måndag 3 juli 2017

Att använda akryl och annan plast

Kanske tror en del att vi på Forsnäs Hemman lever som på stenåldern, eller åtminstonne 1800-talet. Men vår målsättning är att skapa ett modernt livssätt med en hög grad av självförsörjning, NU! I den tid vi lever i. =)
Redskap med nya knutar av knallrött akrylgarn.
I det läget kommer man ofta till oväntade slutsatser, trots att det handlar om något som förstört så mycket, som verkligen är en produkt av industrialismen och som folk mer & mer "ondgör"; alltså plasten. Finns det något mer modernt än för folk i storstan att plastbanta nu? :-P
Vad är det egentligen värt? 

Återanvändning av plast är ett område som kräver både ett & två tankevarv i den logiska karusellen av analytisk process, innan man kan komma fram till en bra slutsats. Först: plast finns redan, i otroliga mängder. Den KAN återvinnas. Men ändå slängs massor bort och därför måste mer grävas upp och nyproduceras från jordens inre, med miljöförstörelse som följd. Vidare: Inte all plast är farlig, för människor eller miljö, om man bara hanterar den rätt, och inte minst återvinner den korrekt. Viss annan plast borde absolut inte användas i närheten av människor och inte ens producerats. Som Bisfenol-A som läcker gifter in i människor via matindustrins förpackningar.


Sen då, när kan vi på Forsnäs Hemman tänka oss att använda plast? Förvånansvärt ofta. ;-)
Till exempel när plasten redan är producerad och vårt alternativ är att antingen använda den en gång till innan den hamnar i deponi, eller använda mer "miljövänliga" alternativ, men dom alternativen kommer ändå oftast till oss via industri och är egentligen inte alls är så miljövänliga som dom låter för stadsbor eller i företagens egen reklam, "green washing". Det här gäller t.ex. att använda halvtrasiga plasthinkar ett tag till genom att laga dom, eller att bygga ett gethus av dotterns gamla golv. (http://forsnashemman.blogspot.se/2015/05/atervunnen-gethydda.html
Min gamla rostiga ogräsräfsa, som haft rött akrylgarn i 4 år och som jag alltid hittat varje vår, oavsett vart jag råkat glömma den under snön varje vinter!
När det kommer till det här lilla nystanet av illröd akryl, så har det sin särskilda historia. Jag såg en dokumentär för många år sedan om orkanen Katrina i södra USA där en stackars kvinna som förlorat hela hemmet återvände för att leta efter ägodelar. Hon hittade en lerklump med liiite rött som stack fram ur sörjan, och insåg att det var en knallröd akryltröja som hennes mamma stickat till henne. Väl tvättad så framträdde tröjan i nyskick! Precis som när hon fick den av sin mamma. Glädjande för henne men för mig var det både skrämmande och tankeväckande.

Jag har ETT enda litet knallrött akrylnystan på kanske 30-40 meter som jag ärvt av mormor. Det är nog från 1970-talet. Jag har tänkt kasta det flera gånger, men akryl kan inte återvinnas i dagen system utan bara genom "akryl till akryl" så det skulle hamnat på deponin för framtida arkeologer att fundera över. Så nystanet blev liggande, tills jag kom att höra historien om tröjan.

Då tänkte jag på alla trädgårdsredskap jag tappat bort i buskar, skog och högt gräs. Dom är svåra att hitta då dom är svarta eller rostfärgade. Så jag började knyta små snuttar av mormors knallröda akryltråd på dom. Och därmed får jag dubbel återvinning. Jag HITTAR verkligen mina redskap igen. Akrylgarnet är knallrött säsong efter säsong. Oavsett vart jag tappat eller glömt mina spadar, sågar, krattor, räfsor och skäror så hittas dom förr eller senare, för jag, eller nån i familjen har sett något "rött" i gräset. Så på det här sättet återvinner vi garnet och får dessutom tillbaks våra redskap och slipper köpa nya.

Det finns fler tillfällen då vi bedömer att plast är av fortsatt värde. Det får vi ta upp senare. 

Inga kommentarer: