort om för att bli så nyttigt och självförsörjande som möjligt. Jag har minskat grädden till hälften (eftersom vi inte själva har grädde än) och använder mindre än en tredjedel så mycket socker som i original-receptet. Det smakar ändå sött och vi tycker faktiskt att det smakar godare, för det blir inte så där äckligt sötsliskigt utan smakar mer naturligt sött. Favoriten är "vanlig" vaniljglass, vi använder ekologiska vaniljpulver av äkta vanilj. Inte billigt men en liten 10-grams burk räcker lääääänge, och ger fina svarta små prickar som visar att det är äkta vaniljglass man äter.
Det här receptet räcker till två rejäla portioner eller en mindre efterrätt till fyra personer.
3 ark gelatin
3,5 dl mjölk
½dl grädde
ca 0,4 dl socker
Smaksättning. Om den är flytade, som mosade bär eller sylt ca 0,5-1 dl
Värm ½-1 dl av mjölken och smält ner gelatinet i den varma vätskan. Vispa ner gelatinlösningen i resten av vätskan och vispa ner sockret så att det löser sig. Vispa ner smaksättningen. Kyl i kylskåp tills smeten är kall och man ser att den "dallrar" lite av gelatinet.
Sen är det bara att hälla i glassmaskinen, låta den jobba och sen njuta!
Om man har egen mjölk, så är det ett supertips att köpa en glassmaskin. Vi har bara den minsta och enklaste modellen men förra sommaren gjorde vi måååånga liter mjukglass i den och köpte bara glass en enda gång i affären. Vi använder vår egen getmjölk och ett recept som jag har gjort om för att bli så nyttigt och självförsörjande som möjligt. Jag har minskat grädden till hälften (eftersom vi inte själva har grädde än) och använder mindre än en tredjedel så mycket socker som i original-receptet. Det smakar ändå sött och vi tycker faktiskt att det smakar godare, för det blir inte så där äckligt sötsliskigt utan smakar mer naturligt sött. Favoriten är "vanlig" vaniljglass, vi använder ekologiska vaniljpulver av äkta vanilj. Inte billigt men en liten 10-grams burk räcker lääääänge, och ger fina svarta små prickar som visar att det är äkta vaniljglass man äter.
Det här receptet räcker till två rejäla portioner eller en mindre efterrätt till fyra personer.
3 ark gelatin
3,5 dl mjölk
½dl grädde
ca 0,4 dl socker
Smaksättning. Om den är flytade, som mosade bär eller sylt ca 0,5-1 dl
Värm ½-1 dl av mjölken och smält ner gelatinet i den varma vätskan. Vispa ner gelatinlösningen i resten av vätskan och vispa ner sockret så att det löser sig. Vispa ner smaksättningen. Kyl i kylskåp tills smeten är kall och man ser att den "dallrar" lite av gelatinet.
Sen är det bara att hälla i glassmaskinen, låta den jobba och sen njuta!
Etiketter:
Familj,
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
torsdag 25 maj 2017
Den besvärliga mjölklösten
På Hemmanet äter vi väldigt lite mjölkmat, och dricker rakt ingen mjölk. Vi har tidigare ätit stenålderskost (ingen säd, stärkelserika rotsaker som potatis och inga mjölkprodukter). Numer äter vi lite av diverse, och när vi har mjölk, så slinker det ner en pannkaka och lasagne, eller två.
Idag var första dagen vi fick mjölk från vår get Freja, så vi passade på att grädda våfflor. Getmjölksvåfflor. Supergott med hallonsylt och blåbärssylt, vi unnade oss till och med en klick (köpt) grädde.
Under nybyggartiden var ju den Lappländska kulturen i princip motsatsen till stenålderskostens grundtanke. De stora födoämnena var just säd och mjölk, samt potatis om skörden var god.
Och mjölkproduktionen var en grundbult i livet. För kor är svåra att sköta och arbetsamma att hålla. Dessutom gav mjölken smör, som var en av få saker man kunde sälja för att få kontanter till allt övrigt som behövde köpas in. Man kan säga att nybyggarkulturen var en "smör-ekonomi".
Så här står det i några passager i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om just mjölken och när äntligen vårens första ko kalvade.
"Då bar, kalvade, den ena kon och det gick lyckligt. Alla i stugan gladde sig över denna händelse ty nu var det slut med den besvärliga mjölklösten, bristen på mjölk".
Några år senare:
" Det är då en stor Guds nåd, att det har gått så lyckligt för kon att bära", sade matmodern och det tyckte nog alla de övriga, som voro inne i stugan.
Nog vore det en stor välgärning, om hon skulle komma att mjölka vackert tills dess att nästa ko bär. Men fasten kalven är vacker och lämpliga att sätta vid, låta den leva, och uppfödas till ko, så är det för mjölkens skull väl ej annan råd än att slakta den. Ena kon står ju åsint, uppsinad, och den andra mjölkar ju bara en liten skvätt på kalven och snart sinar hon ock av. Husbonden svarade "Det lär intet annat vara att göra än att slakta kalven. Nog är det en skada på en så vacker kokalv, men vi kunna rakt inte ställa oss mjölklös, utan mjölk, då vi äro så så många hjon i hushållet".
Ett tidigare inlägg om getmjölksvåfflor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/frasiga-getmjolksvafflor.html
Idag var första dagen vi fick mjölk från vår get Freja, så vi passade på att grädda våfflor. Getmjölksvåfflor. Supergott med hallonsylt och blåbärssylt, vi unnade oss till och med en klick (köpt) grädde.
Under nybyggartiden var ju den Lappländska kulturen i princip motsatsen till stenålderskostens grundtanke. De stora födoämnena var just säd och mjölk, samt potatis om skörden var god.
Och mjölkproduktionen var en grundbult i livet. För kor är svåra att sköta och arbetsamma att hålla. Dessutom gav mjölken smör, som var en av få saker man kunde sälja för att få kontanter till allt övrigt som behövde köpas in. Man kan säga att nybyggarkulturen var en "smör-ekonomi".
Så här står det i några passager i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om just mjölken och när äntligen vårens första ko kalvade.
"Då bar, kalvade, den ena kon och det gick lyckligt. Alla i stugan gladde sig över denna händelse ty nu var det slut med den besvärliga mjölklösten, bristen på mjölk".
Några år senare:
" Det är då en stor Guds nåd, att det har gått så lyckligt för kon att bära", sade matmodern och det tyckte nog alla de övriga, som voro inne i stugan.
Nog vore det en stor välgärning, om hon skulle komma att mjölka vackert tills dess att nästa ko bär. Men fasten kalven är vacker och lämpliga att sätta vid, låta den leva, och uppfödas till ko, så är det för mjölkens skull väl ej annan råd än att slakta den. Ena kon står ju åsint, uppsinad, och den andra mjölkar ju bara en liten skvätt på kalven och snart sinar hon ock av. Husbonden svarade "Det lär intet annat vara att göra än att slakta kalven. Nog är det en skada på en så vacker kokalv, men vi kunna rakt inte ställa oss mjölklös, utan mjölk, då vi äro så så många hjon i hushållet".
Ett tidigare inlägg om getmjölksvåfflor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/07/frasiga-getmjolksvafflor.html
Etiketter:
Djurhållning,
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
söndag 7 maj 2017
Elstängsel i rak linje
Vi sätter upp elstängslet. Det måste ligga ner under vintern för att inte förstöras av snön från plogbilen. Så vi drar upp alla elstolpar innan frosten i slutet av september oftast. Banden och eltrådarna får sitta kvar och så lägger vi ner allt prydligt i slänten, minst 2 meter från byavägen.
Och nu i tidig maj går det oftast att sätta tillbaks stängslet. Tjälen har precis släppt just här i den solbelysta sydsluttningen ner mot Vojmån.
Vi använder en riktlina. Elstängsel är ju inte jättesnyggt. Så vi vill vara lite omsorgsfulla om den lokala miljön längs byavägen och Forsnäs Grill-kåta, genom att stängsel sätts upp rakt och riktat och med jämna mellanrum mellan stängselpinnarna.
Snart blir det getsläpp på Hemmanet!
Tidigare inlägg om att sätta upp elstängslet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/05/sommarhagen-satts-upp.html
Och nu i tidig maj går det oftast att sätta tillbaks stängslet. Tjälen har precis släppt just här i den solbelysta sydsluttningen ner mot Vojmån.
Vi använder en riktlina. Elstängsel är ju inte jättesnyggt. Så vi vill vara lite omsorgsfulla om den lokala miljön längs byavägen och Forsnäs Grill-kåta, genom att stängsel sätts upp rakt och riktat och med jämna mellanrum mellan stängselpinnarna.
Snart blir det getsläpp på Hemmanet!
Tidigare inlägg om att sätta upp elstängslet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/05/sommarhagen-satts-upp.html
torsdag 23 februari 2017
Go-maten
Så här i killingtider föds så många söta små getter. Då kan det vara värt att äta upp några av förra & förförra årets gullpluttar.
Middagen var en rökt bog av Lappbock och egenodlad potatis, den gamla arvesorten Kvikkjokks halvmandel. Getkött (bockkött) är bland det allra godaste som finns. En riktig delikatess. Våra barn (som vanligen bara vill äta köttbullar från affären eller hamburgare/pizza) står på rad framför köksbordet när det serveras bocklår, inte minst när det också är rökt kött.
Det är betydligt mindre problem att äta sina egna "gulliga" djur än många moderna människor tror. Som en av våra många härliga genbanker har uttryckt det så träffande om sina lappgetter: "Dom är gulliga på våren, och goda på hösten". 😀
Middagen var en rökt bog av Lappbock och egenodlad potatis, den gamla arvesorten Kvikkjokks halvmandel. Getkött (bockkött) är bland det allra godaste som finns. En riktig delikatess. Våra barn (som vanligen bara vill äta köttbullar från affären eller hamburgare/pizza) står på rad framför köksbordet när det serveras bocklår, inte minst när det också är rökt kött.
Det är betydligt mindre problem att äta sina egna "gulliga" djur än många moderna människor tror. Som en av våra många härliga genbanker har uttryckt det så träffande om sina lappgetter: "Dom är gulliga på våren, och goda på hösten". 😀
Etiketter:
Djurhållning,
Familj,
Köttuppfödning,
Lantraser,
Lappgetter,
Livsmedel,
Mat,
Recept,
Självförsörjning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


































