Ekologisk totalkatastrof

Vi bor vackert, det syns ju på många av våra bilder. Alldeles bredvid Vojmån i Södra Lappland. När vi flyttade hit, för nästan 20 år sedan var Vilhelminas slogan "Vild & Vacker". Den frasen har man nu tagit bort vilket nog är passande, då vår kommun har haft bland landets högsta skogsavverknings-takt under dessa två decennier och dessutom är väldigt ivriga att förstöra allt övrigt av de redan utsatta ekologiska system som finns kvar, bl.a. i Vojmån.

Så här har det sett ut i en veckas tid nu. Det här är INTE en pittoresk naturbild av en fors. Det är vår sträcka av Vojmån. Om vattnet fått flöda fritt skulle inte en enda av de här stenarna synas ovanför vattenytan. Men ett stort (och här icke namngivet) vattenbolag verkar ha bestämt att det är NOLLTAPPNING som gäller nu. "Nolltappning" betyder: vattenkrafts-bolaget samlar varenda droppe vatten i dammen och därmed tappar dom "noll", dvs behåller varenda  öre av den vinst som de vattendropparna kan ge på vinterns energimarknad. Vi däremot upplever TOTAL-tappning, vi tappar allt tillrinnande höstvatten från Vojmsjödammen, och i förlängningen tappar det ekologiska systemet i Vojmån en stor del av sin möjlighet till förökning och förnyelse för det här året. De här grunda, stenrika delarna av vattendraget är helt nödvändiga för att öring, elritsa, sländor, mollusker och vissa växter ska kunna föröka sig. Nu när grynnorna mellan stenarna ligger på barmark och fryser till så fryser också oändliga mängder av rom, insektsägg och övervintrande vattendjur. Det ekologiska systemet i åns grunda partier kollapsar, helt och hållet! 

En redan helt infrusen, död mussla & två musslor i mycket grunt, stillastående vatten som kämpar för sina liv genom att "sticka ut tungan". Dagen efter var dom också helt infrusna i kompakt is. 

Det är (otroligt nog) inte olagligt med nolltappning. Det maktfullkomliga och profithungriga vattenkraftsbolaget (vars namn inte kan nämnas) har rätt att självsvåldigt bestämma när det föreligger synnerliga behov för nationens elproduktion att reglera vattenflödet på ett sätt som är katastrofalt för ekosystemen i åar, älvar och sjöar.

Blottlagda, stelfrusna och ruttnande vattenväxter.

Vi gör det bästa av situationen, vi och barnen roar oss genom att hoppa på stenarna och vi undervisar om den gamla bron som man fortfarande kan se fundamenten av nu när det inte finns något vatten. Man kan till och med se timringsarbetet på brogrundens stockar fastän det var långt mer än 100 år sedan någon nybyggare höll i yxan som gjorde de urjackningarna. Men hela tiden har jag en surrealistisk doft av hav och kust i näsan, som förvirrar mig tills jag inser att det är tonvis av ruttnande vattenväxter, döda musslor och smådjur som får mig att associera till sommarens semester på västkusten. Där är doften naturlig, här är den en otäck påminnelse om en tyst ekologisk katastrof.

En av grundstockarna till gamla bron över Vojmån, en del av den första permanenta vintervägen mellan Vilhelmina och Åsele.