Sommarblommor

Det är sällan jag ägnar mig åt sånt som ettåriga sommarblommor. Men jag brukar försöka markera vår uppfart, och grillkåtan, och vår ytterdörr genom att plantera nån klatschig sommarblomma på de ställena.

Makalös blomning i slutet av september!

I år har jag provat en småblommig pensé och det är fullständig succé. Jag köpte den redan i maj och så här fin har den alltså varit hela sommaren! Och är fortfarande, jag tog kortet för en kvart sedan, i slutat av september och den är SÅ vacker!

Infarten med vår stora lerkruka och skylten med Lappgetter på.

Så framöver blir det nog alltid småblommiga penséer i välkomstkrukorna. Det enda jag i övrigt kan önska är att dom är i en färg som verkligen "står ut". Som syns när man kör längs Forsnäs Byaväg.  Jag har analyserat de färger som förekommer bland våra vilda blommor och kommit fram till att illorange är färgen vi ska ha på välkomstblommorna. Det är en färg som inte finns nånstans häromkring i det vilda. Så nästa år blir det alltså  den bedårande och knalliga "Cats orange" från Impecta.
Vad tror ni om det?

Besök på Forsnäs Hemman

Idag hade vi besök på vårt Hemman. Det var våra vänner Berndt och Cajsa som kom och hade med sig två tyska kvinnor. Varav en, Maria, har odlat Kvikkjokks Halvmandel i år, nere i Bayern efter att ha fått våra sättpotatisar från Berndt.

Det är kul att få finbesök, ibland. Men vi uppskattar verkligen inte besök i alla lägen. Vi på Forsnäs Hemman tar nästan aldrig emot besök. Vi säger alltid nej till (nästan) alla förfrågningar om studiebesök eller praktikanter eller besökare överhuvudtaget, som vi inte träffat förr. 😲

Varför?
Av flera anledningar.
1. Det är jättemånga som hör av sig. Vi har väl blivit nån slags halvkändisar bland "skumma människor" som gillar självförsörjning. MEN; vi jobbar jämt med att självförsörja oss, och den lilla tid vi kan offra på annat lägger vi på att göra mer allmänna utbildningsinsatser på sociala media. Ska du satsa på en högre grad av självförsörjning så är det ändå eget arbete och egen erfarenhet som är det väsentliga! Våra erfarenheter kan du läsa om, vi skriver så flitigt vi kan och har tid med. 👍
2. Turister: Många vill komma och hälsa på och se vår "pitoreska" verksamhet, men det har vi inte tid med. Se ovan. Många verkar längta till en mer naturlig tillvaro, men vi tycker oss märka att det som syns på TV snarast liknar "självhushållnings-porr" än att det verkligen ger resultat. Vi offrar inte tid på det.
3. Man flyttar inte ut mitt i den extrema glesbygden för att umgås med mer folk, utan med mindre. 😂Så är det. Vi gillar att vara för oss själva, och dom vi gillar att umgås med finns redan i våra liv!

Undantagen?
- Vi tar alltid emot grupper av barn/ungdoms-grupper i lokalsamhället som vill komma och titta/lära hos oss. Det är precis rätt målgrupp för att vårt engagemang ska gå från 0% till 100%. 💗
- Våra gamla goda vänner och såklart alla kära grannar. Den kvoten är fylld och ni vet vilka ni är. 😉
- De som är genbanker till Lappgeterna. Ni är välkomna när som helst. Jag har granskningsmöjligheter hos er när jag vill och självklart gäller det samma för er hos oss. Om inte annat för att sänka förväntningarna på vad som behövs för att vara genbank för våra kära Lappgetter.😀

Och "that's it!" Inga andra göre sig besvär att höra av sig. Vi svarar oftast inte ens.😇

Sensommarfägring

Inte ens med lite god vilja kan man tycka att det är sensommar. Det är ju höst, och vi har knappt sett en solstråle på hela September. Å andra sidan är blommorna lite vilsna och vill ge sig på en andra omgång. 👍

Så det går att få ihop en fin högsommarkänsla vid familjemiddagen, bara genom att plocka blommor när jag hämtar posten. 😁
Färgkoordinerat dessutom.
Och 7 sorter. 💗

Lappgetter och svamp

Då har man varit med om något helt nytt och oväntat! Två av mina favoriter-hobbys samverkade! 💗Jag har inte hittat blåmusseroner på de gamla vanliga ställena på Hemmanet i höst. Men när vi vallat upp våra fina Lappgetter från betet så .....vad skådade jag längst kanten på ena gethyddan?

Wow! 😲Och det var inte lite svamp heller, dom växer längs 3 av fyra väggar.
Fina Lappgeten Voelpe fattar inte alls varför matte vill ta kort på marken och inte på henne! 😂
Voelpe betyder "Vän/Kompis" på sydsamiska.

7 gånger godare kålsupare.

Talesättet att "vara lika goda kålsupare" är ett köksträdgårdsrelaterat ordspråk som har många intressanta kopplingar ända in i våra dagar. Det har inspirerat till min kålsoppa där jag använder alla sorters kål som finns i landet för tillfället. 😁

Just idag ingår7 sorter, så denna soppa heter alltså "soppa för 7 gånger godare kålsupare".
Det som ingår förutom benbuljong och renskrapat kött från den tidigare styckade renen är alltså kål.
1. Spetskål "Early Jersey Wakefield"
2. Svartkål "Nero di Toscana"
3. Krusig grönkål "Westland Winter"
4. Broccoli (tappat bort namnet)
5. Kålrot "Norsjö" samt en okänd kålrot som självsått sig bland broccolin och växt till ENORM storlek
6. Rova "Svedjerova"
7. Sibirisk bladraps "Red Russian"
Jag har mestadels plockat de som blivit lite klenväxta för att låta de stora och halvstora stå så länge som möjligt denna varma höst.

Gällande att "vara kålsupare", som alltså är gammal svenska för att äta kålsoppa, så verkar det viktiga i talesättet vara själva ljudet, alltså att alla sörplar på samma sätt oavsett vem man är i övrigt i livet, statusmässigt. 👍Det sägs vara myntat av en av våra Svenska kungar på slutet av 1500-talet.
Det tycks alltså förmedla ett positivt jämställdhetsperspektiv, fast riktigt säker kan man ju inte vara.

Senare har dock ordspråket omtolkats till att innebära ett negativt jämställdhetsperspektiv: Alltså "jag må vara dålig, men det är du också"! Inom argumentationsanalys är det ett logiskt felslut som kallas "Tu quoque" och sorterar in under diverse Ad hominem-argument. Tu quoque-tänkande spelade en stor roll efter Andra Världskriget där tyska Nazister kunde visa att de Allierade i flera delar hade gjort sig skyldiga till samma krigsbrott som dom själva. Detta ledde dom till att göra det logiska felslutet att deras handlingar därför inte alls borde ses som ett brott. Alliansen däremot var pragmatiska (men kanske inte helt etiska) och insåg att tyskarnas argument i första led var korrekt (alliansen hade också begått ett antal krigsbrott) och skippade därför att anklaga Nazisterna för just dom kringsbrott som också hade begåtts av dom själva. Det fanns gott om andra "synder" som enbart hade begåtts av Nazister att välja på och Alliansen slapp på det sättet visa upp sin egen smutsiga byk. 😉

Personligen gillar jag helt enkelt kål och vad kan då bli mer tillfredsställande än hela 7 sorter på en gång. 😋

Märgben

Höstslakt innebär lyxkok! Det finns inget som är godare än att pilla ut märgen från femoris, humerus och ryggraden. 😋Arkeologiska lämningar har visat att kluvna märgben vad en av urmänniskornas allra mest eftertraktade föda.

Jag tror att den djupaste genetiken i min själ säger till mig att detta är det godaste som finns. 💗För så gott är det! Serveringen är också exklusiv. Man äter direkt vid spisen, från grytan, med händerna. Det moderna i det hela är att jag kommit på att en krabbgaffel är väldigt praktiskt för att pilla ut allt gott från skrymslen och vrår. 😀

Visdomar jag lärt mig av att laga mat på egna råvaror

Ingredienserna är framlagda till en härlig middag till vår stora familj.
Gissa maträtten! 😃 (Svar längre ner)

Och jag filosoferar lite under tiden jag lagar vår fina middag, om allt odling lärt mig. Eller möjligen allt jag kan känna igen i att odla som livets hårda skola har lärt mig. 😉

1. Alla är värdefulla. Stor som liten, ingen diskrimineras. 👍 En liten potatis smakar lika bra och är värd att plocka upp från marken och lägga i potatishinken, även om den råkar ha lite skorv.
- I livet är det nästan självklart hur det kan appliceras: Vi har alla något att bidra. Vi är här på jorden, av en för oss obegriplig process. Vi har ett självklart värde, just bara därför. Som samhälle finns det ett extra värde av att inse detta och bygga upp vår gemensamma tillvaro så att vi kan tillvarata allas unika gåvor.

2.Man kan använda en sak på många olika sätt. I den här maträtten spelar löken tre helt olika roller. Som själva basen, fint bräserad och sen kokad och mixad, smaken av löken blir mild och fyllig. Men det finns mer den kan göra för att förgylla vår maträtt, några lökar får bli hårdare stekta, så att dom nästan liknar rostad lök, dom får en helt annat smakton och passar mycket bra som topping ovanpå tillsammans med ......tunt skivade ringar av råa stjälkar av samma lök. Här får vi ytterligare en smakton av löken, fräsch och nästan blommig. Utmärkt som komplement till de två andra sättet att tillaga samma lök i samma maträtt.
- Det här motsvaras i livet av att vi människor sällan är de enkelspåriga specialister och "experter" som samhällets stuprörstänkande vill tvinga in oss i. Vi är generalister!😮 En nybyggare var inte särskilt "kompetent" om hen bara kunde odla, eller bara sköta djuren eller bara timra en stuga. Man kunde allt!  Och man förväntades kunna (nästan) allt.  Jag har en känsla av att moderna människor skulle uppfatta livet som mycket mer meningsfullt om vi alla får utrymme att känna oss mer mångfacetterade. 😁

3. Närhet har ett särskilt värde. Att kunna gå ut och hämta något precis här i vårt trädgårdsland sparar massor av energi. Det behövs inte massa dieselslukande traktorer för att odlas och skördas och det transporteras inte en meter annat än med apostlahästarna (fötterna). Men det kan nog finnas många andra värden med närhet, misstänker jag. Man har t.ex visat att pollenallergiker som äter lokalt producerad honung får bättre tolerans mot sin lokala floras pollen, än dom dom äter honung köpt från andra länder eller regioner. I livet är det självklart så  att våra viktigaste sammanhang är dom nära, våra lokala samhällen, våra vänner, och inte minst vår familj. Utan en känsla av sammanhang (KASAM) så mår vi inte bra, det är också vetenskapligt bevisat. 💗

4. Olika typer frodas under olika förutsättning. Vi har haft en kall sommar här i Lappland (alltså kall även för oss). Så det blir inte så mycket matlagning med squash, vi fick två, istället för 22 som är mer normalt. Men en kall sommar ger oss ofta stora mängder fin kål. Så man lägger upp sin odling utifrån att olika år kan ha olika förutsättningar.
- I livet; inte alla personer trivs under samma omständigheter. Det är värt att tänka på att bygga upp arbetsstrukturer så pass flexibelt att många olika personligheter kan finna lämpliga sätt att verka och vara aktiva och goda samhällsmedborgare. 😎

5. Livet blir enklare om man är lite flexibel. Skördar jag 3 stånd potatis och råkar få 50 gr för mycket (enligt receptet) så är det ju ingen idé att lägga undan just den lilla potatisen till nån annan gång. Man är lite flexibel med receptet istället. Faktum är att jag nästan aldrig följer recept, jag ser det mer som inspiration. 😛
Och i livet? Tja, lev inte livet efter samhällets eller andra människors förväntningar (recept). Titta dig omkring och se vilka personers livsstil som verkar "smaka bra". Ta dom som inspiration. Eller hitta på något helt nytt, och alldeles eget.
Som när jag som ung scout i svår matbrist kom på att hårdbröd med ketchup som pålägg inte var så himla tokigt.
Eller inte. 😶

Och maträtten, vad var det?
Lök- och potatissoppa! 😋

Egna ingredienser:
Potatis (Kuttainen Bintje), gammal arvsort från Lappland. Visdom: de gamla, lokala kunskaperna ska aldrig föraktas, dom har mycket att lära oss.
Lök (gul egenodlad från köpta sättlökar). Visdom: Var öppen för nya, moderna lösningar. Ibland är dom ett bra komplement även i ett självförsörjande liv.
Timjan (nån sort som lyckats klamra sig fast vid livet med hjälp av tjock och fluffig vintertäckning, men ingen timjan trivs egentligen i Lappland, det är tydligt). Visdom: Så vi får vara flexibla i vår arbetsstruktur och odla timjan som ettåring. På det sättet kan även timjan bli en god "samhällsmedborgare" hos oss på Forsnäs Hemman
Persilja, både krusbladig och slätbladig Visdom:  vem bryr sig om annat än smaken, alltså de inre egenskaperna.
Mjölk (från våra Lappgetter), det var väl menat att vara sönderkokt och sönderslagen mjölk från industri-kor (alltså pastöriserad och homogeniserad och därmed otroligt hälsovådlig, typ livsfarlig). Visdom: Vår egen getmjölk som är färsk och "rå" på riktigt är mycket nyttigare!
Ett exempel på att nära har extra värde.  😉
Och ister från Linderödssvinen, som allt steks i.
Visdom: Flexibilitet! I de recept jag "inspirerades av" förordades smör eller raposolja, men det har vi ju inte själva. Och nybyggarna använde alltid djurfett att steka i.

Dessutom lade vi till en buljongtärning, några dl köpt grädde och salt och peppar.
Visdom: Ingen har någonsin varit 100% självförsörjande, sen den dagen vi klättrade ner från träden. Det som är värt att tänka på är vad vi köper in/byteshandlar från andra, vad det egentligen är värt och när det är helt nödvändigt.
Resultatet? Supergott!
Och resterna kommer räcka till lunch i minst 2 hårda arbetsdagar till på Forsnäs Hemman. ✌

Självförsörjande på julgran

Det kan tyckas vara fel tid att snacka julgranar. Och man kanske kan tro att det inte är nåt att bry sig om att vi, mitt i glesbygden är självförsörjande på julgranar. Det är väl bara att gå och hugga ner en fin gran?

Men vi gör lite mer än så, och just nu är precis rätt tid att snacka om det. Vi lägger inte ner världens jobb, men nån gång under hösten/förvintern går jag runt och tittar upp potentiella framtida julgranar. Dom är lämpliga att börja jobba på när toppskottet är ungefär i brösthöjd på mig. Då tar man och beskär tillbaks årets toppskott till ungefär halva sin längd. Man kan se tillväxt punkterna ganska tydligt dom små bruna toppar mellan barren på årsskotten. Men man behöver egentligen inte bry sig om att beskära efter dom. Klipp bara av halva topparna. Då blir granen tät och fin och kommer bli en mycket finare julgran än en som fått växa fritt.

Bort med halva toppskottet.                                              En björk på norrsidan, perfekt! 

 Oftast beskär jag en gran under 3-5 år innan den sedan blir julgran. Och jag beskär kanske 2-3 träd för varje julgran vi till slut väljer. För en del blir inte så fina i slutändan. Vi har en del rost på våra granar och dessa tar vi bort vartefter. Det finns tillräckligt med fina granar kvar för att fylla alla våra behov.

Gran med rost, den blir aldrig julgran.

Ett sista tips för trångbodda. Den perfekta julgranen är fin och frodig, beskuren under några år och har kompisar på norrsidan. En björk som på bilden eller kanske andra granar. Vitsen med det är att granen blir glesare och har kortare grenar på norrsidan. För oss så är det en stor fördel. Eftersom vi är relativt trångbodda sen vi flyttat till en ganska litet och blygsamt hus, från en av Vilhelminas största villor, med 9 rum (det var iofs ett av våra bästa beslut nånsin i livet).  Med en gran som haft "kompisar på norrsidan" kan vi pressa in den glesvuxna sidan i hörnet där granen brukar stå och från framsidan ser det ut som en fullväxt och fin Disney-gran, men den tar bara upp hälften så stor plats!

Julgranen i sitt hörn mellan bokhylla och dörröppningen till hallen.
Vi hänger alltid vår vackra rana i samiska färger i bakgrunden.

Stora stenbär

I år är det otroligt mycket bär av alla de möjliga slag. Och i helgen satsar vi allt på att plocka så mycket som möjligt, för på måndag börjar ju "förbud för bär- och svampplocknings-veckan", alltså älgjakten.

I vanliga fall bryr jag mig inte om att plocka dom här bären, stenbär. Det brukar bara vara små klasar med kanske 3 eller max 4 pluttar. Men i år! Wow! Stooora hängande knippen som stjälkarna inte ens orkar hålla upp. Så nu åker dom med i korgen. Dom har ingen särskild smak men fyller ut bra i sylt och måltidsdryck.