Kanske tror en
del att vi på Forsnäs Hemman lever som på stenåldern, eller åtminstone
1800-talet. Men vår målsättning är att skapa ett modernt livssätt med en hög
grad av självförsörjning, NU! I den tid vi lever i. 😊
 |
| Redskap med nya knutar av knallrött akrylgarn. |
I det läget
kommer man ofta till oväntade slutsatser, trots att det handlar om något som
förstört så mycket, som verkligen är en produkt av industrialismen och som folk
mer och mer "ondgör"; alltså plasten. Finns det något mer modernt
än för folk i storstan att plastbanta nuförtiden? 😏
Vad är det
egentligen värt?
Återanvändning av
plast är ett område som kräver både ett och två tankevarv i den logiska
karusellen av analytisk process, innan man kan komma fram till en bra slutsats.
Först: plast finns redan, i otroliga mängder. Den KAN återvinnas. Men ändå
slängs massor bort och därför måste mer grävas upp och nyproduceras från
jordens inre, med miljöförstörelse som följd. Vidare: Inte all plast är farlig,
för människor eller miljö, om man bara hanterar den rätt, och inte minst
återvinner den korrekt. Viss annan plast borde absolut inte användas i närheten
av människor och inte ens producerats. Som Bisfenol-A som läcker gifter in i
människor via matindustrins förpackningar.
Sen då, när kan
vi på Forsnäs Hemman tänka oss att använda plast? Förvånansvärt ofta. 😉
Till exempel när
plasten redan är producerad och vårt alternativ är att antingen använda den en
gång till innan den hamnar i deponi, eller använda mer "miljövänliga"
alternativ, men dom alternativen kommer ändå oftast till oss via industri och
är egentligen inte alls är så miljövänliga som dom låter för stadsbor eller i
företagens egen reklam, "green washing". Det här gäller t.ex. att
använda halvtrasiga plasthinkar ett tag till genom att laga dom, eller att bygga
ett gethus av dotterns gamla golv.
(http://forsnashemman.blogspot.se/2015/05/atervunnen-gethydda.html)
 |
| Min gamla rostiga ogräsräfsa, som haft rött akrylgarn i 4 år och som jag alltid hittat varje vår, oavsett vart jag råkat glömma den under snön varje vinter! |
När det kommer
till det här lilla nystanet av illröd akryl, så har det sin särskilda historia.
Jag såg en dokumentär för många år sedan om orkanen Katrina i södra USA där en
stackars kvinna som förlorat hela hemmet återvände för att leta efter ägodelar.
Hon hittade en lerklump med liiite rött som stack fram ur sörjan, och insåg att
det var en knallröd akryltröja som hennes mamma stickat till henne. Väl tvättad
så framträdde tröjan i nyskick! Precis som när hon fick den av sin mamma.
Glädjande för henne men för mig var det både skrämmande och tankeväckande.
Jag har ETT enda
litet knallrött akrylnystan på kanske 30-40 meter som jag ärvt av mormor. Det
är nog från 1970-talet. Jag har tänkt kasta det flera gånger, men akryl kan
inte återvinnas i dagen system utan bara genom "akryl till akryl" så
det skulle hamnat på deponin för framtida arkeologer att fundera över. Så
nystanet blev liggande, tills jag kom att höra historien om tröjan.
Då tänkte jag på
alla trädgårdsredskap jag tappat bort i buskar, skog och högt gräs. Dom är
svåra att hitta då dom är svarta eller rostfärgade. Så jag började knyta små
snuttar av mormors knallröda akryltråd på dom. Och därmed får jag dubbel
återvinning. Jag HITTAR verkligen mina redskap igen. Akrylgarnet är knallrött
säsong efter säsong. Oavsett vart jag tappat eller glömt mina spadar, sågar,
krattor, räfsor och skäror så hittas dom förr eller senare, för jag, eller nån
i familjen har sett något "rött" i gräset. Så på det här sättet
återvinner vi garnet och får dessutom tillbaks våra redskap och slipper
köpa nya.
Det finns fler
tillfällen då vi bedömer att plast är av fortsatt värde. Det får vi ta upp
senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar