Plastfickan.

Dagens "skörd" i plastfickan. Det är vänster ficka på byxorna. Dit lägger jag alla små duttar och mojar som jag hittar när jag är ute och jobbar på gården. Det blir en del, idag en liten plastskärva från en gammal hink, ett fragment av en fiberduk som gått sönder, silvertejp, en ring från en juiceförpackning, en bit av en svart kruka, korvskinn från en falukorv, som tydligen inte var gjort av tarmar och de hos bönder och småbrukare ständigt förekommande blå balsnörena. 😏

Att samla ihop det skräp jag ser känns självklart, jag skulle inte kunna gå vidare utan att göra det. Samtidigt är det ingen enkel ekvation, för jag vet, genom mitt tidigare jobb som forskare att det i princip är poänglöst. Frågan om mikroplaster är ytterligare ett av alla enorma problem som nått allmänhetens medvetande alldeles för sent för att vi överhuvudtaget ska kunna göra något.
En del argumenterar för att man ju ändå kan rensa upp i sin egen närmiljö, för att skydda sig själv och sina närmaste, men för själva hälsan och människornas framtid är också det helt betydelselöst, som den här erfarenheten visar. 😕

"Jag personligen har ju jobbat som forskare tidigare och min inställning till plast, och plastbantning och sådant är att det är tämligen poänglöst på individnivå om man är ute efter att försöka "skydda" den egna hälsan på något sätt och tyvärr också om man är ute efter att ”rädda världen”. I ett projekt om cirkumpolär hälsa som jag medverkade i framkom t.ex. att en av de hårdast drabbade folkslagen av en del plastburna gifter var inuiter/eskimåer. Alltså människor som själva verkligen inte levt i närheten av plast ända fram tills mycket nyligen. Men pga av havsströmmar, födoämnen och många andra faktorer så drabbas de folkslagen ändå hårdast, mycket hårdare än t.ex. oss i Europa som ju ändå ligger bakom problemet till stor del...

 Så folk som plastbantar kanske tror dom gör en bra sak, Men det är mycket troligt att dom istället motverkar att "rädda världen" genom att inte återbruka den plast som ändå finns på ett ansvarsfullt sätt. Om dom inte tar ansvar, så riskerar ju den plast som ändå finns och ständigt nyskapas att istället användas ”oansvarsfullt” och hamna i haven eller i stora områden av ”deponi”.  Och för deras individuella hälsa är det verkligen en försumbar situation och möjligen också helt missriktad." 
Citat AJ, år 2009 

Andra tror på att nya tekniska framsteg ska rädda "oss". Tro och hopp är ju det sista som överger mänskligheten. Men det är värt att filosofera en del kring att hoppet enligt historien var det som låg längst ner i Pandoras ask, en låda som alltså innehöll all världens elände och problem. 😉

Inte desto mindre har jag alltid plastfickan, vänster ficka, redo att ta emot mer småskräp från vårt Hemman. Och varje kväll töms fickan i hushållssoporna, som går till deponi eller förbränning, båda delarna klart tveksamma delar av en samhällsstruktur som tycks bringa vårt varande allt närmre katastrofens rand. 💗