Det är nästan tropisk hetta här i Lappland nu. Sommarens ljuvligaste dagar. Vi passade på att ta en tur till stranden.
Vilhelmina har en ljuvlig strand, säkert hundra meter lång. Mjukaste finaste sand och i en vik som är väldigt långgrund och ofta varm, jämfört med andra badställen. Badviken, heter den.
Fantastiska varma dagar har vi spenderat här. Den har promenadstråk så att man kan gå på äventyr, och till och med hitta ett par mindre, lika ljuvliga stränder längsmed Volgsjöns södra stränder. Och det är nära, så nära att dottern ibland red hit och badade med hästarna vi hade över somrarna när hon var yngre. Då blev det en del stora ögon bland badgästerna.
Ofta får man vara väldigt ostörd. Det finns inget försäljningsställe av glass eller dricka, så igår, på sommarens finaste dag var vi färre än 10 personer på hela stranden.
Och utsikten. Så här är jag född och barnen uppväxta. Den här utsikten, de skogsklädda bergen som böljar fram, det är hemma. Det måste vara en del av min nybyggargenetik, för det känns aldrig riktigt bra att vara borta härifrån.
Hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar