Gissa maträtten! 😃 (Svar längre ner)
1. Alla är värdefulla. Stor som liten, ingen diskrimineras. 👍 En liten potatis smakar lika bra och är värd att plocka upp från marken och lägga i potatishinken, även om den råkar ha lite skorv.
- I livet är det nästan självklart hur det kan appliceras: Vi har alla något att bidra. Vi är här på jorden, av en för oss obegriplig process. Vi har ett självklart värde, just bara därför. Som samhälle finns det ett extra värde av att inse detta och bygga upp vår gemensamma tillvaro så att vi kan tillvarata allas unika gåvor.
2.Man kan använda en sak på många olika sätt. I den här maträtten spelar löken tre helt olika roller. Som själva basen, fint bräserad och sen kokad och mixad, smaken av löken blir mild och fyllig. Men det finns mer den kan göra för att förgylla vår maträtt, några lökar får bli hårdare stekta, så att dom nästan liknar rostad lök, dom får en helt annat smakton och passar mycket bra som topping ovanpå tillsammans med ......tunt skivade ringar av råa stjälkar av samma lök. Här får vi ytterligare en smakton av löken, fräsch och nästan blommig. Utmärkt som komplement till de två andra sättet att tillaga samma lök i samma maträtt.
- Det här motsvaras i livet av att vi människor sällan är de enkelspåriga specialister och "experter" som samhällets stuprörstänkande vill tvinga in oss i. Vi är generalister!😮 En nybyggare var inte särskilt "kompetent" om hen bara kunde odla, eller bara sköta djuren eller bara timra en stuga. Man kunde allt! Och man förväntades kunna (nästan) allt. Jag har en känsla av att moderna människor skulle uppfatta livet som mycket mer meningsfullt om vi alla får utrymme att känna oss mer mångfacetterade. 😁
3. Närhet har ett särskilt värde. Att kunna gå ut och hämta något precis här i vårt trädgårdsland sparar massor av energi. Det behövs inte massa dieselslukande traktorer för att odlas och skördas och det transporteras inte en meter annat än med apostlahästarna (fötterna). Men det kan nog finnas många andra värden med närhet, misstänker jag. Man har t.ex visat att pollenallergiker som äter lokalt producerad honung får bättre tolerans mot sin lokala floras pollen, än dom dom äter honung köpt från andra länder eller regioner. I livet är det självklart så att våra viktigaste sammanhang är dom nära, våra lokala samhällen, våra vänner, och inte minst vår familj. Utan en känsla av sammanhang (KASAM) så mår vi inte bra, det är också vetenskapligt bevisat. 💗
4. Olika typer frodas under olika förutsättning. Vi har haft en kall sommar här i Lappland (alltså kall även för oss). Så det blir inte så mycket matlagning med squash, vi fick två, istället för 22 som är mer normalt. Men en kall sommar ger oss ofta stora mängder fin kål. Så man lägger upp sin odling utifrån att olika år kan ha olika förutsättningar.
- I livet; inte alla personer trivs under samma omständigheter. Det är värt att tänka på att bygga upp arbetsstrukturer så pass flexibelt att många olika personligheter kan finna lämpliga sätt att verka och vara aktiva och goda samhällsmedborgare. 😎
5. Livet blir enklare om man är lite flexibel. Skördar jag 3 stånd potatis och råkar få 50 gr för mycket (enligt receptet) så är det ju ingen idé att lägga undan just den lilla potatisen till nån annan gång. Man är lite flexibel med receptet istället. Faktum är att jag nästan aldrig följer recept, jag ser det mer som inspiration. 😛
Och i livet? Tja, lev inte livet efter samhällets eller andra människors förväntningar (recept). Titta dig omkring och se vilka personers livsstil som verkar "smaka bra". Ta dom som inspiration. Eller hitta på något helt nytt, och alldeles eget.
Som när jag som ung scout i svår matbrist kom på att hårdbröd med ketchup som pålägg inte var så himla tokigt.
Eller inte. 😶
Och maträtten, vad var det?
Lök- och potatissoppa! 😋
Potatis (Kuttainen Bintje), gammal arvsort från Lappland. Visdom: de gamla, lokala kunskaperna ska aldrig föraktas, dom har mycket att lära oss.
Lök (gul egenodlad från köpta sättlökar). Visdom: Var öppen för nya, moderna lösningar. Ibland är dom ett bra komplement även i ett självförsörjande liv.
Timjan (nån sort som lyckats klamra sig fast vid livet med hjälp av tjock och fluffig vintertäckning, men ingen timjan trivs egentligen i Lappland, det är tydligt). Visdom: Så vi får vara flexibla i vår arbetsstruktur och odla timjan som ettåring. På det sättet kan även timjan bli en god "samhällsmedborgare" hos oss på Forsnäs Hemman
Persilja, både krusbladig och slätbladig Visdom: vem bryr sig om annat än smaken, alltså de inre egenskaperna.
Mjölk (från våra Lappgetter), det var väl menat att vara sönderkokt och sönderslagen mjölk från industri-kor (alltså pastöriserad och homogeniserad och därmed otroligt hälsovådlig, typ livsfarlig). Visdom: Vår egen getmjölk som är färsk och "rå" på riktigt är mycket nyttigare!
Ett exempel på att nära har extra värde. 😉
Och ister från Linderödssvinen, som allt steks i.
Visdom: Flexibilitet! I de recept jag "inspirerades av" förordades smör eller raposolja, men det har vi ju inte själva. Och nybyggarna använde alltid djurfett att steka i.
Dessutom lade vi till en buljongtärning, några dl köpt grädde och salt och peppar.
Visdom: Ingen har någonsin varit 100% självförsörjande, sen den dagen vi klättrade ner från träden. Det som är värt att tänka på är vad vi köper in/byteshandlar från andra, vad det egentligen är värt och när det är helt nödvändigt.
Resultatet? Supergott!
Och resterna kommer räcka till lunch i minst 2 hårda arbetsdagar till på Forsnäs Hemman. ✌
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar