söndag 3 februari 2019

Roadkill-räven.

För andra gången på drygt 2 månader plockar vi upp ett trafikdödat djur på byavägen. 😯
Senast en ekorre, som blev skinn och åtel. Nu en hel räv! Det är nog en av de unghonor som vi haft uppe på gårdsplanen,  nosandes efter våra höns, ankor och kaniner under vintern. Äldste sonen fann henne dock någon kilometer bortanför Forsnäs Hemman, helt nypåkörd, fortfarande varm. Blödde ur munnen, stendöd mitt på vägen, bara huvudet var krossat, så kroppen var helt oskadd.
Husbonden flådde kroppen snarast, det går alltid lättast så länge kroppen är varm. Skinnet var jättefint så här mitt i midvintern och kroppen blir kokt i värmargrytan och hönsmat. Skinnet blir nog en mössa eller del av en väst vad tiden lider.

Tack räven för fina resurser och bra att det gick snabbt och du slapp lida.💗
Och vad i h*ete* att man inte kan plocka upp efter sig? Man lär ju knappas missa att man får in en fullträff på en räv mitt på vägen?  😠
Om man kör på ett djur så vet väl alla (åtminstone glesbygdsbor) vad som gäller. Gå ut och se till att djuret är dött. Annars avliva vid svår skada. Dra till sidan så inte andra fordon riskerar köra över och förolyckas och anmäl till polisen om det gäller tamdjur eller statens djur.
I det här fallet borde nån stannat, sett att rävhonan var död och dragit den till väggrenen. 😟


Tidigare inlägg om roadkill: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/dagens-roadkill.html
Tidigare inlägg om värmargrytan: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/varmargrytan-i-vart-hjarta.html
Tidigare inlägg om rovdjur till hönsmat: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/01/mard-till-mossan.html




Inga kommentarer: