Självförsörjning som livsinställning sprider sig. Ibland okontrollerat. Vi har tre olika färger av brudorkidéer (Phalaenopsis). Dom äldsta är över 15 år vid det här laget. Och nej, vi har inte köpt dom själva. Det är lite för mycket lyx, fluff och volanger för att riktigt vara vår grej.
Inte desto mindre är dessa blommor helt fascinerande vackra. Och de tre gånger vi fått plantor som gåvor, så har det känts helt självklart att behålla dom även när dom blommat ut. Dom är väldigt lättskötta och Husmors odlingsintresse sedan barnsben har kanske också hjälpt till att få dom att blomma om och om igen. Men tillslut såg det ut som att dom ändå behövde lite ny "jord". Vad göra?
Man kan inte plantera orkideér i vanligt jord. Dom lever i oftast i grenklykor på träd i djungeln. När man läser innehållsförteckningarna på orkidéjordspåsarna så innehåller dom bark, vitmossa och ibland plastbitar. Allt för att få det luftigt och ganska så näringsfattigt.
Med utarmade orkidéer och utan nån som helst motivation att köpa "jord" som bestod av plast, så funderade vi ett tag. Och så gjorde vi en egen blandning av bark, vitmossa, kolbitar och lite grovt grus (eller snarare småsten i storlek 10-15 mm). Det var 7 år sedan.
Det är ca 30-40% mossa, 30-40% bark (tall, gärna gammal och urvattnad som legat på marken länge) och 10.20% vardera av grus och kol, ungefär.
Nu har vi 8 krukor med orkidéer, inte för att vi köpt fler utan för att dom har växt och delat på sig under åren, och dom blommar mer än dubbelt så ofta som innan. Succé för självhushållning av orkidéjord! Vi har fortfarande "bara" tre färger, en ljust rosa, en knallcerise och en ljust vitgul med prickar och roströda "läppar", den på bilden.
OM nån kommer med en ny exotiskt orkidé som gåva i framtiden så kan jag säga att dessa blommor, liksom våra djur och odlingar, får en bra framtid i vårt självhushållnings-Hemman i Kalla Lappland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar