Vi gör vår egen kefir under somrarna när vi har extra getmjölk över. Det är gott och sägs vara väldigt nyttigt. Det är också mycket lättare att göra än yoghurt. Här visar jag hur det går till:
När man får sina första kefirgryn, eller har silat av sina gamla så häller man dom helt enkelt i en burk och häller på mjölk. Vi använder vår egen getmjölk. Många som köper mjölk föredrar lågpastöriserar och ohomogeniserad. Men det verkar fungera med de flesta sorters mjölk. Man ska alltid använda mjölk med allt sitt naturliga fett kvar.
Man kan ha i så mycket som hälften gryn och hälften mjölk, men också så lite som någon tesked gryn till en hel liter mjölk. Ju mer gryn desto fortare fermenterar mjölken och blir till kefir. Om man har väldigt lite gryn sägs det vara större risk för att allt går fel. Vi har ganska mycket gryn, kanske ca 1/5-del till 1/4-del, se bilden.
Sen täcker man burken, det ska funka med både ett vanligt lock och en tygbit, som vi använder. Och sen ska burken bara stå. Eller, även här gör folk lite olika, en del vill gå och skaka om eller röra om i burken ofta. En del bara lämnar burken. Det tar mellan 1 dygn och 4 dygn ungefär för kefiren att bli klar. Man kan skaka om burken en/ett par gånger om dagen eller bara låta den stå. Hos oss, som inte skakar eller rör om i burken så syns det att kefiren skiktar sig och blir ett tjockare, gräddigt övre lager och ett undre vattnigt lager av vassle. Själva ytan på den färdiga kefiren blir skrynklig och veckad. Skakar man om bruken så blir ofta hela kefiren likadan från botten till ytan. Men ibland blir det likadant hos oss fast vi inte skakar burken, och ibland separeras det fast man skakar burken. Kefir är rätt "lynnig" och föränderlig på det sättet.
Sen är det dags att sila av kefirgrynen så att man kan dricka sin färdiga kefir. Här kan man också välja att göra på två olika sätt. Antingen kan man hälla av den vattniga vasslen för sig, och sen kefiren som då blir mycket tjockare och krämigare. Eller så vispar man ihop allt i burken innan man silar och får en rinnigare kefir, som alltså också innehåller vasslen.
Jag gillar att dricka vasslen för sig, som en läskande dryck och jag gillar att äta min tjocka kefir som mellanmål, gärna tillsammans med frysta blåbär eller krusbärssylt. Så jag separerar först vasslen. Det gör jag genom att hålla tillbaks det tjocka ytlagret med en sked och låta den vattniga vasslen rinna ner i en sejdel (se bilden till vänster). När det mesta av vasslen har runnit ur så vispar jag runt i burken ordentligt för att göra kornen och kefiren så rinniga och lättflytande som möjligt och sen häller jag dom genom en sil ner i en tillbringare. Ibland är kefiren så tjock att man måste röra om med en sked för att hjälpa kefiren att rinna igenom silen. Kvar i silen blir kefirgrynen, som man direkt kan återanvända genom att börja från början igen.
Den färdiga kefiren har väldigt olika konsistens beroende på vilken mjölk man använder och kanske också vilken kefirkultur man får tag i. Jag har läst om folk som fått allt från gräddfilsstjock kefir till ganska rinning, som filmjölk. Vår blir ganska tjock, om jag häller av vasslen för sig, som grekisk yoghurt ungefär. Men mycket godare än yoghurt tycker jag. =)
 |
| Kefir med frysta blåbär |
Ett par tips till, som jag lärt mig: Kefirgryn förökar sig. Det är väldigt praktiskt att alltid använda samma sil när man silar av sin kefir, för då är det lätt att se när kefirgrynen börjar bli lite väl många. Se bilden nedan.
När man börjar få lite för mycket kefirgryn så är det jättebra om man kan frysa in några paket med 1-2 msk gryn och nån dl färsk mjölk, som back-up. Frysta gryn sägs hålla i ca 3 månader, men hos oss har dom funkat perfekt ända upp till 7 månader efter nedfrysning. När jag provat 1 år gamla frysta gryn, så har dom dock hunnit dö och funkar inte längre.
Kefir verkar vara lite känsligt för säsonger och olika bakteriekulturer i omgivningen. Vid två tillfällen förra sommaren så blev mina gryn förändrade, och dåliga. Det blev inte längre kefir utan luktade som övermogen frukt ungefär. Då kände jag att det var dags att ta upp en fryst back-up påse med kefirgryn och det fungerade perfekt, båda gångerna. Så det är ett bra tips att frysa in egna back-up påsar när dina gryn börjar föröka sig.
När man ska sätta igång en fryst påse kefirgryn så klipper man upp påsen och lägger ner hela klumpen av is och gryn i ny mjölk. Klart! Det enda som kan skilja från en vanlig omgång kefir är att det kan ta någon dag extra för kefiren av bli färdig den första gången.
 |
| En påse kefirgryn i färsk mjölk, redo för frysen. |
Lycka till med att göra egen kefir!
Det är väl värt det lilla arbete som krävs. Man får god kefir, och det är ett bra sätt att ta hand om en del av den mjölk man kan få "över" som självhushållare. Kefir håller i kylskåp under lång tid. En extra bonus är vassle-drickan. Så otroligt läskande och stärkande när man jobbar hårt under högsommaren.
 |
| Husmor dricker en bägare läskande vassledricka när höslåttern är tung och högsommaren varm. |
Här är en länk till en annan beskrivning,som nog är både lättare och bättre än vår. 😋
http://haargaard.se/?p=6044
