tisdag 2 juli 2019

Näver på huvudet.

Den senaste veckan har vi tagit näver, det är rätt tid nu i Lappland. Vi tar inte särskilt mycket näver. Vi avverkar ju inte så många träd. Men de björkar som ändå ska ner kommande år planerar vi för redan nu så vi samtidigt kan ta vara på nävret. 😊
I år behövde vi ta bort en riktig skogsbjörk, den hade börjat hänga sig över vintervägen som går längs myren.  Den hade alltså växt inne i skogen, bland gran och tall. Det gör att den har en riktigt hög rak stam utan kvistar alls de första 4-6 metrarna. Perfekt för att ta riktigt fint näver.👍

Faktum är att när jag började skära loss nävret så var det så tjockt att jag var tvungen att dubbelskära med kniven för att komma igenom. Och så fort snittet var gjort så sprätte näverflaket loss från stammen på grund av kraften i det här tjocka nävret.

Jag fick en minnes-återblick. Jag insåg att jag inte tagit näver av sån hög kvalitet sedan i mina tonår, då jag och farmor var ute och plockade näver. På den tiden fanns ju ännu riktiga skogar som avverkades, även då i snabb takt. Så om man skyndade sig kunde man välja och vraka för att ta det allra vackraste nävret från de rakaste, jämnaste björkarna med bäst kvalitet. Fick man tag i riktigt tjockt näver kunde man till och med dela det i flera skikt innan man flätade med det. SÅ helt underbart var det näver jag tog från den här björken i förrgår. 💗

Jag undrar om det är sista gången i livet jag fått uppleva det. Numer finns knappt ens halvvuxna björkar och all björk som växer upp inne i tall- eller granplanteringar gallras ju bort på tidigt stadium. Så dessa rakvuxna, kvistfria skogsbjörkar, dom ser man verkligen inte många av numer. 😕

Det påminde mig i sin tur om ett program jag sett. En person som var intresserad av traditionellt hantverk och som åkte till Canada för att göra en näverkanot tillsammans med en av de få kunniga hantverkare som fortfarande kunde det och fortfarande var i livet. Det var en mycket intressant process, vilken kunskap! Men den gamle mannen klagade på "råvaran", de fick lappa och laga kanoten  en hel del redan under tillverkningsprocessen, för det var inte särskilt bra näver dom kunnat få tag på. Det var för tunt och inte så jämnt som det man använde förr i tiden. Det gick nämligen inte att få tag på så bra kvalitet numer, berättade han. 😒

Och titta, nu när jag googlade så hittade jag just det programmet! https://www.youtube.com/watch?v=h33ipCIwvUY

Här ett av våra mest uppskattade blogginägg nånsin, om när vi tar näver, det beskriver hela processen och hur vi plattar ut nävret och förvarar det i vår näverlo:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/ta-naver.html

Här en enminuters-film där jag visar hela processen på en tunnare björk:
https://www.youtube.com/watch?v=lSuGGbOeQi8


Och här några inlägg om när jag bär på huvudet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/rensar-ris.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/sanslosa-svamptider.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/bara-pa-huvudet.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/jordpase.html

Här en kort film på vår youtube-kanal:
https://www.youtube.com/watch?v=Qjdk_8xIYGI

Och här en artikel i Tidningen Land, där jag visar hur man bär en ris-svega på huvudet:
https://www.land.se/landkoll/lamnade-akademikerlivet-njuter-av-att-driva-sjalvhushall-i-lappland/

Inga kommentarer: