Brutet i hand och bruten glesbygds-handläggning?

Sonen blev gipsad igår. Ett mycket komplicerat (men väldigt ofarligt) benbrott. Ett ben i handen hade spruckit på längden. Vår läkare (som jobbar kvar med entusiasm, trots han egentligen nått pensionsålder) hade aldrig sett något liknande i sin långa karriär. Och han visste inte vad han skulle tro. Men ingen fara!

Via digital teknik skickades röntgenbilderna till experten i Umeå som efter 45 minuters väntetid konfererade med vår lokala läkare och sen kunde sonen få ett specialkonstruerat gips, direkt här på den lokala Vilhelmina sjukstuga, utan att åka varken 12 mil till Lycksele (som när han bröt armen som 6-åring) Eller 24 mil ända till Umeå mitt i natten (som när han fick en pinne i ögat som 10-åring).
Den här smidiga vårdupplevelsen är ett direkt resultat av forsknings- och utvecklingsarbetet som bl.a. jag och Husbonden gjorde på Södra Lapplands Forsningsenhet, fram till 2007.

Vi träffades första gången hösten 1997 när han övertog ledningen på Södra Lapplands Forskningsenhet där jag haft deltidsanställning ett par år. En av dom allra första saker vi tog tag i var ett spännande framtidsprojekt om tele-medicin. Att utnyttja internet i vården. Att vi i den extrema glesbygden skulle kunna få tillgång till medicinsk expertis lättare, och kanske slippa en del långa och ofta onödiga resor till Lycksele eller  Umeå. Det var ända uppe i Risbäcks distriktssköterskemottagning som det allra första pilottestet startades. Och nu efter 20 år är det alltså vardag här i Lappland, att man kan använda vår teknik även för rätt avancerad vård. Och det var därför jag slapp sätta mig halv 3 på natten i natt och åka 24 mil till Umeå för att vara där när dom öppnade, som jag fick göra för 4 år sedan när sonen alltså fick en pinne i ögat.

Så då är jag väl nöjd och tror på framtiden och att forskning kan förändra världen?
Nja, det gnager nåt i själen på mig. Den utveckling som vi då trodde skulle vara en stöttning av inlandets vårdorganisation, finns det numera bekymmersamma tecken på att just den tekniken kommer användas som argument för att lägga ner vård i glesbygden. Att precis vårt projekt som vi trodde skulle förbättra och ge utrymme till bättre vård, är själva bilan i giljotinen som kommer halshugga all vår välfärd här i glesbygden.
Det är väl inte i klass med Manhattan-projektet, men det är ytterligare ett exempel på att den forskning som genomförs med hopp om förbättring, ofta leder till precis motsatt resultat.
Snacka om att det känns mer meningsfullt att skyffla skit, odla kålrötter och slakta höns!
Misanthrope over & out!