Tripp, trapp och trull, med små bär av gull.

Våra gyllenbär producerar. Det bara drösar bär av dom. 😊
De är inte riktigt samma bär som säljs som kapkrusbär i affärerna. Utan en släkting som smakar liknande men sötare, blir mindre och ger bär snabbare. Så den är alltså mer lämpad för oss i Kallaste Lappland.  Kapkrusbär heter Physalis peruviana och Gyllenbär heter Physalis pruinosa.

Fyra av våra fem plantor växer i växthuset. Och dom ger klart mer än den planta som växer i en stor kruka, skyddat på vår veranda i söderläge. 👍

Det som är speciellt med Physalis-växterna är att dom inte är mogna när dom faller från plantan. På engelska kallas dom för "ground cherries", alltså mark-körsbär. Just för att man aldrig plockar dom från plantan, utan från marken under plantan. Och inte ens då är dom fullmogna. Utan man får gärna lägga dom att eftermogna ett par dagar för att få en riktigt söt, simmig smak med toner av ananas och hjortron. 😋

Så det här är vår "tripp, trapp, trull" uppläggning. Vi har tre skålar där vi alltid fyller på de plockade gyllenbären i den lägsta skålen. Man kan se att dom är lite gröntonade och omogna fortfarande. Sen mognar dom och vartefter häller vi i dom i högre skålar. Så alla i familjen vet vilken mognadsgrad man äter.

MEN en bra poäng är att man får ju äta vad man vill, när man vill. 😉
I vår familj är yngste sonen i ena änden, han gillar nästan helt omogna physalis. Dom är syrligare och i hans tycke mycket goda. Jag (Husmor) är ganska förtjust i dom allra mest mogna. Med spröda, ihoptorkade, pappriga skal och illorange bär som smakar riktigt sötma.
Det här är naturligt godis! Verkligen otroligt att vi kan odla något så exotiskt i Kallaste Nord. 😁