Misslyckanden?

Idag bjuder jag på ett misslyckande. För visst har vi  haft många såna i våra strävanden att bli självhushållare. 😂
Eller så är det inte direkt misslyckanden utan mer en lektion vi får av det verkliga livet. Jag är så orubbat positivt inställd till själva existensen, livets mirakel, att inte ens det här totala debacklet riktigt känns som ett misslyckande för mig. 😜

Men här är i alla fall en liten historia från mer än 10 år sedan när vi flyttade till Forsnäs Hemman. Vi hade fina planteringar av rabarber och en hel del redan uppväxta bärbuskar i trädgården och massor av bär i skogarna alldeles kring vårt hus.

Så jag började fundera på hur man skulle kunna utnyttja denna rikedom, utan att använda frysarna. El vill jag inte bruka i onödan. Jag kom fram till att man sedan urminnes tider hade gjort vin av "överskottsfrukt och bär". Inte för att supa sig full, utan för att det är ett bra sätt att konservera energi. Eftersom vi också hade bin på den tiden och fick en del resthonung av renkokta ramar och smält vax, så verkade min plan helt stabil. Jag skulle lära sig vintillverkningens grunder, använda rabarber som smaksattes med diverse bär, och renkokt resthonung som sockertillsats och brygga vin med låg alkoholhalt men lång hållbarhet! Toppen! 👍

Trodde jag alltså. Verkligheten höll INTE med mig. 😉
Damejeanner, jäsrör och jäst av särskilt slag inhandlades, det kokades och silades frukt och bärsaft och renades honung i dagar. Och visst bubblade det i vinet, och det blev klart och buteljerat och lagrat och.....smakade SKIT! Helt odrickbart. Smakade fruktansvärt!😝
Jag avskrev misslyckandet som att det säkert inte går att brygga gott vin på råvaror från Sverige, det ska nog till sånt som odlas vid medelhavet tänkte jag. Men för några år sedan fick jag höra om ett par i Lyckseletrakten, nästan granne med oss, där mannen bryggde eget vin av egna råvaror. Säkert jätteäckligt, avfärdade jag det som. Tills jag fick chans att smaka vinet i höstas. Det var jättegott! JätteGOTT! Inte som druvvin, man märkte att det var bryggt på bär istället för druvor.  Men parets självhushållningsvin var absolut njutbart, långt ifrån min egen hemska och vedervärdiga dryck. 😮

Ett tag tänkte jag att det kanske berodde på hur länge vinet lagrades. Men nyligen hittade jag den sista flaskan efter mina försök där i början av vår självhushållning. Tio år senare smakar mitt vin fortfarande helt vedervärdigt. Så det är bara att konstatera att mina försök att bli vinbryggare på egen råvara är HELT misslyckade. 😂

Men känner jag mig misslyckad? Inte alls. När jag fick smaka det där goda vinet i höstas hade jag ju kunnat välja att "ta omtag", försöka lära mig mer och bättre om att göra vin och prova igen.
Istället har jag redan för 4-5 år sedan kommit på två andra sätt att tillvarata våra överskottsbär och rabarbern, måltidsdryck och fruktläder. Mycket enklare, inte mer energikrävande och överlag betydligt mer användbart för vår familj. Så ett misstag för länge sedan har blivit två framgångar längre fram i tiden. 💪

Så är det med det mesta i vår moderna självhushållning där vi måste bygga upp allt själv, utan äldre generationer eller en kontinuerlig kulturell tradition att lära av. Vi är mer sökande, inkompetenta i det mesta från början men ändå friare, med mer modern, teknisk kunskap och mer socialt utrymme att välja en blandning av gamla och nya tekniker för att nå dit vi vill. 💗