Lilla katten Lisa.

Det är dags att presentera en medlem av Forsnäs Hemman som sällan syns till här på internet. Lilla katten Lisa. Musbekämpare och därför väldigt viktig för oss som försöker odla för självförsörjning. Men hon har också varit en otroligt långvarig familjemedlem, hon är faktiskt äldre än yngste sonen. Och det kan vara dags att berätta hennes unika och spännande livshistoria.💗

Ovan Lisa som kattunge, nedan idag 17 år gammal.

Kattungen blev utvald av familjens äldsta barn, dottern Ragna när dottern var 4-5 år gammal. Det gör att Lisa numer hunnit bli 17 år! Dottern valde ut henne från en hel kull av söta kattungar av helt vanlig bondkatts-bakgrund. Men just den här ungen var inte "helt vanlig". Hon var extra liten, mager och ämlig och såg verkligen inte ut att vara något att satsa på. Men, dottern skulle ha just den där skruttiga lilla varelsen och därmed började Lisas liv som vår huskatt. Hon har faktiskt inte växt på sig något vidare, hon är verkligen en pytteliten katt. 😁

De första åren av Lisas liv bodde vi fortfarande inne i tätorten. Det tyckte Lisa var jobbigt för hon är något så udda som en katt helt utan lokalsinne. Hon tappade bort sig två gånger sina första år. Hon brukade alltid följa med oss på den 200 meter korta promenad vi tog för att lämna barnen på dagis varje morgon. Men så helt plötsligt så kom hon inte hem efter dagispromenaden. Efter nån vecka efterlyste vi henne på anslagstavlorna på de lokala mataffärerna och i det pålitliga lokalbladet "Vilhelmina- aktuellt". Tursamt nog har Lisa en distinkt liten svart fläck på ena sidan av nosen. Så med beskrivningen "mycket liten grårandig bondkatt med en svart fläck på högra sidan av nosen" så fick vi snabbt ett samtal, från en dam som bodde i en villa precis längs promenadvägen vi brukade gå till dagis. Lisa hade tydligen inte koll nog för att hitta hem 100 meter eller hitta åt oss när vi dagligen promenerade förbi henne på mindre än 5 meters håll. Och faktum är, hon verkar faktiskt inte helt skärpt, den där katten. 😝
För samma sak upprepades igen. Bortkommen efter en kort promenad i bara det lokala kvarteret, efterlysning i alla lokala media. Och hon fanns även då i en grannvilla alldeles bredvid den väg vi passerade dagligen.

Men, kanske har hennes enkla läggning också fördelar, för hon är så otroligt tolerant, gosig, rent av fjäskig och utan någon som helst personlig integritet, på det där sättet som ju katter ofta ändå har. Lisa blev runtsläpad av småbarnen, tvångsenrollerad i massor av olika lekar. En gång lyckades ett av barnen få svansen i kläm i en dörr och tja, man kan fortfarande se hur hon har en liten "knix" högst upp på svansen. Men, Lisa har ständigt varit lika gosig, snäll och tolerant, genom allt. Inte ett rivmärke, inte ett bett, har vi människor fått av lilla Lisa.💖

Andra katter däremot. Där förvandlas "lilla Lisa" till ett furiöst monster som INTE är att leka med. När vi flyttade ut till Forsnäs Hemman hade grannen (700meter bort) en svart hankatt. Den hade varit vildkatt innan den flyttat in hos grannen och det var en riktigt STOR katt, kanske 4-5 gånger större än lilla Lisa.  Även om dom båda var kastrerade, så ville väl han-katten kolla upp den nya grannen. Det borde han inte ha gjort. Vi hörde ett väldans liv utanför huset en fin vårkväll och dagen efter hittade vi hårtussar och en enorm skithög mitt på bron. Grannkatten såg vi aldrig till igen. Matte påstod att han vägrade gå åt vårt håll längre. Så fort han gick ut från hennes hus så gick han enbart åt precis motsatt håll från Forsnäs Hemman. Och detta är inte den enda katten som lilla, söta Lisa helt förändrat livsförutsättningarna för. 😬

När vi hade bott här på Forsnäs Hemman ett par år så märkte man att Lisa blev lite medelålders. Vikten gick upp sakta men säkert och tja, vi försökte ju begränsa mattillgången, men hon kunde äta 4-6 möss om dagen så, det var inte alltid lätt att få henne att "banta" riktigt musrika år.   😜                   

Så en dag var hon bara borta.
Visst hade hon försvunnit ett tag förut, en gång var hon instängd i sonens garderob i 1,5 dygn innan vi hittade henne. Och fick tvätta alla kläder. En gång råkade hon smita in i en lagerlokal och var instängd där också lite över ett dygn innan vi hade letat rätt på henne. Men nu var hon borta både 3-4 och 5 dagar och vi hade verkligen öppnat varenda dörr på hela Hemmanet och letat. Flera gånger.
Vi började ge upp.😕

Men dag 6, tidigt på morgonen när morfar var och öppnade åt alla djuren, så hittar han henne, liggandes nere på byavägen. Hon såg liksom "platt" ut, uttorkad. Hon hade sågspån fastkletat i mungipan som legat ner mot marken och hon var helt lealös. Faktum är att jag, som också var vaken så tidigt, lindade in henne i en handduk och lade henne mörkt och lugnt, innan jag gick för att väcka Husbonden för att han skulle avliva henne. För jag kunde inte tro att det fanns något hopp om liv och hälsa. Men nu är ju Husbonden otroligt kompetent på att exakt bedöma förutsättningar för liv och hälsa hos just precis katter. Så han tog med sig lilla Lisa till veterinären som vi den dagen turligt nog hade i just vår tätort. Hon var en nyutbildad ung kvinna och började fundera på att man måste göra en bakterieodling för att se vilket antibiotika som kunde vara lämpligt. Men då gick Husbonden igång i sin "expert-roll" och förklarade strängt att här var det bara en sak som kunde rädda liv och det var ett kraftfullt bredspektrum antibiotika som katten genast måste få en första dos av, samt lite dropp för att helt förhindra att hon dog av uttorkning. Så blev det och otroligt nog så kom Husbonden hem med en (knappt) levande katt samma eftermiddag.
😌
De följande dagarna låg Lisa helt slak i en transportbur med en handduk över för att göra det mörkt och lugnt. Vi gav henne gemensamt en tablett varje dag, och varannan timma dygnet runt gick jag upp och gav henne vatten, droppvis. Efter 3-4 dagar åt hon för första gången lite mat och inom 10 dagar var hon på benen igen.

Detta var 5 år sedan och hon lever ju fortfarande. Episoden var dock en väldigt effektiv bantningskur mot den begynnande åldersfetman, och hon har aldrig lagt på sig igen efter den här nära döden-upplevelsen. Faktum är lite kändes som hon "kom in i andra andningen", när hon hade tillfrisknat så var hon pigg, lättrörlig och rentav lite lekfull som en kattunge. 😂

Nu, de sista månaderna har dock kattexperten Husbonden märkt att något nog är lite fel på Lisa. Hon har problem med njurarna. Och dricker mycket och kissar mycket. Så länge hon verkar må bra i övrigt och kan reglera sin njurfunktion genom att dricka lite mer så får det vara som det är. Men vi håller ögonen öppna på problemet och tänker att vi nog kanske inte får behålla Lisa även ett 18onde år.💕