Björnbärsblom

Våra björnbär har drösar av blommor. Här i (kallare än) zon 8 måste dom växa i växthus för att ge mogna bär. Och som dom växer. Kanske kommer dom överta växthuset helt på ett par år, som en av mina odlingskompisar Mariana hotar med. 😊

I så fall får vi ett "björnbärshus", och kanske startar Lapplands enda självplock av björnbär!😅

Ett tidigare inlägg om våra växthus-björnbär:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/forsta-bjornbaren-i-zon-8.html

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊

Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Björnbärsblommor.

Den allra första björnbärsblomman vi någonsin sett här på Forsnäs Hemman slog ut idag!
Helt underbart! 😊

Busken, björnbär "Sonja" planterades i växthuset för ett år sedan och verkar må strålande. Samtidigt, förra våren, passade vi också på att plantera om en buske av sorten sibiriskt björnbär, som vi tidigare försökt odla mot en varm sydvägg i 3-4 år men som mått uselt utomhus här i kallare än zon 8. Frusit ner var år och aldrig blommat. Nu i växthuset verkar också den sibiriska busken må bättre och har skjutit ett långt fint nytt skott, men är nog fortfarande för medtagen för att riktigt hunnit ikapp sin fina syster Sonja. Vi har dock gott hopp om två olika vackra björnbärsbuskar här i Lappland om ytterligare några år. 👍

Vi har räknat till totalt 12 blomknoppar, kanske blir det till och med något bär att smaka på i höst!
Så roligt!  💗

Lingonblom

Lingonriset knoppas, en del blommor har redan slagit ut. För oss Lapplänningar är det en riktig känsla av försommar. Och även förhoppningar. Lingon är en så viktig del av självhushållningen här i norr.😊

Så man ser den här ljuvliga synen och funderar lite, kommer sommaren bli bra. Blir det hård frost veckan innan midsommar så alla kartämnen dör och vi inte får ett enda bär? Eller kommer  det bli precis lagom med regn och sol för oss att få enorma skördar av "skogens röda guld" att plocka i september? 😏

Jag har till och med en sydslänt strax öster om huset som jag anser vara min "lingon-trädgård", en viktig det av vår inriktning på att bygga upp en ätbar trädgård. Lingonen växer där naturligt, men jag vårdar den plätten lika ömt som alla mina trädgårdsland. Jag "rensar" småtall och frösådd björk. Jag river det kråkris som råkar ta sig in, för kråkriset kör med biokemisk krigsföring mot sina "grannar". På så sätt har vi en ljuvlig slänt som ger enorma mängder lingon alla hyfsade bärår, och alldeles bredvid vårt hus, utan att behöva åka bil eller gå långa sträckor med tunga hinkar för att få ihop årets skörd av detta, det allra mest värdefulla av alla våra bär. 👍

Yngste sonen tog bilden och han är också en av de mest engagerade familjemedlemmarna när det kommer till just lingon. Särskilt att äta dom. 😉
Här ett inlägg om när han äter frysta lingon som mellanmål. Det gör han fortfarande i en sån takt att vi sällan hinner plocka nog för behoven. Inlägget är dock några år gammalt så där var han rätt "liten och söt"! 💗
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Här några andra inlägg om hur vi använder lingon här på Forsnäs Hemman:
Vattlingong: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/vattlingon.html
Vinterlingon: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/vinterlingon.html
Lingonglass: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/godsaker-av-getmjolk.html
Lingonkombucha: https://www.egenkombucha.se/2015/06/veckans-smak.html

Och slutligen vår klassiska lingonsylt, rårörd med bara lite honung, här serverad till riktig hemmagjord blodpudding: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html

Vinterlingon.

Snön på sydsluttningarna är borta, men än är det över halvmetern snö kvar på plattmarken. Där barmarken syns får vi dock fin vårkänsla då vi kan börja plocka bär!😊 Dom klassiska vinterlingonen, dom sitter kvar på riset hela vintern och tinar fram i gott skick nu under Lapplands ljuvliga vår. Jättegoda! 😋Vintern har förändrat smaken, så det är som ett helt annat bär än de lingon vi plockar under hösten.

Vi har en underbar sydslänt alldeles öster om vårt hus, där det varje år växer enorma mängder lingon.  👍De närmaste 30-40 metrarna är dock ”fridlysta” på höstarna, för jag vill spara alla de lingonen tills nu på våren, så att barnen kan gå ut och fritt plocka och äta allt dom vill av årets första delikatess, om än inte primör. Våra smaskiga vinterlingon. 💗

Stora stenbär

I år är det otroligt mycket bär av alla de möjliga slag. Och i helgen satsar vi allt på att plocka så mycket som möjligt, för på måndag börjar ju "förbud för bär- och svampplocknings-veckan", alltså älgjakten.

I vanliga fall bryr jag mig inte om att plocka dom här bären, stenbär. Det brukar bara vara små klasar med kanske 3 eller max 4 pluttar. Men i år! Wow! Stooora hängande knippen som stjälkarna inte ens orkar hålla upp. Så nu åker dom med i korgen. Dom har ingen särskild smak men fyller ut bra i sylt och måltidsdryck.

Jordgubbar

Ja, det är jordgubbskalas hos oss, varje kväll just nu!
Och även om det är sent jämfört med övriga Sverige så smakar ju Lappländska jordgubbar så mycket godare!

Bilden visar också tre extra-goda. Dom vita. Det finns ingen smak i världen som kan överträffa dom. De slår till och med vildhallon och åkerbär. I bakgrunden av dessa delikatesser en ljuvligt god "vanlig röd" jordgubbe. Årets största, än så länge. =)

Tidigare inlägg om ljuvliga delikatess-bär hos oss i Lappland.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/08/smaker-som-smakar.html

Alldeles egen mat

Vi är långt ifrån helt självförsörjande och köper både ditt&datt på "Konsum", som den butiken fortfarande kallas i folkmun här i byn. Men det är ändå ganska ofta som jag kan titta ner på tallriken och inse att allt, eller det allra mesta jag stoppar i munnen kommer från Hemmanet.

Idag till lunch var det kefir från våra Lappgetters mjölk, och osötat äppelmos. Jag använder lingon med sin naturliga bensoesyra som konserveringsmedel, vilket gör moset vackert rosa. Och moset blir sött och gott, helt utan socker och håller sig i kallförrådet utan att behöva frysas. Äpplen har vi inte själv, men får i "utbyte" med vår vän-familj nere i Gränna. I utbyte får dom en del delikata Lappländska livsmedel, som lufttorkat renkött, hjortron och röding.

Rens-Åsa och jag

Nu gör vi ett efterlängtat gästspel. Titel "Rens-Åsa och Husmor". En sån makalös manick. Och trots sin ålder i full vigör.

Hon bor i ett särskilt hörn av det lägre köksskåpet 48 veckor av året, Rens-Åsa. Men är en uppskattad och värdefull medarbetare de övriga 4 veckorna.

Vi plockar enorma mängder lingon när det finns. Framförallt för att yngste sonen tycker att just frysta lingon är det allra godaste mellanmål man kan få!
Och det måste man ju bara möjliggöra på alla sätt! =)
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2013/01/frysta-lingon.html

Bärtider och svamptider

Jordgubbarna har nu mognat i Lappland! Våra fina vita jordgubbsplantor ger gott om bär av en helt otroligt kvalitet. Dom smakar så himmelskt som inget annat. Och behöver inga bärnät.

Våra fåtal plantor med röda jordgubbar har vi gjort lite egen jordgubbsglass på. Med getmjölk. Fantastiskt gott. Något helt annat än köpt syntetsmakande jordgubbsglass!

Och som grädde på moset är det bara att konstatera att här i Lappland blir det svampår! Och VILKET svampår! Vi var ute och plockade lite hjortron men snart tog svampfrossan överhanden och vi skulle lätt kunnat plocka 3-4 korgar på en halvtimme om inte hällregnet hade stoppat utflykten! Det är rader/flockar/ruggar av idel ädel perfekt oäten rimskivling. Och såna mängder fin gulkremla att jag aldrig sett maken till det. Nu är allt rensat och gulkremlan stekt.

Och än är nätterna ljusa här hos oss i norr, så nu ska fredagsmyset avslutas med en ny liten svamptur!

Helt hemgjort

En liten lättlunch som stärker mitt i denna eländiga förkylning. Getfil med blåbärssylt och Hemmanets ört-te, som jag toppat med de särskilda läkeväxter som passar vid förkylning med hosta.

Först halvvägs genom måltiden inser jag att detta är helt och hållet hemproducerat. Getmjölk, blåbär med honung, örterna plockade runt omkring Hemmanet. Theet är också sötat med honung.
Makalöst...
och Gott!

Tranbär del 3: använda

Det mest kända sättet att använda tranbär på i vår tid när nog sylten som man har till kalkonen i de nordamerikanska länderna. Den kallas Cranberry sauce, men är i princip lingonsylt kokad på tranbär. För oss skulle det inte vara aktuellt då vi har ett överflöd av lingon.

Vi brukar istället främst använda dom så här:

 Mellanmål: helt enkelt tranbär som man äter som dom är. Roligt att "poppa" varje bär i munnen med tungan, och riktigt gott!

Hälsodryck: sonen gillar att göra en hälsodryck av tranbär. Mixa bären, pressa, blanda med lite vatten och honung. Och fylla i någon av sina många fina glasflaskor med kork. En dryck med stark smak som passar bäst i små glas. Gott! Man känner att man fått i sig en rejäl dos vitaminer och antioxidanter!

Läs också:
Del 1, som beskriver hur man hittar och plockar tranbär.
Del 2 som handlar om att rensa och förvara tranbär.

Tranbär del 2: rensa & förvara

När man väl plockat sina tranbär så ska dom rensas. Då har man två val, har man plockat bären frusna, så kan man ju också rensa dom frusna. Eller så kan man tina dom. Om man plockat i töväder och bären är ofrusna får man också rensa dom ofrusna.

Egentligen är det lättast att rensa dom frusna. Vi använder oss av en rullbräda, som vi också rensar lingon på. Man lutar bara brädan lätt och skakar bären nedåt, bären rullar lätt och blad, barr och annat stannar kvar på brädan. Eftersom bären är frusna har dom ofta kvar lite mossa eller nåt fruset blad som sitter fast, det får man efterrensa för hand.
Om man ska rensa bären ofrusna tjänar man mycket på att breda ut bären på en bricka inomhus först och låta dom torka lätt på ytan. Tranbär är alltid blöta, beroende på att man plockar dom på senhösten och när dom redan frusit. Skulle man försöka rensa dom blöta så skulle man behöva sitta och plocka bort individuella blad och barr som fastnar på dom blöta bären. Genom att torka dom innan rensning, så fastnar inte allt fnas på dom utan man kan rensa dom med hjälp av rullbrädan, precis som med de frusna bären.

Observera bäret högst upp till vänster, som har sin sytrådstunna stjälk kvar. Dom kan man unna sig att rensa bort. 

Slutligen har ofta en del av bären kvar den mycket smala, sytrådslika stjälken. Jag brukar gå över bären en sista gång och ta bort de flesta av de stjälkarna också. Det tar så lite extra tid. Sedan är bären klara att lägga in för förvaring.
Det finns inget som är lättare än att förvara tranbär. Dom innehåller sitt eget konserveringsmedel, behöver inget socker och man ska absolut inte slösa med plats åt dom i frysen. Dom är näst intill oförstörbara.

Vi fyller helt enkelt vanliga glasburkar med bär, fyller på med klart, friskt & kallt vatten och skruvar locken. In i matkällaren och dom håller lätt över hela kommande år. Eftersom vi ändå plockar ganska lite tranbär, brukar vi mest använda mindre och mellanstora burkar till de här bären.

Läs också:
Del 1, som beskriver hur man hittar och plockar tranbär.
Del 3 handlar om hur vi använder tranbär i vår familj.

Tranbär del 1: plocka

Den här årstiden har de flesta Lapplänningar bytt bär- och svampplockning mot inomhusarbete. Men förutsatt att det är snöfritt på marken, så finns det fortfarande båda svamp och bär kvar att plocka.  Vi har skrivit om Lapplands senhöstsvampar här: Svampplockning i December, Fantastisk svampplockning & Höstlovssvamp.

Men i det här inlägget handlar det om Lapplands bortglömda senhöst-bär, tranbäret.

Tranbär i sin växtmiljö. Lägg märke till björkstammen, tallbarren, hjortronbladet, en liten roslingplanta, björnmossa och vitmossa, dvärgbjörk och de små vinröda trådarna (som går i kors nästan mitt på bilden) som är själva tranbärsriset.  

Tranbär växter på vissa typer av öppna myrar, på de små kullar som bildas kring senvuxna tallar och björkar. Man måste ut utanför den skogsgräns där lingonriset finns, och det kan vara väldigt svårt att nå växtplatserna under våta höstar utan frost.

En typisk myrkulle som bildats kring en björkstam, på den finns det kanske tranbär!

De har ett växtsätt som inte liknar något annat av de bär som vi vanligtvis plockar. Dom växer inte på ris, dom växter inte i klasar. Tranbäret är en mycket tunn ranka med väldigt små blad. Själva bären sitter ett och ett, fästa till rankan med en enormt tunn stjälk, som en sytråd. Oftast är själva tranbärsriset nästan osynligt, och det enda man ser är de mogna tranbären, som små rubinröda pärlor där dom ligger ner på mossan.  Ska man ut och titta innan tranbärssäsongen, för att se hur läget är, så måste man verkligen böja sig ner och veta vad man tittar efter. Som omogna är tranbären grön-beige och har exakt samma nyans som många av de mossor dom ligger på.

Det verkar inte vara många som plockar tranbär. Kanske beror det på att man tycker att dom är "samma sak som lingon"? Till viss del stämmer detta, man använder dom ofta till samma slags maträtter. I de Angloamerikanska länderna är dom det enda bäret man överhuvudtaget äter som tillbehör till kött, tranbärssås till kalkon på julen. Vilket väl kan liknas vid att vi ofta äter lingonsylt till köttbullar eller pannbiffar.

Lill-hinken räcker till tranbärsplockning. I bakgrunden ser man vart lingonriset slutar och de kullar kring myrträden, som kan ha tranbär växande på sig. 

Dessutom är dom svårplockade. Eftersom dom växer liggande på mossa, så får man plocka dom för hand, det fungerar inte med bärplockare. Man kan få köra ner fingrarna rejält i frusen mossa, eller slingra sig förbi vissna spröt av myrstarr för att få tag i en enda liten röd pärla. Tranbären är dessutom ungefär samma storlek som lingon (de allra största är lite större, som stora svarta vinbär) så går det inte fort att plocka dom, man behöver knappast ta med sig den stora hinken till myren. Jag brukar satsa på sonens babyhink som är tio år gammal. Lätt att bära med sig och med den så ser man i alla fall att "det räntar på"!

En fin plätt med tranbär, 8-10 st på en tuva, så många det brukar vara på en fin tuva ett normalt år.

Tranbär mognar också sent, så dom kan oftast inte plockas förrns dom frusit, ofta har dom hunnit frysa och tina flera gånger. Det gör att man plockar bland kall och våt mossa, att man måste gräva sig fram bland nedfallna tallbarr och inte minst björklöv, och dessutom växter en del av de finaste tranbären bland högt vissnat gräs, som försvårar plockningen ytterligare.

En handfull lockande tranbär som växter mitt i en vissnad tuva myrstarr. 

Eftersom tranbär plockas när dom redan har frusit, så är dom väldigt vattniga och kräver att man är lätt på handen när man plockar. Det är snarast att likna med att plocka minimala sprick-benägna vattenballonger. Jag är en van plockare, men lyckas ändå mosa ungefär var tionde tranbär. Det är inte bara en nackdel. Att gå ut på senhösten och plocka tranbär ser jag som en sista chans att fylla på mitt förråd av antioxidanter och annan färsk näring som ska hålla mitt stackars haltande immunförsvar så friskt som möjligt under den kommande vintern. Och vid denna tidpunkt så är tranbären verkligen det enda ätbara "färska" man kan hitta.

Tranbär i olika storlekar. De tre nedersta är ofusna och betydligt fastare i konsistensen men också bittrare. 

Men det finns också flera andra egenskaper som gör att tranbären är väl värda att plocka. Inte minst så är plocksäsongen senare än allt annan man plockar. Dessutom är tranbären fulla av nyttiga ämnen. Det har länge hävdats att det är särskilt nyttigt för kvinnor som vill undvika problem med urinvägsinfektion. Jag läste för ett par år sedan en modern undersökning som visade att det tycktes vara verksamt mot detta kvinnoproblem, men inte som medicin i ett akut skede utan snarare i förebyggande syfte genom att man äter tranbär "jämt". Även om jag inte märkt av någon folklivs-tradition att plocka detta unika bär, så har jag intervjuat en enstaka äldre man som berättade att han plockade tranbär varje år, åt sin fru, för kvinnoproblem.

Detta är ett riktigt fint tranbärsår, elva tranbär på en yta stor som min  handflata, det har jag nog aldrig sett förut!

Även om tranbär kan likna lingonen så har tranbären sin egen speciella smak, som en blommig aperitif med en ton av den muskiga myr den växte på. Smaken är väl värd jobbet att plocka lite tranbär på senhösten.

Men personligen för mig, handlar det allra mest om naturupplevelsen. Att komma ut på en halvfrusen men snöfri myr, utan mygg och med hög och klar höstluft i ett soligt dis tidigt på eftermiddagen, det är det som är själva grejen. Och en sån dag, då plockar man tranbär, så är det bara!

Läs också:
Del 2, som beskriver hur man rensar tranbären och hur vi förvarar dom.
Del 3 handlar om hur vi använder tranbär i vår familj.

Ny årstid

Så här har det sett ut ett par dagar.

Turligt nog hann vi städa nästan hela gårdsplanen, så det blir inga gömda/glömda grejer under snön i år!

Smaker som smakar

Det känns lite mer höstlikt, regnar, kallt på mornarna och vi har hittat säsongens första svampar. Alla tre var rimskivlingar. Blir det ett rimskivlingsår? Hoppas det. Favoritsvampen nr 1. (OBS! Uppdatering längst ner i inlägget!)

Men för några veckor sedan var det andra smaker som lockade. Här är lite gotta från vår ätbara trädgård. Vita jordgubbar och allåkerbär. Dom har två saker gemensamt. Dom ger inga kommersiella skördar (man får ganska lite från varje planta) och dom smakar extra, otroligt himmelskt gott. Det är som om moder natur säger åt oss att allt inte behöver producera överdriven mängd, en del behöver bara producera fantastisk kvalitet.

Men OJ, är det ett rimskivlingsår! En kortare promenad bara runt huset, gav kilovis med fin, oangripen rimskivling av högsta kvalitet. Bara att bryta upp hattarna i 4-5 bitar och skiva fötterna och lägga i torken. Här våning 9!!! av torken i går kväll. Nu är allt torrt och kommer snart vara till försäljning på HantverksHuset i Vilhelmina Kyrkstad.

Helgmiddag blodpudding

När blir blodpudding finmat?

Det är nog när man har gått varvet runt som civiliserad varelse. När blod av fin kvalitet bara kan fås genom självuppfödda djur. När bra rågmjöl är ekologiskt odlat, inköpt hos odlaren och malt till grovt rågmjöl på vår egen handvevade kvarn bara minuter innan smeten till blodpuddingen vispas ihop. Med hemodlad mejram, små bitar av bacon-fläsket vi rökte i julas och vår egen honung istället för den sirap receptet föreskriver. När den serveras med lingon rörda med samma honung, helt utan raffinerat socker & med surkål som vi själva odlat och syrat.

Då blir det lyx-mat. Värdig att serveras på finaste porslinet till söndagsmiddag. Och ingen som inte verkligen uppskattar denna läckerhet är bjuden.

Torka nypon

Nu snoppas, delas och torkas nyponen, främst dom stora köttiga nyponen från vresrosor, men alla nypon går att använda.

Vresrosorna är dom nypon som ger mest för allt arbete man lägger ner, men ofta får man höra att man ska undvika att plantera dom för att dom sprider sig i vår vilda natur. Det är säkert sant i "södra" Sverige, men så här långt upp i norr verkar inte fröna klara sig förbi dom första åren i det vilda. Det går utmärkt att driva upp små plantor själv och plantera ut, men då måste dom få lite hjälp att freda sig mot den vilda floran ett par år. När dom väl har etablerat sig och vuxit sig stora, så är dom svåra att få bort. Men en total uppgrävning och efterföljande gräsklippning under ett par år, gör susen.
Bergsrosor är vanliga här uppe i Lappland och deras små droppformade nypon är väldigt tunnskaliga. Om man torkar dom och sedan delar och rensar bort fröna har man fantastiskt gott och tuggit naturgodis. Väldigt mycket jobb för väldigt lite "mat", men gott.

Vi har fått många kommentarer & frågor så här kommer en uppföljning: 
Fråga: Varför torkar ni innan delning?
Svar: Ibland kan vi dela nyponen först, men eftersom vi bor i lappland så händer det ofta att nyponen inte mognar riktigt förrän den har varit frost. Då blir dom lite mosiga och går inte att dela men kniv direkt, det blir bara "mos". Då löser vi det genom att först snoppa dom och torka dom lite i helt tillstånd. Sedan kan vi dela dom, för då har dom blivit tillräckligt hållbara för att tåla att bli delade med en kniv. Sen torkar vi dom helt färdigt. Det är också en helt särskild teknik att plocka dom i mosigt tillstånd.

Fråga: Ska ni göra klipulver?
Svar. Inte då, fast sonen fick något förväntansfullt i ögonen när han hjälpte till att rensa nyponen och jag berättade att man brukade använda nyponhåret som klipulver. =)
Nä, vi torkar dom så här och förvarar dom hela i lufttäta 10-liters hinkar. Sen blöter, mixar, passerar och värmer vi dom när vi ska äta. Om vi inte gör små söta presentpåsar till storstadsbor och andra som inte förstår sig på passervaggor, då sitter vi och petar ut alla kärnor och hår med sked och tandborste. Men många såna presenter per år blir det INTE!

Dessutom är det bara att konstatera att det är enorm skillnad på hur man kan odla och hur växter beter sig i norra Norrlands inland (Lappland) om man jämför med "södra" Sverige (alltså i resten av Sverige, som vi ser det). Vresrosen är ett exempel på massor av växter som ses som "invasiva" i övriga landet, men som inte alls är några problem här uppe i Lappland. Eller, som profilen för Lappmarkens Trädgårdssällskap kommenterar detta inlägg på FB: "Bra inlägg om vresrosornas nyttighet i lappländskt klimat- för tyvärr har deras dåliga rykte söderifrån gjort att många inte törs plantera dem här. Dumt, eftersom de inte beter sig lika invasivt i lappmarken, och dessutom är några av de mest  härdiga rosarter som finns och därmed en viktig tillgång för rosälskare i zon 7-8. Så fram för mera rosodling i Lappland!"

Här ett inlägg om hur vi gör nyponsoppa som fortfarande innehåller mesta mängd av alla de nyttiga ämnen som finns i dessa makalösa bär:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/egen-nyponsoppa.html

Mikaelimarknaden närmar sig

Det traditionella kyrkhelgen, Mikaeli närmar sig, med stor marknad på "plassn". Mikaeli har firats här uppe i Lappmarken sedan nybyggartiden. Vi har bunkrat upp med säsongens godbitar, klassiker som rönnbärsgelé med cognac & gammeldags rödvinbärsgelé, men också nya varianter som rönnbärsgelé med Kvanne (Lapplands egen kraftört) och nypongelé, för dom som har lite svårt för rönnbärens beska.

Allt vårt hantverk och mathantverk finns på HantverksHuset i Vilhelmina Kyrkstad. Öppet torsdag-lördag alla veckor och över hela Mikaelihelgens begivenheter.

Vattlingon

I dessa bärtider är det dags att publicera vårt allra bästa bär-tips; gör vattlingon.

Detta är den ursprungliga varianten av lingon på burk, innan socker eller konserveringsmedel var tillgängliga. Eftersom lingon innehåller rikligt med eget konserveringsmedel, bensoesyra, så behövs inget annat än lingonen och vatten. Man behöver inte koka bären, eller tillsätta några konserveringsmedel. Ta bara fina, röda lingon, rensa o skölj i vatten, fyll burkarna och häll på rent vatten. Vi som har eget fjällvatten från djupborrad rullstens-ås, tar vattnet direkt från kran. Dom stackars stadsborna borde troligen ta kokt, avsvalnat vatten istället. Burkarna håller sig minst ett år i jordkällaren och används till diverse. Det viktigaste för oss är så klart den traditionella jul efterrätten "vattlingon med vispad grädde och socker", men den största delen använder vi till måltidsdryck.