onsdag 31 januari 2018

Quadriceps till middag!

"Vad blir det till middag", frågade jag Husbonden, som är den kulinariskt begåvade här på Forsnäs Hemman. "Det blir quadriceps, från ren" svarar han. 😋
Den meningen säger SÅ mycket om vår väg in i självhushållning. Vi är inga bondungar, varken jag eller Husbonden. Vi är båda barn från högskoleutbildade akademiker. Båda av oss har haft välutbildade arbetande mammor, trots att vi är så tidigt födda som på sent 1950-talet och tidigt 1970-talet. Dom flesta mammor till mina kompisar var fortfarande "hemmafruar" på 1980-talet i den bruksort jag växt upp i. Jag har förfäder som var nybyggare, jag härstammar till och med från den mest kända linjen av förfäder här i Vilhelmina fjälltrakter. Men kunskap försvinner snabbt och min mormor och farmor kunde bara lära mig bråkdelar av faktiskt användbar självhushållningskunskap. Att göra en kvast av vitris, att koka pölsa och blodpudding (fast på köpta ingredienser).

Men nästan allt väsentligt har vi fått lära oss själva, vartefter. Och det har oftast funnits mest fakta att hämta i riktigt gamla skrifter, dom som upptecknar levnadssättet från våra förfäder, från 1800-talet. 👍

Så Husbonden, han  "lagar quadriceps", för han har lärt sig att stycka av älgjägare och redan innan han började jaga lärde han sig anatomin på doktorandkurserna i Umeå, och att stycka loss specifika muskler och muskelknippen lärde han sig som alla läkare, på faktiska lik, i bårhusets lokaler.

Vi skriver ju om våra erfarenheter som moderna självhushållare, så som dom är. Vi försöker inte vara varken onödigt romantiserade, som vissa "TV-personligheter" som vi (helst inte) ser på TV, och vi försöker inte heller framstå som överdrivet hårdföra. För det är vi inte. Vi lever ändå rätt bekvämt och modernt. Men ibland blir det total-krock. 😲

Sist jag skrev om hur vi slaktade och styckade blev min text totalt utskälld av en dam, med bakgrund i slakteribranchen som inte tyckte att vi alls skulle uttala oss förens vi lär oss dom "riktiga" namnen på olika styckningsdetaljer. Det dög inte alls att jag upprepade Husbondens latinska namn, och jag kan inte ens återge namnen på de styckningsmetoder jag lärt mig av våra samiska vänner, så det är ju inte att tänka på. Men i hennes värld var vår kunskap och inspiration inte värda ett skit, om vi inte kunde namnge om det var en "saltrulle" eller ett "ytterlår". 😉

Men vi tänker att kanske är vår erfarenhet också något värd i ett modernt samhälle där många kanske vill försöka "återerövra" de kunskaper från förfäderna som vi tappat. Att än en gång lära sig hur man självhushållar. Att bli "neo-byggare" även om vi inte längre kan lära av de tidigare ny-byggarna, då dom är utdöda. Och då funkar det att vara en professor med medicinsk kunskap om att separera muskler och man KAN använda de latinska namnen. För i slutändan är vi ändå bara människor med vassa knivar, en längtan efter kött och ett gott smaksinne.💗

Vår quadriceps av ren smakade utmärkt som middag, även om jag fortfarande inte har en aning om vad samma kött-detalj skulle kallas om den sålts i ett plastat tråg på affären. 😂



Inga kommentarer: