Tranbär del 1: plocka

Den här årstiden har de flesta Lapplänningar bytt bär- och svampplockning mot inomhusarbete. Men förutsatt att det är snöfritt på marken, så finns det fortfarande båda svamp och bär kvar att plocka.  Vi har skrivit om Lapplands senhöstsvampar här: Svampplockning i December, Fantastisk svampplockning & Höstlovssvamp.

Men i det här inlägget handlar det om Lapplands bortglömda senhöst-bär, tranbäret.

Tranbär i sin växtmiljö. Lägg märke till björkstammen, tallbarren, hjortronbladet, en liten roslingplanta, björnmossa och vitmossa, dvärgbjörk och de små vinröda trådarna (som går i kors nästan mitt på bilden) som är själva tranbärsriset.  

Tranbär växter på vissa typer av öppna myrar, på de små kullar som bildas kring senvuxna tallar och björkar. Man måste ut utanför den skogsgräns där lingonriset finns, och det kan vara väldigt svårt att nå växtplatserna under våta höstar utan frost.

En typisk myrkulle som bildats kring en björkstam, på den finns det kanske tranbär!

De har ett växtsätt som inte liknar något annat av de bär som vi vanligtvis plockar. Dom växer inte på ris, dom växter inte i klasar. Tranbäret är en mycket tunn ranka med väldigt små blad. Själva bären sitter ett och ett, fästa till rankan med en enormt tunn stjälk, som en sytråd. Oftast är själva tranbärsriset nästan osynligt, och det enda man ser är de mogna tranbären, som små rubinröda pärlor där dom ligger ner på mossan.  Ska man ut och titta innan tranbärssäsongen, för att se hur läget är, så måste man verkligen böja sig ner och veta vad man tittar efter. Som omogna är tranbären grön-beige och har exakt samma nyans som många av de mossor dom ligger på.

Det verkar inte vara många som plockar tranbär. Kanske beror det på att man tycker att dom är "samma sak som lingon"? Till viss del stämmer detta, man använder dom ofta till samma slags maträtter. I de Angloamerikanska länderna är dom det enda bäret man överhuvudtaget äter som tillbehör till kött, tranbärssås till kalkon på julen. Vilket väl kan liknas vid att vi ofta äter lingonsylt till köttbullar eller pannbiffar.

Lill-hinken räcker till tranbärsplockning. I bakgrunden ser man vart lingonriset slutar och de kullar kring myrträden, som kan ha tranbär växande på sig. 

Dessutom är dom svårplockade. Eftersom dom växer liggande på mossa, så får man plocka dom för hand, det fungerar inte med bärplockare. Man kan få köra ner fingrarna rejält i frusen mossa, eller slingra sig förbi vissna spröt av myrstarr för att få tag i en enda liten röd pärla. Tranbären är dessutom ungefär samma storlek som lingon (de allra största är lite större, som stora svarta vinbär) så går det inte fort att plocka dom, man behöver knappast ta med sig den stora hinken till myren. Jag brukar satsa på sonens babyhink som är tio år gammal. Lätt att bära med sig och med den så ser man i alla fall att "det räntar på"!

En fin plätt med tranbär, 8-10 st på en tuva, så många det brukar vara på en fin tuva ett normalt år.

Tranbär mognar också sent, så dom kan oftast inte plockas förrns dom frusit, ofta har dom hunnit frysa och tina flera gånger. Det gör att man plockar bland kall och våt mossa, att man måste gräva sig fram bland nedfallna tallbarr och inte minst björklöv, och dessutom växter en del av de finaste tranbären bland högt vissnat gräs, som försvårar plockningen ytterligare.

En handfull lockande tranbär som växter mitt i en vissnad tuva myrstarr. 

Eftersom tranbär plockas när dom redan har frusit, så är dom väldigt vattniga och kräver att man är lätt på handen när man plockar. Det är snarast att likna med att plocka minimala sprick-benägna vattenballonger. Jag är en van plockare, men lyckas ändå mosa ungefär var tionde tranbär. Det är inte bara en nackdel. Att gå ut på senhösten och plocka tranbär ser jag som en sista chans att fylla på mitt förråd av antioxidanter och annan färsk näring som ska hålla mitt stackars haltande immunförsvar så friskt som möjligt under den kommande vintern. Och vid denna tidpunkt så är tranbären verkligen det enda ätbara "färska" man kan hitta.

Tranbär i olika storlekar. De tre nedersta är ofusna och betydligt fastare i konsistensen men också bittrare. 

Men det finns också flera andra egenskaper som gör att tranbären är väl värda att plocka. Inte minst så är plocksäsongen senare än allt annan man plockar. Dessutom är tranbären fulla av nyttiga ämnen. Det har länge hävdats att det är särskilt nyttigt för kvinnor som vill undvika problem med urinvägsinfektion. Jag läste för ett par år sedan en modern undersökning som visade att det tycktes vara verksamt mot detta kvinnoproblem, men inte som medicin i ett akut skede utan snarare i förebyggande syfte genom att man äter tranbär "jämt". Även om jag inte märkt av någon folklivs-tradition att plocka detta unika bär, så har jag intervjuat en enstaka äldre man som berättade att han plockade tranbär varje år, åt sin fru, för kvinnoproblem.

Detta är ett riktigt fint tranbärsår, elva tranbär på en yta stor som min  handflata, det har jag nog aldrig sett förut!

Även om tranbär kan likna lingonen så har tranbären sin egen speciella smak, som en blommig aperitif med en ton av den muskiga myr den växte på. Smaken är väl värd jobbet att plocka lite tranbär på senhösten.

Men personligen för mig, handlar det allra mest om naturupplevelsen. Att komma ut på en halvfrusen men snöfri myr, utan mygg och med hög och klar höstluft i ett soligt dis tidigt på eftermiddagen, det är det som är själva grejen. Och en sån dag, då plockar man tranbär, så är det bara!

Läs också:
Del 2, som beskriver hur man rensar tranbären och hur vi förvarar dom.
Del 3 handlar om hur vi använder tranbär i vår familj.