Vårvinter i svampskogen

Vi var och "äventyrade" som sonen kallar det. Besökte den nästan urskogs-orörda gamskogen strax bakom vårt hus. Där plockas fantastiska mängder sandsopp, rimskivling, gulkremlor, och diverse slags strävsoppar. Och en del frostvaxingar, fläckkantareller och taggsvamp.
Men nu på vårvintern gör vi annat. Vi samlar kåda med den näst minsta yxan "Bob". Jo, det är bra med individnamn på viktiga redskap, då vet alla lätt just vilken yxa man letar efter idag. ("Nej jag vill inte ta med mig Roger, han är för liten för det här jobbet. Jag behöver Bob").

Och så hittade sonen en särskilt stor och läckert formad björkticka. Den har växt mellan två stammar och fått en udda form. Så nu äntligen ska vi göra en björkticke-nåldyna. En sån hade min mormor, och det är en av de klassiska kulturhistoriska sätten att använda den svampen på här i norr.
Dessutom brukar vi plocka en del manlav den här tiden på året. Manlaven är ju 97% svamp och 3% alg, så den kan nog räknas som att vi faktiskt plockade matsvamp också på denna vårvintertur i skogen. Man ser en gren med manlav, längs ner till vänster på den översta bilden.
Det kan vara värt att nämna att vi bara plockar manlav från tallgrenar som blåst ner under vårstormarna. Det är därför detta är "rätt" säsong att plocka manlav. Manlaven är väl inte direkt ovanlig i vår friska, klara lapplandsluft. Det hänger fullt av den på alla äldre träd.
Äldre träd däremot. DOM är ovanliga. Det finns bara några fåtal procent kvar av den ursprungliga urskogen här i norra Sverige. Nästan överallt där turisterna tror de ser skog så är det egentligen tallåkrar dom ser, onaturliga monokulturer, planteringar med spikraka rader av lika gamla tallträd. Inte mycket trivs i de "skogarna". Stora delar av arealerna har också väldigt unga träd eller är helt kalavverkade och ser ut som att tredje världskriget har brutit ut. Det är ytterligare en tyst ekologiskt katastrof i vår vackra Lappländska natur, som verkar gå dom flesta förbi och som har fått ske utan nästan några hörbara protester.
Så de få dungar av gammal skog som vi har lyckats ha kvar omkring just Hemmanet. Dom gör vi så lite åverkan som möjligt på.
Men en del grenar med lav får vi varje år till skänks från skyarna, och därmed också nån liten portion av manlavs-soppa. En mycket exklusiv delikatess med samiska rötter, som det nog inte är många som fått chansen att smaka.