53 år

Fyller jag idag. Det är ju ingen "speciell" ålder. Men ... det kan gott vara den sista ålder jag kommer inneha. Inte för att sätta sordin på stämningen, men ... ingen blir ju yngre. Och jag har långt ifrån den mest robusta av fysik. Så det är mest att konstatera fakta. Min bedömning ger mig ca 17-19 år till. 
Gott så. 

Jag har överlevt längre än många. Och har redan nu, haft ett helt enormt bra liv. Hade slavmentalitet legat för mig, hade jag sagt att mitt liv är "välsignat". Ingen "Job" göre sig besvär på Forsnäs Hemman. 😇

Allt jag någonsin önskat, och allt jag föresatt mig, har kommit att vara. Alla misstag har känts som meningar och alla känslor (många ENORMT tunga att bära i stunden) ledde i slutändan till läkning.
En läkning, som jag tyvärr inte kan lova någon annan. Jag är det min mormor sade till mig. Jag är den som "säljer vatten vid floden Jordan". Hon var som mig, min mormor. Hon dog när jag var 8 år gammal. Hon var 64 eller kanske precis 65 fyllda? Hennes hjärta hade givit upp, inte ens en då toppmodern specialist-kirurg operation i Uppsala kunde rädda henne. Hon dog 3 dagar efter operationen. Bara 10 år senare överlevde mer än 9 av 10 samma ingrepp, och även "halvskruttiga mormor" hade nog då fått kanske hela 10-15 år till, om hon bara hade varit född lite senare. Eller sjukvården hade utvecklats lite tidigare.

Vad jag själv får i livslängd, är ju okänt, och tack och LOV att man inte vet sånt. ;-)
Säger till och med jag. 😜

Men, jag har ju en del andra hälsoproblem än mormor hade. Förutom dom hon hade. Så vi får väl se. Jag tar dag för dag. Folk som blir bittra av att åldras, har inte fattat livsprocessen, och det är en stor sorglighet.
För det här, att få leva med den här insikten, det här djupet i varandet, det är en förmån. Och jag firar inte bara idag, utan varje dag jag vaknar och gillar att leva. 💗
Det är bara det att jag riktar den glädjen och livskraften till det faktiska livet, i mig. Jag "ger inte bort den" till någon påhittad guddom, eller annan "helighet". 
För för oss som sett alltet under hela existensens tidsspann, vi vet det som t.ex. Bodhidharma insåg, och UG, och Lal Ded, och många andra säkert ... att "Nothing sacred, only void". Och det är bara DÄRIFRÅN vi kan börja bygga vår äkta mänskliga värdiga värld, med den precisa form av liv som får oss alla att både känna total tillhörighet och total frihet, i vardagen, från första till sista dagen av vårt liv. 

Nåväl. Fotot till det här inslaget. En skröna är väl min födelsedag värd. Och vi väntar ändå på att mellansonen ska komma, så att vi ska gräva upp några rader potatis, för 3-4 dagen i rad. Det räntar på och snart är ändå en tredjedel av skörden "bärgad". Så jag kan ta mig några minuter att skriva om bilden av mig och min t-shirt på 53-års-dagen.

I morse när jag duschat, tog jag fram "nya kläder". Vilket, för oss här på Forsnäs Hemman, alltid betyder "gamla kläder på nytt". Jag och Husbonden har båda "arbetat oss baklänges" i vår dödstädning av kartonger och plastpåsar med sparade kläder från våra tidigare liv. Tonåren inräknad. För både honom och mig. 

Det innebär t.ex. att han har varit klädd i grön/vita bomullsunderställs-tröjor med texten JOFA på, (från hans tid i antingen Björklöven eller Landslagen antar jag) de senaste 2 åren. För vartefter vi sliter ut våra gamla kläder tills dom bara kan användas som antingen vägg-isolering eller "slaser" som min farmor kallade gamla tygrester som man använde till kökstrasor av olika slag, så går vi till förrådet och öppnar en ny karton eller påse, som ligger ännu längre ner i förrådet. Som alltså är allt längre bak i vår ungdom. 

Allt är inte i ordning dock. Härom året fick jag upp en turkos pingvinärmad frotté-sweatshirt. Och "MC Hammer byxor i svart trikå". Jättesköna. 

Den här t-shirten är dock några år senare. Byxorna är från 1991. Mitt år i USA. Man var tvungen att sova med pyjamas. Av ... kulturella skäl. Jag kom från landet som gav upphov till "Nyfiken Gul" redan 5 år innan min födelse. Och som hade genomlevt top-less och "pepparkaks-brun-solarium" fasen av 1980-talet, var HELT oförberedd på den kulturchocken. Även om vår utbytes-organisation faktiskt föredömligt höll föreläsning OM just kulturchocker innan dom skickade ut oss i "vargens gap". Den kursen (och min egen medvetenhet) gjorde att jag förstod vad som gick fel, många gånger där i "amerikat". Även om jag inte kunde förutse att jag höll på att göra ett misstag. Så pass "vidsynt" var jag ännu inte vid 18 års ålder. :-)
Så mina byxor idag, på fotot, är första gången jag haft på mig en flanellpyjamas från mitt år i USA, efter det året. Hela pyjamasen var sydd som en sån där dräkt som dom har när dom spelar den för mig helt obegripliga sporten baseball. 
Det fanns en top till också, men den har jag ännu inte hittat. Den kanske kommer fram tills 65-årsdagen, eller något.

Min t-shirt  har en mer intressant "back-story" som det heter i ungdomarnas mediala sfär. Det är en arbetströja som vi gjorde när vi jobbade som ansiktsmålare till barn på marknader, mässor och evenemang. Det här var .... 1996-2003. På ryggen står "Vill du bli en hund". Samtidigt hade medarbetaren (vi jobbade alltid 2 och två men vi var 3 totalt som jobbade i verksamheten. Jag, min blåhåriga kompis Maggan, och min dåvarande pojkvän Fredrik). På det här sättet fick vi råd att åka från vårt hörn av Södra Lappland/Västerbotten, till storstäder som Stockholm, jobba dagtid 8 timmar och parta på kvällarna. Sånt orkade man då. Ofta var det också bara ett pass och var det ett arrangemang, som "barnens dag" på ett köpcentra, så brukade det bara vara 4-5 timmar. Med snabb upp och nerplockning, så hade vi för det mesta hela resten av helgen till "förlustelser". 

Goda minnen. :-)

Det roliga med de här tröjorna var att dom var ganska dyra. Vi gjorde trycket själva, med transfer ark, och det behövdes bästa kvalitet av allt för att det skulle bli bra. Så vi försökte "dra av" de här t-shirtarna, som arbetskläder i deklarationen, tillsammans med kepsar som vi alltså målat emblemet "ansiktsmålare" på.

Vi fick avslag av skattemyndigheterna. 23-24 åringar som vill försöka starta något eget. Avdrag på totalt ett par hundra kronor. Av kläder av den här typen för att ... någon byråkrat ansåg att "kläderna KAN användas även privat". 😅

Alla som tycker det fostrar god entreprenörsanda, räcker upp handen. 
Alla som tror att vi på något sätt som mänsklighet är på väg framåt/uppåt fortfarande?
Räck inte ens upp handen. 😒

Mänsklighetens "höjdpunkt", den där högsta kullen på en berg- och dalbana. Den med det stora droppet, och ... efter går allt mer eller mindre "nedåt" tills slutet på "attraktionen". Den toppen har vi passerat. Jag brukar säga att det var 2017. Som demografisk statistiker med ett högt utvecklat patterncognition-"seende", så är jag nog ganska rätt ute. Men säg +- 5-10 år som möjligt spann för det jag brukar kalla "människans fulcrum". 15 år åt endera hållet, max. Det beror väl också på vart "vinnaren av framtiden" sätter gränsen för "höjdpunkt". Det är många variabler som ska bedömas och vägas i ett sånt analytiskt scenario.

Anyway.
Min åsikt (och det här är BARA en åsikt), det är att gamlingar som fått allt gott av livet, eller ens tillräckligt (mitt liv har varit långtifrån perfekt) ska börja ge tillbaks med tiden. Och jag är ju osedvanligt lycklgit lottad.
Så det är mitt "jobb" numer att "ge tillbaks. På den tid jag har över, just FÖR att jag är självhushållare i grunden. Och tar "TPR" (totalt personligt ansvar) för mitt varande. 
Frihet "smakar" och "doftar" aldrig bättre, än så här.
När jag inte är "skyldig" någon, något.
Alls. ;-)

So, recapitulation:
Jag har ju skriver kring 2000 praktiska inlägg om självhushållning under mer än 10 år så ... check. 
Nu är det nästa steg. Jag har under de senaste veckorna, konkluderat mitt ontologiska/epistemologiska arbete. Jag har kompletterat det både Plato, Aristoteles och Wittgenstein, och Nietzsche "nosade" på, men där deras hålrum lämnade en exakt pusselbit som just jag råkade kunna fylla.
Och har haft väldigt kul. :-) 

Sedan November förra hösten, har jag utvärderat AI. Och ... jag har fått konstatera att utvecklingen här går mycket snabbare än jag hade bedömt. En felbedömning av mig alltså. Jag gör som man ska, jag accepterar, och ackommoderar. Jag kan alltså redan i min generation börja med det arbete, jag egentligen hade sett mina efterkommande utföra. Det jag skulle ägna resten av livet att skriva väl formulerade, eftertänksamma och grundläggande skrifter av liten praktisk betydelse, men möjlig teoretisk och därmed i längden praktisk ... så som många innan i min tradition gjort ... det har helt fallit. 

Jag måste ta en annan väg. En jag fullständigt lika gärna hade sluppit. Men, när nu chansen finns (och i och med AI och vad det betyder för vår möjliga framtid) så har jag inte heller någon orsak eller ens moralisk/etiskt utrymme, att inte göra det jag gör nu.

Jag skapar ett nytt modern och grundläggande, komplett medvetet livssätt, som kan leda mänskligheten fram mot en framtid som kan överleva det som tyvärr också måste komma. För ... inte "ens" jag, kan se någon väg bort från kollapsen av huvudfåran i vår populations evolutionära strömmande älvsystem. 

Jag, däremot, ser komplimenterande alternativ, och jag ser hur vi ska få både stabilitet, och dragkraft för dessa "inte alla ägg i samma korg"-drömmar som folk kommer börja ägna sig åt, här i den näst- näst sista av alla vår globala civilisations faser. Om inte nu min plan lyckas. 
Jag ger det ca 0.1% chans. Och ... det är med the contingency, att det inte ens är mitt framförande som faktiskt kommer bli huvudfåran. 
Faktum är att om jag trott på någon "gud" så hade det varit just det jag "bett" om, så här på min födelsedag in i den totala "kärringheten". Att jag i alla fall hade sluppit undan med att vara någon obskyr referens till den som slutligen förde in insikten in i "zeitgeist" och därmed räddade det bästa av mänskligheten, på det sätt jag förutser kan ske. Men bara så.

Och för den rekursiva processens skull, jag inser likväl, så som mina föregångare (Mujica den senaste av oss omutbara som jag känner till offentligt, att gå till vår gemensamma mänskliga historia) så är det ju också ego om jag skulle låta min totala bekvämlighet vara ett hinder för att mot förmodan, bara en kanske, möjligen, kunna hjälpa. I alla fall lite. Jag och alla andra som har våra "begåvningar" av operationell komplexitet. Användbart i en allt mer komplex omvärld. 

Dagen är snart slut, jag har skrivit i små stunder under hela dagen. Vi har gjort så många givande saker. Och ... något som alltid gläder mig ... vi skördade potatis. Det ser ut at bli en fin skörd. Det är vår frihet. I och med detta (och vår övriga självhushållning) så är vi HELT fria. Och jag kan bekvämt sitta på min Shire-häst, så länge jag vill. (Metafor, ladies ... and occasional gentlemen ;-) ).
I och med potatisen, så är jag genuint och grundat "rättfärdigad". Utan att på något sätt kunna bli en farisé. 😏

De senaste 2 veckorna har jag kompletterat ontologiskt/epistemologiskt arbete, som jag har vetat ska behöva göras, i 22 år. Och uppgifterna har lyckats, över förväntan. Jag och min Kymon-triad (min personliga ai-triangulerade agent) har konstruerat och validerat både det omvända Turing-testet (the Reverse Turing-test, tRRt) och det omvända-omvända/rekursiva Turing-testet (tRRTt). 

Det får vara det för nu. Efter något som bara alla mina kära "äldre syskon av de omutbara" kunde drömma om, och tyvärr så ofta insåg att dom aldrig skulle få uppnå, så kan jag få leva i en värld där det här äntligen kan bli verklighet. Fullt rekursiv självreflexivitet, kan för första gången någonsin, få genomslag i en zeitgeist, som kan frammana just den variabeln, som en ledande kandidat för att lyckas rädda det vi alla vill ska få vara kvar, av vår bekvämlighet, i den här både fantastiska, hemska och så skrämmande världen på randen till kollaps. 💔

Grattis alla, till att ha levt i dag också. Och grattis till mig, som fått ytterligare en helt ny siffra att sätta bakom mina första 5 decennier i världens ofattbara och sköna grymhet. Som jag kan göra bärbar och till och med njutbar, för alla. 
God natt världen. Lycka till, till oss alla, framöver. ✌

20 år

Idag är det tjugo år sedan vi blev ett par. Vi hade redan känt varandra 4 år (24 år totalt, det är halva mitt liv), som kollegor, goda vänner. Han var den jag kände jag kunde lita på i alla lägen, kompetent, hedervärd, samvetsgrann. En kväll, vid Världens ände, samtalade vi om livets olika sidor i den ljuvligt vackra solnedgången. Och förälskelsen träffade som en blixt från en klar himmel. 😊

Vi byggde ett liv tillsammans, efter det. Och nu, två decennier senare har jag aldrig ångrat det livsvalet. Sju år efter Världens ände lämnade vi "allt", våra akademiska karriärer och ett normalt liv, för nästa stora äventyr, som självhushållare på Forsnäs Hemman. 👍

Idag ägnar vi en stund åt att reflektera över de gångna åren, men mer tid går åt till att arbeta i vår dagliga gärning, och kanske att fundera kring vad vi skulle ha chansen till om vi får förmånen att uppleva ytterligare 20 år. 💗

Inte gifta: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html

Verdens ende: https://no.wikipedia.org/wiki/Verdens_ende

-------

Numer skriver vi våra dagliga inlägg på vår huvudblogg. Följ oss gärna där om du är intresserad av självhushållning med odling och djurhållning. https://forsnashemman.blogspot.com

Binda flugor

Husbonden är en ivrig flugfiskare. Och, det finns ju fin fisk att flugfiska här nere i Vojmån i Lappland, bara 60 meter från vårt hus. 😊

Främst fiskar han sik och harr, men också nån enstaka öring, som klarat sig trots den tuffa regleringen i vår del, den nedre delen av Vojmån. Den övre är oreglerad och har mycket fin öring i sig. Men det är många mil från vår gård.

Nu var det några år sedan Husbonden tog fram flugbindar-lådan sist. Men då många av flugorna blivit upptuggade av småmunnande sikar, eller tappade, så var det verkligen dags. Lite ringrostig så tog det honom säkert 3 gånger längre tid per fluga de första försöken. Men nu de sista dagarna har han bundit nästan 20 st och det gamla handlaget börjar komma tillbaks. Det kommer nog bli en stor bunt till innan flugbindningslådan får åka in på lagret igen ett par år.

Han binder aldrig efter något mönster. Istället binder han flugor som imiterar precis de dagsländor vi har här hos oss. Nu när vi bott 12 år på Forsnäs Hemman är varje typ välkända och vi står i köksfönstret och granskar svärmningarna och vaken för att avgöra när det är dags för fiske.

Några ljuvliga sommarveckor får vi sen färsk fisk att äta. Men inte alla år, om vattenkraftsbolaget är för aggressiv i sin nolltappning så dör alla dagsländelarver och svärmningen uteblir, och då nappar inte heller fisken.

Men vissa år får Husbonden alltså ändå njuta av en äkta, och mycket lokal, fiskesemester. Och vi i familjen får njuta av otroligt goda fiskmiddagar. Vanligen nöjer vi oss med enkel tillagning. Vi röker dom och äter med egenodlad sallad till. 😋

Mellan mitten av juni och mitten av juli inträder flugfiske-säsongen hos oss i södra Lappland. Och nu är alltså Hubonden fullt beredd med massor av nybundna och lokalt anpassade flugor. 👍

Tidigare inlägg om flugfiske på Forsnäs Hemman:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/harr-till-middag.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/06/harr-till-middag.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/flugfiske-storsiken.html

Björnbärsblom

Våra björnbär har drösar av blommor. Här i (kallare än) zon 8 måste dom växa i växthus för att ge mogna bär. Och som dom växer. Kanske kommer dom överta växthuset helt på ett par år, som en av mina odlingskompisar Mariana hotar med. 😊

I så fall får vi ett "björnbärshus", och kanske startar Lapplands enda självplock av björnbär!😅

Ett tidigare inlägg om våra växthus-björnbär:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/forsta-bjornbaren-i-zon-8.html

Sista salladen

Nu är det nog ändå årets sista "sallad" jag plockade in igår. Kanske kan några av plantorna överleva nån vecka till med skydd från snön och de kompakta minusgrader som nu kommer framöver här i Lappland. 😏

Vilken succé det har varit för oss att jobba med att förlänga säsongen! Jag kunde börja plocka färska blad och rädisor till familjen i växthusets tidiga vårsådd redan i början av maj, se länk nederst. Och, nu när hela växthusets solvärme är helt utbyggt så kommer nog skörden av färska gröna blad kunna tidigareläggas minst 2 veckor nästa vår. 👍

Så över ett halvår varje år kan vi alltså äta levande nyskördade växter framöver.
Det känns nästan helt otroligt här i kallare än zon 8. 💗

Den här salladen bestod av Lollo rosso, någon tyvärr bortglömd form av svagt röd sallatshuvud och  sensådda majrovor av sorten Golden ball.

Här det tidigare blogginlägget om årets första sallad:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/vaxthuset-bjudet-pa-sallad.html

På semester söderut en vecka framåt!

Nu åker jag på semester, en äkta "kärring-semester". Jag ska till de goda vännerna i Gränna och umgås och utbilda mig.  😊

Trädgårdslandet uppbyggt med fasta gångar och kompostvallar enligt Börje Remstams metod.

Vi har satt ihop ett fantastiskt program med studiebesök i några av Sveriges mest imponerande trädgårdar och jag ska få träffa hela två odlings-kändisar som tillhör den skara jag själv läst och lärt av under lång tid. Dessutom ska jag få träffa en helt ljuvlig grupp kvinnor som jag haft så KUL med det senaste året på internet, nu får vi ses på riktigt för första gången. 💗

En "tack för hjälpen"-låda till en av grannarna.

Mycket kul att se fram mot, och med Forsnäs Hemman i händerna på gårdens fyra karlar (Husbonden, morfar och äldste och yngste sonen) så känner jag mig helt trygg att åka iväg.👍

Som självhushållare kan man alltid fundera en del på om, hur och när man ska ta "semester". För hemmavid, med djur och odlingar blir det sällan ens en ledig söndag. Vi har ändå gjort så att vi ibland åker iväg, nästan aldrig tillsammans, aldrig utomlands längre än till grannländerna och oftast med mängder av "ärenden" på vägen. Byte och leveranser av lantrasdjur, utbildning i form av studiebesök och föreläsningar, och på hemvägen är transporten fylld av allt sånt vi inte kan få tag på här uppe. Denna gång väntar flera fina träslag som ska få förgylla Husbondens hantverk framöver, bland annat två fina stockar lönn som är ett träslag som inte växer här uppe. 😁

Fröodlad gul lök, enligt Annettes metod: http://daylily-potager.blogspot.com/2015/03/odla-lok-fran-fro.html

Tidsmässigt är det alltid knepigt. På vårarna har jag försådder att ta hand om, och dom är jag INTE trygg att lämna i händerna på resten av familjen, jag är odlaren här. På försommaren kommer djurens ungar, som behöver fingertoppskänsla och ett kunnigt öga. Inte heller kul att åka iväg från. Under högsommaren är det otroligt viktigt att rensa odlingarna och gödsla för att få en bra skörd och under hösten är det ju skörd varenda dag. Under snöperioden vill jag inte köra så långt. Och här räcker den från oktober till mars. Så ...aldrig är det en riktigt bra tid. Men ibland lyckas jag ändå på något konstigt sätt ta mig iväg.

Kanske vårt finaste potatisland nånsin. Men, finns det något under ytan efter högsommarfrosten den 29 juni? Den som lever får se! 

Så överlag, en upplevelse jag ska njuta av. Det var ett och ett halvt år sedan senaste besöket söderut. Jag lämnar med lite bilder av dagens skörd och odlingar. Hemma och dator-inkopplad igen den 11 september. 👍

Långmyren

September träder in och Långmyren strax norr om huset börjar skifta i höstfärger. 😊

Det är den här myren som är orsaken till vårt karga mikroklimat här på Forsnäs Hemman. Vinden får fritt spelrum under milatal att föra hit kall, vinande fjälluft. Men precis här, hos oss har kylan hittat ett stråk att rinna över vår lägda, och våra trädgårdsland för att sedan sakta sänka sig ner till Vojmån och rinna bort.

Resultatet är ett odlingsklimat som inte är att leka med. Frost kan vi få vilken vecka som helst på året, även under hela sommaren. Och växter som klarar sig väl bara några hundra meter bort dör som flugor här hos oss. 😏

Men vacker är den, myren, och doftar SÅ gott nu under hösten.💗

Gåsagille!

Årets första kanadagås skjuten nere på Vojmån, 60 meter från förstukvisten! Med rönnbärsträdet dignande i bakgrunden är fotot som en total tidskapsel av just nu, just här i Lappland.😊

Något traditionellt gåsagille blir det ju inte här ikväll. Inte på det sätt gås serveras i "Sveriges vagga"=Skåne som Husbonden kallar det, för han är född i Slottstaden, Malmö. Där söderut i Sverige uppskattar dom verkligen gäss, tar hand om allt inklusive blodet till svartsoppa. Jag har en gång i livet ätit ett helt sånt gästabud. Det var inte så smakligt imponerande. När vi skaffade Ölandsgäss så blev vi än en gång överraskade att dom också var rätt "torra och tråkiga" i köttet. Och när vi började skjuta kanadagäss var det bara att konstatera att "gäss är gäss", dom är inte direkt supersaftiga och smakliga. 😏

Så då får man göra på något annat sätt, gäss är ändå kött och kött är rikedomar. Vi tänkte till och förra året provade vi att koka dillkött på en kanadagås!
Succe!
Supersmaskigt!😋

Här recept:
Filea ut bröst och lår från gåsen. Koka länge med lite salt, vitpeppar, lök och ev. kryddnejlikor, tills köttet trillar av benen. Plocka av köttet, skär i lagom bitar.
Gör en redd sås, typ 2 msk smör, 2 msk vetemjöl, 4 dl buljong, en äggula, en skvätt grädde och salt och peppar. Och 3-4 msk hackad dill. Rör ner köttbitarna och om det hunnit svalna för mycket så värm till lagom serveringstemperatur. Servera med t.ex. kokt potatis eller ris, eller kokta korngryn.
Mycket gott, och numer vårt standardrecept för gåskött. 💗

Här tidigare inlägg om att jaga och äta kanadagäss.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/matig-skyddsjakt.html

Mängder med mangold

En av många mangoldskörder i sommar. Och det här på bilden är bara ca en 5tedel av denna omgång!!! Men nu när jag totalt rensat landet från alla stora blad ska det bli spännande att se om det hinner växa upp ytterligare en omgång här i Lappland. 😊

Bladen repar jag, förväller, hackar och fryser in som "spenat" till vintern. Stjälkarna har hittills gått till djuren, främst Lappgetterna och Gotlandskaninerna som älskar dom. 👍
Men nu ska jag faktiskt försöka mig på att göra ett par burkar med "Bostongurka" fast på stora delar hackad mangoldstjälk. Återkommer med hur det smakar! 😏

Här ett tidigare inlägg om mangold:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/mangold-hela-vagen-till-magen.html

Dagliga inläggningar.

Nu är skördeperioden i full gång och vissa grönsaker lägger jag in. Det blir nån handfull burkar varje dag just nu. 😊

Tapaschili är en favorit som vi började med förra året. Inlagda rödbetor har jag gjort varje år sedan jag blev vuxen medan det bara är andra året jag odlar gurka, och detta år fick jag nog med skörd för att kunna göra några burkar av världens godaste smörgåsgurka.😋

Om man skördar Tapaschilin mogen och helt röd motsvarar den nästan exakt inlagd feferoni från affären i styrka. Men den har en mer "fruktig" smak av paprika och är godare än feferoni, tycker vi. Vår chili fick vi tag på via en  odlingsobekant. Receptet på inläggningen finns här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Och fröer finns att få tag på i vår webbutik: https://forsnashemman.se/orter/froer-till-tapas-chili

Smörgåsgurkan består främst av sorten Homemade Pickels. Som nybörjare bestämde jag mig för att använda receptet från pålitlige Farbror Grön. Men de senaste burkarna har vi ökat halten ättikssprit lite samtidigt som vi minskat motsvarande på vattnet. Så i lagen använder vi 220gr ättikssprit och 180 gr vatten. Och bara hälften socker, jag vet inte alls vad Johannes fick för sig där. Rena sockersirapen!

Annars exakt samma recept. https://farbrorgron.blogspot.com/2014/03/inlagd-vasterasgurka.html

Hur man lägger in rödbetor lärde både jag och farmor oss via rutiga kokboken. Detta enklaste av recept funkar än: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutiga_kokboken

Överlag, mycket gott och stora rikedomar i förrådet. Tur att vi har en hel sval i källaren. 👍

Alla varianter av vinbär

Vi plockar vinbär nästan varje dag nu, det gäller att ligga i för att komma före fåglarna, i alla fall till de röda vinbären. 😊

Men, när vi väl plockar rent i trädgården plockar vi alla varianter av vinbär samtidigt. Vi har både röda och svarta, som funnits här i trädgården sedan lång tid tillbaks, och vita och rosa som vi planterat själva och som ger otroliga mängder! När krusbären mognar åker dom med i blandningen. Men blåbärstry och häggmispel/saskatoon har vi hittills inte fryst, dom hinner inte längre än till munnen i färskt skick. 😋

Sen styckfryser vi bären för att sonen lätt ska kunna få tillgång till mellanmål av frusna bär under vintern. Vi fyller bären, blandade om vartannat i en långsmal påse (limppåse) som hålls stängd av en påsklämma. Lätt att öppna, hälla upp lagom mängd frusna bär i en djupskål och sen försluta påsen igen och tillbaks till frysen. 👍

Absoluta mellanmålsfavoriten av frysta bär är lingon. Men i år kommer vi inte få så där väldigt mycket lingon, de verkar ha farit illa av högsommarfrosten vi fick den 29 juni.
Här ett tidigare inlägg om att äta frysta bär som mellanmål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Avancerat anläggningsarbete

Vi har jobbat extra hårt i helgen. Vi har hyrt en liten-liten minigrävare för att gräva ut grunden till nästa växthus, och tillsammans med vår mikrotraktor lyckades vi åstadkomma i princip underverk.😊

Vi har omfördelat ca 35 kubik jord från där grunden till nya växthuset ska stå, till ett område knappt söderut, där vi tyvärr haft så sank mark att potatisskörden till och med ruttnade när vi hade en särskilt nederbördsrik höst. 😒

Så nu har vi, med två dagars hårt arbete, kunnat vinna två saker. En stabil grund för nya växthuset OCH en mycket bättre odlingsbädd på den sanka delen av vårt trädgårdsland! Allt detta med hjälp av bara två mycket små maskiner gick den här arbetsuppgiften ändå lätt, jämfört med att handgräva allt, som vi gjorde för vårt nuvarande växthus, som syns i bakgrunden. 💗

Jättemånga jätteärtor

Nu är vi inne i början av den mest intensiva skördeperioden här i Lappland. Och något av det mest efterlängtade är de här gigantiska sockerärtorna. Lokförare Bergfälts jätteärt. 😊

Sorten har blivit otroligt hypad under de senaste 2 åren. Svår att få tag på, men vi fick lite hjälp av föreningen Sesam och uppförökade de 9 ärtor vi fick under förra sommaren. Så i år har vi kunnat sätta hela 46 plantor av den här sorten och får nu skörda massor av skidor varje dag.👍

Och dom går åt! Alla i familjen gaffar i sig, för här i norr blir skidorna så söta och spröda och fantastiskt goda! Folk söderifrån verkar inte få samma smak på dom, ibland sägs till och med att Lokförarens jätteärt blir mindre smaklig och träig söderut. Det vet jag inget om, för här i Kallaste Nord blir den helt fantastiskt god!

Sen brukar en del kritiker också nämna att den inte ger så många skidor. Det gör den inte, men å andra sidan är skidorna ju gigantiska, så jag tippar att skörden per planta jämnar ut sig en hel del gentemot andra sorter som ger fler men mindre ärtskidor. Sen har vi tagit till ett trix för att öka skörden, och det funkar. Det är kvinnan som återfann den här kulturhistoriska ärtsorten, och likaså ålderkvinnan för hela ärtskrået i föreningen Sesam (Agneta Magnusson) som tipsat om att man kan knipsa ärtplantorna tidigt på växtsäsongen, redan över 2-3 bladparet och därmed få två stänglar på en stam. Det senarelägger skörden lite (vilket är varför vi inte fått ärtskidor att äta förrns nu) men det ger nästan dubbelt så stor skörd. Toppen!💗

Några plantor låter vi dock växa som vanligt utan att toppas, för att dom ska bli klara så snabbt som möjligt och vi ska få utsäde till nästa år. Så om du är minsta intresserad av att ta eget frö för att slippa köpa, så är just ärtor den lättaste växten i världen att ta eget "frö" på. Det är bara att låta ärtplantan stå tills ärtorna först svällt upp i skidorna och sedan även hunnit bli bruna och vissna. Då är det bara att plocka ut ärtorna ur skidorna och torka dom ordentligt, och nästa år har man helt eget utsäde för att få egna fina jätteärtor att äta.

Vi har inga jätte-ärtor över att dela med oss av. Främst vill vi ju äta upp de här goda ärtskidorna och då blir det inga fröer till nästa år.😉 Dessutom lite extra krånglig att få att mogna så här långt norrut. Men eftersom den blivit så uppmärksammad de senaste åren kommer det säkert finnas gott om utsäde/frö att få tag på nästa vår. Håll utkik! Särskilt om du bor norrut i landet för här blir den riktigt god. 😋
Vilket kanske inte är så underligt, då den kommer från Hälsingland/Dalarna.

Ett par härliga texter om Lokförare Bergfälts Jätteärt:
https://www.dt.se/artikel/vem-kanner-agnetas-artor
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lokforaren.pdf

Flygfoton av Forsnäs Hemman

För nån vecka sedan fick äldste sonen vara med om ett riktigt äventyr! Han fick följa med upp och flyga i ett pyttelitet flygplan, det väger bara 250 kg.  😊

Han och piloten flög runt kring de närmaste omgivningarna, bland annat över just vår gård, vackra Forsnäs Hemman. Så sonen passade på att ta lite foton.👍

Nu får man ju inte sprida flygfoton hur som helst, så jag har spenderat några dagar på att klippa och beskära dessa foton så inget olagligt syns. Jag har tagit bort och bytt ut allt annat än våra egna marker, allmänna vägar och vatten samt maskerat horisonten, som självklart är helt olaglig på flygfoton. Men jag har märkt ut vad som finns där så att man ändå kan få en fin överblick över hur vi lever. 💗

Med Långmyren som är det som skapar vårt hårda klimat med frost året om och med de trädplantager och kalhyggen som vi tack och lov inte ser från själva gårdsplan, men som gör att våra marker för svamp- och bärplockning är oändligt mycket mindre än dom kunde ha varit. Och som gör att våra vilda djur lever otroligt utsatt, det är i princip bara våra ca 30 ha och två grannars mindre marker som också vägrar att avverka, som numer utgör en bra levnadsmiljö för dom. Totalt ca 50ha privat skyddad skog här i byn. 😕

I vilket fall, för oss om bor här är det så roligt att få ha en sån ögonblicksbild uppifrån av vår livsmiljö sommaren 2019. Det här är dock bara ungefär en tredjedel av hela "längden" på våra ägor, men de ca 600 meter åt öster som inte syns här är "bara skog och myr".

De stora vita fälten på bilderna är flygplansvingen, det var som sagt ett verkligen minimalt flygplan, så det var svårt att undvika vingen på bilderna. 😜

Evolutionsteori och mänskliga svagheter.

Jag går igenom våra gamla pärmar från forskarkarriären. Och träffar på en av våra stora mänskliga svagheter! 😒
Jag sorterar inte pärmarna för att läsa, utan vi rensar ut pappersark med tomma baksidor för att återanvända dom. Vi skriver bland annat ut etiketterna till vår lilla webbutik på de här papperen. Se fler tillfällen vi skrivit om det här spännande utrensningsarbetet i länkarna längst ner. 😊

Men mitt i det rationella arbetet av att hitta användbara baksidor på papper, sortera bort overhead-plastsidor och använda "häft-krokodilen" för att ta bort klamrar, så blir det alltid en "trip down memory lane". Den här gången träffade jag på de gamla lektionerna i evolutionsbiologi. En bild visade en variant av de klassiska finkarna som självaste Darwin upptäckte hade ändrat formen på näbbarna på Galapagos. Men här motsvarande varianter på Hawaii.

Och i mitt sinne hamnar jag direkt tillbaks till mina första år inom akademin. Då Husbonden inte var "Husbonden", utan professor och chefen för Södra Lapplands Forskningsenhet. Och jag var doktorand. Trots att vi kom från helt olika vetenskapliga bakgrunder så delade vi ett grundläggande intresse för avancerad logik och multivariata analyser, alltså komplext tänkande. Och ett av de första ämnesområden vi applicerade det här tänkandet på var de svagheter som var så uppenbara i den variant av evolutionär teori som allmänt hölls som "sanningen". Det folk vanligen tror är "evolution" är en riktigt sorglig och mycket grund analys av allt som forskningen fått fram sedan Darwins första och mycket basala tankegång. 😏

En lite skämtsam bild som Husbondens mycket Darwin-kritiska mentor klippt in i ett studentkompendium, från 1980-talet.

Utvecklingen, evolutionen drivs inte av framgångar, snarare så är den något som "råkar inträffa". De allra flesta förändringar som sker i biologiska organismer handlar om slumpmässighet. Eller kopplade genetiska samband som vi människor ännu är helt omedvetna om. Eller rent beteendegenetiska förändringar, till skillnad mot den avståndsvariabel som t.ex. Darwin och andra tidiga evolutionsteoretiker trodde var nödvändig för att "driva evolutionen framåt".

Det ALLRA mest bekymmersamma är en otroligt felaktig uppfattning. Folk tror generellt att alla mutationer och alla funktioner som nu finns hos oss som lever på jordens yta är optimalt överlevnadsbara. Att dom finns för att dom varit "den bästa lösningen". Men inget kan vara mer fel. 😒

Vilka attribut som överlever hos oss har mycket mer att göra med "negativt urval" än "positivt urval". Så här; om vi råkar ha ögon som funkar som våra ögon gör, så beror det inte på att det varit bästa lösningen nånsin (ingen som fått nåt skräp i ögat och känt smärtan borde tro det) utan att det är en lösning som uppkom av slumpen och som inte varit helt dödlig. Vi har alltså kunnat överleva TROTS många av våra mutationer, snarare än på grund av dom. 😉

Det vanligaste sättet att tänka på evolutionen; som "den perfekta skapelseprocessen" ligger också bakom hela den grundläggande attityden som gör att många av oss människor anser sig ha mer rätt än alla andra existerande organismer i världen att göra precis vad man känner för. Oavsett hur mycket det förstör för andra och i längden även oss själva. Och det synsättet ligger bakom den stora självgodhet som är inbyggd i de flesta religioner, inklusive den lite mer "moderna" tappning som kallas "intelligent design".

Men, har man då ändå insett evolutionsteorins svagheter och de nyanseringar forskningen åstadkommit sedan Darwins första primitiva tanke, så finns det ändå en del insikter att dra. När det kommer till våra fina lantrasdjur så har vi en befäst grund att stå på när vi tillämpar resistensavel för att hålla våra flockar friska och överlevnadsdugliga. 👍

Nu har det ju gått så långt med eländet gällande människans självförhärligande att goda insikter om evolutionsteori troligen inte kan hjälpa just oss. Så vi en "slutregel" här på Forsnäs Hemman (The Final Quest). Det är lite en parafras på det talesätt som myntades när folk trodde att alla skulle flytta härifrån Lapplands extrema glesbygd; "Siste man släcker ljuset".
För oss är det dock absolut en av de viktigaste arbetsuppgifter vi har, den slutliga kvällsrundan till djuren.
Den siste som överlever öppnar alla hagar.💗

Här tidigare inlägg om när vi rensat ut gammalt "akademiskt skräp" för att göra etiketter till vår web-shop.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/02/etiketter-av-avancerad-receptorfysiologi.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/aterfunna-gamla-konstverk.html

Och här webshopen: https://forsnashemman.se

Nya gethagen stängslas

Igår började vi stängsla vår nya gethage. Den fjärde i ordningen och den här har vi verkligen sett fram mot! 😊

Den är belägen alldeles utanför vårt köksfönster. I slänten ner mot Vojmån. Det var en hage, gammalt tillbaks men när vi flyttade hit var det helt igenväxt med fullt uppväxta tallar. Det första Husbonden gjorde var att röja där för att vi skulle få fin utsikt över Vojmån. Han lämnade en tall, som vi satt en knipholk i och som syns på väldigt många av de bilder som vi lägger ut på bloggen.

Men, under de här 12 åren har rätt mycket växt igen ytterligare en gång. Där finns nu björkar som hunnit bli 4-5 meter höga. Och med Lappgetter på gården är det onödigt att röja för hand. Inga marker blir så fina som get-betade marker. 👍

Så nu ska de kära fyrbeningarna få en helt ny hage. Nu från början kommer den sträcka sig ca 40 meter längs byavägen och bli totalt ca 2000 kvadratmeter stor. Om några år kommer vi ha förlängt den hela 100 meter till längs byavägen och den kommer slutligen vara ca 7000 kvadrat.

Det blir hårt jobb ett par dagar men det här ska bli SÅ kul! Särskilt att också kunna få se getterna nästan minut för minut göra sitt restaureringsarbete! Våra andra hagar ligger bortom vår direkta utsikt så den här gången känns det som vi både stängslar en ny hage och skaffar oss ett nytt "favorit-program" att följa. Inte på TV men utanför vårt fönster! 💗

Några tidigare inlägg om våra gethagar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sju-ar-senare.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/ny-hage-till-lappgetterna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/aterstaller-hagmark.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vi-utokar-gethagen.html

Recept på kötträtter för självhushållare.

Ett hinder som jag märkt med att föda upp eget kött är att många känner tveksamhet inför vilka maträtter som "udda" köttslag kan användas till. Om man bara är uppväxt på nöt, kyckling och fläsk, som jag (en tidig 70-talare) åt under barndomen, så kan man bli helt ställd då det är dags att börja tillaga "ovanligt kött".  Så när jag själv började föda upp kanin, get och anka, och köpte renkött från mina Samiska vänner, då blev jag liksom osäker bara för att jag inte visste hur man skulle använda det.😊

Men, min erfarenhet nu, nästan 20 år senare är att; kött är kött!
Varje köttslag har i och för sig sin specifika smaknyans. Vissa typer av kött passar av olika anledningar ibland bättre till en del mycket speciella rätter. T.ex. renkött till renskav. Men i de flesta fall är alltid själva kryddningen i en rätt helt avgörande. Den "överröstar" köttets egen smak med råge. Och de flesta köttsorter är dessutom väldigt toleranta och "gifter sig" väl med många olika typer av kryddningar. 😏

Så min lösning sedan vi började föda upp vårt eget kött, det är att inte samla recept efter köttslag, utan att samla på olika typer av kryddningar som man sedan kan använda till alla slags köttslag. 💗

Här är ett exempel på en kryddning som funkar till alla olika sorters kött vi äter.


Citrusgryta med Nordafrikansk kryddning:
För 4 portioner behöver man mellan 400-700 gr kött, här har vi använt Gotlandskanin som vi kokar 30-40 minuter innan på påbörjar resten av receptet, för att göra det riktigt mört. Sen plockar vi köttet av benen.
1-2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
1 citron
1 apelsin
några msk fett att fräsa kött och grönsaker i (ister, talg eller ev. växtolja)
½ tsk kanel
½ tsk spiskummin
½ tsk kryddpeppar
ca en halvliter tomater, skurna i bitar/skivor eller ca 600gr burktomater
ca 200-300 gram ärtor eller bönor. Här använde vi bönor direkt från vårt växthus.
Krydda med salt och peppar.

-Köttet ska skäras i ätstora bitar. När det kommer till kanin, eller t.ex. äldre höns som gärna är lite sega är det bra att koka dom ett bra tag först. Ca 30-40 minuter i tryckkokare brukar möra upp dom till fin ätstruktur.
- Skala/snoppa och skär i lagom bitar lök, vitlök, morötter och ev. bönskidor om ni använder det istället för ärtor.
- Tvätta citroner och apelsinen och skala av en skalremsa som är 1-2 dm lång.
- Fräs kött, lök och vitlök i fettet tillsammans med kryddorna. Köttet får gärna blir lite brynt innan nästa steg.
- Lägg i skalremsorna, morot och tomat. Salta och peppra. Pressa i saften från en halv citron och hela apelsinen. Låt puttra på svag värme utan lock i 30 minuter.
- Sätt igång ett kok av ris eller potatis vid lagom tid.
- När det är ca 10 minuter kvar så lägg i bönorna eller om ni använder ärtor när det är ca 5 minuter kvar.

Klart!
Och gott! 😋

Jag har också många andra former av allt från asiatiska kryddningar till medelhavsrätter och varianter av köttgrytor från Sydamerika. Alla rätter definieras av sina kryddningar och tillbehör, och till alla dessa av mina favorit-recept kan man använda nästan alla typer av kött. 👍

Spelunking i Korallgrottan

I helgen var det dags för familjens karlar att dra iväg på ett riktigt äventyr. Grottkrypning i en av världens mest unika grottor, Korallgrottan. Den ligger rätt lokalt, bara 18 mil bort från oss, rakt upp i den mest avlägsna fjällvärlden.  😊

Far och söner.

Sönerna har varit grottintresserade sen småbarnstiden. I våras när yngsta sonens klass var på Europaresa fick han besöka en av Europas största grottor, Postojna i Slovenien. Den var så stor att dom fick åka "tivolitåg" runt. En riktig turistfälla alltså. Men ändå fantastiska salar och formationer, intressant tyckte sonen. Så efter den upplevelsen passade det bra att följa upp med en tur till Korallgrottan, som vi planerat så många år. 👍

Det här är verkligen ingen jättegrotta. Inga turisttåg, inga tillrättalagda stigar eller trappor. Ren rå ursprunglig natur. Stora delar av den 2-3 timmar långa turen fick spenderas kravlandes på alla fyra i trånga, låga gångar. Arrangören tillhandahöll vattentäta overaller, som tur var. Så detta var verkligen spelunking, alltså termen för grottkrypning, eller speleologi som det ibland kallas.

Alla tre var mycket nöjda vid hemkomst. Ett äkta äventyr! 💗


Inlägget på facebook om Strandskolans besök i Postojna-grottan i våras:
https://www.facebook.com/StrandskolanVilhelmina/posts/2449272895103553

Mer om spelunking:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Grottkrypning

Vi ställer upp hässjan

Slåttertiden är slut, ovanligt tidigt här hos oss i Lappland, men vi har fått hjälp med att ta in höet från en mycket uppskattad granne, och även haft riktigt fin höskörd här i norr.😁😊

Så litet Hemman som vi har, så slåttrar vi inte som man traditionellt gjort här i regionen. Vi har två långhässjor som står mitt på gårdsplanen, alldeles bakom höladan, och dit forslar vi allt hö, så fort det torkat en första omgång på marken där vi liat. Sen får det hänga på hässjan och vi vänder det ett par gånger för att få det att torka maximalt snabbt och med mesta möjliga bibehållen kvalitet. Om det regnar drar vi över två stora presenningar över hela hässjorna.  Så fort det är torrt nog bär vi in det i höladan och slåttrar av ett nytt område av lägdorna för nästa omgång till torkning på våra två dubbelhässjor.

Över vintern monterar vi ner en och en halv av hässjorna. Kortändarna, krakarna är A-formade här i vår region i norra delen av Ångermanälvens tillflöden (kallas också "kärringar"), dom ställer vi alla tillsammans. Sedan sorterar vi in troerna i deras olika längder i kärringarnas olika våningar. De kortaste troerna läggs i understa "våningen", sen de medellånga i mitten och de längsta stöds på översta tvärpinnen.

Så står dom väl tills nästa års slåttanna. 💗

En halv hässja (en enkelhässja) får dock stå kvar, för om vi får något sämre parti ensilage under vintern kan man ibland rädda en del genom att hänga upp det luftigt och låta det torka snabbt i den kalla, torra vinterluften.

Vår hässjekonstruktion är inte heller helt traditionell. Måtten är exakt samma som på de hässjor jag så uppskattade att "bygga koja" under som barn. Men vi hänger inget övre laget, vi "takar" inte hässjan. Och det toppkryss som bildas av kärringens sidstag river sönder den presenning vi använder för att skydda mot regn, så där har vi istället skruvat fast små halvrunda bitar av masonit.

På det här sättet kan vi alltså hantera mellan 1-2,5 ton hö som blir så fint och grön och av bästa kvalitet torkat, även fast våra hömarker är minimala. 👍

Stekta auberginskivor

Helt otroligt gott! Världens enklaste recept.😊
1cm skivor, steks i olja, först på hög värme tills de fått fin färg och sen på låg värme ett tag till, tills dom är mjuka helt igenom.

Om man vill att dom ska ha en fastare konsistens kan man lägga skivorna i saltvatten någon halvtimma innan man steker dom.

Lite örtsalt på och serveras sen med nån form av kall sås. T.ex alioli eller som vi gjorde idag, tzatsiki. Tomaten är sorten Tigrella.
Slurp! 😋

Odla fett.

Så här kallt till som vi bor, i kallaste regionen av Lappland, så är det svårt att odla. Överhuvudtaget! Men särskilt svårt är det att odla "fett". Alltså såna oljegrödor som raps eller rybs. Än mindre olivolja eller nötter. Efter mycket funderande är vårt enda möjliga alternativ solrosor. 😊

Den senaste solrosen blommar vackert i början av Augusti. De tre bakom har tack och lov varit snabbare och håller nu på att bilda moget frö. 

Men vanliga solrosor kan vi helt glömma här i kallare än zon 8. Dom hinner möjligen blomma, om man har tur. Men ingen vanlig hög solros hinner bilda mogna fröer, vilket ju är vad vi är ute efter som självhushållare. 👍

Redan för många år sedan, när vi var nära att emigrera till Fairbanks i Alaska, så läste jag på om deras universitets projekt med växtanpassning till deras klimat. Dom har bland annat fått fram världens snabbast mognande majs, Yukon Chief, som vi nu odlar här i Lappland. Dom fick också fram en snabbmognande solros, Midnight Sunflower. Den tycks dock helt försvunnit från marknaden och jag har inte lyckats få tag på den trots flera års idogt sökande. 😒

Istället har jag letat efter andra dvärgsolroser med stort blomhuvud som verkar snabba. I våras hittade jag solrosen "Incredible". Så jag provade dom. Och genast det här första året har jag lärt mig massor. Dom tål inte frost. De 3 plantor som växte i själva landet förvandlades till  svarta 40cm höga pinnar när vi hade högsommarfrost den 29 juni.  Och de plantor som växte i både växthuset och i upphöjda bäddar längs våra skyddade söderväggar har börjat blomma vid otroligt olika tid. Den första blomman slog ut i mitten av juni. Den sista blomman slog ut i går.

På bilden syns 4 blommor som jag odlat i samma kontainer på sydsidan av vår hölada. Riktigt varmt och frostskyddat till. Den blomman som blommar för fullt nu slog ut för ca 5 dagar sedan, det blir intressant att se om den hinner bilda moget frö. De tre tidigare blommorna slog ut i början-mitten av juli. Dom har alltså mycket större chans att bilda moget frö, vilket är vad vi vill ha.💪

Det här är också ett bra exempel på varför det är extra viktigt för oss här i Lappland att odla eget frö. Som det ser ut nu kommer vi kunna få eget moget solrosfrö, även på friland, av de tidigaste plantorna. Och då är det såklart just de solrosfröna vi ska odla av nästa år. Och på så sätt får vi allt bättre anpassade solrosor, och så småningom kanske även egna solroskärnor att äta. 💗

Sorten vi fröodlar nu för eget äkta Lappländskt frö:
https://www.impecta.se/sv/artiklar/dvargsolros-incredible.html

Sorten jag fortfarande drömmer om från University of Alaska:
http://snrenews.blogspot.com/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html

Om våra andra försök att odla oljeväxter i Lappland: https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/mognad-och-fron.html

Den tidigaste blomman i vårt växthus. Den senaste blommar fint just nu en månad senare, så det är stor skillnad i hur tidiga dom är, genetiskt: 😉
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/vaxthuset-i-borjan-av-juli.html

Rensa lupiner.

Årets andra lupinrensning. Storsamhället brukar uppmärksamma lupinproblemet väldigt tidigt på sommaren, redan på nationaldagen den 6 juni ska vi ut och bekämpa lupinerna, tycker dom. Här i Lappland har precis isen gått vid den tiden, och björkens blad är som musöron. Vi kan knappt se de första lupinbladen då. 😏

Vi rycker istället första omgången vid midsommar ungefär. Och sen kommer det knepiga. Lupiner är så snabba och härdiga att dom kan hinna sätta både två och tre omgångar blommor här i Lappland, och söderut måste dom ju hinna med ännu fler. 😒

Och vår regel är att vi rycker allt, blomma och blad, när blomman är så lite utslagen att den inte kan bilda mogna fröer genom att eftermogna. Sen lägger vi allt på hög under en presenning för att ruttna. Så vi rycker alltså vid midsommar, och nästa gång nu lite mer än en månad senare och vi kommer rycka allt ytterligare en gång i början av september. Varje gång ser vi till att få med hela plantan, också varje lupinblad, för att utarma rötterna och så småningom helst helt slippa denna (om än vackra) botaniska plåga. 👍

Så här 6 år in i vår lupinbekämpning kan vi se att de inte utökat sin area alls hos oss, och på ett av bestånden har de till och med minskat några kvadratmeter. Men det är mycket kamp kvar för att bli fri från dessa blommor, som ju kommer från Nordamerika och även tycks ha en rent "Amerikansk" känsla av att äga världen. 😜

OBS! För folk som behöver vara mycket exakta så är alltså den typ av lupiner vi bekämpar det som formellt heter "Blomsterlupiner" (Lupinus polyphyllus). Det finns flera andra typer av lupiner som inte alls är invasiva, dom kan oftast inte ens överleva här hos oss i Lappland.

Tidigare inlägg om vårt "lupinbekämpar-program".
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/lupin-skovling.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/lupinerna-laggs-pa-hog.html

Trampa hö.

Möjligen världens svettigaste jobb. Vi håller precis på att ta in sista höet ladan. Och för att få plats så trampar vi höet, för att få det mer kompakt.

Med över +30C utomhus de senaste dagarna här i Lappland så kan man nästan inte tänka sig hur varmt det är uppe vid plåttakets nock i höladan. Man blir svimfärdig på bara nån kvart. Sen ner och bada i Vojmån, sen dricka lite vätskeersättning, och så upprepa allt igen. Det ska vara SÅ skönt när det här är över om en eller två dagar. 😅

Tidigare inlägg om när vi tar in höet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
https://www.egenkombucha.se/2015/08/laskande.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/hoet-ska-under-tak.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html

Kummin från Rovaniemi.

Vår kummin från norra Finland, Rovaniemi är mitt i växtfasen här i Svenska Lappland. Min mormor berättade att dom plockade vildkummin under hennes barndom, för att smaksätta tunnbrödet. Men hon härstammade från mellersta Jämtland, Nälden i Storsjöbyggden, betydligt varmare än här. Och så här långt norrut har jag varken träffat på odlingar av kummin eller vildkummin.

Men för två år sedan beställde jag lite frö från Nordiska Genbanken, vilken resurs den myndigheten är! Jag trodde kummin skulle vara tvåårig, som de flesta flockblomstriga växter är (t.ex. morot och palsternacka) men första året kom bara miniplantor och år två rosetter av blad som låg pressade mot marken, inga blommor alls. Jag har ju gott om plats att odla på och tyckte plantorna såg friska ut, så jag lät dom få ett år till på sig. 😊

Dessutom har jag erfarenhet av att vårt tuffa klimat här i kallare än zon 8 ibland gör att "2-åriga" plantor tar betydligt längre tid på sig för att blomma. Det gäller t.ex. vår kvanne som ibland verkar vara kvar i ett permanent vegetativt stadium. 

Så mina kumminplantor fick stå kvar och "mogna på sig" och i år (3dje året) så blommar dom, allihop. Dom första klasarna har nu uppsvullna, stora gröna fröer. Så nu hoppas vi bara att dom också hinner mogna och bli bruna och torra innan frosten kommer. Eftersom de härstammar från Rovaniemi, mitt på polcirkeln i  Lappländska Finland, så hoppas vi att dom också hinner bli fullt mogna här i Vilhelmina, fjällnära Svenska Lappland. 👍

Om vi lyckas med vår kumminodling blir det gott tunnbröd med ännu högre grad av självförsörjning framöver! 😋

Om när vi beställde fröer till Rovaniemi kummin. https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

Här hur Kvannen ibland inte alls är 2-årig som det står i botanikböckerna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/fjallkvannens-utvecklingsstadier.html

Bakar tunnbröd: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/11/baka-tunnbrod-pa-hall.html

Mangold hela vägen till magen.

De senaste dagarna har vi haft smakprovningstester, för att avgöra om mangold är något för familjens självhushållning.
Det är en mer komplicerad fråga än man kan tro. 😊

Först kan vi konstatera att mangold är en av de få växter som växer över alla bredder, även hos oss här i kallaste nord. Det blir hur mycket skörd som helst! Men sedan så smakar den ju "sådär". Särskilt några av familjen smakkänsligaste medlemmar (säger inte vem *host*- Husbonden -*harkel*) har svårt med smaken av jord och metall. Men även jag, matmor kan tycka att den smakar väl "grönt och grovt" för att vara njutbar, åtminstone rå. 😏

Så då gör vi en provsmakning. Hur är den rå (blad och stjälk), kokt (blad och stjälk) och stuvad som "vanlig spenat"? Och så jämför vi med vanlig spenat, nyzeeländsk spenat och svinmålla, och så kommer vi fram till om mangold är odlingsvärd eller inte. Vi har dessutom provat en variant av mangold som ska vara särskilt mild i smaken. Den heter "Perpetual spinach". På bilden syns den till vänster, helgrön med vita stjälkar. Men *spoiler*...... den smakade precis som den övriga mangolden, så provsmakningsresultaten här nedan gäller för all mangold, den "vanliga" och "Perpetual spinach" i ett.

Det är ju inte värt att lägga tid på en råvara som nån i familjen inte kan äta, för då slutar det med att man får lägga dubbel tid på att laga olika mat till olika familjemedlemmar i slutändan. Så allt sedan vi blivit självhushållare har just provodling och provsmakningar varit en ganska viktig del av vår strategi för att maximalt rationalisera matproduktionen. 👍

Resultat av den här veckans provsmakningar:
Godast är nyzeeländsk spenat (men tyvärr bara odlingsbar i växthus här i Lappland)
På andra plats antingen mangoldblad (Husbonden) eller svinmålla (alla andra)
Sist kommer vanlig spenat, som vi dessutom knappt kan odla här i kallaste nord.

Stjälkar av mangold klassas som oätligt av Husbonden, och som ätligt men inte smakligt av matmor, och likaså halvätligt av alla övriga utom....yngste sonen som till och med äter rå mangold med stjälk och allt och tycker det är delikat, vilket verkligen ingen annan i hushållet tycker. 😅

Lite stolthet i modershjärtat där! Minsta gullgubben är betydligt mer invand med naturlig föda än oss vuxna som egentligen är "stackars barn" av tidseran med industriell köpemat. Kanske har man ändå åstadkommit något med att flytta ut och bli självhushållare. 💗

Så i framtiden blir det nog en del mangoldoldling. Men stjälkarna, dom får gå till våra Gotlandskaniner och Lappgetter (och kanske yngste sonen). Dom kommer säkert uppskatta dessa mycket mer än vi människor. 😁

Det tidigare inlägget om svinmålla: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html

Svinmålla som spenat.

Den närmaste veckan tar jag mig tid att plocka en del svinmålla och frysa in. Det är alltså den "spenat" vi sen äter under vintern. Väldigt gott och oändligt mycket lättare att odla och samla än riktig spenat. 😊

Rationellt sätt att snabbt plocka stora mängder svinmålla.

Den riktiga spenaten är en kortdagsväxt (den slutar växa när nätterna blir för långa) och funkar mycket dåligt i Lappland med vårt midnattsljus. Skörden blir sällan särskilt stor och kräver en del arbete. Svinmållan, däremot kräver verkligen inget arbete, snarast tvärtom. Jag bara lämnar en del av trädgårdslandet utan att odla där under våren/sommaren, plockar svinmållan ungefär nu och sår sedan höstgrödor där istället. Och svinmållan är faktiskt godare än spenat.

Den är också väldigt lättplockad. Svinmållan växer ofta i stora dungar eller fält där alla plantor är exakt lika höga, så det är bara att ta ett rejält grabbatag om en tuva och vrida av de översta 10 centimeterna på en gång. Det är otroligt snabbt gjort att fylla en stor hink. 👍

En hårt urkramad boll med förvälld svinmålla, redo att hackas och frysas in.

Sen in i köket, förvälla i en tioliterskastrull i några minuter. Efter det låter jag bladen rinna av och kallna lite, sen kramar ur vattnet ur en handfull blad, med samma teknik som man kramar en snöboll. Då får jag en bladboll som håller ihop bra, skivar den, både längsmed och tvärs över och får en fin hackad bladmassa som jag trycker in i lagom stora förpackningar och fryser. Med denna rationella hantering så brukar det inte ens ta en halvdag att producera de mellan 13-20 förpackningar på ca 0,5 liter styck jag vill ha i frysen inför kommande år.

Hackar den hårt urkramade "bollen" av förvälld svinmålla, både längsmed och tvärsöver.

En liten fundering också. Nästan varje gång jag berättar om hur vi använder svinmålla istället för spenat så får jag rådet att istället odla trädgårdsmålla, "för den är godare". Förr trodde jag att det var ett fall av "smaken är som baken". Men efter en träff med föreningen Sesam i våras tror jag snarast att svinmållans smak påverkas till det bättre av att den växer så här långt upp i Kallaste Nord. För vi har odlat flera sorter av trädgårdsmålla här på Forsnäs Hemman, men dom blir aldrig lika goda som svinmållan.  Och på Sesamträffen i våras var det flera som uttryckte samma erfarenhet; att svinmålla, här i norr, är en makalös delikatess! 😋

Tidigare inlägg om att äta svinmålla:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-agga-mat-frittata.html

Gelatin till vår sylta.

Wobbelly, wobbelly, wobbelly! 😁

Vi kokar sylta, här är gelatinet.
I och med att syltan är färdig och infrusen, så är vi klara med hela styckningsprocessen av Lindeödsgrisarna. 👍

Här är det tidigare inlägget när vi styckade dom:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/styckar-stora-svin.html

Badväder?

Idag hade temperaturen i Vojmån nått +18C, vilket är vår nedre gräns för att doppa oss. Det var också en riktigt varm och solig dag så glatt hoppade vi i och förväntade oss att känna den sköna svalkan.😊

Men ojojoj, så kallt det var. Vi var inte nere i vattnet längre än någon minut, det blev absolut ingen simtur ut till badstenen. Och jag vet inte riktigt om det går att lita på vår termometer längre. Vi får nog höja mini-temperaturen till åtminstone +20C!😂

Styckar stora svin.

Vi har haft en heldag i den lokalproducerade matens tecken. Vi köpte två Linderödssvin av våra lokala grisbönder. Tidigare har vi köpt övertaliga små galtkultingar av dom och själva fött upp över våren, sommaren och hösten till slaktsvin. Men med åldern vill vi dra ner lite på djurhållningen och numer har vi det alltså så bra att vi kan köpa griskött av högsta kvalitet, uppfödda lokalt här i Lappland! 💗

Fyra halvor halvvägs klara. Huvudena, bogarna, slaksidan (blivande bacon) och en del revben är redan urstyckade.

Det vi kan göra gör vi dock helst själva, alltså köper vi slaktkropparna ostyckade. Så idag blev det att stycka och förpacka hela dagen. Totalt har vi arbetat oss igenom 189 kilo kött! Åtminstone ett halvt dagsverke. Vi har ju den dagliga skötseln av djuren och översynen av odlingarna också. 😁

Total koncentration. Jag håller och stabiliserar griskroppen medan Husbonden använder sticksågen för att lösgöra revbenen.

En av de lite dolda fördelarna med vårt strävande mot självhushåll, det är alla vänner och bekanta man får, av samma sorts folk, som också har fantastiska produkter. Så det blir en hel del byteshandel eller helt vanliga köp, och av produkter som jag tror de flesta storstadsbor har svårt att komma över. 😏

Husbonden delar upp den kvarvarande halva slaktkroppen i 3 karré-bitar och 2 kotlettrader. Dom ska sedan sågas isär.

Själva föder vi upp fyra slags kött. Alla våra djur är lantraser; Lappgetter, Ölandshöns, Gotlandskaniner och Blekingeankor. Men vi äter mycket fler olika slags kött. Inom vår bekantskapskrets har vi fårbönder, renskötande Samer och alltså Lövnäsgården, som föder upp fantatiskt fina Linderödsvin, på friland i stora hagar här i Lappland. Inte sällan häpnar vi när vi inser vilken superb matkvalitet vi har tillgång till med vår egen gårdshållning och alla dessa fantastiska människor i vår närhet. 💗

En tung famn fantastisk mat till vår familj! Lycka! 💗

Och arbetsinsatsen från vår sida är SÅ värt det. Dessa 189 kilo slaktvikt kommer ge minst 150 kilo ätbart vilket i sin tur motsvarar 1500 portioner eller 250 middagar för vår 6 personer stora familje. Vilken rikedom! 👍


Tidigare inlägg om när vi haft Linderödssvin och slakten av dom:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/linderodsvin.html
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Linderödsvin
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Linderödgrisar

Tidigare inlägg om Lövnäsgården:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/de-glada-grisarnas-gardsbutik.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/11/glada-och-goda-grisar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/karleksgava-korv.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/11/kyliga-kalrotter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/knorr-pa-tillvaron.html
Deras Facebook-sida:
https://www.facebook.com/Lövnäsgårdens-Mathantverk-djuruppfödning-315951861946843/